--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 544 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 544 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-06-06 keywords: - Köpare url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-544/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 544 Är det oundgängligen nödigt, att köpebref om fast egendom skall, för att blifva gällande, underskrifvas äfven af köparen, eller är det tillräckligt att denne, med köpebrefvet i hand, hos domstol begär uppbud och lagfart samt sålunda uttryckligen tillkänna- --- Enligt beslut af borgenärerna i Nils Olssons i Nötskär och hans hustrus konkurs, försåldes å auktion den 4 December 1865 massans andel i 15 mantal Nötskär, hvilken vid skifte blifvit bestämd att utgöra 1/6 mantal, och inropades af grosshandlanden F. A. Engel för 5,833 rdr 33 öre. Auktionsprotokollet undertecknades af auktionsförrättaren och två vittnen. För erhållande af lagfart å berörde hemmansdel företedde grosshandlanden J. Otterström vid Orousts och Tjörns häradsrätt den 24 April 1869 en bestyrkt afskrift af nämnde auktionsprotokoll, hvarå fanns följande anteckning: »Den af mig genom förestående auktionsprotokoll förvärfvade äganderätt till 16 mantal Nötskär öfverlåtes och transporteras härigenom på grosshandlanden herr John Otterström i Göteborg, hvilken till mig inbetalt hela köpesumman, hvadan bemälde köpare äger att öfver denna fastighet, som af honom genast får tillträdas, fritt disponera såsom öfver all annan hans välfångna egendom; förbindande mig till hemul efter lag. Göteborg den 9 Maj 1868. F. A. Engel. På en gång närvarande vittnen: A. Th. Chrysander. M. Lindborg». Mot den sökta lagfarten protesterade Engel på den grund, att köpet aldrig kommit till stånd, hvarjemte Engel, med 1) Jfr, denna tidskrift årgången 1865, sid. 11. s. 545 Sida 545 i årgången börjar här förmälan, att Otterström, som icke betalt det minsta på köpeskillingen, hos Engel »annammat» den företedda afskriften med det derå befintliga förslag till köpeöfverlåtelse, sjelf samma dag anhöll om lagfart å hemmansdelen, för hvilket ändamål han företedde dels auktionsprotokollet i hufvudskrift, försedt med bevis af auktionsförrättaren af den 27 Augusti 1867 att köpeskillingen blifvit till fullo gulden, dels behörige åtkomsthandlingar för Nils Olsson, dels ock intyg att köpeskillingen var fullt tillräcklig till godtgörande af inteckningar i hemmanet och förmånsrättsägande omkostnader. Genom beslut nämnde den 24 April fann häradsrätten, enär stridigt var hvilkendera af parterna som skulle anses såsom ägare, uppbud då ej kunna för någondera meddelas, utan hänvisades parterna att tvista om bättre rätt till hemmansdelen. Derpå utverkade Otterström till 1869-års hösteting stämning å Engel, med påstående: att enär Engel egenhändigt underskrifvit omförmälda transport i tvenne derå tecknade vittnen vice häradshöfdingen A. Th. Chrysanders och kontorsskrifvaren M. Lindborgs närvaro, och Otterström på behörigt sätt blifvit innehafvare af samma handling, Engels anspråk på äganderätten till hemmansdelen måtte af häradsrätten ogillas, och Otterström förklaras för rätter ägare till densamma, äfvensom Engel vid vite förpligtas att till Otterström aflemna åtkomsthandlingar till hemmansdelen. Bemälde vittnen, hvilka Otterström låtit för dödsfalls skull höra på ed den 26 Juni 1869, hade dervid berättat: Chrysander: att Engel den 9 Maj sistnämnda år infunnit sig hos vittnet och med uppvisande af förut omförmälda afskrift samt under förklarande, att han ville öfverlåta det deri omnämnda köp på sin måg Otterström, anmodat vittnet att skrifva öfverlåtelsen å afskriften, dervid vittnet anmärkt, att det för öfverlätelsens giltighet erfordrades, att Otterström jemväl skulle vara tillstädes. Då Engel, utan afseende å anmärkningen, förnyat sin berörda anhållan, hade vittnet skrifvit kontexten till den å afskriften befintliga öfverlåtelsen, Tidskrift för Lagstiftn. etc. 8:de årg. 35 s. 546 Sida 546 i årgången börjar här hvilken Engel godkänt och egenhändigt undertecknat; hvarefter vittnet och andra vittnet Lindborg, som vid tillfället varit tillstädes, på Engels begäran tecknat sina namn såsom vittnen under öfverlåtelsen; • Lindborg: att vid det af Chrysander omnämnda tillfället vittnet, på begäran af Engel och sedan denne i begge vittnenas närvaro erkänt sin namnteckning under ifrågavarande ,öfverlåtelse, såsom vittne underskrifvit densamma; hvarvid Otterström ej var tillstädes. Engel, som ej kände jäf emot vittnena, bestridde käromålet. Köparen hade ej varit vid köpslutet närvarande och derom med säljaren ense. Men köp, som ej skett med köpares och säljares goda ja och samtycke, vore ju, enligt 1 kap. 1 § Handelsbalken, ogildt. Öfverlåtelsen var ej, såsom vederborde, skrifven på originalauktionsprotokollet, utan endast å en afskrift deraf, hvilken omständighet förringade trovärdigheten af öfverlåtelsen. Engel hade ej bekommit ett öre af den qvitterade köpeskillingen och han hade, med företeende af laga åtkomsthandlingar, sökt lagfart samtidigt med Otterström, hvarjemte försäljningen till Engel var tidigare än öfverlåtelsen till Otterström. Otterstöm erinrade häremot, att den omständigheten att han ej var närvarande då köptransporten underskrefs ingalunda kunde åberopas af Engel, hvilkens samtycke till köpet varit fritt och otvunget. Otterström hade i god tro emottagit köpebrefvet och betalt köpeskillingen, som Engel qvitterat. Det stode emellertid Engel fritt att stämma om köpeskillingens utfående, då lätteligen skulle visas, att den blifvit betald icke en utan flera gänger. Att öfverlåtelsen vore skrifven på en afskrift af auktionsprotokollet kunde ej utgöra hinder för bifall till käromålet, enär samma öfverlåtelse, bestyrkt af tvenne vittnen, innefattade ett fullständigt, i laga form upprättadt köp. Öfverlåtelsen hade ju kunnat skrifvas på ett särskildt papper och ändock varit lika bindande. Häradsrätten yttrade i utslag den 23 April 1870: att emedan genom ofvannämnde tvenne vittnens berättelser blifvit styrkt, att Engel i vittnenas samtidiga närvaro erkänt s. 547 Sida 547 i årgången börjar här riktigheten af sin namnunderskrift å ifrågavarande transport, enligt hvilken Engel till Otterström öfverlåtit sin äganderätt till det af Engel å auktion den 4 December 1865 inköpta 1/6 mantal Nötskär, och att vittnena jemväl undertecknat samma transport; ty och som, så vidt handlingarne utmärkte, skäl ej förefunnes till antagandet att Otterström icke i god tro kommit i besittning af transporthandlingen; alltså och utan afseende derå att Otterström ej varit tillstädes vid omvittnade tillfället och att transporten funnes tecknad endast å en afskrift af det vid nämnda auktion förda protokoll, förklarade häradsrätten, att öfverlåtelsen, såsom upprättad i enlighet med stadgandet i 1 kap. 2 § Jordabalken, skulle äga bestånd, så att den af Engel förvärfvade äganderätt till fastigheten genom transporten öfvergått till Otterström; i följd hvaraf och då Engel ej förbehållit sig befrielse från hemulsskyldighet, honom ålades, vid vite af 20 riksdaler, att inom en månad efter utslagets meddelande till Otterström öfverlemna så beskaffade åtkomsthandlingar, att Otterström kunde å köpet vinna lagfart; Engel dock öppet att emot Otterström särskildt i vederbörlig ordning utföra talan rörande gäldandet af utfästa köpeskillingen, som Engel förmenat sig ej hafva erhållit. . Engel vädjade till Göta hofrätt, under åberopande af hvad han förut anfört. Hofrätten meddelade dom den 16 December 1870 af innehåll: att hofrätten af handlingarne väl inhemtat, att ofvannämnde, å transporten af den 9 Maj 1868 tecknade vittnen berättat: vice häradshöfdingen Chrysander, att han på begäran af Engel, som vid tillfället förmält sig vilja å Otterström öfverlåta köpet af 1/6 mantal Nötskär, skrifvit samma transport, hvilken godkänts och undertecknats af Engel samt derefter blifvit af Chrysander och tillkomna vittnet Lindborg samtidigt bevittnad; och Lindborg, att han, sedan Engel i begge vittnenas närvaro godkänt sin namnunderskrift å transporten, jemväl bevittnat densamma; men då begge vittnena derjemte intygat, att Otterström dervid icke varit tillstädes, samt i följd häraf vid transportens upprättande ej s. 548 Sida 548 i årgången börjar här blifvit af parterna så förfaret som för köpeaftal om fast egendom vore i 1 kap. 2 § Jordabalken föreskrifvet, funne hofrätten samma transport, sâvidt den afsåge öfverlåtelse af omtvistade fastigheten â Otterström, emot Engels bestridande, ej kunna tillerkännas någon bindande verkan, hvadan, med upphäfvande af häradsrättens utslag, det af Otterström mot, Engel väckta käropåstående af hofrätten ogillades. Otterström fullföljde underdånig talan och yrkade fastställelse af häradsrättens utslag. Det vore ingenstädes stadgadt, att köparen skulle underskrifva köpebref eller nödvändigtvis vistas på samma ort som säljaren och vid köpebrefvets utfärdande vara personligen tillstädes. Kontrahenternas samtycke vid ifrågavarande afhandling vore klart och ostridigt, Otterströms dels deraf, att han emottagit köpebrefvet och påyrkat köpets bestånd samt å köpet sökt lagfart, dels ock deraf att han varit och fortfarande vore i besittning af fastigheten, till bestyrkande af hvilken sistnämnda uppgift bifogades afskrift af protokollet vid en på Otterströms begäran den 2 Maj 1870 hållen auktion för utarrendering af fastigheten till fardagen år 1871. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Fåhrceus, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 29 April 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa häradsrättens meddelade beslut och ålägga Engel, vid af häradsrätten stadgadt vite, att inom en månad från Kongl. Maj:ts doms dag till Otterström aflemda behöriga åtkomsthandlingar till ifrågavarande fastighet. Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 17 Maj 1871, och alldenstund sökanden, då han, i ändamål att vinna lagfart, till häradsrätten ingifvit den afskrift af auktionsprotokollet af den 4 December 1865, rörande svarandens köp af 1/6 mantal Nötskär, hvarå befinnes en af svaranden den 9 Maj 1868 undertecknad, af tvenne vittnen bestyrkt transport på sökanden af äganderätten till hemmanet, måste anses hafva till samma transport, i egenskap af köpare, lemnat s. 549 Sida 549 i årgången börjar här sitt samtycke; fördenskull och dä ej visadt är, att sökanden, som innehar hemmanet, obehörigen kommit i besittning af transporthandlingen, samt den omständighet att sökanden icke varit tillstädes vid det tillfälle, då svaranden i vittnens närvaro tecknat sitt namn under den omtvistade transporten, och sålunda icke samtidigt kunnat godkänna denna åtgärd, icke kan i närvarande fall förringa den laga verkan, som bör tillerkännas öfverlåtelse af äganderätt till fast egendom, hvilken rätt ägare, på sätt 1 kap. 2 § Jordabalken stadgar, gjort skrifteligen med tveggemanna vittnen, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann, Bolin, von Hofsten och Olivecrona) rättvist, med upphäfvande af hofrättens dom, gilla det slut, betänkandet innehåller. Justitierådet Qvensel yttrade: »Emedan de personer, hvilkas namn jemte Engels finnas tecknade under ifrågakomna öfverlåtelse, intygat att densamma tillkommit i följd af Engels tillkännagifna afsigt att öfverlåta köpet på Otterström, hvars tillkallande ena vittnet följaktligen tillstyrkt, men Engel afböjt, och vid detta förhållande något öfverlåtelseaftal emellan Engel och Otterström vid omvittnade tillfället icke kommit till stånd; ty och då dylikt aftal destomindre kan anses vara styrkt derigenom att Otterström nu innehar den å en afskrift af Engels fångeshandling tecknade öfverlåtelsen, som Otterström ej ens föreburit, att Engel i vittnens närvaro tillställt honom handlingen, fastställer jag det slut, hvaruti hofrätten stannat». Justitierådet Huss pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Juni 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.