--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 311 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 311 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-12-19 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-311/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 311 Syssloman åtager sig att till vissa personer öfversända vexlar såsom liqvid för varor, men verkställer icke sjelf detta uppdrag, utan ombetror det åt sin bokhållare, hvilken sistnämnde tillgriper samma vexlar och använder dem till egen fördel. Är i --- Handelsbolaget under firma Collijn & Tjulander yrkade, efter stämning å. handlanden E. Josephson till Stockholms rådstufvurätt: att enär bolaget, efter att hafva under år 1868 till Josephson, i hans egenskap af agent för dels Graeser Gebrüder & comp, i Langensaltza, dels ock Joh. Erckens Söhne i Burtscheid, öfverlemnat två vexlar, ställda att betalas tre månader från utgifningsdagen, den ena å 1,157 mark 14 schilling Hamburgerbanko och den andra å 1,008 mark 14 schilling samma mynt, i ändamål att Josephson skulle, enligt åtagande, till förenämnde handelshus öfversända vexlarne såsom liqvid för varor, hvilka bolaget från dem fått emottaga, icke af berörde handelshus bekommit erkännande angående verkställd liqvid, utan under år 1869 från dem erhållit skrifvelse med anmaning att betala samma varor; men Josephson, under uppgift att vexlarne antagligen blifvit olofligen tillgripna af en hos honom förut anställd, sedermera förrymd bokhållare samt derefter, försedda med falska endossementer, hos vederbörande acceptanter företedda och af dem inlösta, vägrat att ersätta bolaget den förlust, dem sålunda tillskyndats; det måtte förthy, och då Josephson, äfven om antagas kunde att vexlarne blifvit på uppgifvet sätt stulna, borde godtgöra den skada, som uppkommit derigenom att den person, hvars biträde Josephson för fullgörandet af sitt ifrågavarande åtagande begagnat, missbrukat hans s. 312 Sida 312 i årgången börjar här förtroende, Josephson varda ålagdt att redovisa för omförmälda, af honom emottagna vexlar samt, derest han icke kunde styrka att desamma kommit förenämnda handelshus till godo, till bolaget genast utgifva vexlarnes belopp jemte ränta från de särskilda förfallodagarne. Josephson bestridde berörde yrkande och förmälde derjemte: Ifrågavarande vexlar aflemnades af Collijn & Tjulander antingen till Josephson sjelf eller till hans bokållare Kress, eller å Josephsons kontor, för att åtfölja Josephsons bref till de respektive handelshusen, för hvilka han var agent. Josephsons brefkopiebok utvisade, att vexlarne blifvit i vanlig ordning expedierade till handelshusen. Josephson hade alltså fullgjort sitt uppdrag. Att Kress tillgripit vexlarne, kunde Josephson icke ansvara för. Kress hade under sin sexåriga tjenstetid hos Josephson vetat så skicka sig, att Josephson icke kunnat annat än till honom sätta ett oinskränkt förtroende, hvilket ock bevisades deraf att Josephson lemnat honom för afsändande egna vexlar å belopp öfverstigande 10,000 rdr rmt. Vid ifrågakomne tid var Kress så allmänt välkänd, att Collijn & Tjulander säkerligen ej skulle tvekat att i affärsväg vända sig till honom. Josephson hade ofta af ren tjenstvillighet och utan ringaste ersättning, ej ens för porto, låtit andras vexlar åtfölja sina bref till vederbörande affärsmän, med hvilka han låg i korrespondens, dock utan att derigenom ikläda sig någon som helst ansvarighet för vexlarnes framkomst eller för den fara, hvarför de kunde vara utsatta sedan Josephson lemnat dem ur sina händer. Uti förevarande fall hade Josephson förfarit såsom med sina egna angelägenheter; och då hvarken vangömma eller vållande kunde läggas honom till last, utan hvad som inträffat skett af våda, borde, enligt 12 kap 2 § Handelsbalken, Josephson vara saklös och förlusten drabba Collijn & Tjulander såsom ägare till vexlarne. Man borde väl ej kunna pretendera, att Josephson personligen skulle gä till posten med andras vexlar, da han icke plägade göra det i fräga om sina egna. s. 313 Sida 313 i årgången börjar här Collijn & Tjulander erinrade: Josephsons skyldighet på grund af sitt åtagande var att ansvara för att vexlarne kommo i riktiga händer, det ville här säga: postverkets. Denna sin skyldighet hade Josephson ingalunda fullgjort, då han, såsom han uppgifvit, för vexlarnes befordrande till posten begagnat sig af annan person. Han var i detta fall skyldig tillse och ansvara för att ärendet blef lika väl uträttadt söm hade han gjort det sjelf. Om vexlarne blifvit af Kress tillgripna, så vore det ju Josephson, som beredt honom tillfälle dertill. Kress hade af bolaget ingalunda fått uppdrag att öfversända vexlarne, men om dessa varit i Kress’ händer innan de kommo i Josephsons, så var det uppdrag, Kress dervid kunnat erhålla, icke något annat än att till Josephson öfverlemna vexlarne och framställa bolagets begäran att Josephson ville öfversända desamma, hvilket uppdrag Kress i så fall syntes hafva fullgjort efter hvad kopian af Josephsons bref utvisade. Det var naturligtvis i förlitande på Josephsons, ej på hans biträdes, redbarhet och soliditet som bolaget vågat anförtro Josephson uppdraget. Om man hade rätt att blottställa sitt eget gods för fara, ägde man likväl icke rättighet att så förfara med annans egendom. Mycket förutseende behöfdes nu för tiden icke för att inse, det man utsatte sig för skada och förlust genom att anförtro andra penningar; och derföre finge Josephson ej åberopa sig på olyckshändelse, den man ej kunnat ana eller förekomma. Josephson hade varit oförsigtig. Enligt grunderna i 12 och 18 kapitlen Handelsbalken borde Josepson följaktligen gälda skadan. Rådstuff ur ätt en utlät sig i dom den 18 Oktober 1869: att som genom hvad i saken förekommit antagas måste, att Josephson, efter att hafva från Collijn & Tjulander emottagit en af Guilletmot & Weijlandt den 13 Juni 1868 utställd vexel å 1,157 mark 14 schilling Hamburgerbanko och en af Stockholms enskilda bank den 8 September samma år utställd vexel å 1,008 mark 14 schilling nämnda mynt för att åtfölja Josephsons bref, den förra vexeln till Graeser Gebrüder & comp, i Langensaltza och den senare till J. Erckens s. 314 Sida 314 i årgången börjar här Söhne i Burtscheid, fullgjort samma uppdrag på det sätt, att Josephson, efter emottagandet af berörde vexlar, inneslutit dem uti bref till förenämnda handelsfirmor och derefter aflemnat samma bref jemte andra, innehållande vexlar till ett högre belopp, som Josephson för egen del afsändt, till Josephsons första biträde å hans kontor, bohållaren C. A. H. Kress, för att af honom till postverket befordras; alltså och ehuru upplyst blifvit att förstberörda vexlar icke kommit ofvanomförmälde handelsfirmor tillhanda, likväl och emedan Josephsons åtgärd att för fortskaffning till postverket utlemna brefven med de inneslutna vexlarne till bokhållaren Kress, hvilken under en längre tjenstetid visat sig motsvara det förtroende Josephson för honom fattat, icke kunde läggas Josephson till last, så att han kunde anses hafva genom vangömmo eller vållande föranledt den för Collijn & Tjulander uppkomna skada, blef käromålet ogilladt. Collijn & Tjulander vädjade till Svea hofrätt och anförde: Rådstufvurätten hade antagit Josephsons på all bevisning blottade uppgifter såsom ostridiga fakta. Det vore ju clock ej visådt hvarken att vexlarne blifvit inneslutna i brefven, eller att Josephson samtidigt afsändt andra bref med vexlar till högre belopp eller huru länge Kress varit i Josephsons tjenst, eller om Kress verkligen gjort sig förtjent af det omförmälda stora förtroendet. Josephson hade gått längre än honom betrodt varit. Derföre vore han ock skyldig att svara för den han satt i sitt ställe; och då Josephson ej kunnat nöjaktigt redogöra för sitt uppdrag, borde han väl vara skyldig att betala. Josephson bestridde ändringssökandet och visade, genom utdrag af sin kopiebok, att han till åtskilliga utländska affärsmän samtidigt afsändt vexlar å större belopp. Han förnekade, att han i förevarande fall gått längre än honom varit betrodt. Hofrätten, medelst dom den 14 April 1870, fann ej skäl att i rådstufvurättens dom göra ändring. Collijn & Tjulander sökte i underdånighet ändring och yrkade bifall till sin talan. Josephsons åtagande måtte väl s. 315 Sida 315 i årgången börjar här åtminstone innebära så mycket, att han ansvarade för att vexlarnes öfversändande skedde ordentligt och behörigen. Detta hade han emellertid icke visat. Enligt hvad Josephson under ransakningen med Kress uppgifvit, syntes Josephson hafva kastat hela uppdraget på Kress. Denne hade nemligen uppsatt brefven och skulle deri inlägga vexlarne. Om Josephson oriktigt bedömt den person, åt hvilken han lemnat uppdraget, finge han derför sjelf bära ansvaret. För öfrigt ådagalade ransakningshandlingarne, hvilka åberopades af bolaget, att Kress varit försumlig samt till och med förfalskat brefboken för att förekomma upptäckten af sina brott. Under ransakningen hade Josephson uppgifvit: Kress, såsom bokhållare, hade åliggande att, då vexlar skulle med posten afsändas, derom uppsätta bref och, sedan dessa blifvit af Josephson genomlästa och underskrifna, inlägga vexlarne i brefven samt försegla och till posten befordra brefven. För sådan behandling hade Kress af Josephson emottagit de omförmälda, af Collijn & Tjulander aflemnade vexlarne, hvilka enligt deras begäran skulle åtfölja Josephsons bref till firmorna Graeser Gebrüder och Joh. Erckens Söhne. Kress skref brefven för vexlarnes öfversändande, hvilka bref Josephson efter underskrifvandet kopierade. Sedermera hade upplysning vunnits, att hvarken bref eller vexlar till vederbörande framkommit. Kress medgaf, att han haft sådant åliggande, som Josephson uppgifvit, äfvensom att han, på inrådan af handelsagenten Schimmelpfennig, tillgripit de begge af Josephson lemnade vexlarne samt de derom uppsatta brefven, hvarefter Schimmelpfennig tecknat falska endossementer å vexlarne, för hvilka penningar sedermera utbekommits. Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Segebaden och t. f. revisionssekreteraren Lagergren, den sistnämnde föredragande) afgaf underd. betänkande den 16 November 1870: Emedan ostridigt vore, att Josephson åtagit sig att för Collijn & Tjulanders räkning afsända ifrågavarande två vexlar, den ena till Graeser Gebrüder & comp, i Langensaltza s. 316 Sida 316 i årgången börjar här och den andra till Johan Erckens Söhne i Burtscheid; men, enligt hvad i saken torde få anses utredt, Josephson, i stället för att sjelf fullgöra berörde dtagande, öfverlemnat åt den hos honom anställde bokhållaren Carl August Herman Kress att om vexlarnes inneslutande i Josephsons bref till nämnda utländska handelshus och befordrande till postinrättningen föranstalta, hvilket haft till följd att Kress kommit i tillfälle att tillegna sig vexlarne och dem för egen del använda; ty och då Josephson härigenom måste anses vållande till den förlust, Collijn & Tjulander, som nödgats ånyo utgifva vexlarnes belopp, sålunda fått vidkännas, hemställdes i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förpligta Josephson att emot qvitto till Collijn & Tjulander genast utgifva samma vexelbelopp, tillhopa 2,166 mark 12 schilling Hamburgerbanko, med motsvarande svenskt mynt, efter den vid liqviden gällande kurs, jemte 6 procent ränta å 1,157 mark 14 schilling från den 23 September 1868 och å 1,008 mark 14 schilling Hamburgerbanko från den 8 December samma år till betalning följde. Revisionssekreteraren Wedberg hemställde för sin del i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla domstolarnes beslut. Då saken den 23 i nyssnämnde månad föredrogs inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten, Strandberg och Huss), biföll Högsta Domstolen nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 19 December 1870. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.