--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 672 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 672 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-03-28 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-672/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 672 Om sysslomans rätt att föra talan för borgenärer i konkurs. --- 75 § Konkurslagen. - A inställelsedagen i Adolf Perssons i Boda vid Norra Möre häradsrätt anhängiga konkurs bevakade handlanden Fr. Brandt i Hamburg fordran på grund af den borgen, som Adolf Persson jemte två andra personer, en för alla och alla för en, den 21 December 1866 ingått för den kredit till belopp af högst 15,000 mark Hamburgerbanko, som N. P. Wijkman i Kalmar kunde erhålla, hvarjemte Brandt yrkade: att, då utredt blefve för huru stor summa Adolf Persson komme att häfta i följd af sagde borgen, för denna summa njuta full betalning. Denna bevakning bestriddes af skäl, bland andra, att Brandt icke ens uppgifvit, än mindre visat, hvad N. P. Wijkman före konkursens början å krediten uppburit; men om detta bestridande ansåges icke förtjena afseende, yrkades, att Brandt måtte med ed fästa riktigheten af sin anmälda fordran. Vid sammanträde inför rättens ombudsman, då anmärkningarne mot bevakade fordringar till behandling företogos, uteblef Brandt; men, innan ännu samma anmärkningar i af- s. 673 Sida 673 i årgången börjar här seende å Brandts bevakning blifvit af häradsrätten pröfvade, lät Brandt till dess ordförande aflemna en kontokurant, enligt hvilken Brandts fordran af N. P. Wijkman i följd af lemnade krediten skulle utgöra 6,230 mark 1 skilling Hamburgerbanko. Denna kontokurant öfverlemnades af ordföranden till rättens ombudsman i sammanhang med åtskilliga handlingar tillhörande efter inställelsedagen anmälda fordringar, »för att», såsom ordföranden tillkännagaf, »samma kontokurant såmedelst skulle komma ombudsmannen i handom och blifva borgenärerna föredragen». Enligt protokollet vid det förhör, som hölls inför ombudsmannen med anledning af berörde efterbevakningar, hade då närvarande borgenärer i fråga om nämnde kontokurant yttrat, att som Brandt icke vid sammanträdet inför rättens ombudsman, då hans bevakning var föremål för handläggning, förbehållit sig rätt att hos häradsrätten få till större eller mindre belopp styrka sin fordran, kontokuranten icke borde få komma under pröfning; och detta protokoll inlemnades till häradsrätten. Häradsrätten yttrade medelst utslag den 30 November 1868: att emedan stadgandet i 75 § Konkurslagen — att part ej vore tillåtet inför rätten vidare i saken anföra, derest ej senast vid det sammanträde inför rättens ombudsman, som för föredragning och besvarande af fordringsjäf hölles, förbehåll derom blifvit gjordt, eller rätten eljest pröfvade nödigt att parter höra — destomindre vore emot Brandt tillämpligt, som dylikt förbehåll redan gjorts i bevakningsinlagan, och rätten dessutom aktat nödigt att parterna höra, vid hvilket förhållande grunden för det bestridande, hvartill borgenärerna och gäldenären sammanfattat sin jäfstalan, bortfölle; ty och som någon anmärkning om fel i konto kuranten eller brist vid verifikationerna dertill icke vore väckt och fullföljd, förklarade häradsrätten, att Brandt ägde i konkursen tillgodonjuta betalningsrätt för sin fordran 6,230 mark 1 skilling Hamburgerbanko, i den mån han visade, Tidskrift för lagstiftn. etc. 8:de årg. s. 674 Sida 674 i årgången börjar här att tillgäng dertill saknades hos N. P. Wijkmans konkursmassa. Sedan sysslomannen i Adolf Perssons konkurs, länsmannen S. J. A. Cederblad och Olaus Jonsson i Räfvemåla, vädjat till Göta hofrätt, utlät sig hofrätten medelst dom den 1 Juli 1870: att Cederblad och Olaus Jonsson yrkat, att deras talan måtte gälla för hela konkursmassan på grund af två protokoll vid sammanträden med borgenärerna, det ena under den 20 Mars 1868 af innehåll, att borgenärerna befullmäktigade sysslomännen att såväl vid häradsrätten som i hofrätten och hos Kongl. Maj:t utföra alla de rättegångar, som redan uppkommit eller kunde uppkomma rörande konkursmassan; och det andra den 2 Februari 1869, enligt hvilket åt sysslomännen uppdragits att å öfriga borgenärernas vägnar hos hofrätten fullfölja erlagdt vad emot häradsrättens ifrågavarande utslag beträffande Brandts bevakning; men emedan den fullmakt, som innefattades i protokollet den 20 Mars 1868, icke kunde anses giltig i förevarande sak, uti hvilken borgenärer hade sins emellan stridig talan; samt det enligt protokollet den 2 Februari 1869 sysslomännen lemnade uppdrag icke medförde rätt för dem att tala för andra än de borgenärer, som varit närvarande vid sammanträdet den 2 Februari 1869 och för hvilka vad emot häradsrättens utslag blifvit erlagdt, och i detta hänseende förekomme, att af de personer, å hvilkas vägnar, enligt bevis å häradsrättens utslag, Cederblad, på grund af fullmakt, erlagt vad, vid sistberörde sammanträde varit tillstädes, utom Olaus Jonsson, blott friherre Carl Raab och C. F. Petersson i Kjerrstorp, kunde Cederblads och Olaus Jonssons ändringssökande icke upptagas till pröfning i vidsträcktare mån än, såvidt det inverkade på de af dem sjelfva samt af friherre Raab och C. F. Petersson gjorda bevakningar; och enär Brandt, hvars bevakningsinlaga icke kunde anses innefatta förbehåll att inför häradsrätten vidare i saken anföra, icke heller vid sammanträdet hos rättens ombudsman gjort dylikt förbehåll, samt af hvad i ofrigt förekommit icke kunnat hemtas laglig anledning till parternas hörande inför rätten; s. 675 Sida 675 i årgången börjar här alltså pröfvade hofrätten rättvist, med upphäfvande af häradsrättens utslag i denna del, såvidt det inverkade på de af Cederblad, Olaus Jonsson, friherre Raab och C. F. Petersson bevakade fordringar, förklara de af Brandt, efter det frågan om hans bevakving hänskjutits till häradsrätten, företedda handlingar icke kunna komma under pröfning, och, i hvad betalningsrätten för sagde fordringar vore beroende af Brandts bevakning, ogilla densamma, såsom saknande all utredning. Cederblad och Olaus Jonsson samt åtskilliga borgenärer sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom, i hvad den innefattade förklarande, att Cederblads och Olaus Jonssons ändringssökande i hofrätten icke finge anses gälla för hela konkursmassan; hvarjemte Brandt, som jemväl förde klagan, yrkade: att, med upphäfvande af hofrättens dom, häradsrättens beslut måtte fastställas. Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Wedberg samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt, den sistnämnde föredragande) yttrade i underdånigt betänkande den 22 Februari 1871: »Beträffande den af Brandt gjorda invändning, att de ändringssökande borgenärer, hvilka icke i hofrätten varit parter i saken, måtte förklaras obehörige till talan emot hofrättens dom, så enär den af sysslomännen i hofrätten förda talan mot Brandt åsyftat att i häradsrättens utslag vinna ändring till förmån för samtliga andra borgenärer och följaktligen de borgenärer, som icke på berörde talan vunnit sådan ändring, torde vara behörige att talan derutinnan mot hofrättens dom hos Kongl. Maj:t fullföljda, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte lemna berörde invändning utan vidare afseende; och tillstyrkte nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom». Saken föredrogs den 7 Mars 1871 inför Högsta Domstolen, som, beträffande Brandts invändning, att de ändringssökande borgenärer, hvilka icke i hofrätten varit parter i saken, måtte förklaras obehörige till talan emot hofrättens dom, biföll nedre revisionens underdåniga betänkande. s. 676 Sida 676 i årgången börjar här Vidkommande sjelfva saken, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Dreijer, Lagerstråle och Huss) ej skäl att på bemälde borgenärers klagan i hofrättens dom göra ändring; och emedan, efter det yrkande blifvit af borgenärer i behörig ordning framstäldt om skyldighet för Brandt att sin bevakade fordran med ed fästa, Brandt icke inom den i 88 § Konkurslagen, sådan denna § lydde före utfärdandet af K. F. den 12 Maj 1870, stadgade tid till domstolen eller domaren ingifvit bevis derom, att sådan ed blifvit af honom fullgjord, eller anmält förfall; ty pröfvade fleste ledamöterna, jemlikt nyss åberopade paragraf, rättvist på det sätt fastställa hofrättens dom, jemväl i hvad densamma blifvit af Brandt öfverklagad, att, såvidt på betalningsrätten för Cederblads, Olaus Jonssons, friherre Raabs och C. F. Petterssons i konkursen anmälde kraf inverkade, Brandts bevakning lemnades utan afseende. Justitieråden Qvensel, Bolin och Olivecrona biföllo jemväl i saken nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 Mars 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.