--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 213 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 213 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-02-09 keywords: - Auktionsförrättare url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-213/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 213 Auktionsförrättare stadgar, vid försäljning af en fastighet, vilkor som anses förnärma inteckningshafvares rätt. --- Maths Johanssons hemman 3/4 mantal frälse Buttorp utmättes den 18 Oktober 1867 för en hypotheksföreningens emellan jordägare i Elfsborgs län med Dalsland samt Göteborgs och Bohus län fordran å 772 rdr 50 öre med ränta samt såldes exsekutivt den 12 Augusti 1868 och inropades af nämnde hypotheksförening för värderingssumman 20,000 rdr. Enligt det vid auktionen upplästa gravationsbevis funnos i hemmanet tio särskilda inteckningar, bland hvilka de under n:o 2 och 4 voro till hypotheksföreningens säkerhet för dels 4,230 rdr b:co med ränta och omkostnader och dels 18,500 s. 214 Sida 214 i årgången börjar här rdr, likaledes med ränta och omkostnader, samt de under n:r 8, 9 och 10 beviljats den 22 Oktober 1867, (således efter utmätningen) kommissarien B. L. Bergendahl till säkerhet för: a) en afhandling den 9 September samma år, hvarigenom Maths Johansson upplåtit åt Bergendahl den å hemmanet växande ståndskog af vissa deminsioner till afverkning på 10 år; b) en afhandling af den 16 Oktober 1867, hvarigenom Maths Johansson bortbytt en ladugårdsbyggnad mot en Bergendahl tillhörig manbyggnad och å 50 år upplåtit den plan, hvarå samma ladugårdsbyggnad var uppförd; samt c) en afhandling af den 12 September 1867, hvarigenom Maths Johansson till Bergendahl upplåtit hela ifrågavarande hemman på arrende från sagde dag till den 24 April 1869. Vid auktionen, då, enligt företedd uträkning af hypotheksföreningens kamererare, dess fordran uppgick till 19,292 rdr 26 öre, tillstädeskom löjtnanten L. G. Bergendahl och, såsom efter öfverlåtelse innehafvare af omförmälde tre inteckningar, förbehöll sig de rättigheter, afhandlingarne tillförsäkrade honom, samt yrkade derjemte att en från hemmanet afsöndrad äng jemte utmål för Buttorps qvarn, såg och benstamp, måtte undantagas från köpet. Bland de i auktionsprotokollet stadgade köpevilkor förekom, enligt 8:de punkten: att enär hemmanet från den 14 nästförutgångne Mars till den 24 April 1869 blifvit utarrenderadt till kommissarien Bergendahl, hvilken öfverlåtit arrendet till löjtnanten Bergendahl, årets gröda undantoges från köpet, med föreskrift, att densamma skulle på stället utfodras, för hvilket ändamål arrendatorn förbehölles att under den tid, som dertill åtginge, begagna hemmanets ladugårdshus; enligt 9:de punkten: att den enligt »inteckningen, fallen vid 1868-års vinterting» afsöndrade äng äfvensom utmålen för Buttorps qvarn, såg och stamp »enligt till häradsrätten för fastställelse inlemnade af handlingar» undantoges från köpet; enligt 10:de punkten:, att nuvarande ägare af ofvannämnda afhandlingar eller deras rättsinnehafvare förbehölles vid den rätt, dessa afhandlingar lagligen tillförsäkrade dem; samt enligt ll:te punkten: att torpare jemte undantags- och s. 215 Sida 215 i årgången börjar här förpantningsinnehafvare bibehölles vid sin rätt enligt sina kontrakter.. Någon anmärkning mot dessa och öfriga vilkor framställdes icke vid auktionen, men densamma öfverklagades hos konungens befallningshafvande i Elfsborgs län af hypotheksföreningens ombudsman, vice häradshöfdingen A. Greiffe, som anmärkte, beträffande 8:de punkten, att deri föreskrifna vilkor ej stode tillsammans med stadgandet i 27 kap. 10 § Byggningabalken, utan hade endast bort till gällande lag hänvisas; att undantaget enligt 9:de punkten likaledes varit olagligt och ländt till förfång för hypotheksföreningen, som hade första inteckningen i hela fastigheten ostyckad, desto’ hellre som, derest fastigheten sålts i sin helhet, priset utan tvifvel blifvit högre, än att, såsom nu inträffat, föreningen nödgats inropa hemmanet, samt att för öfrigt bestämmelsen i ll:te punkten jemväl vore olaglig, enär deri intagna vilkor först vid köpeskillingsliqviden bort i sammanhang med inteckningshafvares förmånsrätt komma under pröfning; på grund af hvilket allt yrkades auktionsförrättningens upphäfvande. Körningens befallningshafvande yttrade i utslag den 30 December 1868: att emedan auktionsförrättaren icke ägt, utöfver hvad den utfärdade kungörelsen om försäljning innehölle, stadga anmärkta vilkor och inskränkningar, hvilka uppenbart ländt hypotheksföreningen såsom inteckningshafvare till förfång uti panträtten och måst leda till nedsättning i pantens värde; ty blef, med undanrödjande af öfverklagade försäljningen, ärendet visadt åter till kronofogden, som hade att, på anmälan från hypotheksföreningen, skyndsamt föranstalta om ny auktion, hvarvid hela panten ostyckad och utan inskränkning borde till försäljning utbjudas. Kommissarien Bergendahl och löjtnanten Bergendahl klagade i Göta hofrätt och yrkade fastställelse af auktionen, under anförande, bland annat: Då hypotheksföreningens vid auktionen närvarande ombud icke framställt någon anmärkning vid de före förrättningen upplästa köpevilkoren, måste han anses hafva gillat dem och föreningen vara dervid bun- s. 216 Sida 216 i årgången börjar här den. Afsöndrade ängen och utmålen voro ej utmätta och hade således ej kunnat försäljas. Köpeskillingen räckte fullt till godtgörande af hypotheksföreningans fordran, och då hade föreningen intet att klaga öfver. Kommissarien Bergendahl, såsom förut varande ägare till hemmanet, hade utgifvit de skuldsedlar, hvarå hypotheksföreningens fordran sig grundade, och stode sålunda i personligt ansvar för desamma. Han vore ock innehafvare af en i hemmanet näst efter hypotheksföreningens intecknad fordran, och, med förbehåll att auktionen fastställdes, afsade han sig all rätt att för sina inteckningar njuta annan liqvid än den, som möjligen kunde tillfalla honom ur auktionssumman. Auktionsförrättaren hade förfarit rätt då han först utbjöd fastigheten med den vidlådande nyttjanderättsinteckningen, och, hvad vilkoren i 8:de punkten anginge, föreskrefve ju 27 kap. 10 § Byggningabalken, att gröda skall på stället utfodras. Hypotheksföreningens ombudsman afgaf förklaring och yttrade: Föreningens rätt såsom köpare vore kränkt derigenom att föreningen ej kommit i besittning af hela den genom kungörelse till försäljning angifna egendomen, utan blott en del deraf, hvars beskaffenhet föreningen ej vid auktionen, efter då meddelade upplysningar, varit i tillfälle att bedöma. Den lagliga rätt, klaganderne ägde, vore ej förnärmad genom öfverklagade utslaget, hvilket blott afsåg huruvida exsekutor lagligen förfarit. Besvären borde derföre icke upptagas till pröfning. Hofrätten meddelade dom den 29 Juni 1869. Emedan ostridigt vore, att den vid ifrågavarande auktion af hypotheksföreningens ombud å dess vägnar bjudna köpeskilling förslog till godtgörande af hypotheksföreningens i hemmanet intecknade fordran; samt föreningen vid sådant förhållande icke kunde anses i egenskap af inteckningsägare vara genom de vid auktionen tillkännagifna försäljningsvilkor i sin rätt förnärmad; ty och som anmärkning ej förekommit mot ombudets behörighet att hemmanet under nämnda försäljningsvilkor för hypotheksföreningens räkning inköpa, eller eljest någon omständighet blifvit till förringande af köpets giltig- s. 217 Sida 217 i årgången börjar här het åberopad; alltså fann hofrätten lagligt att, med upphäfvande af kon. befallningshafvandes utslag, den mot auktionen förda klandertalan ogilla. Greiffe sökte i underd. ändring och anförde: Efter afdrag af de belopp, som borde ur köpeskillingen för ifrågavarande fastighet utgå med förmånsrät framför hypotheksföreningens ägande, deri intecknade fordran, räckte köpeskillingen icke till att densamma betäcka, utan en brist uppstod af 183 rdr 92 öre. Föreningens fordran den 12 Augisti 1868 utgjorde nemligen 19,292 rdr 26 öre, och förenämnde belopp uppgingo till 891 rdr 66 öre, enligt hvad en företedd, af vederbörande kronofogde meddelad uträkning på dessa sistnämnda utvisade (köpeskillingsliqvid var då ännu ej upprättad). Kommunalutskylderna af fastigheten, oguldna för åren 1866—1868, belöpte sig till 380 rdr 35 öre och skulle, enligt auktionsprotokollets sjunde punkt, jemväl utgå med förmånsrätt. Den omständighet, att föreningens ombud, vare sig af oriktig uppfattning om sitt uppdrag eller af annan orsak, ej gjort anmärkning mot de olagliga auktionsvilkoren, borde ej inverka på föreningens rätt, då föreningen i behörig tid genom besvär bevarat sin talan. Och enär kungörelsen afsett försäljning af fastigheten ostyckad, hade spekulant ej kunnat på förhand förvissa sig om värdet af de olika delarne, som möjligen komme att undantagas, utan måst, efter godtycklig beräkning af värdet på den ena eller andra, inropa egendomen. Med afseende härå yrkades upphäfvande af hofrättens domslut. Kommissarien Bergendahl och löjtnanten Bergendahl yrkade fastställelse af hofrättens dom, under påstående att hypotheksföreningen för sin intecknade fordran finge full liqvid ur köpeskillingen för fastigheten. Denna fordran utgjorde nemligen, enligt hvad af dem ådagalades, 19,232 rdr 28 öre, och emot kronofogdens ofvanberörda uträkning framställdes åtskilliga anmärkningar, åsyftande att visa, det de med förmånsrätt framför hypotheksföreningens ur köpeskillingen utgående fordringar bestego sig till endast 212 rdr 75 öre. s. 218 Sida 218 i årgången börjar här Uti underd. betänkande den 1 December 1869 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Lilienberg, den sistnämnde föredragande, samt Ryding): att enär sökanden icke emot vederparternes bestridande torde kunna anses hafva ådagalagt, att hvad som ur köpeskillingen för ifrågavarande fastighet rätteligen borde utgå med förmånsrätt framför hypotheksföreningens ifrågavarande intecknade fordringar uppginge till så högt belopp, att samma fordringar icke med återstoden af köpeskillingen varda betäckta, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari hofrätten i saken stannat. Vid föredragning af saken inför Högsta Domstolen den 12 Januari 1870 blef nedre revisionens betänkande bifallet af Högsta Domstolens fiesta ledamöter (justitieråden Södergren, von Hofsten, Strandberg och Huss). Justitierådet Rabe yttrade: »Enär vid försäljningen af ifrågavarande fastighet hypotheksföreningens dervid närvarande ombud hvarken framställt någon anmärkning i afseende å de vilkor, hvarunder, enligt auktionsförrättarens före utropet gjorda tillkännagifvande, försäljningen skulle ske, eller äskat fastighetens utbjudande utan de vilkor, som hypotheks- ■föreningens ombudsman i sina öfver auktionen anförda besvär ansett lända hypotheksföreningen till förfång, finner jag ej skäl göra ändring i det slut, hvari hofrätten i målet stannat». Justitieråden Wretman och Naumann förenade sig om följande mening: »Som, enligt justitierådens åsigt, det icke, emot sökandens bestridande, kan anses ådagalagdt, att den köpeskilling, hvarför vid auktionen den 12 Augusti 1868 ifrågavarande hemman försåldes, fullt förslår att dermed gälda, utom hvad med förmånsrätt framför i hemmanet intecknad skuld bör utgå, hypotheksföreningens ifrågavarande fordran, samt vid sådant förhållande hypotheksföreningens rätt är beroende derpå huruvida vid auktionen lagligen förfarits: alltså och då, enligt hvad det vid auktionen förda protokollet utvisar, dervid ej mindre undantagits vissa delar af det utmätta hemmanet, hvilka jemväl häftat för hypotheksföreningens fordran, än ock andra förbehåll gjorts, som kun- s. 219 Sida 219 i årgången börjar här nat föranleda dertill, att nyttjanderätts-aftal, derför inteckning beviljats senare än då inteckningarne för hypotheksföreningens fordringar meddelades, fastän dessa icke blefvo fullt betäckta, ändock komme att bestå, pröfvade justitieråden rättvist, med ändring af hofrättens utslag, sålunda gilla Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut, att den öfverklagade auktionen upphäfves samt vederbörande exsekutor förständigas att ny försäljning af den utmätta fastigheten i laga ordning förrätta». Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 9 Februari 1870. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.