--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 246 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 246 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-11-22 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-246/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 246 Åtal emot gäldenär för vårdslöst förfarande emot sina borgenärer. --- Preskription. Jfr. denna tidskrift för år 1870, sid 329. Länsmannen J. Colliander, i egenskap af ombud för handlanden F. Brandt, såsom fordringsägare i Gustaf Danielssons i Förlösa den 30 Juni 1868 började konkurs, yrkade, efter stämning till 1869-års hösteting med Norra Möre härad, att som Danielsson, hvilken den lö Mars 1867 till sin fosterson Johan Persson och hans hustru försålt all sin fasta och lösa egendom emot vilkor att köparen skulle betala alla Danielssons skulder, utom dem, som härledde sig från borgensförbindelser, och att Danielsson och hans hustru skulle åtnjuta vissa undantagsförmåner, härigenom gynnat en del af sina fordringsägare, men deremot utestängt andra från all betalning samt vidtagit försäljningen för att undgå skyldigheten att infria sina borgensförbindelser och oaktadt han haft kännedom om sitt obestånd, Danielsson måtte dömas till ansvar för bedrägligt, oredligt och vårdslöst förfarande emot sina borgenärer. Sedan Danielsson i målet svarat och bland annat invändt, att åtalet för vårdslöst förfarande emot hans borgenärer vore preskriberadt, yttrade häradsrätten genom utslag den 3 Juni 1870: att enär sådana förhållanden icke blifvit s. 247 Sida 247 i årgången börjar här ådagalagde, att Danielsson kunde anses hafva emot sina borgenärer brukat bedrägeri eller oredlighet, han frikändes frän den i berörde hänseende väckta ansvarstalan ; och ehuru häradsrätten funne, att Danielsson, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det han icke kunde rätt för sig göra, genom försäljning till Johan Persson af all sin fasta och lösa egendom, dervid Danielsson vetat bereda sig och sin hustru rikligt underhåll för lifstiden, gynnat de borgenärer, hvilkas fordringar skulle med köpeskillingen gäldas, till förfång för dem, hos hvilka Danielsson stode i löftesansvarighet till betydliga belopp, samt Danielsson således, jemlikt 23 kap. 3 § 4 mom. Strafflagen, skulle för uppenbar vårdslöshet emot sina borgenärer vara bunden till fängelsestraff; likväl och som ansvarslalan härför icke blifvit väckt inom tvä år från det Danielsson afslöt berörde köp, kunde, med stöd af 5 kap. 14 § nämnde lag, han icke heller härför till ansvar fällas. Gröta hofrätt, der Brandt besvärade sig, fann i utslag den 28 Juli 1870 skäl icke hafva förekommit ledande till ändring i häradsrättens utslag. Brandt fullföljde underdånig talan. Målet föredrogs den 22 November 1870 inför Högsta Domstolen; och ehuru åtalet för vårdslöst förfarande blifvit anstäldt inom två år från konkursens början och den gjorda preskriptionsinvändningen följaktligen ej kunde godkännas; dock som, vid öfvervägande af hvad i målet förekommit, ej antagas må, att Danielsson vid anmärkta försäljningsåtgärdens vidtagande varit på sådant obestånd, att han inse bort, det han ej kunnat rätt för sig göra; alltså och då, på sätt domstolarne yttrat, Danielsson ej heller vore om bedrägeri eller oredlighet emot borgenärerna förvunnen, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Carleson, Bolin, Babe, Olivecrona och Lagerstråle) ej skäl att i öfverklagade domslutet göra ändring. Justitierådet Almqvist yttrade: »Äfven jag anser laga tid för anställande emot Danielsson af ifrågavarande åtal för vårdslöst förhållande emot borgenärer icke vara försuten; s. 248 Sida 248 i årgången börjar här och ehuru vid sådant förhållande samt enär domstolarne, med den af dem yttrade åsigt att åtalet ej blifvit inom rätt tid anhängigt gjordt, icke torde kunna anses hafva ingått 1 behörig pröfning af sjelfva målet i denna del, jag för min del trott att detsamma borde i sådant afseende till häradsrätten återförvisas, finner jag mig likväl, då Högsta Domstolens fleste ledamöter upptagit hufvudsaken till pröfning, pligtig att i sådan pröfning deltaga, hvarvid jag instämmer med bemälde ledamöter». --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.