--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 206 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 206 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-03-08 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-206/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 206 Angående domares skyldighet att hos hofrätt behörigen redovisa för stämpelpapper. --- Vederbörande stämpelpapperskontrollant i Svea hofrätt anmälde, att stämpelafgiften för ett i lagfartsprotokollet för 1868-års sommarting med Svartlösa härad intaget köpebref angående säteriet Nohlinge, hvilken afgift, såsom i marginalen af det till hofrätten insända exemplaret af nämnda protokoll jemväl funnes antecknadt, uppginge till 396 rdr, blifvit i stämpelpapper redovisad med endast 296 rdr. Vice häradshöfdingen C. J. Wåhlin, som förrättat berörde ting, hördes öfver anmärkningen och uppgaf, att han, som efter nämnda tings slut, men innan samtlige protokollen hunnit renoveras, måst till följd af erhållet domareförordnande afresa till Wermland, aflemnat allt till det renoverade exemplaret af protokollen hörande stämpelpapper till tjenstförrättande domhafvanden vice häradshöfdingen H. Claëson, hvilken dervid åtagit sig bestyret med renovationens afslutande och afsändande och sedermera tillgännagifvit för Wåhlin att omförmälda köpebref, belagdt med stämpelpapper till belopp af 396 rdr, befunnes i Claësons vård, och att alla duplettstämplarne, behörigen makulerade, varit i behåll då renoverade exemplaret före dess afsändande till hofrätten af honom kollationerades. Kontrollanten genmälde, att, då granskningen af stämpelpappersredogörelsen företogs, konvolutet, hvari kontrollstämplarne blifvit inlagda, varit till papper och sigill oskadadt; att genast vid genomseendet af de öfversta i konvolutet liggande, till ifrågavarande § i lagfartsprotokollet hörande stämplar, han saknat en stämpel å 100 rdr; och att denna vid granskningens fortsättning ej heller kunnat upptäckas; hvilket allt en vid tillfället hos kontrollanten närvarande uppgifven person kunde bestyrka. Under förmälan, att Claëson hos honom vitsordat sanningen af Wåhlins ofvan omförmälda uppgifter samt företett ett af tingsskrifvaren Johan N. Carlson undertecknadt intyg af innehåll, att berörda köpebref efter anmodan af Claëson blifvit af Carlson belagdt med sex biläggningsstämplar, 3 å 100 rdr, 1 å 75 rdr, 1 å 15 rdr samt 1 å 6 rdr, och att de sex med n:o 2 betecknade hälfterna af nämnde stämplar blifvit medelst lika påskrift makulerade, äfvensom att, då omedel- s. 207 Sida 207 i årgången börjar här bart före förseglandet af det bref till hofrätten, som inneslöt de renoverade protokollen och dertill hörande duplettstämplarne, Carlson och Claëson jemförde dessa med de i protokollen gjorda anteckningar, alla sex duplettstämplarne till nämnda köpebref förefunnos och blefvo inlagda i det konvolut, som inneslöt öfriga till Svartlösa härads sommarting hörande duplettstämplar, anmärkte hofrättens advokatfiskal i afgifvet memorial, att emot kotrollantens bestämda förklarande och då dertill komme, att till ifrågavarande redogörelse hörande stämplar, de der icke blifvit vid det insända protokollet fasthäftade, icke heller, på sätt enligt K. Kungörelsen den 15 Maj 1846 vid sådant förhållande bort ske, varit särskildt förtecknade och under domstolens sigill genomdragna, Claësons och Carlsons berörde uppgifter icke kunde godkännas såsom laga bevisning derom, att det till ifrågavarande köpebref erforderliga stämpelpapper blifvit till fullo eller till högre belopp än anmärkt vore hos hofrätten redovisadt; i följd hvaraf advokatfiskalen, utan afseende derå att köpebrefvet blifvit hos honom uppvisadt, försedt med stämpelpapper till belopp af 396 rdr, yrkade att Wåhlin, hvilken redovisningsskyldigheten i förevarande fall ålegat, men som af nämnde stämpelafgift icke på det i lag stadgade sätt redovisat mera än 296 rdr, måtte med stöd af 16 § i K. Kungörelsen angående stämpelpappersafgiften den 23 November 1866 dömas att till Kongl. Maj:t och kronan utgifva skilnaden 100 rdr. Wåhlin afgaf förklaring öfver advokatfiskalens påstående och åberopade tillika en till hofrätten ställd skrift, hvari Claëson förklarat, att enär det fel, hvilket uti ifrågavarande hänseende ansågs vara begånget, icke ägt rum vid köpebrefvets beläggande med stämpelpapper, utan vid det renoverade protokollets och tillhörande duplettstämplars insändande till hofrätten, men denna åtgärd verkställts icke af Wåhlin utan af Claëson, hvilken således vore förbunden att vidkännas det ansvar, som kunde ifrågakomma, han ville göra gemensam sak med Wåhlin. Adokatfiskalen förmälde med anledning häraf, att hvad helst Claëson såsom ombud felat, vore dock Wåhlin den som borde svara för riktiga fullgörandet af hvad det honom lemnade uppdrag innebure. Advokatfiskalen förde icke talan mot Claëson, som vid annat forum hade att svara för hvad han i saken åtgjort, och yrkade icke skadestånd, utan skyldighet för Wåhlin att utgifva ett af honom å kronans vägnar uppburet, men icke enligt gällande lag redovisadt. penningebelopp. s. 208 Sida 208 i årgången börjar här Hofrätten yttrade i utslag den 13 Juli 1869: Som upplyst blifvit, att det stämpelpapper till belopp af 396 rdr, hvarmed ifrågavarande vid Svartlösa härads sommarting år 1868 för lagfart ingifna köpebref lagligen bort beläggas, icke blifvit hos hofrätten redovisadt till högre belopp än 296 rdr, och Wåhlin, som förrättat nämnde ting, vore enligt lag ansvarig för riktiga fullgörandet af de angående uppbörden och redovisningen af stämpelpapper meddelade föreskrifter; alltså fann hofrätten, som ej kunde fästa afseende å hvad Claëson i den af honom ingifna skrift anfört och yrkat, skäligt ålägga Wåhlin att ersätta Kongl. Maj:t och kronan det stämpelpapper, som sålunda icke dittills blifvit hos hofrätten redovisadt, med 100 rdr till lika fördelning emellan Kongl. Maj:t och kronan samt advokatfiskalen. Wåhlin anförde underd. besvär. Då köpebrefvet blifvit belagdt med stämpelpapper till fullt belopp, och bevisligen ngen förlust tillskyndats kronan, borde ersättningsskyldighet, såsom om skada verkligen timat, icke åläggas Wåhlin, fastän redovisningen icke skett på det sätt gällande författning föreskref. Hofrättens sätt att döma vore stridande mot allmänna rättsgrundsatser och måste, för att vara giltigt, stödja sig på särskildt lagstadgande. Sådant funnes dock ej i K. Kungörelsen angående stämpelpappersafgiften. Den af advokatfiskalen åberopade § stadgade att ersättningsbelopp, som expeditionshafvande ådömdes, skulle motsvara kronans förlust, och gåfve sålunda stöd åt regeln, att ingen ersättning ifrågakomme, der förlust ej funnes. Samma § stadgade ej något för det fall att förlust möjligen kunde komma att uppstå. Om Wåhlin måste utbetala ådömda 100 rdr, finge kronan derigenom en orättmätig vinst. I Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 8 Mars 1870, hvarvid Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Babe och Dreijer) funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring. Justitierådet Alexanderson yttrade: »Enär omförmälda köpebref numera visats vara med erforderligt stämpelpapper belagdt, och kronan således redan åtnjutit sin rätt, pröfvar jag skäligt i så måtto ändra hofrättens beslut, att jag befriar klaganden från utgifvande af de 50 rdr, hvilka skulle såsom ersättning tillfalla kronan; men hvad angår de advokatfiskalen tilldömda 50 rdr, finner jag ej skäl att i hofrättens utslag göra ändring». --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.