--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 280 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 280 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-11-24 keywords: - Försäljning url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-280/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 280 Angående försäljning af konkursbos fasta egendom i annan ordning än 51 § Konkurslagen den 18 September 1862 stadgar. Påföljd i sådant fall i fråga om dödande af inteckning, som af köpeskillingen icke kan gäldas. Jfr. denna tidskrift för år 1870 --- Den 9 Mars 1867 inropades af kaptenen grefve Fritz Bogislaus von Schwerin å offentlig auktion fasta egendomarne Svinmyran och Lilla Tallkrogen, utgörande ^2 mantal af frälsehemmanet Östberga. Auktionen förrättades af kommissarien vid Stockholms stads auktionsverk M. H. Sköldberg, och af auktionsprotokollet inhemtades, att borgenärerna i s. 281 Sida 281 i årgången börjar här förre bokbindaren Peter Holmströms konkurs på sammanträde den 9 Februari 1867 beslutat, att, derest konkursboets nämnde fasta egedomar icke å den till samma dag kungjorda auktion kunde säljas, sysslomannen skulle med enskild auktionsförrättare träffa uppgörelse om verkställande af de två öfrige auktionerna, nemligen den andra auktionen inom fjorton dagar och den sista fjorton dagar efter den andra. Då sedermera egendomen icke kunnat försäljas på de två första auktionerna, hade sysslomannen, förre stadskassören L. Isaksson, den 25 Februari 1867 utfärdat i allmänna tidningarne kungörelser derom, att ifrågavarande fasta egendomar skulle vid auktionen den 9 Mars 1867 ovilkorligen afyttras. Egendomarne hade vid i vederbörlig ordning verkställd värdering uppskattats till 35,500 rdr, och i dem funnos sju inteckningar, hvardera å 10,000 rdr, alla meddelade den 5 November 1863 under §§ 1—7 och gällande med förmånsrätt i paragraf-ordning, så att den under § 1 beviljade hade bästa och den under § 7 sämsta förmånsrätten. Vid auktionen erinrades om innehållet af KK. FF. den 29 November och den 18 December 1823, hvarefter egendomarne utropades först i uppslag och sedermera i afslag, dervid de inropades af grefve von Schwerien för 40,000 rdr rmt. Den 3 April 1867 uppgjordes af sysslomannen och rättens ombudsman köpeskillingsliqvid, deruti såsom utdelning till inteckningsägare upptogs ett belopp af 38,987 rdr 89 öre och beräknades att på de första tre inteckningarne skulle i kapital och ränta belöpa 31,800 rdr. I afseende på fjerde inteckningen uppkom tvist. Grosshandlanden Anton Asp visade sig nemligen vara innehafvare af en i egendomarne intecknad revers å 10,000 rdr, å hvilken fanns antecknadt, att densamma gällde med förmånsrätt framför tre och efter tre i egendomarne fastställda inteckningar, hvardera å 10,000 rdr. Deremot visade grefve von Schwerin, medelst företeende af Svartlösa häradsrätts inteckningsprotokoll för den 19 Augusti och den 5 November 1863, att en af honom innehafvande, i egendomarne intecknad skuldsedel å 10,000 rdr, en- s. 282 Sida 282 i årgången börjar här ligt nämnde protokoll, likaledes ägde förmånsrätt framför tre och efter tre inteckningar i egendomarne till samma belopp. Och med anledning af berörde protokolls lydelse samt utan afseende derå att å sistnämnde intecknade skuldsedel funnes, i strid med protokollets lydelse, antecknadt att samma skuldsedel ägde förmånsrätt till betalning först efter sex andra intecknade skuldsedlar, hvardera å 10,000 rdr, blef i köpeskillingsliqviden grefve von Schwerin förklarad berättigad att i afbetalning å den af honom innehafvande skuldsedeln utbekomma köpeskillingens återstående belopp 7,187 rdr 89 öre, hvaremot öfrige inteckningshafvare icke fingo någon betalning. Grosshandlanden Asp klandrade hos Stockholms rådstufvurätt denna liqvid och yrkade den rättelse deri, att åt honom för hans förbindelse måtte tillerkännas berörde 7,187 rdr 89 öre; men i dom den 23 December 1867 förklarade rådstufvurätten, att då häradsrättens beslut i fråga om inteckningarne måste tolkas, såsom det blifvit i dess protokoll uttryckt, och icke efter de anteckningar, domhafvanden verkställt å skuldebrefven, blef, med gillande af sysslomännens och rättens ombudsmans åtgärd att tilldela grefve von Schwerin återstående 7,187 rdr 89 öre, Asps klandertalan ogillad; hvilken dom fastställdes genom Svea hofrätts laga kraftvunna dom den 27 Februari 1868. Under åberopande af ofvannämnde förhållanden och 24 § i K. F. den 13 Juli 1818, sådan den lydde i K. K. den 18 December 1823, anhöll grefve von Schwerin hos Svartlösa häradsrätt vid vintertinget år 1869, att de i berörde egendomar under §§ 5, 6 och 7 i protokollet den 5 November 1863 meddelade inteckningar måtte varda dödade; och sedan i protokollet antecknats, att grefve von Schwerin erhållit uppbud å sitt ifrågavarande köp, förklarade häradsrätten genom beslut den 21 April 1869: att, jemlikt K. K. den 18 December 1823, de inteckningshafvare, hvilka icke af köpeskillingen fått sina inteckningar guldna, skulle medelst anslag å rättens dörr och kungörelser, hvilka genom grefve von Schwerins försorg borde tre gånger i allmänna tidnin- s. 283 Sida 283 i årgången börjar här garne införas, kallas att å det lagtima ting, som först i häradet infölle, sedan en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos domstolen anmäla huruvida emot deras inteckningars dödande kunde vara något att påminna. Sedan kungörelser blifvit i Post- och Inrikestidningar införda, anmäldes ärendet ånyo hos häradsrätten, som yttrade i utslag den 13 Augusti 1869: att emedan, efter hvad upplyst vore, den auktion, hvarvid 1/2 mantal frälse Östberga, äfven kalladt Svinmyran och Lilla Tallkrogen, blifvit af grefve von Schwerin den 9 Mars 1867 för 40,000 rdr inropadt från förre bokbindaren Peter Holmströms konkursmassa, icke förrättats af exsekutor, utan af enskild person efter uppdrag af sysslomannen i Holmströms konkurs; ty och som föreskrifterna i K. F. den 18 December 1823 angående tiden emellan de särskilda auktionerna å fastighet, hvilken utmätningsvis försåldes, samt angående auktioners kungörande, icke blifvit i förevarande fall iakttagne; alltså och då försäljningen skett utan visadt medgifvande af innehafvare utaf åtskilliga inteckningar i fastigheten, fann häradsrätten, vid jémförelse af 24 § 7 kap. Rättegångsbalken, sådan denna § lydde enligt K. K. den 18 December 1823, samt 51 § i Konkurslagen den 18' September 1862, dödande af de inteckningar, till hvilkas gäldande köpeskillingen icke förslagit, ej kunna i den ordning, frågan derom blifvit väckt, af häradsrätten meddelas. Detta utslag öfverklagades hos Svea hofrätt, men fastställdes genom utslag den 30 September 1869, som vann laga kraft. Vid 1869-års hösteting förnyade grefve von Schwerin sin ifrågavarande ansökning; och som han visade sig i hufvudskrift innehafva de skuldsedlar, för hvilka under §§ 6 och 7 i inteckningsprotokollet meddelats inteckningssäkerhet, blefvo dessa två inteckningar dödade. För att styrka rättmätigheten af sitt yrkande att jemväl den under § 5 meddelade inteckningen blefve dödad, företedde nu grefve von Schwerin det protokoll, som hållits vid sammanträdet med s. 284 Sida 284 i årgången börjar här P. Holmströms borgenärer den 9 Februari 1867, då beslutet om ifrågakomne egendoms försäljning fattades. Enligt berörde protokoll hade vid sammanträdet närvarit rättens ombudsman vice häradshöfdingen Wessberg och sysslomannen i konkursen förre stadskassören Isaksson äfvensom stadsmäklaren af Sandeberg och grosshandlanden Anton Asp, samt P. Holmström, hvarjemte af protokollet vidare inhemtades dels att, sedan sysslomannen upplyst, att första auktionen för försäljning af berörde fasta egendomar Svinmyran och Lilla Tallkrogen blifvit utsatt att hållas samma dag som sammanträdet, borgenärerna enhälligt beslutat, att, derest egendomarne icke samma dag kunde försäljas, sysslomannen skulle med enskild person träffa aftal om verkställande af de två öfrige auktionerna, nemligen den andra inom fjorton dagar derefter, och den sista fjorton dagar efter den andra; dels att stadsmäklaren af Sandeberg, såsom innehafvare af de »sista inteckningarne» i nämnde fastigheter, medgifvit, att, ifall dessa såldes till pris understigande det belopp, hvarinom berörde inteckningar fölle, inteckningarne, såvidt de graverade egendomarne, finge till all kraft och verkan förfalla och dödas till så stort belopp, som icke ur den blifvande köpeskillingen utginge; och dels att gäldenären Holmström lemnat sitt samtycke till de vid sammanträdet fattade beslut; och var protokollet undertecknadt af alla de vid sammanträdet närvarande personerna. Vidare företedde grefve von Schwerin bevis af vederbörande att, såvidt de i Stockholms läns landskansli förda diarier utvisade, besvär öfver auktionsförrättningen den 9 Mars 1867 icke blifvit anförde hos konungens befallningshafvande. Under åberopande af dessa och förut företedda handlingar, yrkade grefve von Schwerin bifall till sitt framställda påstående, helst grosshandlanden Asp sjelf finge anses hafva godkänt det vid sammanträdet den 9 Februari 1867 beslutade sättet för egendomarnes försäljning. Häradsrätten företog målet omedelbart till afgörande och yttrade i utslag den 21 December 1869: att enär härads- s. 285 Sida 285 i årgången börjar här rätten genom utslag den 13 Augusti 1869 förklarat dödandet af nu ifrågavarande inteckning icke kunna beviljas i den ordning, frågan derom blifvit väckt, samt, äfven om det finge anses styrkt, att rätte innehafvaren af berörde inteckning samtyckt, att försäljningen af Svinmyran och 'Lilla Tallkrogen finge försiggå i den ordning, som skett, likväl qvarstode den omständighet, som häradsrätten förut, under åberopande af 51 § Konkurslagen den 18 September 1862, andragit i fråga om auktionens olaglighet, och hvilken ej blifvit häfd derigenom att auktionen icke hos konungens befallningshafvande öfverklagats, häradsrätten funne ifrågavarande inteckning lika litet då som förut kunna i den äskade ordningen af häradsrätten dödas. Öfver detta utslag besvärade sig grefve von Schwerin i Svea hofrätt. Då borgenärer, med bifall af gäldenären och inteckningshafvare, ägde besluta om fast egendoms försäljning under hand, ägde de ock besluta om sådan egendoms afyttrande å auktion, utan iakttagande af de föreskrifna formerna för egendoms försäljning i exsekutiv ordning. Den ifrågavarande försäljningen vore således fullt laglig; men, äfven om den varit olaglig, hade den numera vunnit laga kraft emot grosshandlanden Asp, då han icke stämt om dess upphäfvande inom natt och år från den dag försäljningen skedde och Asp fått anledning till klander. Vid sina besvär fogade grefve von Schwerin intyg af Asp, att han vid borgenärssammanträdet den 9 Februari 1867 innehaft ifrågavarande intecknade skuldsedel. I affordradt utlåtande yttrade häradsrättens ordförande att ostridrgt vore att auktionen ej förrättats i den ordning, som för utmätt fastighet vore stadgad; och om än medgåfves, att konkursbos fastighet icke ovilkorligen behöfde försäljas i nämnde ordning, utan till öch med kunde med vederbörandes samtycke afyttras under hand, funnes dock icke något lagstadgande, som i sådant fall berättigade köparen att få de köpeskillingen tiläfventyrs öfverskjutande inteckningarne i fastigheten dödade i den ordning, som nu äskats. s. 286 Sida 286 i årgången börjar här Hofrätten utlät sig medelst utslag den 2 Maj 1870: att som upplyst vore att den auktion, vid hvilken ifrågavarande egendomar blifvit till grefve von Schwerin försålde för 40,000 rdr eller ett belopp, understigande den i egendomen intecknade gäld, icke förrättats i den ordning, som om. fast egendom, den der utmätt blifvit, särskildt vore stadgad, samt grefve von Schwerin icke visat, att innehafvaren af nu ifrågakomne inteckning till egendomens försäljning för en köpeskilling, som icke räckte till gäldande af samma inteckning, lemnat sitt bifall, hvilket ej kunde anses styrkt genom det vid sammanträdet med borgenärerna i bokbindaren Holmströms konkurs den 9 Februari 1867 hållna protokoll, grefve von Schwerin i hofrätten åberopat, hofrätten funne ej skäl att göra ändring i häradsrättens utslag. Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Munthe samt vice häradshöfdingarne Boivie, Lilienberg och Nordenfalk, hvaremot presidenten Almqvist var skiljaktig och yttrade: »Emedan medelst ett af klaganden i detta mål företedt protokoll, hållet vid sammanträde den 9 Februari 1867 med borgenärerna i bokbindaren Holmströms konkurs, blifvit styrkt, ej mindre att borgenärerna då enhälligt beslutat, att, i händelse konkursmassans fasta egendomar Svinmyran och Lilla Tallkrogen ej blefve vid en till samma dag utsatt auktion försåld, sysslomannen skulle äga att med enskild auktionsförrättare träffa aftal om egendomarnes försäljning å ytterligare auktion, än äfven att vid sammanträdet närvarit och i beslutet om denna försäljning deltagit grosshandlanden Anton Asp, hvilken, såsom ett af honom sjelf utfärdadt och af klaganden i hofrätten företedt skriftligt bevis innehåller samt handlingarna i öfrigt utmärka, i konkursen och särskildt vid berörda sammanträde fört talan såsom innehafvare af den intecknade skuldsedel å 10,000 rdr, hvarom fråga är; ty och enär vid det sålunda numera utredda förhållande, att bemälde inteckningshafvare lemnat bifall till fastighetens af sysslomannen i konkursen föranstaltade försäljning å offentlig auktion, den köpare, som fastigheten inropat, efter min åsigt,' är berättigad, på grund af stadgandena i 51 § Konkurs- s. 287 Sida 287 i årgången börjar här lagen samt 7 kapitlet 24 § Rättegångsbalken, såsom sistnämnda lagrum lyder i K. K. den 18 December 1823, att, efter sådana föregångna kallelser, som der föreskrifvas, få meranämnde inteckning dödad, såvidt köpeskillingen ej räckt till gäldande deraf, pröfvar jag för min del skäligt att, med upphäfvande af häradsrättens öfverklagade utslag, visa målet i nämnda ändamål åter till bemälda rätt, som har att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed, utan hinder af förra beslutet, vidare lagligen förfara». Grefve von Schwerin fullföljde underdånig talan. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg och t. f. revisionssekreteraren Ryding, den sistnämnde föredragande), hemställde i underdånigt betänkande den 12 November 1870, att Kongl. Maj:t måtte pröfva skäligt fastställa hofrättens utslag. Konstituerade revisionssekreteraren Poignant var skiljaktig och afgaf underdånig hemställan i öfverensstämmelse med den af presidenten Almqvist yttrade mening. Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 24 November 1870, dervid justitieråden Qvensel, Carleson, och Bolin förenade sig i följande yttrande: »Som upplyst och ostridigt är att grosshandlanden Anton Asp, såsom fordringsägare i bokbindaren P. Holmströms konkurs, på grund af ifrågavarande, i Svinmyran och Lilla Tallkrogen intecknade förskrifning, deltagit i borgenärernas beslut att låta genom enskild person anställa offentlig auktion å de intecknade fastigheterna, samt, efter det desamma blifvit på sådant sätt för konkursmassans räkning försålde till sökanden, lemnat försäljningen oklandrad och allenast emot den verkställda köpeskillingsliqviden anställt klander, hvaröfver nu blifvit slutligen dömdt; alltså och då följaktligen de omständigheter, hvilka domstolarne anfört, ej innefatta laga hinder för inteckningens dödande, funno justitieråden skäligt att, med undanrödjande af domstolarnes öfverklagade beslut, visa ärendet åter till häradsrätten, att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed, utan hinder af de undanröjda besluten, vidare laglikmätigt förfara». s. 288 Sida 288 i årgången börjar här Justitieråden Rabe, Olivecrona och Lagerstråle biföllo nedre revisionens betänkande. Kongl. Maj:ts dom i saken af den 15 December 1870 är utfärdad i öfverensstämmelse med förstnämnde tre justitieråds åsigt. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.