--- citation: Naumanns tidskrift 1871 s. 745 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 745 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-07-05 url: "https://ratiolex.se/naumann/1871/s-745/" source: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1871 s. 745 Gustafs och Carlbergs kopparverks i Jemtland tre bolag. Bolagsmans ansvarighet enligt antagen bolagsordning. Betydelsen af hufvudmans förklarande att nöjas med hvad ombud vid bolagsstämma lagligen gör och låter. Delägare i tredje bolaget utsöka, --- Statsrådet, numera justitie-statsministern m. m. A. Adlercreutz, öfverintendenten m. m. M. L. Berg och bruksägaren m. m. A. von Stockenström yrkade, efter stämning till rådstufvurätten i Östersund å apothekaren m. m. C. A. Lignell: att enär de voro innehafvare af 400 st. af Gustafs och Carl- 1) Uppå hustru Hagströms underdåniga klagan skulle utslag utfärdas i enlighet med Högsta Domstolens beslut (se sid, 587 i slutet). s. 746 Sida 746 i årgången börjar här bergs kopparverksbolag utgifna obligationer, hvardera å 1,000 rdr med sex procent ränta och tre procent vinstutdelning, Lignell, hvilken varit delägare i nämnde bolag och jemväl deltagit i beslutet om obligationernas utfärdande, måtte, jemlikt 4 kap. 12 § Utsökningsbalken, förpligtas utgifva samma obligationers innehåll, dock efter afdrag af hvad deraf belöpte dels på kärandernes tre lotter, dels på andra delägares lotter, hvilka delägare redan betalt eller förklarat sig villiga att sina andelar i skulden betala, eller 96/250 af 400,000 rdr med 153,600 rdr, jemte sex procent ränta från den 15 Augusti 1866. Till utveckling af käromålet anförde käranderna: Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag bestod ursprungligen af 250 lotter. Ar efter år iråkade bolaget en allt mer växande skuld. Den 24 December 1864 sammankallades bolagsmännen till den 14 derpåföljde Januari till extra bolagsstämma, då frågan om betäckande af bolagets sväfvande skuld medelst utfärdande af obligationer skulle till öfverläggning förekomma, och det tillika borde bestämmas: om, för betalande af samma skuld och beredande af i öfrigt erforderliga medel, lotternas antal borde ökas, eller om skulden borde betäckas till någon del genom tillskott eller på annat sätt ordnas. Vid nämnde bolagsstämma voro 194 lotter representerade, och Lignell tillstädesvar genom ombud brukspatronen R. Arfvidsson på grund af Lignells fullmakt för innehafvaren att vid bolagsstämman föra talan för hans ägande andel (en enda lott) i kopparverket, hvilken fullmakt tillika innefattade förklarande att Lignell hölle för godt och gildt, hvad ombudet lagligen gjorde och lät; och beslöts vid stämman: att, till betäckande af bolagets skuld och anskaffande af ytterligare erforderligt förlagskapital, utfärda 750 obligationer, ställda till innehafvaren, hvardera å 1,000 rdr med sex procent ränta och tre procent vinstutdelning, att betalas årligen den 15 Augusti; samt genom votering: att obligationerna skulle dateras och utfärdas den 15 derpåföljde Februari; hvilka beslut Lignells ombud biträdde. Till ränta och amortering af lånet anslogs en annuitet af minst s. 747 Sida 747 i årgången börjar här 12 procent â hela lånebeloppet, att utgå årligen från och med den 15 Augusti 1866 till samma dag 1881. Vid hvarje ordinarie bolagsstämma skulle af bolaget bestämmas huru många obligationer för året skulle utlottas; och de utlottade obligationerna förföllo till betalning den 15 derpåföljde Augusti. Kort derefter omarbetades bolagets stadgar, och bolaget antog benämningen Gustafs och Carlbergs aktiebolag samt sökte och erhöll den 28 Juli 1865 Kongl. Maj:ts stadfästelse å sin bolagsordning, hvilket dessförinnan ej ägt rum. Skulden ökades emellertid alltjemt. Derpå bildades ett nytt bolag, nästan uteslutande af delägarne i första bolaget; men i detta senare bolag vägrade Lignell att deltaga. Sedan dock teclaing af solventa delägare skett till belopp, motsvarande 184 lotter i första bolaget, konstituerade sig det nya bolaget, under benämning Gustafs och Carlbergs kopparverks aktiebolag, samt sökte och erhöll den 21 December 1865 Kongl. Maj:ts stadfästelse å sin bolagsordning, hvarefter det nya bolaget af det äldre genom köpebref den 24 April 1866 tillhandlade sig all det äldre bolagets fasta och lösa egendom, aktier, fordringar och balancer, hvarvid det nya bolaget, i stället för köpeskilling, iklädde sig betalningsskyldighet för det äldre bolagets samtliga skulder samt förband sig fullgöra samma bolags alla öfriga förbindelser af hvad beskaffenhet de vara kunde. Köpeskillingen qvitterades i köpebrefvet såom på sådant sätt till fullo erlagd. Affärerna gingo dock fortfarande dåligt, och vid 1866-års den 18 Januari 1867 fortsatta ordinarie bolagsstämma beslöt bolaget, att alla dess dittills icke uppsagda obligationer skulle utlottas till inlösen den 15 påföljde Augusti. Sedan käranderna jemte åtskilliga andra delägare i bolaget slutit sig samman till beredande af visshet derom att alla fordringsägare skulle blifva i behörig tid godtgjorda, samt till inbördes trygghet att ej någon af dem sjelf behöfde i större mån, än hans andel i det äldre bolaget i förhållande till öfriges andelar föranledde, deltaga i sammanräknade skul- s. 748 Sida 748 i årgången börjar här dens gäldande, beslöt det nya bolaget, med det äldre bolagets bifall, att sälja egendomen, hvilket ock skedde den 27 Juli 1867, dervid, efter afdrag för köpeskillingen, en brist för nya bolaget uppstod af omkring 450,000 rdr. Denna brist (qvarvarande skuld från den tid, verket af det äldre bolaget ägdes) grundade sig på de .utfärdade obligationerna och måste följaktligen, enär tillgångar hos det yngre limiterade bolaget saknades, gäldas af det äldre, och, då det såsom bolag vore utan alla medel, af dess delägare. Lignell svarade: Han hade ringa kunskap om de invecklade förhållanden, som emellan samtlige bolagen kunde hafva ägt rum. Han hade emellertid icke ingått hvarken i det andra eller tredje bolaget och hade således icke heller deltagit i den ansvarighet, dessa bolag iklädt sig. Väl hade han varit ägare af en enda för längesedan annullerad lott i det första bolaget, men hvarken sjelf åtagit sig någon personlig ansvarighet för det bolagets skulder eller bemyndigat annan person att till en sådan ansvarighet förbinda honom, eller å hans vägnar handla i strid mot bolagsreglornas föreskrifter och derigenom tillförbinda honom större skyldigheter, än han visste sig i värsta fall enligt bolagsreglorna hafva; och utan ett sådant personligt åtagande var, enligt det första bolagets bolagsordning, icke någon lottägare skyldig att göra något tillskott utöfver inbetaldt aktiekapital; ty nämnde bolagsordning, antagen den 29 Juni 1859, stadgade i 6 §: »Lottägare, som sin inbetalning behörigen fullgjort, skall fran vidare betalningsskyldighet vara befriad, samt är sedermera ensamt med hvad han i bolaget insatt förbunden till ansvarighet för bolagets skulder, derest han icke till vidsträcktare ansvarighet särskildt sig utfäst» ; i 7 §: »Ej må lotternas antal ökas, tillskott derå äskas, eller penningelån i bolagets namn eller med begagnande af dess firma upptagas utan alla delägarnes samtycke; härifrån undantagne endast de lån och kreditiver, som bolaget vid hvarje års ordinarie bolagsstämma beslutar att för bestridande af erforderliga förlager upptaga eller anskaffa»; samt i 19 § 4 momentet: »Hvad vid bolagsstämma beslutas, gäl- s. 749 Sida 749 i årgången börjar här ler äfven för frånvarande lottägare utom i de fall, som i 7 § omförmälas». För öfrigt voro obligationerna icke att betrakta såsom skuldförbindelser till personer utom bolaget, utan såsom insättningsbevis till bolagsmän, hvilka frivilligt åtagit sig att göra tillskott och derför medgifvits jemte laglig ränta en vinstutdelning. I sjelfva verket vore de således endast så kallade preferensaktier, helst nio procent ränta, då obligationerna utfärdades, var i lag förbjuden. De af käranderna uppgifna förhållanden om skuldens uppkomst voro obestyrkta, och Lignell vore öfvertygad, att den brist, hvarför man ville göra Lignell ansvarig, uppkommit genom den brådstörtade realiseringen af egendomen för ett pris, långt understigande verkliga värdet. Obligationerna hänvisade till bolagsstämmobeslutet, hvilket såsom enda betalningsmedlet anvisade den årliga annuitet, som skulle afsättas, innan de äldre aktieägarne fingo lyfta någon utdelning. Det sålunda kontraktsenligt stadgade liqvidationssättet måste vara det enda bestämmande i afseende å rättigheter och skyldigheter mellan innehafvarne af preferensaktierna och förut varande aktieägare. Äfven om obligationerna ansågos såsom skuldebref, kunde aldraminst käranderna, hvilka, såsom delägare i de sedermera, hvar efter annan bildade bolagen, tillhandlat sig första bolagets hela egendom utan annan köpeskilling än öfvertagande af den detta bolag åliggande skuld, för densamma, i den mån den kunde hafva blifvit af dem infriad, kräfva betalning af delägarne i det ursprungliga bolaget, helst käranderna jemte deras meddelägare i de senare bolagen genom större eller mindre antal obligationers infriande endast fullgjort en del af den utfästa köpeskillingsliqviden, men under tiden varit i full disposition af hela egendomen och öfver densamma efter godtfinnande förfogat. Kunde de ursprunglige delägarne åläggas någon betalningsskyldighet, borde densamma icke i något fall utsträckas utöfver förbindelsernas lydelse, äfven i afseende å förfallotid. Derföre och då käranderna icke såsom delägare i ursprungliga bolaget, utan i egenskap af bolagsmän i det senare och på grund af uttryckligen åtagen betalningsskyldighet, infriat ifrågavarande, s. 750 Sida 750 i årgången börjar här till större delen ännu ej till betalning förfallna obligationer, och då dessa senare bolag eller deras delägare icke kunde för en sålunda fullgjord liqvid hafva någon rätt till regress mot det ursprungliga bolaget eller dess delägare, utan endast möjligen mot meddelägarne; samt dä icke visadt blifvit, att den till käranderna och de senare bolagsmännen öfverlåtna egendom, rätt förvaltad och klokt realiserad, icke skulle hafva lemnat full tillgäng till gäldens betalande, bestridde Lignell käromålet, hvarjemte erinrades, att undantaget i omförmälde 7 § i bolagsreglorna tydligen afsåg endast årsförlag för bruksrörelsen, beslutadt pä ordinarie bolagsstämma, men icke upptagande af stående lån för betäckande af gamla skulder eller för utförande af nya vidlyftiga byggnadsföretag, beslutadt vid extra bolagsstämma. Käranderna erinrade: att, då obligationerna utfärdades, bolaget, hvars aktier voro ställda å viss person, ännu icke erhållit stadfästelse å sin bolagsordning, hvarför ej heller delägarne varit berättigade att åtnjuta skyddet af aktiebolagslagen, hvartill för Lignell kom, att han deltagit i beslutet om obligationernas utfärdande. Ett af föremålen för bolagsstämman den 14 Januari 1865 var, enligt den delägarne tillställda skriftliga kallelsen, att besluta om liqviderande af bolagets sväfvande skuld medelst utfärdande af obligationer; och beslutet derom afsåg att förekomma den då hotande nödvändigheten att låta egendomen gå under utmätning eller just en sådan oklok och brådstörtad försäljningsåtgärd, som sedermera med bästa vilja ej kunnat längre undanskjutas. Käranderna hade icke såsom delägare i något yngre bolag inlöst ifrågavarande obligationer eller ansett sig dertill pligtige. Deremot hade de ansett skyldighet dertill åligga dem likasom Lignell såsom delägare i Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag, hvars bolagsreglor ej kunde gälla till förminskning af tredje mans rätt såsom innehafvare af bolagets förbindelser. Lignell vore skyldig att betala hvad käranderna utöfver sina andelar i bolaget måst utgifva för obligationernas infriande. Bolagen hade i sjelfva verket icke varit mer än två, neml. dels Gustafs och Carlbergs koppar- s. 751 Sida 751 i årgången börjar här verks bolag, hvilket genom i viss män ändrade bolagsreglor samt dessas stadfästande af Kongl. Maj:t förvandlats från solidariskt till limiteradt bolag och med detsamma benämnts Gustafs och Carlbergs aktiebolag, dels ock Gustafs och Carlbergs kopparverks aktiebolag, som från början varit limiteradt och haft till hufvudsaklig uppgift att reda det förra bolagets affärer, men deri misslyckats. Slutligen borde anmärkas, att då bland vilkoren för obligationslånet ingick det, att bolaget vid hvarje ordinarie bolagsstämma skulle besluta huru många obligationer för året borde utlottas, bolaget varit i sin goda rätt, då det den 18 Januari 1867 beslutat utlottning af samtliga utelöpande obligationer. Lignell anmärkte, att bevisning saknades derom, att käranderna, i egenskap af delägare i det ursprungliga bolaget och icke såsom delägare i något yngre bolag, inlöst ifrågavarande obligationer, samt att, om obligationerna bort inlösas af det gamla bolaget, det yngre bolaget icke ägt att besluta sådan inlösning tidigare än som ursprungligen afsetts. Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 22 Februari 1869: att emedan Lignells skyldighet att till omstämda beloppet infria ifrågavarande, vid stämningstillfället uti kärandernas hand befintliga obligationer måste, enär frågan gällde Lignell-endast i hans förhållande till hans f. d. medbolagsmän uti sedermera upplösta Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag, bedömas i enlighet med de rättigheter och skyldigheter, honom, i egenskap af delägare i samma bolag, tillkomme pä grund af de särskildt mellan bolagsmännen upprättade reglor för bolaget af den 29 Juni 1859, hvilka under rättegången blifvit företedda och af parterna å ömse sidor åberopade; samt dervid förekomme stadganderna dels i 6 §, att lottägare endast i mån af sin andel i bolaget, vore för dettas förbindelse ansvarig, och dels i 7 § 1 mom. att penningelån i bolagets namn eller med begagnande af dess firma icke finge upptagas utan alla delägarnes samtycke, och i 2 mom., att undantag derifrån ägde rum endast i afseende å de lån och kreditiver, som bolaget vid hvarje års s. 752 Sida 752 i årgången börjar här ordinarie bolagsstämma beslutade att för bestridande af erforderliga förlager upptaga eller anskaffa; ty och som de, enligt beslut å extra bolagsstämma den 14 Januari 1865, utgifna förbindelser, ehvad de efter kärandernas åsigt benämndes obligationer för betäckande af bolagets sväfvande gäld eller, enligt Lignells, utgjorde skuldsedlar till personer utom bolaget eller så kallade preferensaktier, dock otvifvelaktigt måste anses såsom medel för penningelåns upptagande, och sådant dessutom både vid annan bolagsstämma och för annat ändamål, än det ofvananförda 2 mom. i 7 § tilläte, af hvilket allt följde, att vid ofvanberörda extra bolagsstämma, deruti delägarne för 56 lotter i bolaget icke deltagit, de tillstädesvarande icke ägt att utan Lignells eller hans, till medgifvande af dervid fattade beslut, i hvad Lignell anginge, uttryckligen bemyndigade ombuds närvaro, sätta Lignell i skuld utöfver hvad i § 6 af bolagsreglorna stadgades; alltså och enär den fullmakt, bruksägaren Arfvidsson, å Lignells vägnar, vid bolagsstämman företett, varit af blott det allmänna innehåll, att ombudet ägde att vid stämman föra Lignells talan och att Lignell nöjdes med hvad ombudet dervid lagligen gjorde och lät, hvilket uttryck icke finge, emot Lignells bestridande, sträckas utöfver hvad med åberopade bestämmelser i bolagsreglorna förenligt vore, pröfvade rådstufvurätten rättvist käromålet, i det skick detsamma vore anhängiggjordt, att ogilla. Käranderna vädjade till Svea hofrätt och yrkade bifall till käromålet. Om för dem, såsom delägare i Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag, funnits solidarisk ansvarighet för bolagets skulder, oberoende af hvad bolagsstadganderna kunde afvikande derifrån innehålla, följde deraf, att, sedan käranderna på grund af denna ansvarighet inlöst en mängd af bolagets utfärdade obligationer, deras mot Lignell väckta betalningsanspråk icke finge bedömas uteslutande efter de . emellan bolagsmännen upprättade reglor. Men äfven ur synpunkten af dessa reglor var åtgärden att utfärda obligatonerna fullt befogad. Bolagets skuld förefanns nemligen i verkligheten, och den extra bolagsstämmans hufvudsakliga s. 753 Sida 753 i årgången börjar här föremål var just att ordna skulden, hvarom underrättelse meddelats i kallelsebrefven. Utfärdandet af obligationer i sådant ändamål var ej heller för bolaget en ny fråga. I kallelsebrefven syntes nemligen, att till och med beslut derom hade vid föregående ordinarie bolagsstämma fattats, men ej kommit till verkställighet. Till ådagaläggande deraf bifogades protokoll vid ordinarie bolagsstämma den 14 September 1864, hvilket innehöll det beslut, att komiterade ägde att i bolagets namn och med delägarnes solidariska ansvarighet upptaga ett amorteringslån till belopp af 600,000 rdr mot obligationer, löpande med 51/2 procent årlig ränta. Derjemte och till bestyrkande, att Gustafs och Carlbergs aktiebolag vore samma bolag, som Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag och att alla delägarne i bolaget under den tidigare benämningen jemväl blifvit delägare i bolaget med den senare benämningen, företeddes protokoll vid extra bolagsstämma den 1 April 1865, utvisande, att samtlige delägare förenat sig om ett reglemente för Gustafs och Carlbergs aktiebolag, hvilket skulle träda i kraft från och med den dag, då protokollet blifvit justeradt, hvilket skedde den 8 April 1865. Lignell bestred ändringssökandet. De åberopade handlingarne styrkte lika litet som några andra, att Lignell med käranderna ingått i något bolag utöfver det ursprungliga, ännu mindre i det bolag, som helt och hållet öfvertagit den betalningsskyldighet, genom hvars fullgörande köparne blifvit innehafvare af obligationerna. Hofrätten yttrade i dom den 12 Maj 1870: att emedan i den köpehandling, hvarigenom Gustafs och Carlbergs kopparverksbolags egendom blifvit försåldt till annat, för fortsättande af det förra bolagets verksamhet bildadt bolag under namn af Gustafs och Carlbergs kopparverks aktiebolag, deri käranderna, men icke Lignell varit delägare, det senare bolaget i stället för köpeskilling iklädt sig skyldighet att betala det äldre bolagets samteliga skulder och att fullgöra samma bolags alla öfriga förbindelser, vid hvilket förhållande och Tidskrift för Lagstiftn. etc. 8:de årg. s. 754 Sida 754 i årgången börjar här då icke visadt blifvit, att Gustafs och Carlbergs kopparverks aktiebolags egendom befunnits otillräcklig till gäldande af de förbindelser, samma bolag sig sålunda åtagit, käranderna icke kunde anses berättigade att, på grund af ifrågavarande, af Gustafs och Carlbergs bolag utfärdade obligationer, af Lignell utbekomma fordrade beloppet, pröfvade hofrätten rättvist rådstufvurättens domslut att gilla. Om denna mening förenade sig hofrättsrådet friherre Leuhusen samt fiskalerna Boivie och Lilienberg; hvaremot vice häradshöfdingen Nordenfalk, med hvilken hofrättsrådet Munthe instämde, yttrade: »Som käranderna icke ådagalagt, att Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag, hvars tillgångar och skulder öfvertagits af annat, för fortsättande af det förra bolagets verksamhet sedermera bildadt bolag, deri Lignell ej är delägare, saknat tillgång till betalande af all sin gäld, vid hvilket förhållande det fall ej är för handen, då mot Lignell kan göras gällande den personliga ansvarighet för ifrågavarande obligationer, som på grund af hans delaktighet i det äldre bolaget må honom åligga; ty pröfvar jag rättvist hofrättens domslut att gilla». Justitie-statsministern Adlercreutz, öfverintendenten Berg och brukspatronen von Stockenström sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom. Den 27 Juli 1867 såldes bolagets egendom för 175,000 rdr; och för att visa, att dess skulder då uppgingo till ett vida större belopp, ingafs ett af notarius publicus d’Aubigné meddeladt intyg, att han af en till nämnda dag gående kapitalbok för Gustafs och Carlbergs kopparverk inhemtat, att skulderna vid nämnde tid öfverskjutit de utestående fordringarne med 576,309 rdr 40 öre förutom ett lån hos Norrlands hypotheksförening, som vid årets början utgjorde 90,619 rdr 25 öre och hvarå utgått en årsbetalning å 6,500 rdr 50 öre; och yrkades bifall till käromålet eller, om detta ej kunde ske, fastställande af den inskränktare betalningsskyldighet, som kunde Lignell lagligen åläggas. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Fâhræus, föredragande, samt t. f. revisionssekreterarne Ryding och Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 15 Mars s. 755 Sida 755 i årgången börjar här 1871, att Kongl. Maj:t måtte förklara sig icke finna skäl att i hofrättens dom göra ändring. Saken afgjordes i Högsta Domstolen den 14 derpåföljde Juni, hvarvid justitierådet Huss yttrade: »Som i 6 § af de för Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag den 29 Juni 1859 antagna bolagsreglor, hvilka voro gällande ännu vid den tid, den 14 Januari 1865, då beslut å extra bolagsstämma fattades om utfärdande af ifrågavarande obligationer, stadgats, att lottägare, som sin betalning behörigen fullgjort, skulle från vidare betalningsskyldighet vara befriad samt sedermera endast med hvad han i bolaget insatt vara förbunden till ansvarighet för bolagets skulder, derest han icke till vidsträcktare ansvarighet särskildt sig utfäst, samt i följd häraf, enär bolaget trädt i verksamhet utan att hafva erhållit konungens stadfästelse å sin bolagsordning, i afseende å ansvarigheten för dess förbindelser gällt stadgandet i 13 § af K. Förordningen angående aktiebolag den 6 Oktober 1848, att hvar, som å bolagets vägnar förbindelse inginge, stode derför i personlig ansvarighet till fordringsägaren såsom för annan sin förbindelse efter allmän lag; alltså och emedan, efter det uti den å samtliga delägare i Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag utfärdade kallelse till extra bolagsstämman den 14 Januari 1865 tillkännagifvits, att å berörda stämma skulle till öfverläggning förekomma, bland annat, fråga om betäckande af bolagets sväfvande skuld medelst utfärdande af obligationer, Lignells vid bolagsstämman närvarande, lagligen bemullmäktigade ombud deltagit i beslutet om obligationernas utgifvande, vid hvilket förhållande Lignell, oberoende af hvad bolagsreglorna i 7 § innehålla derom att penningelån i bolagets namn ej finge upptagas utan alla delägarnes samtycke, är, jemlikt ofvanåberopade 13 § i K. F. den 6 Oktober 1848, för obligationernas gäldande till fordringsägaren personligen ansvarig; men af berörde förhållande icke lagligen följer skyldighet för Lignell att för samma obligationers infriande ansvara i vidsträcktare mån, än för den del, som, efter hufvudtalet räknadt, belöper på Lignell i förhållande till antalet af de öfrige bolagsmän, s. 756 Sida 756 i årgången börjar här som i beslutet om deras utfärdande deltagit, eller, enär det i saken företedda transsumt af protokollet vid omförmälda extra bolagsstämma utvisar, att till beslutet om obligationernas utgifvande bidragit, utom Lignell, fyratioen andra lottägare i bolaget, med en fyratiotvåendel af obligationernas belopp; ty och då sökanderna af ifrågavarande obligationer visat sig innehafva fyra hundra stycken, hvardera lydande å ett tusen riksdaler riksmynt, hvilka obligationer, sedan Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag efter bolagsreglornas omarbetning erhållit konungens stadfästelse derå, under benämning Gustafs och Carlbergs aktiebolag, blifvit af sistnämnde bolag utlottade till inlösen den 15 Augusti 1867, samt den af Lignell åberopade omständighet, att sökanderna sjelfva äro delägare i det aktiebolag, som, emot öfvertagande af all Gustafs och Carlbergs aktiebolag tillhörig egendom, iklädt sig förbindelse att ansvara för samma bolags skulder, icke lagligen verkar till förringande af sökandernas rätt att, såsom numera innehafvare af obligationerna, af Lignell utbekomma hans andel i gälden, pröfvar jag för min del rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förpligta Lignell att till sökanderna utgifva en fyratiotvåendel af omförmälda fyra hundra obligationers sammanlagda innehåll med nio tusen fem hundra tjugotre rdr 81 öre riksmynt jemte ränta derå dels efter sex procent från den 15 Augusti 1866 till den 15 Augusti 1867, dels enär, jemlikt obligationernas lydelse, ränteberäkning för desamma skulle vid förfallodagen upphöra, efter fem procent från stämningsdagen den 1 Juni 1868, tills betalning sker, allt emot det att å hvarje obligation afskrifves hvad af nu ådömda belopp med ränta derå belöper». Justitierådet Strandberg utlät sig: »Af handlingarna inhemtas, att uti de för Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag den 29 Juni 1859 antagna bolagsreglor, hvilka ännu voro gällande den tid, den 14 Januari 1865, då å extra bolagsstämma beslut fattades om utfärdande af ifrågavarande obligationer, stadgats i 6 §, att lottägare, som sin inbetalning behörigen fullgjort, skulle från vidare betalningsskyldighet s. 757 Sida 757 i årgången börjar här vara befriad samt sedermera ensamt med hvad han i bolaget insatt vara förbunden till ansvarighet för bolagets skulder, derest han icke till vidsträcktare ansvarighet särskildt sig utfäst, — och i 7 §, att lotternas antal ej finge ökas, tillskott derå äskas eller penningelån i bolagets namn eller med begagnande af dess firma upptagas utan alla delägarnes samtycke, hvarifrån undantag finge äga rum endast i afseende å de lån och kreditiver, som bolaget vid hvarje års ordinarie bolagsstämma beslöte att för bestridande af erforderliga förlager upptaga eller anskaffa; och ehuru vid det förhållande, att berörda bolag trädt i verksamhet utan att hafva erhållit konungens stadfästelse å sin bolagsordning, i afseende å ansvarigheten för dess förbindelser gällt stadgandet i 13 § af K. F. angående aktiebolag af den 6 Oktober 1848, att hvar, som å bolagets vägnar förbindelse inginge, stode derför i personlig ansvarighet till fordringsägaren, såsom för annan sin förbindelse efter allmän lag; dock som Lignell sjelf icke deltagit i beslutet om utfärdandet af ifrågavarande obligationer, och den fullmakt, hvarmed Lignells vid extra bolagsstämman den 14 Januari 1865 begagnade ombud varit försedd, endast innehållit dels bemyndigande för ombudet att vid stämman föra talan för Lignells ägande andel i kopparverket och dels förklarande, att Lignell hölle för godt hvad ombudet lagligen gjorde och lät; men till ett sådant lagligt görande och låtande af ombudet så mycket mindre kunnat anses höra att å hufvudmannens vägnar inga skuldförbindelser, som, — hvilka ämnen än blifvit såsom föremål för öfverläggning å extra bolagsstämman i den dertill utfärdade kallelsen upptagna, — någon förbindelse, som medfört skyldighet för Lignell att göra tillskott utöfver sin lott i bolaget icke, enligt bolagsordningens ofvanberörda 7 §, kunnat ingås utom i de fall, att antingen alla delägarne dertill samtyckt, hvilket i förevarande fall icke inträffat, eller ock att beslutet fattats å ordinarie bolagsstämma, hvilket ej heller varit förhållandet; alltså pröfvar jag rättvist gilla det slut, hvari domstolarne i saken stannat». s. 758 Sida 758 i årgången börjar här Justitierådet Dreijer pröfvade, i enlighet med de af rådstufvurätten anförda grunder, rättvist fastställa domstolarnes beslut. Justitieråden von Hofsten och Naumann förenade sig med justitierådet Dreijer. Justitierådet Wretman instämde med justitierådet Huss. Justitierådet Cramér biträdde den af justitierådet Dreijer yttrade mening, i enlighet hvarmed Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 Juli 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1871, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.