--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 358 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 358 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-03-08 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-358/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 358 Angående boställes deltagande i sjösänkningsföretag. --- År 1854 förrättades af vederbörligen förordnad landtmätare undersökningar, afvägningar och värderingar för sänkning af sjön Weselången. Bland de hemman och lägenheter, som skulle erhålla fördel af sjösänkningsföretaget, var äfven häradsskrifvarebostället Hinnarehult, hvilket då innehades på lön af häradsskrifvaren C. G. Carlberg. Vid förrättningen tillstädesvar såväl Carlberg som tillförordnadt kronoombud. Förrättningsprotokollets 2 § innehåller följande: »Efter samråd med publike ombuden ingingo innehafvarne till boställena med öfriga egendomsinnehafvare i sjösänkningsföretaget med rätt att under besittningstiden åtnjuta den vinst, som deraf för boställena kunde uppkomma, och med förbindelse att i omkostnaderna, fördelade på 20 år indelningshafvare emellan, deltaga enligt 1 § i Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849; och publika ombuden anmodades att häröfver inhemta kon:s befallningshafvandes tillåtelse, sedan landtmätarens och gode männens utlåtande öfver sänkningen afgifvits». Sådant utlåtande afgafs den 6 Juli förenämnda år, och deri yttrades, bland annat, att landtmätaren och gode männen tillstyrkte bifall 'till det beslut, som boställsinnehafvarne i samråd med publika ombuden fattat i fråga om boställenas deltagande i företaget. Någon tillåtelse blef emellertid hvarken sökt eller af kon:s befallningshafvande meddelad; men häradsskrifvaren C. O. Jeansen, efter att midfastan 1860 hafva tillträdt bostället, fick den 1 November 1866 utbetala 5,593 rdr 18 öre, utgörande den på bostället belöpande andel i kostnaden för det då afslutade sänkningsföretaget. s. 359 Sida 359 i årgången börjar här Vid 1867-års midfasta indrogs bostället till kronan, och den 20 December samma år hölls af- och tillträdessyn emellan Jeansen och kronan, hvarvid synemännen förordnade, att af ofvannämnde kostnad Jeansen skulle svara för livad deraf, efter fördelning på 20 år, belöpte för tiden från den 1 November 1866, då arbetet afslutades, till afträdesdagen med 103 rdr 31 öre, men kronan godtgöra återstoden 5,489 rdr 87 öre. Marks häradsrätt, hvarest klagan öfver sistnämnda del af synemännens beslut fördes, förklarade dock, medelst utslag den 21 April 1868, att, som Jeansén icke styrkt att kon:s befallningshafvande, under hvars närmaste inseende bostället lydde, lemnat Jeansén eller hans företrädare tillåtelse att i sjösänkningsföretaget deltaga, samt Jeansén vid sådant förhållande finge skylla sig sjelf för hvad han i och för bostället till kostnaderna för samma företag utbetalt, blef, enligt Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849, Jeansens yrkande, att nämnde betalning måtte till godtgörande fördelas påvissa år, ogilladt; hvilket utslag fastställdes af Göta hofrätt i utslag den 22 Juni 1868. Sedan sjösänknings-bolaget genom dess direktion, enligt beslut den 4 Februari 1869, till Jeansén öferlåtit den rätt, bolaget skulle ägt, derest icke ofvannämnda på bostället belöpande andel i kostnaden för sjösänkningsföretaget blifvit liqviderad, yrkade Jeansén, efter stämning till 1869- års vinterting med Marks härad: att Kongl. Maj:t och kronan måtte åläggas antingen utgifva den kostnad 5,593 rdr 18 öre, Jeansén för boställets delaktighet i sänkningsföretaget måst vidkännas, jemte ränta från den 1 November 1866, eller ock till Jeansén afstå så stor del af boställets förbättrade mark, som motsvarade nämnda belopp; till stöd för hvilket yrkande åberopades dels ofvanberörde öfverlåtelse, dels den omständighet, att Jeansén, som icke afvetat annat än att hans företrädare på lagligt och formenligt sätt ingått i företaget, i god tro verkställt utbetalningen, dels ock stadganderna i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824, § 4, och Kongl. Kungörelsen den 14 Juli 1835. s. 360 Sida 360 i årgången börjar här k kronans sida medgafs väl, att bostället genom sjösänkningen fått en betydlig jordvidd förbättrad och till en del odlingsbar; men dâ vederbörligt tillstånd att deltaga i företaget icke vunnits, bestreds käromålet. Häradsrätten yttrade i utslag den 17 April 1869: att enär ostridigt vore, ej mindre att, för bevakande af boställets rätt, vederbörligt kronoombud närvarit vid den af behörigen förordnad landtmätare med biträde af gode män den 2 Maj 1854 började och den 3 näst derpå följande Juni afslutade undersökning i anledning af äskad sänkning af sjön Weselången, än äfven att berörde sänkningsföretag derefter i föreskrifven ordning utförts, äfvensom att Jeansén af boställets andel i kostnaderne derför den 1 November 1866 till sjösänkningsbolaget inbetalt 5,593 rdr 18 öre; ty och då, såvidt visadt blifvit, hvarken kon:s befallningshafvande i länet, under hvars inseende samma boställe närmast lydde, ehuru om sjösänkningsföretaget sålunda underrättad, lemnat dåvarande boställsinnehafvaren tillåtelse att med öfriga strandägare i företaget deltaga, eller Kongl. Maj:t, sedan frågan om sjösänkningens verkställande blifvit afgjord, förordnat om den åtgärd, som för boställets fördel skulle i sagda afseende äga rum, samt ifrågavarande boställe i följd deraf måste anses ej hafva i sjösänkningsbolaget ingått, blef, i förmågo af K. Förordningarne den 20 Januari 1824, den 30 November 1841 och den 6 Juli 1849 samt K. Kungörelsen den 14 Juli 1835, Kongl. Maj:t och kronan ålagdt att, derest Kongl. Maj:t och kronan ej hellre ville till Jeansén utgifva omstämda 5,593 rdr 18 öre med sex procent årlig ränta derå från den 1 November 1866 tills betalning skedde, till Jeansén, i egenskap af sjösänkningsbolagets rättsinnehafvare, afträda så stort stycke af den genom sjösänkningen åt bostället vunna och förbättrade mark, som, efter uppskattning, verkställd af behörigen förordnad landtmätare och gode män, i värde motsvarade ofvanstående, för bolagets räkning förskjutna andel uti den på detsamma belöpande sjösänkningskostnad, dock med iakttagande, att bostället ej derigenom frånkändes den ersättning, som af delägarne i sjö- s. 361 Sida 361 i årgången börjar här sänkningsbolaget borde bostället lemnas för värdet af ifrågavarande mark i dess före sjösänkningen varande vattendränkta tillstånd. Vadetalan fullföljdes å kronans vägnar i Göta hofrätt. Redan genom hofrättens utslag den 22 Juni 1868 vore ju frågan om kronans skyldighet att deltaga i kostnaden för sjösänkningsföretaget afgjord så, att denna kostnad skulle drabba boställsinnehafvaren. Jeanséns instämda talan borde således, såsom redan bedömd, ogillas. Om denna uppfattning ej godkändes, kunde väl Jeansén i allt fall ej anses berättigad till vidare ersättning, än hans företrädare sig betingat, eller den vinst, som kunde uppstå genom afkastningen af den medelst sjösänkningen bostället tillvunna mark. Jeansén innehade nu bostället på tjugo års arrende, och den vunna förbättningen hade, såvidt visadt vore, ej tagits i beräkning vid arrendeafgiftens 'bestämmande. Han skulle sålunda få dubbel vinst på företaget, om häradsrättens utslag godkändes. Hofrätten, i dom den 29 April 1870, fann skäl icke hafva förekommit till annan ändring i häradsrättens utslag, än att då vid ofvananmärkta, år 1867 hållna af- och tillträdessyn blifvit stadgadt att boställets andel i sjösänkningskostnaden 5,593 rdr 18 öre borde fördelas på tjugo år, räknade från sjösänkningsföretagets afslutande den 1 November 1866, så att, efter afdrag af 103 rdr 31 öre för fyra månader och fjorton dagar, som belöpte på den tid, Jeansén såsom indelningshafvare innehaft bostället, Kongl. Maj:t och kronan skulle ansvara för återstående tiden med en summa af 5,489 rdr 87 öre, samt detta stadgande vore på lag grundadt, Kongl. Maj:t och kronan, derest den i följd af sjösänkningen åt bostället vunna och förbättrade mark bibehölles, skulle till Jeansén utgifva allenast sistsagda summa, hvarå ränta borde beräknas, såsom häradsrätten föreskrifvit. Denna dom uttryckte hofrättsrådet Lindqvists samt assessorerna Backmans, Eneroths och von Sydows åsigt. Referenten i saken vice häradshöfdingen Bråkenhielm var skiljaktig och yttrade: »Emedan handlingarne utmärka, s. 362 Sida 362 i årgången börjar här att hofkamereraren C. G. Carlberg, hvilken i egenskap af häradsskrifvare före svaranden innehaft bostället Hinnarehult, fått för boställets räkning med öfrige egendomsinnehafvare deltaga uti ifrågavarande sjösänkningsföretag utan att, såvidt visadt är, vederbörande myndighet dertill lemnat tillstånd, och följaktligen, äfven om icke, på sätt som skett, svaranden erlagt den på bostället belöpande andel i kostnaden för samma företag, bolaget ej ägt annan rätt än att af Carlberg eller den, som med honom lika förbunden är, sagde kostnad i laga ordning utsöka; ty och enär vid sådant förhållande bolagsstyrelsens åtgärd att vid sammanträde den 4 Februari 1869 å svaranden öfverlåta den rätt, bolaget skulle haft, om ej omförmälda inbetalning fullgjorts, ingalunda kan medföra skyldighet för Kongl. Maj:t och kronan att till svaranden fordrade beloppet utgifva eller, i annat fall någon del af den genom sjösänkningen vunna mark afstå, alltså pröfvar jag lagligt att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, svarandens stämningstalan ogilla». Tillförordnade advokatfiskalen i Göta hofrätt C. Fagerberg, enligt justitiekanslersembetets förordnande, sökte i underdånighet ändring under åberopande af hvad i hofrätten blifvit anfördt äfvensom den af vice häradshöfdingen Bråkenhielm yttrade särskilda mening. Uti underdånigt betänkande den 2 November 1870 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow samt t. f. revisionssekreterarne Adlers, föredragande, och Glimstedt) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Då saken den 13 Februari 1871 företogs till afgörande, efter det handlingarne deri bland Högsta Domstolens ledamöter cirkulerat, pröfvade de flesta af dem (justitieråden Naumann, von Hofsten, Rabe, Lagerstråle och Hass) rättvist fastställa hofrättens dom; börande vid den af domstolarne föreskrifna uppskattning af landtmätare och gode män förfaras i öfverensstämmelse med stadganderna i Förordningen den 20 Januari 1824. s. 363 Sida 363 i årgången börjar här Justitierådet Södergren yttrade: »Med åberopande af de grunder, jag till Högsta Domstolens protokoll den 2 Mars 1868 i likartad fråga anfört, finner jag för min del, att enär bolaget för sjön Weselångens sänkning icke i den ordning, som i Förordningarne den 20 Januari 1824 och den 30 November 1841 är föreskrifven, innan vattenafledningen verkställdes, emot Kongl. Maj:t och kronan vunnit rättighet till någon del af häradsskrifvarebostället Hinnarehults område, hvadan Kongl. Maj:t och kronan kommit i mistning af den lagliga förmånen att, 'på grund af tillförlitligt bestämmande om och i hvad mån företaget komme att på Kongl. Maj:ts och kronans rätt inverka, göra sitt val emellan deltagande i kostnaden för detta företag eller skyldighet till sjelfva jordens mistning till någon del, Kongl. Maj:t och kronan, om än genom samma företag någon fördel skulle hafva blifvit boställets ägor tillskyndad, dock icke numera har skyldighet att någon del af dem till bolaget eller dess rättsinnehafvare afstå, eller att i stället någon kostnadsersättning gälda; pröfvande sålunda jag för min del rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, svarandens emot Kongl. Maj:t och kronan i denna sak väckta talan att ogilla». Justitierådet Wretman utlät sig: »Emedan ostridigt är, att, genom ifrågavarande sjösänkningsarbete, en del bostället Hinnarehult tillhörande jord tillskyndats båtnad, derför kostnaden, i händelse boställets innehafvare med vederbörligt tillstånd i arbetet deltagit, skäligen bort på tjugo år fördelas; men, på sätt domstolarne förklarat, bostället måste betraktas såsom hade det icke i sjösänkningsföretaget ingått; ty och som vid sådant förhållande Kongl. Maj:t och kronan, som den 14 Mars 1867 tillträdt bostället, jemlikt grunderna i Förordningen den 30 November 1841, är pligtig att, sedan bostället tilldelats vederlag för jorden, sådan den i dess vattendränkta tillstånd befanns, till svaranden, hvilken till sjösänkningsbolaget inbetalt hela den på bostället belöpande andel af kostnaden för det den 1 November 1866 fullbordade arbetet och förty fått å sig öfverlåten den rätt, bolaget ägt i händelse samma belopp ej blifvit guldet, afstå den s. 364 Sida 364 i årgången börjar här öfriga genom företaget tillvunna eller förbättrade jorden, såvidt den i värde motsvarar hvad af det erlagda kostnadsbeloppet, i händelse det på tjugo år fördelats, belöpt för tiden efter den 14 Mars 1867, eller 5,489 rdr 87 öre; men svaranden icke visat sig vara berättigad att å det af honom förskjutna beloppet sig tillgodoberäkna ränta; alltså och då den omständighet, att svarandens vid afträdessynen framställda anspråk att det af honom för sjösänkningsarbetet erlagda kostnadsbelopp måtte till gäldande från bostället under vissa år fördelas, blifvit genom domstols beslut ogilladt, icke, enligt min åsigt, utgör hinder för bifall till svarandens i denna sak förda talan, pröfvar jag rättvist, med ändring af hofrättens dom, på sådant sätt bifalla käromålet i saken, att, derest icke Kongl. Maj:t och kronan hellre vill till svaranden återgälda nyssberörde belopp 5,489 rdr 87 öre, Kongl. Maj:t och kronan förpligtas att sedan, jemlikt Förordningen den 30 November 1841, det vederlag, bostället för ifrågavarande jord i dess vattendränkta tillstånd tillkommer, blifvit bestämdt, till svaranden afstå återstoden af den genom sjösänkningsföretaget för bostället tillvunna eller förbättrade jorden, dock endast, på sätt svaranden yrkat, till så stor del deraf, som kan i värde motsvara ofvannämnda 5,489 rdr 87 öre; ägande parterna, i händelse godvillig öfverenskommelse i sistnämnda hänseendet icke kan träffas, att derom särskildt vid vederbörlig domstol utföra talan; och bör den jord, svaranden sålunda kan tillkomma, till honom afträdas å den laga fardag, som inträffar näst efter det vidden af samma jord blifvit på nu stadgadt sätt bestämd». Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 8 Mars 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.