--- citation: Naumanns tidskrift 1870 s. 63 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1870 s. 63 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1869-05-25 keywords: - Syssloman url: "https://ratiolex.se/naumann/1870/s-63/" source: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1870 s. 63 Syssloman (ombudsman) eller ickel Sysslomans obehörighet att utan hufvudmans uttryckliga medgifvande, för hans räkning sluta aftal med tredje person. Handelsbalkens 18 kap. --- Handlanden A. Dromberg i Åbo instämde handlanden C. H. J. Matton i Stockholm till rådstufvurätten derstädes med påstående: att som Dromberg, på anmodan af Mattons ombud Herman Luttropp i Abo, dels utklarerat tio laster hafre oeli dels levererat 756 tunnor samma sädesslag för Mattons räkning, samt Dromberg derför ägde att, enligt räkning den 16 Febr. 1867, hos Matton fordra ett oguldet saldo, 5,645 finska mark 24 penni, Matton alltså måtte varda s. 64 Sida 64 i årgången börjar här ålagdt till Dromberg utgifva berörde 5,645 mark 24 penni jemte ränta derå. Till grund och styrka för käromålet företedde Dromberg: a) en räkning, deri Matton debiterats provision för utklarering af 10 laster hafre, enligt bevis af tullkammaren, med F. M............................................1,000: — samt under den 23 April 1866 för 756 tunnor hafre à 11: 20......................................med...................................8,467: 20. Summa 9,467: 20; hvaremot Matton krediterats under den 7 Maj . 1866: kass. af H. Luttropp........................3,821:96. blifvande således saldot Matton till last. . . . 5,645: 24. Summa 9,467: 20; b) bevis från tullkammaren i Abo, att Dromberg der angifvit till utförsel på England under tiden från den 3/12 1863 till den 28 Maj 1866 hafrelaster med tio fartyg, nemligen Josefina, Wilhelmina, Kuriren, Maria, Rurik, Freden, Ferdinand, Fortuna, Agamemnon och Wesselina; c) ett bref från Matton till Dromberg af den 9 November 1863, deri Matton, efter att hafva ordat om hafreaffärer parterna emellan och skeppning deraf direkte på London, tillade: »Hr Söderholtz har nu lemnat sin plats hos mig, men ankommer ett annat ombud till Abo med nästa ångbåtslägenhet» ; d) ett bref från Matton till Dromberg af den 14 November 1863 med innehåll: »Uti öfverlemnaren häraf får jag uti H. H:s värda bekantskap införa herr Herman Luttropp, som hädanefter kommer att ombesörja våra affärer i Finland. Den vänskap och det förtroende, H. H. städse behagat visa vårt förra ombud, beder jag H. H. nu gohetsfullt utsträcka till herr Luttropp, genom hvars bemedling jag hoppas se affärerna fortsatta till ömsesidig båtnad och belåtenhet» ; e) ett nummer af tidningen: »Abo underrättelser» för den 5 Januari 1866, hvari fanns införd en så lydande annons: »Att herr Herman Luttrop upphört vara mitt ombud, får jag härigenom för mina affärsvänner och korrespondenter i Fin- s. 65 Sida 65 i årgången börjar här land tillkännagifva och derjemte anhålla, att de ville hafva den godheten tillsvidare adressera sina meddelanden direkte till mig. Stockholm i Maj 1866. C. H. J. Matton». f) bevis af handlanden J. W. Blomberg och J. W. Lilja i Abo af innehåll, att en klareringsafgift för fartyg och last af 100 mark ej kunde anses vara för hög, då der på platsen icke funnes någon edsvuren mäklare, och hvarje sådan transaktion för köpmannen medförde en utomordentlig taxering, samt en last ej kunde utklareras af andra än köpmän. Matton medgaf, att han skrifvit ofvanberörda bref och låtit införa »nämnde tidningsannons, men bestred käromålet, då han icke anmodat Dromberg att leverera eller klarera någon spannmål för Mattons räkning. I målet hördes vittnen, hvilka berättade: tvä hos Matton anställda bokhållare sammanstämmande, att under åren 1863 -—1866 Luttropp från Abo expedierat för Mattons räkning åtskilliga laster hafre till England med fartyg, hvilkas beskaffenhet vittnena ej kunde närmare påminna sig, än att vittnena, hade sig bekant, att fartyg med namnen Rurik, Maria, Fortuna, Freden, Agamemnon och Wesselina för Mattons räkning fört laster från Finland; hvarjemte det ena af dessa vittnen tillade, att vittnet erinrade sig att med fartyget »Josefina» förts på hösten 1865 för Mattons räkning till England omkring 4,000 tunnor hafre, och att vittnet visste, att slutuppgörelsen emellan Matton och Luttropp utfallit sålunda, att Luttropp ännu stode i skuld till Matton. Ett annat vittne handelsbokhållaren Lindforss, som varit anställd hos Dromberg åren 1865 och 1866 och derunder biträdt vid utklareringen af fartygen Josefina, Wilhelmina och Kuriren, då dessa befraktats med hafre till London, antog för fullt visst, att nämnda laster, af hvilka Dromberg utaf eget förråd levererat 756 tunnor, tillhörande Wilhelminas last, emot ett emellan Dromberg och Luttropp öfverenskommet pris af 11 mark 20 penni för tunnan, utklarerats för Mattons räkning, enär detta uppgifvits ej allenast af Dromberg utan Tidskrift för Lagstiftn. etc. 7:de årg. 5 s. 66 Sida 66 i årgången börjar här äfven â dennes kontor af Luttropp, hvilken under en följd af år varit Mattons ombud på platsen. Vittnet hade i Juni 1866 sett Matton och Luttropp i sällskap två eller tre gånger besöka Dromberg på dennes kontor; och hade vittnet sig tillika bekant, dels att Dromberg betalt utklareringsafgifterna för omförmälde tre fartyg, dels ock att den beräknade provisionen af 100 finska mark för ett fartygs utklarering icke öfverstege hvad som vanligen beräknades och erlades för besvär och bevillningsafgift vid dylika klareringar. Ett annat vittne handelsbokhållaren Johansson, som varit anställd på Drombergs kontor tillfälligt på hösten 1865 och oafbrutet från våren 1866 till Maj månad år 1867, meddelade enahanda uppgifter som bokhållaren Lindforss. Derjemte företedde Dromberg bevis af hamn- och vågmästaren i Abo, att 2,500 tunnor hafre, som den 9 Maj 1866 aflastats med Wilhelmina, utklarerats för Drombergs räkning till London. Matton bestred, att han uppgjort ifrågavarande affärer med Dromberg genom Luttropp, utan med Luttropp personligen. Dromberg ansåg det deremot vara styrkt, att de affärer, Dromberg uppgjort med Luttropp, skett i dennes egenskap af Mattons ombud och för Mattons räkning och yrkade förty och på grund af hvad i saken i öfrigt förekommit bifall till käromålet. Rådstufvurätten yttrade i utslag den 12 September 1867: att enär genom de af Dromberg åberopade vittnens berättelser, jemförde med den af Dromberg i öfrigt förebragta bevisning, omständigheter förekommit, hvilka gjorde sannolikt, att ifrågakomne hafrelaster blifvit af Luttropp for Mattons räkning hos Dromberg reqvirerade samt dels levererade och utklarerade, dels endast utklarerade; ty blef, jemlikt 17 kap. 29 och 30 §§ Rättegångsbalken, Matton ålagdt att med ed sig värja och i sådant afseende betyga: att han icke sjelf eller genom ombud hos Dromberg reqvirerat, eller att honom icke tillgodokommit de hafrelaster, för leverering eller utklarering hvaraf i detta mål fordrades betalning, eller ock s. 67 Sida 67 i årgången börjar här någon del af samma laster, hvilken del Matton finge före edgången uppgifva. Båda parterna vädjade till Svea hofrätt, der Dromberg anförde, att Matton aldrig förnekat att ifrågavarande laster spanmål kommit honom tillgodo; att det vore lagligen styrkt, att Dromberg för Mattons räkning utklarerat fartygen Josefina, Wilhelmina och Kuriren och levererat 756 tunnor hafre, och att jemväl i öfrigt saken vore så klar, att någon edgång icke behöfdes; samt att förty Dromberg yrkade: att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, hans käromål måtte bifallas. Matton deremot erinrade, att han, på sätt han förut sagt, ej haft några affärer med Dromberg; och den omständigheten, att spanmålen kommit Måtton tillhanda, kunde icke, då Matton för densamma godtgjort Luttropp, med hvilken Matton afslutat affärerna, gifva Dromberg någon laglig rätt att af Matton erhålla betalning för spanmålen, ty af samma skäl skulle ju de engelska handelshus, hvilka spannmålen jemväl kommit tillhanda, kunna anses skyldigå att två gånger betala spanmålen. Luttropp hade gjort affärerna i eget namn och, derest Luttropp gjort konkurs innan leveransen fullgjorts, hade Matton icke varit berättigad att ur hans konkursbo utfå någon spanmål. Den af rådstufvurätten ådömda edgång inverkade således icke på saken, hvarföre ock Matton yrkade att varda från densamma alldeles fri. För att styrka, huru de affärer, som skett genom Mattons ombud i Finland för hans räkning, uppgjorts, företedde Matton i hofrätten sex parterna emellan för år 1862 efter tryckt formulär uppgjorda kontrakter, hvilka voro daterade Abo och undertecknade: »Matton genom Söderholtz». Vidare och i ändamål att visa, att ifrågavarande affärer drifvits emellan Dromberg och Luttropp, företedde Matton koncept af en icke underskrifven räkning på Luttropp jemte bevis af notarius publicus i Abo, att denne på Mattons begäran anmodat Dromberg att å räkningen teckna godkännande, men att Dromberg dertill svarat att, ehuru räkningen skrifvits på Drombergs kontor och af dennes kontorist, s. 68 Sida 68 i årgången börjar här Dromberg icke ville teckna godkännande derå, då Luttropp deri gjort åtskilliga blyertsanteckningar, samt Dromberg tillställt Luttropp och Matton fullständiga räkningar. Denna räkning omfattade tiden från och med år 1865 och började i debet med ingående saldo 802 mark 50 penni samt upptog dels, såsom det ville synas, fraktkostnad for lasterna med fartygen Agamemnon, Josefina, Wilhelmina och Wesselina, dels hafre till dessa laster, dels ock åtskilliga kontanta belopp, omkostnader för spanmål m. m. Deremot krediterades Luttropp dels i flera poster för rdr rmt 25,800 dels ock för 21,000 mark, uti hvilka poster förekommo vexlar på och af Matton. Hofrätten yttrade i dom den 15 Januari 1869: att som utredt vore, att Luttropp under den tid, hvarom i saken handlades, innehaft uppdrag att såsom Mattons ombud ombesörja dennes affärer i Finland, samt Matton i hofrätten medgifvit, att de hafrelaster, hvarom fråga vore, kommit honom tillhanda; ty och som, genom hvad två på ed hörde vittnen sammanstämmande intygat, full utredning tillika vore vunnen, i hvad saken rörde utklareringen af fartygen Josefina, Wilhelmina och Kuriren samt levereringen af ifrågakomna sjuhundrafemtiosex tunnor hafre, så att edgång i den delen icke vore erforderlig, pröfvade hofrätten på det sätt ändra rådstufvurättens utslag, att Matton skulle med sin ed betyga, att, såvidt Matton veterligt vore, Luttropp icke å Mattons vägnar uppdragit åt Dromberg att ombesörja utklareringen af de sju i saken omförmälda hafrelaster, som under åren 1863—1865 från Åbo afgått med fartygen Maria, Rurik, Freden, Ferdinand, Fortuna, Agamemnon och Wesselina, eller större eller mindre del af dessa laster, som Matton ägde under eden uppgifva. Denna dom uttryckte hofrättsrådet Schönings, assessoren von Bahrs samt vice häradshöfdingarne Gripenskölds och G-eijers åsigt i saken, hvaremot hofrättsrådet friherre Leuhusen yttrade, att han pröfvade rättvist på det sätt fastställa rådstufvurättens utslag, att Matton skulle med ed betyga, att Herman Luttropp icke varit af Matton bemyndigad uppdraga åt Dromberg att utklarera de tio hafrelaster och s. 69 Sida 69 i årgången börjar här leverera de sjuhundrafemtiosex tunnor hafre, hvarom i saken vore fråga, eller större eller mindre del deraf, som finge af Matton uppgifvas. Matton fullföljde underdånig talan och yttrade i sin underdåniga deduktion bland annat: Den omständighet att Dromberg, på sätt han i stämningen i målet uppgifvit, åt Luttropp accepterat en vexel, utvisade, att Dromberg emellanåt betraktat Luttropp såsom något annat än Mattons ombud och med honom personligen och icke i hans egenskap af ombud gjort affärer. Betyget från hamnkontoret i Abo utvisade, att de 2,500 tunnor hafre, som den 9 Maj 1866 med fartyget Wilhelmina aflastats, utklarerats för Drombergs räkning till London och detta betyg borde hafva mera vitsord än hvad afhörde vittnen haft att förmäla om Drombergs och Luttropps lösa uppgifter i berörde hänseende. Luttropp hade icke af Matton tagit sådan fullmakt, som omförmäldes i 18 kap. 1 § Handelsbalken, och hufvudmannen vore icke skyldig ansvara för hvad ombudet, utan hans uttryckliga vilja, slöte med tredje man. Denna tanke vore ock uttryckt i Högsta Domstolens yttrande angående lagkomiténs förslag till ny lag angående fullmäktigskap. I detta yttrande heter det nemligen bland annat: Till »förslaget borde göras det tillägg, att ombud icke skulle äga att i hufvudmannens namn upptaga lån af penningar eller varor och egendom på kredit upphandla, såvida ej uttryckligt lof dertill blifvit i fullmakten lemnadt». Mattons till Dromberg aflåtna bref innehölle intet, som berättigade Dromberg att afvika från det vanliga sättet parterna emellan att göra affärer; och han finge derföre skylla sig sjelf, om Luttropp icke kunde betala den spanmål, han af Dromberg uppköpt och sedermera låtit komma Matton eller hans affärsvänner i England tillhanda. Och om äfven Matton medgifvit, att ifrågakomne laster kommit honom tillhanda, vore dermed ingalunda ådagalagdt, att han dymedelst riktat sig på annans bekostnad eller deraf haft sådan nytta, som omförmäldes i 18 kap. 3 § sista momentet Handelsbalken. Tvärtom och fastän Matton kontant godtgjort Luttropp för all den spanmål, denne från s. 70 Sida 70 i årgången börjar här Finland tillsändt Matton, hade Matton dock enligt räkning att af Luttropp fordra 37,303 rdr 29 öre rmt. Matton yrkade följaktligen att varda från käromålet i allo befriad. Med anledning af hvad Matton yttrat derom, att Dromberg skulle hafva accepterat för Luttropp en vexel, anmärkes, att Dromberg i sin i målet uttagna stämning, Under uppgift, att han i Sept. 1866 accepterat nämnde vexel till följd af de omstämde affärerna och att Matton hos Dromberg inkasserat vexeln, yrkat godtgörelse för densamma. Detta yrkande frånträdde dock Dromberg sedermera under rättegången. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg, föredragande, samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers och Lilienberg) hemställde i underd. betänkande den 14 April 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. Saken föredrogs den 20 April 1869 inför Högsta Domstolen; och som skiljaktiga meningar bland dess ledamöter sig yppade, skreds till omröstning, dervid Justitierådet Lagerstråle biföll nedre revisionens betänkande. Justitierådet Dreijer yttrade: »Genom de af Matton till Dromberg i November 1863 aflåtna bref, jemförde med en af Matton uti en i Abo utkommande tidning uti Juni 1866 införd annons, finner jag väl det vara upplyst, att under den tid, hvarom fråga är, Luttropp innehaft sådant uppdrag af Matton att för honom ombesörja affärer i Finland, att Luttropp ägt å Mattons vägnar med Dromberg inlåta sig i aftal af beskaffenhet som dem, hvilka den senare åberopat till grund för sin i saken förda talan; men som detta förhållande i och för sig icke kan, emot Mattons bestridande, verka skyldighet för honom att för den af Dromberg till Luttropp levererade spannmål och för ifrågavarande utklareringsbestyr, hvarför Dromberg lemnat kredit, erlägga den till en del ännu återstående betalningen, utan, enligt min tanke, frågan derom är beroende af den bevisning, som må vara af Dromberg förebragt till bestyrkande deraf, att det s. 71 Sida 71 i årgången börjar här eller de aftal, som emellan honom och Luttropp i nämnde hänseende träffats, hlifvit af Luttropp ingångna antingen uttryckligen i Mattons namn eller eljest under förhållanden, de der utmärka, att Luttropp dervid handlat såsom Mattons ombud; — och sådant desto hellre som, efter hvad handlingarne utmärka, Dromberg i öfrigt stått till Luttropp i affärsförhållanden, hvilka, såvidt visadt är, icke kunnat hafva någon grund i Luttropps egenskap af ombud för Matton; alltså och enär Dromberg hvarken till upplysning angående köpslutet med Luttropp om det till honom levererade spanmålspartiet eller angående utklareringsuppdraget företett någon handling, eller, enligt mitt omdöme, annorledes förebragt sådan bevisning, som lagligen berättigar till det antagande, att de ifrågavarande aftalen varit ingångna med Luttropp i hans omförmälda egenskap, samt edgång till utredande af förhållandet derutinnan icke lämpligen kan Matton åläggas; förty pröfvar jag, med upphäfvande af domstolarnes beslut, rättvist den emot Matton i saken instämda talan att ogilla. Justitierådet von Hofsten biträdde den af justitierådet Dreijer yttrade mening. Justitierådet friherre Leuhusen instämde med justitierådet Lagerstråle. Justitierådet Qvensel var af samma åsigt som justitierådet Dreijer. Justitierådet Alexanderson anförde: »Jag anser hvarken de af Dromberg åberopade brefven till honom från Matton under den 9 och 14 November 1863 af innehåll att Herman Luttropp komme att besörja Mattons affärer i Finland, eller hvad för öfrigt i saken förekommit, utgöra bevis angående sådant ombudsmannaskap, att på grund deraf Luttropp ägt skuldsätta Matton till de personer, med hvilka Luttropp afhandlat; hvarföre och då, efter handlingarnas föranledande, hvad angår nu ifrågavarande, under flera år fortsatta spanmålsafsändningar till England, Dromberg icke heller haft löpande räkning med Matton, utan varit i sådan räkning med Luttropp, samt styrkt är, att Matton, söm ock fört räkning med Luttropp, har för afsändningarna godtgjort Luttropp s. 72 Sida 72 i årgången börjar här och. fått derutöfver hos honom att fordra 37,303 rdr 29 öre rmt, jag pröfvar rättvist, med ändring af hofrättens dom, Matton från Drombergs käromål befria». Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 25 Maj 1869. Anmärkt tryckfel: Sid. 64, r. 3 nerif., står: Januari; läs: Juni. --- Källa: Naumanns tidskrift 1870, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.