--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 657 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 657 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1870-03-22 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-657/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 657 Angående bevillning af tillträdd fideikommissegendom, hvars bruk och afkastning blifvit af fideikommissarie till annan öfverlåten. --- Böter för underlåtenhet att inom föreskrifven tid erlägga bevillningen. Genom afhandling den 13 December 1847 öfverlät friherre A. von Böhnen till sin svåger majoren J. W. Kennedy och hans hustru sin blifvande besittnings- och nyttjanderätt af de i Kristianstads län belägna fideikommissegendomarne Råbelöf och Odersberga (som då innehades af öfverstinnan S. Peyron), att af Kennedy och hans hustru tagas i bruk å den tid, då von Böhnen såsom fideikommissarie blefve berättigad att egendomen tillträda, samt derefter under von Böhnens lifstid innehafvas med rätt att deraf draga all den afkastning, nytta och vinst, som de i öfverensstämmelse med lag kunde sig bereda; hvaremot Kennedy skulle till von Böhnen utgifva vissa belopp årligen. En uppkommen tvist angående berörde aftal bilades genom den 22 November 1859 träffad och af hofrätten öfver Skåne och Blekinge den 24 Maj 1861 fastställd förening, af innehåll, bland annat, att von Böhnen till sin syster, hennes man Kennedy och deras bröstarfvingar öfverlät och afträdde den rätt till fardagsår å omförmälde egendomar efter öfverstinnan Peyrons frånfälle, hvilken möjligen kunde von Böhnen såsom en af hennes rätta arfvingar lagligen tillkomma; i följd hvaraf von Böhnens syster samt hennes man och deras afkomlingar, utan hinder af von Böhnen eller hans rättsinnehafvare, finge genast efter öfverstinnan Peyrons död, eller så fort de eljest gitte, taga egendomarne i besittning och bruk samt åtnjuta von Böhnens andel i deras afkastning under fardagsåret; och skulle afhandlingen af den 13 December 1847, i de delar, den ej blifvit genom förlik- Tidskrift för Lagstifin. etc. 8:de årg. 42 . s. 658 Sida 658 i årgången börjar här ningen ändrad, lända till efterrättelse, äfvensom det von Böhnen efter öfverenskommelsen tillerkända årliga inkomstbelopp 4,500 rdr beräknas från öfverstinnan Peyrons dödsdag. Sedan öfverstinnan Peyron aflidit den 12 Januari 1864, tillträdde Kennedy nämnde egendomar den 14 Mars 1866. Påförd den bevillning, som jemlikt 18 § 3 mom. i då gällande Bevillningsstadga borde erläggas af tillträdare eller emottagare af fideikommissegendom, klagade Kennedy deröfver hos kon:s befallningshafvande i Kristianstads län och yrkade (under förklarande, det han ej ämnade undandraga sig att förskjuta bevillningsbeloppet) : att detta, efter afdrag af von Böhnens lagliga arfslott, måtte nedsättas till två tredjedelar af hvad debiteradt blifvit, eller 8,981 rdr 33 öre, samt påföras innehafvaren af fideikommisset. Kon:s befallningshafvande yttrade härom i utslag den 19 April 1866, att enär icke Kennedy utan von Böhnen innehade fideikommissrätten till Råbelöfs och Odersberga egendomar, ogillades och upphäfdes den öfverklagade debiteringen, i hvad den afsåge Kennedy; men då Kennedy icke visat sig behörig att i målet föra talan för von Böhnen, föranledde hans i öfrigt framställda yrkande ej något särskildt yttrande. Derefter hade kon. befallningshafvande genom utslag den 20 Maj 1867, på ansökning af kronofogden J. W. Kleberg, ålagt von Böhnen, att vid påföljd af utmätning genast utgifva ej mindre 13,472 rdr 40 öre i bevillning för tillträde af fideikommisset, än äfven 1,347 rdr 24 öre i böter för underlåtenhet att inom föreskrifven tid erlägga bevillningen; och då utmätning den 6 Juni 1867 hos von Böhnen i hans bostad verkställdes, befanns han der sakna tillgång till gäldande af berörda belopp, men anvisade motsvarande andel af fideikommissegendomarne. Den 15 Juni 1868 inställde sig vid Råbelöfs gård t. f. länsmannen J. Svensohn, med biträde, för att, enligt ordres af vederbörande kronofogde, till verkställighet af kon:s befallningshafvande s ofvanberörda utslag den 20 Maj 1867 affordra Kennedy bevillnings- och bötesbeloppet, eller, derest det ej i godo erlades, i mät taga brukningsrätten å egen- s. 659 Sida 659 i årgången börjar här domarne för så lång tid, som erfordrades tills det ådömda blifvit guldet. Kennedy var utrikes, men i hans förvaltares närvaro förklarade förrättningsmännen i mät för ifrågavarande 14,819 rdr 64 öre: brukningsrätten till Råbelöfs och Odersberga fideikommissegendomar med underlydande hemman och lägenheter för tiden från den 25 Mars 1869 till samma dag år 1870. Kennedy klagade hos kon:s befallningshafvande och yrkade, att utmätningsförrättningen, såsom obehörig, olaglig och omfattande vida mera än som för utsökta fordringens gäldande varit af nöden, måtte upphäfvas. Kon:s befallningshafvandes utslag den 19 April 1866 och den 20 Maj 1867 utvisade, att von Böhnen, med afseende å den skuld, hvarför utmätningen skett, vore att betrakta såsom gäldenär. Med denna skuld hade Kennedy personligen ej det ringaste att skaffa. All utmätning borde ske utan förfång af den rätt, annan till gäldenärs gods ägde. Då nu Kennedy, som fått öfverlåtelse af von Böhnens nyttjanderätt till fideikommisset, för denna rätt fått vidkännas så betydliga kostnader, att de sannolikt ej blefvo Kennedy godtgjorda, vore det obestridligt, att Kennedys brukningsrätt ej finge honom afhändas till betäckande af von Böhnens gäld, åtminstone så länge von Böhnen ägde andra tillgångar till gäldens betalande. Von Böhnen vore i åtnjutande af en betydlig lifränta, som kunnat och bort utmätas och, i den mån den förfölle till betalning, användas till godtgörande af bevillningsafgiften; genom hvilket förfaringssätt kronan väl finge vänta några år innan fordringen blefve till fullo gulden; men kronan hade ju i förevarande fall ej bättre rätt än hvarje annan fordringsägare. Dessutom vore von Böhnen försatt i konkurs, och deri hade kronofogden Kleberg bevakat ifrågavarande fordran, hvilken omständighet i och för sig borde utgöra fullt skäl för utmätningens upphäfvande. De ådömda böterna åtminstone vore ej af beskaffenhet att de ovilkorligen skulle af fideikommisset eller dess afkastning utgå, utan finge för dem ej tillgodonjutas annan rätt, än för böter i allmänhet, eller efter alla von Böhnens andra skulder. Den Ken- s. 660 Sida 660 i årgången börjar här nedy tillförsäkrade nyttjanderätt till fideikommisset finge således icke i någon händelse förnärmas genom böternas uttagande. Och då slutligen fideikommissegendomarne voro taxerade till 1,347,240 rdr, skulle otvifvelaktigt ifrågavarande bevillningsafgift kunna betäckas med brukningsrätten till endast en del af egendomarne. Uti afgifven förklaring öfver besvären anförde kronofogden Kleberg bland annat: att då, enligt kon:s befallningshafvandes utslag den 19 April 1866, Kennedy förklarat, det han ej ville undandraga sig att förskjuta bevillningsbeloppet, vore deraf uppenbart, att, emot hvad Kennedy påstått, frågan om dess erläggande rörde honom personligen; att om Kennedy i rätt tid uppfyllt sin och von Böhnens skyldighet härutinnan, hade kronan ej sökt göra Kennedy stridig hans brukningsrätt till fideikommissegendomarne; men då så ej skett, samt kronan hvarken borde eller finge uppehållas i sin rätt att utfå sina intrader när de voro förfallna till betalning, hade kronan full befogenhet att af fideikommissets afkastning utbekomma ifrågavarande afgift, helst, enligt 56 § Konkurslagen, äfven då konkurs mellankommit, kronan vore berättigad att genast utfå sin fordran sedan den blifvit bevakad. Om von Böhnens lifränta tagits i mät, hade den bort såsom annan lösegendom realiseras, hvarvid, äfven om den beräknats för von Böhnens hela lifstid, den säkerligen icke betingat ett belopp, tillräckligt att betäcka kronans ifrågavarande fordran. Klagandens anmärkning, att böterna ej borde utgå med samma rätt som afgiften, vederlades dermed, att von Böhnen sjelf vid utmätningsförsöket den 6 Juni 1867 till böternas gäldande uppgifvit fideikommisset, hvilken förrättning vunnit laga kraft mot von Böhnen och således äfven emot Kennedy, såsom hans rättinnehafvare. Jemväl von Böhnen afgaf förklaring: Både Kennedy och Kleberg hade i von Böhnens konkurs bevakat bevill- ningsbeloppet, som ock af Norra Asbo häradsrätt till betalning fastställts. Men då ej mindre von Böhnen än sysslomännen i konkursen häremot fullföljt talan i hofrätten, vore fordringarnes giltighet ännu oviss. I allt fall hade von Böh- s. 661 Sida 661 i årgången börjar här nen, »såsom skyldeman i rätt upp- och nedstigande led» till fru Peyron, enligt 18 § Litt. C i 1861-års Bevillningsstadga, ej skyldighet att erlägga ifrågasatta bevillningen; på grund hvaraf han bestred all utmätning å fideikommisset så väl för denna som för böterna. Konungens befallningshafvande, medelst utslag den 29 Augusti 1868, fann ej skäl till ändring i öfverklagade utmätningsförrättningen, så vidt den afsåge debiterade bevillningsafgiften 13,472 rdr 40 öre, hvadan utmätningen derutinnan fastställdes; men som ifrågavarande böter 1,347 rdr 24 öre blifvit ådömda friherre von Böhnen, samt denne, enligt hvad ostridigt vore, på majoren Kennedy öfverlåtit sin dispositionsrätt till fideikommissegendomarne Råbelöf och Odersberga, funne kon:s befallningshafvande brukningsrätten till samma egendomar icke kunna i mät tagas för berörde böter, i följd hvaraf utmätningsförrättningen, i hvad den anginge nämnde böter, till all kraft och verkan upphäfdes och undanröjdes. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der såväl Kennedy som Kleberg sig besvärade, meddelade utslag den 11 Mars 1869 och fann skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i kon:s befallningshafvandes utslag, hvilket alltså fastställdes. Från detta beslut, hvarom hofrättsrådet Fredrikson, assessoren Anderberg och notarien Areskoug sig förenade, var vice häradshöfdingen Herslow skiljaktig och yttrade: »Ifrågavarande, friherre von Böhnen för tillträde af fideikommissegendomarne Råbelöf och Odersberga påförda bevillningsafgift 13,472 rdr 40 öre utgör, enligt min åsigt, sådan friherre von Böhnens personliga gäld, till hvars godtgörande den af honom till majoren Kennedy öfverlåtna brukningsrätt till berörda egendomar lagligen icke obetingadt kunnat tillgripas; men som uti en till kongl. hofrätten vädjad sak emellan friherre von Böhnen och sysslomännen i friherre von Böhnens och hans hustrus konkurs, å ena, samt majoren Kennedy, å andra sidan, angående betalningsrätt, kongl. hofrätten genom dom den 5 uti innevarande månad förklarat en emellan friherre von Böhnen och majoren Kennedy den s. 662 Sida 662 i årgången börjar här 22 November 1859 ingången förening, hvarigenom friherre von Böhnen till majoren Kennedy, emot en afgift af 4,500 rdr rmt for hvarje år, räknadt från den dag, dåvarande innehafvaren af förenämnda egendomar öfverstinnan Sofia Peyron aflede, till friherre von Böhnens dödsdag, öfverlåtit all den honom tillkommande rätt till samma egendomar, icke kunna tydas annorlunda, än att majoren Kennedy, enligt omförmälda förening, icke allenast berättigats att komma i åtnjutande af alla friherre von Böhnen, i egenskap af fideikommissarie, tillkommande rättigheter, utan äfven gjorts ansvarig för alla friherre von Böhnen i sagda egenskap åliggande skyldigheter, samt i följd deraf ogillat majoren Kennedys uti förberörda konkurs reservationsvis gjorda påstående att honom måtte tillerkännas rätt att af friherre von Böhnen undfå godtgörelse för det belopp, som, i följd af hans underlåtenhet att gälda ifrågavarande bevillningsafgift, möjligen kunde, medan majoren Kennedy på grund af förut anmärkta förening vore i besittning af fideikommissegendomarne, ur desamma uttagas; alltså och då härtill kommer, att majoren Kennedy, enligt hvad landshöfdingeembetets på besvär af majoren Kennedy i fråga om debitering af bevillningsafgiften den 19 April 1866 meddelade utslag gifver vid handen, uti nämnde besvär förklarat sig villig att bevillningsbeloppet förskjuta, finner jag ej skäl att i öfverklagade beslutet, så vidt det afser bevillningsafgiften, göra ändring; likasom jag fastställer samma beslut i fråga om de friherre von Böhnen ådömda böter». Kennedy och Kleberg sökte hvar för sig i underdånighet ändring. De åberopade hvad förut blifvit anfördt, hvarjemte Kennedy, hänvisande till handlingarne i det af honom under Kongl. Maj:ts pröfning dragna konkursmålet, ytterligare erinrade: Af fideikommissbevillnings natur, jemförd med den omständighet, att kronans rätt dertill vore beroende af det personliga förhållandet emellan af- och tillträdande fideikommissarien, framginge, att tillträdarens skyldighet att erlägga bevillning måste anses såsom en i allo personlig gäld, till hvars godtgörande intet annat kunde eller finge tillgripas s. 663 Sida 663 i årgången börjar här än fideikommissariens verkliga egendom, och således ej de tillgångar, som han före tillträdet af fideikommisset genom lagligt aftal sig afhändt. Bevillningens natur vore densamma, vare sig att fideikommisset bestode af fast eller lös egendom, och bevillningen hade likhet med stämpelpapper vid köp af fastighet, för uttagande hvaraf brukningsrätten ej kunde afhändas fastighetens arrendator. Kronan kunde ej i konkurs utfå sin fordran för stämpelpappersafgiften med annan rätt än efter 17 kap. 12 § Handelsbalken. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Fdhrœus, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 12 Februari 1870, att Kongl. Maj:t måtte förklara sig icke finna skäl att i hofrättens utslag göra ändring. Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 14 i nyssnämnde månad blef det underdåniga betänkandet gilladt af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Wretman och Naumann). Justitierådet Carleson anförde: »Som ostridigt är, icke allenast att besittnings- och nyttjanderätten till ifrågavarande jordegendom blifvit af friherre von Böhnen för dennes lifstid till Kennedy öfverlåten förr än öfverklagade utmätningen ägde rum, utan ock att vid utmätningstillfället egendomen innehades af Kennedy på grund af berörda öfverlåtelse ; alltså och då Kennedys ansvarighet för gälden så mycket mindre varit klar, som, sedan den ifrågavarande bevillningen blifvit Kennedy debiterad, Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom laga kraftvunnet beslut den 19 April 1866 ogillat debiteringen, varder, meo voto, med ändring af hofrättens och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag, den öfverklagade utmätningsförrättningen ogillad och upphäfd». Justitieråden Bolin och Huss förenade sig i följande yttrande: att som de emellan friherre von Böhnen och majoren Kennedy den 13 December 1847 och 22 November 1859 träffade öfverenskommelser, hvarigenom von Böhnen till Kennedy öfverlåtit all den efter öfverstinnan Sofia Peyrons död von Böhnen tillkommande rätt till fideikommiss- s. 664 Sida 664 i årgången börjar här egendomarne Råbelöf och Odersberga, enligt justitierådens uppfattning, icke kunde tydas annorlunda, än att Kennedy, emot åtnjutande af brukningsrätten till nämnde egendomar, skulle vara pligtig att ansvara för alla von Böhnen, i egenskap af fideikommissarie, åliggande skyldigheter, hvartill otvifvelaktigt hörer erläggande af ifrågavarande, för tillträdet af fideikommissegendomarne von Böhnen påförda bevillningsafgift, samt von Böhnen vid ett hos honom den 6 Juli 1867 anstäldt utmätningsförsök, till betäckande af berörda afgift, anvisat motsvarande andel af fideikommissegendomarne och sålunda på Kongl. Maj:t och kronan öfverlåtit att göra hans rätt i afseende å bevillningsafgiftens utgörande mot Kennedy gällande, pröfvade justitieråden rättvist fastställa hofrättens domslut, så vidt underdånig talan deremot är vorden af Kennedy fullföljd; äfvensom justitieråden ej funno skäl att, i anledning af kronofogden Klebergs underdåniga ändringssökande, göra ändring i hofrättens utslag. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Mars 1870. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.