--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 614 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 614 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-06-28 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-614/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 614 Ytterligare fall, då testamente blifvit förklaradt giltigt, fastän ena vittnet aflidit utan att hafva med ed fästat sitt å handlingen tecknade intyg. --- Arfvingarne efter aflidne Karl August Gillholm instämde till Vestra och Östra Hisings häradsrätt hans enka Maria Eriksdotter, med påstående: att ett emellan makarne Gillholm den 12 Februari 1856 upprättadt testamente måtte upphäfvas på den grund, att testamentets tillkomst icke skalle vara i laglig ordning styrkt. Testamentet innehöll, att båda makarne förklarade sin yttersta vilja vara den, att hvilkendera af dem, som den andre öfverlefde, skulle vara ensam fullkomlig ägare af all den gemensamma egendom, makarne då ägde, vare sig fast eller lös, ärfd eller förvärfd, utan att den bortgångnes arfvingar den ringaste lott deri skulle tillkomma. Efter makarnes namnteckningar fanns å testamentet denna vittnesmening: »Att detta testamente skett med sundt förnuft, godt förstånd och af fri vilja, det intyga vi såsom på en gång närvarande s. 615 Sida 615 i årgången börjar här vittnen, af hvilka jag Per Andreasson på begäran detsamma uppsatt och skrifvit Maria Eriksdotters namn; men Karl August Gillholm hafver egenhändigt skrifvit sitt namn. Per Andreasson. L. Aug. Persson». Vid häradsrätten afhördes under målets handläggning följande vittnen, hvilka berättade: 1) Häradsdomaren Per Andreasson i Lexby: att vittnet, som igenkände ifrågakomna testamentet, på makarne Gillholms begäran och efter deras förordnande affattat detsamma i närvaro af dem och andra vittnet, vittnets numera aflidne son L. Aug. Persson; att testamentet, sedan det skrifvits, upplästs för och godkänts af makarne Gillholm, hvilka varit vid sundt och fullt förstånd och handlat af fri vilja, hvaruppå det af dem underskrifvits och bevittnats af testamentsvittnena, på sätt vittnesmeningen innehöll; 2) Skolläraren A. Ahlqvist: att under loppet af Mars månad år 1864, då vittnet bodde hos makarne Gillholm, vittnet och Karl August Gillholm händelsevis en afton, sedan de redan gått till sängs, kommit att tala om makarnes ekonomiska förhållanden, hvarvid Gillholm berättat för vittnet, bland annat, att han och hans hustru låtit upprätta testamente sins emellan, äfvensom att häradsdomaren i Lexby skrifvit testamentet, och att Gillholm ville morgonen derpå visa testamentet för vittnet; att Gillholm påföljande morgon framlagt för vittnet testamentet, med begäran att vittnet måtte genomläsa detsamma, hvilket vittnet ock gjort, dervid vittnet igenkänt häradsdomaren Per Andreassons stil och särskildt hans namnteckning; att Gillholm på vittnets fråga förklarat, att Gillholm sjelf skrifvit sitt namn under testamentet, hvarjemte Gillholm för vittnet yttrat, att Gillhohn kände sig rätt nöjd och glad deröfver, att han och hans hustru iakttagit den försigtigheten att hafva »testamenterat hvarandra», så att hvilken af dem, som öfverlefde den andre, skulle få sitta till sin död orubbad för slägtingarnas arfsanspråk; och förmälde slutligen vittnet, att vittnet igenkände Gillholms namnteckning å ifrågavarande, för vittnet nu förevisade testamente; s. 616 Sida 616 i årgången börjar här 3) Andreas Larsson frän Björkö: att då vittnet tillika med vittnet Johan Leonard Johannesson en gång förrättade skomakeriarbete hos Gillholms, samtalet kommit att. falla på arf och dylika förhållanden, hvarvid och då vittnet yttrade: »Då ni dör, skola de väl ärfva här med», Gillholm svarat, såsom orden fallit: »Nej det får de inte. Vi ha testamenterat hvarandra. Hvem som lefver efter skall ha det»; 4) Johan Leonard Johannesson från Björkö lika med vittnet Andreas Larsson, med den skiljaktighet blott, att Gillholm enligt Johannessons uppfattning svarat: »Nej, det få de inte, ty vi ha testamenterat hvarandra, så att den, som lefver sist, skall ha alltsamman». Käranderne förmenade, att åt ifrågavarande testamente icke kunde tillerkännas laga kraft, då det ena testamentsvittnet L. Aug. Persson aflidit utan att hafva med ed fästat vittne smeningens riktighet, samt, vid det förhållande att L. Aug. Persson aflidit redan år 1867, det icke varit svårt för Gillholm att anskaffa nytt testamentsvittne. Såsom grundvilkor för ett testamentes laglighet fordrades, att båda på en gång närvarande testamentsvittnena skulle före eller efter testators död med ed bekräfta vittnesmeningens riktighet. Gillholms försumlighet att, sedan L. Aug. Persson aflidit, anskaffa nytt testamentsvittne i hans ställe, syntes vara ett säkert tecken till bristande allvar och bestämdhet i sjelfva förordnandet om qvarlåtenskapen. — De afhörde vittnena Ahlqvist, Larsson och Johannesson hade icke kunnat intyga, att testatorerna upprättat ifrågavarande testamente med fullt och sundt förstånd och af fri vilja, eller varit såsom testamentsvittnen tillkallade, och de två sistnämnda hade icke ens sett klandrade testamentet, hvarföre ock dessa personers vittnesmål ej förtjenade något afseende. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkades bifall till käromålet. Käranderna tillfrågades om de erkände, att L. Aug. Persson tecknat sitt namn under testamentsvittnesmeningen, och svarade att de icke med bestämdhet kunde derpå gifva ett jakande svar, men att den befintliga namnteckningen företedde stor likhet med L. Aug. Perssons. s. 617 Sida 617 i årgången börjar här Enkan Gillholm genmälde, att stämningen i målet icke antydde något tvifvelsmâl om testamentets verkliga tillvaro, eller att hennes man vid testamentets upprättande handlat af fri vilja. Vid detta förhållande kunde den omständigheten, att ena tescamentsvittnet aflidit, innan det beedigat vittnesmeningen, icke på saken inverka, helst andra personer vittnat, att Gillhohn för dem omtalat, att testamente funnes, och jemväl hvad han deri förordnat. Följaktligen yrkades käromålets ogillande. Häradsrätten yttrade medelst utslag den 29 Oktober 1869: att emedan ostridigt vore, att Lars August Persson, hvilken tillika med sin fader Per Andreasson i Lexby bevittnat ifrågavarande testamente, aflidit före Karl August Gillholm, utan att hafva med ed fästat sitt å testamentet tecknade vittnesintyg; ty och då testamentet sålunda blifvit af endast ett vittne bestyrkt och följaktligen icke, på sätt lag stadgade, af två gode män bevittnats, samt enkan Gillholm icke föreburit, än mindre styrkt, att Karl August Gillholm intill sin död varit urståndsatt att anskaffa ett nytt vittne Lars August Perssons ställe, blef, med stöd af 16 kap. Ärfdabalken, omstämda testamentet ogiltigt förklaradt. Enkan Gillholm vädjade till Göta hofrätt och yrkade att, på grund af hvad i målet förekommit, häradsrättens utslag måtte upphäfvas och käromålet ogillas. Hofrätten yttrade i dom den 2 December 1870: att ehuru Lars August Persson aflidit, innan han fått med ed fästa riktigheten af det utaf honom och hans fader Per Andreasson meddelade, å testamentet tecknade intyg rörande tillkomsten af detsamma; likväl, emedan Per Andreasson under rättegången vid häradsrätten på ed intygat, att han på begäran af Karl August Gillholm och enkan Gillhohn samt efter deras förordnande författat klandrade testamentet i närvaro af såväl dem, som Lars August Persson; att testamentet, sedan det blifvit färdigskrifvet, upplästes för och godkändes af makarne Gillholm, som vid tillfället voro vid sundt förstånd och handlade af fri vilja; och att Karl August Gill- s. 618 Sida 618 i årgången börjar här holm sjelf tecknade sitt namn under testamentet; ty och med afseende â hvad öfrige i målet hörde vittnen berättat, funne hofrätten tillkomsten af klandrade testamentet vara behörigen styrkt; i följd hvaraf, med upphäfvande af häradsrättens utslag, den i saken förda klandertalan ogillades. Denna dom uttryckte t. f. presidenten Lemchens, hofrättsrådet Granfeldts, assessoren Lejmans och vice häradshöfdingen Fagerbergs åsigt i saken, hvaremot hofrättsrådet Westring fastställde häradsrättens utslag. Karl August Gillholms arfvingar sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom. Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Ryding, föredragande, och Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 3 Juni 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. Revisionssekreteraren Lilienberg hemställde, att Kongl. Maj:t måtte, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens utslag. Saken föredrogs den 9 Juni 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Carleson, Bolin, von Hofsten och Huss) biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande. Justitieråden Södergren och Dreijer pröfvade rättvist, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens i saken meddelade beslut. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 Juni 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.