--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 458 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 458 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-12-31 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-458/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 458 Är Kongl. Maj:t och kronan behörig att klandra testamente, då kände arfvingar icke finnas! --- Efter stämning till 1869-års vinterting med Kåkinds härad å löjtnanten C. F. Ahlberg m. fl., yrkade advokatfiskalen i kammarkollegiet L. G. Linde, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar: att som, efter det ogifta Emma Wehn uti testamente förordnat om sin egendom till förmån för bemälde Ahlberg m. fl., och Emma Welin den 4 Juni 1867 aflidit, utan att, såvidt kändt vore, efter sig lemna någon arfvinge, Ahlberg den 29 Augusti 1867, såsom i testamentet utsedd att detsamma verkställa och i egeskap af utredningsman i Emma Welins bo, å egna och öfrige testamentstagares vägnar, detsamma bevakat; men vid detta testamentes upprättande icke närvarit andra personer än sådana, hvilka, såsom sjelfve testamentstagare, varit jäfviga att, såsom skett, testamentet bevittna, häradsrätten alltså måtte förklara detsamma ogiltigt samt föreskrifva, att Emma Welins qvarlåtenskap borde såsom danaarf Kongl. Maj:t och kronan tillfalla. s. 459 Sida 459 i årgången börjar här Genom utslag den 1 Mars 1869 utlät sig häradsrätten: att emedan, enligt 18 kap. 4 § Ärfdabalken, rätt till talan om klander å testamente endast tillkomme afliden testamentsgifvares närmaste arfvinge, och det lagstadgande i 15 kap. 1 och 6 §§ nämnde balk, enligt hvilket i det fall att afliden persons arfvinge ej funnes eller ej vore känd och läte sig afhöra, arfvet skulle, såsom i målet yrkats, falla Kongl. Maj:t och kronan till, desto mindre kunde gifvas den uttydning att Kongl. Maj:t och kronan ägde inträda uti arfvinges rätt att testamente klandra, som uppenbart vore, att, under det förutsatta fall att arfvinge funnes, som efter vunnen kunskap om upprättadt testamente klandertalan efterläte och af sådant skäl ej gåfve sig tillkänna, en sålunda af arfvinge obegagnad klanderrätt ej kunde på Kongl. Maj:t och kronan öfvergå; ty och då vid sådant förhållande frågan om verkan af aflidna Emma Welins i lifstiden upprättade testamente icke kunde, på instämning af Kongl. Maj:t och kronan, upptagas till pröfning, funne häradsrätten det instämda påståendet om afträdande till Kongl. Maj:t och kronan af nyssbemälda aflidnas qvarlåtenskap icke kunna bifällas. Gröta hofrätt, der advokatfiskalen Linde efter vad fullföljde talan, yttrade i dom den 28 Januari 1870: att som med stadgandet i 18 kap. 4 § Ärfdabalken, att ej någon annan än närmaste arfvinge må klandra testamente, och att hvad af honom varder samtyckt eller försummadt, derå måga sedan fjermare arfvingar ej tala, endast afsåges att död persons anhörig, hvilken icke ägde anspråk på arf efter den aflidne och följaktligen ej kunnat genom dess testamente i någon sin rätt till arf förnärmas, icke finge, genom klander af testamente, obehörigen taga sig talan i hvad honom icke vidkomme; men Kongl. Maj:t och kronan, som, derest arfvinge efter aflidna Emma Wehn icke i behörig tid och ordning sig anmälde, ägde anspråk att såsom danaarf undfå hvad af behållningen i hennes bo återstode, sedan laga testamente utgått, icke kunde genom ofvanberörda lagstadgande betagas att, då Emma Welin icke efterlemnat någon känd arfvinge, ifrågavarande testamente i laga ordning klandra; alltså blefve, s. 460 Sida 460 i årgången börjar här med upphäfvande af häradsrättens utslag, saken visad åter till häradsrätten, som på anmälan hade att densamma ånyo upptaga och dermed vidare laglikmätigt förfara. Ahlberg och medparter sökte i denna dom i underdånighet ändring. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Wedberg samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 23 November 1870, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; hvilket betänkande bifölls vid sakens föredragning den 30 i nämnde månad inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Almqvist, Bolin, Rabe, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg). Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 31 December 1870. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.