--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 103 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 103 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-09-06 keywords: - Vederdeloman url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-103/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 103 Utgör det förhållande, att domare är en persons vederdeloman, laga hinder för domaren att låta verkställa en af samma person begärd afskrift af i domstolens arkiv förvarad handling? --- Fiskaliskt åtal. Den 25 Juni 1866 inlemnade landtbrakaren August Hägg till rådstufvurätten i Sköfde, hvarest vice häradshöfdingen P. Carlberg då tjenstgjorde såsom ordförande samt rådmännen A. P. Blomberg och J. Selander såsom ledamöter, en till rådstufvurätten ställd skrift, hvari Hägg anhöll att till honom måtte från rättens arkiv utskrifvas två i skriften omförmälda, vid föregående tillfällen till rätten ingifna handlingar, äfvensom att såväl berörde skrift som en dervid fogad bilaga måtte ordagrannt i dagens protokoll inflyta, och dupletten deraf återbekommas med ordförandens bevis om emottagandet. Sedan berörde skrift blifvit uppläst, resolverades: att då rättens ordförande vore Häggs vederdeloman vid domstolen, rådstufvurätten funne, med stöd af 13 kap. 1 § Rättegångsbalken, honom jäfvig att med ifrågavarande ansökning taga befattning, hvarföre Hägg hänvisades att hos Göta hofrätt söka förordnande för ojäfvig domare att ärendet handlägga; och att vid sådant förhållande skriften komme att till Hägg återlemnas. Hägg förde öfver detta rådstufvurättens förfarande klagan hos justitiekanslersembetet och yttrade der, bland annat, att Hägg förut förgäfves anmält sig hos Carlberg för att utfå en af de begärda handlingarna, hvarföre Hägg icke haft annan utväg än ätt för samma ändamål vända sig till rådstufvurätten. Att rådstufvurättens öfverklagade förfarande vore olagligt, kunde icke rimligen bestridas. Ty om äfven Carlberg vore Häggs vederdeloman, hade detta förhållande väl icke kunnat utgöra lagligt hinder för någon s. 104 Sida 104 i årgången börjar här bland rättens öfriga ledamöter att ombestyra den af Hägg begärda utskrifning. Efter remiss af justitiekanslersembetet, anställde advokatfiskalen i Göta hofrätt åtal emot rådstufvurätten och yrkade: att, enär Häggs ofvanberörde ansökning endast afsett, att vissa deri uppgifna handlingar måtte varda åt honom emot lösen utskrifna, samt denna af Hägg påkallade åtgärd icke kunde såsom någon domareåtgärd betraktas, vid hvilket förhållande den omständighet, att vice häradshöfdingen Carlberg vid tiden för ansökningens ingifvande kunde varit Häggs vederdeloman, icke utgjort lagligt skäl för rådstufvurätten att förklara Carlberg jäfvig att med ansökningsärendet taga befattning, ansvar måtte, jemlikt 25 kap. 17 § Strafflagen, varda Carlberg samt Blomberg och Selander ådömdt för livad de sålunda låtit komma sig till last. I afgifven förklaring yttrade rådstufvurätten: att som ostridigt vore att Hägg vid ifrågavarande tillfälle varit Carlbergs vederdeloman, följde ock deraf, att Carlberg varit jäfvig att taga domarebefattning med alla Hägg rörande mål och ärenden, som vid rådstufvurätten kunde förekomma. Till sådant ärende hörde, enligt rådstufvurättens uppfattning och tydning af 13 kap. 1 § Rättegångsbalken, att ur rättens arkiv låta utskrifva och å embetets vägnar bestyrka riktigheten af en afskrift utaf en till rätten ingifven handling. Den af Hägg äskade embetsåtgärden vore nemligen lika väl en domarebefattning, som att å tjenstens vägnar utfärda ett gravationsbevis eller annat bevis, utgörande utdrag ur handlingar, som voro under domarens vård. Hägg hade icke begärt att få ärendet ombestyrdt af någon bland rättens ojäfviga ledamöter. På dessa skäl bestreds afseende å advokatfiskalens åtal. Genom utslag den 4 Juli 1870 yttrade hofrätten: att enär Hägg genom sin ofvanberörda, den 25 Juni 1866 inför rådstufvurätten framställda skriftliga anhållan påkallat embetsåtgärd af Carlberg, som vid omförmälda tillfälle varit Häggs vederdeloman, funne hofrätten rådstufvurättens beslut, hvarigenom Carlberg förklarats jäfvig att dermed taga befatt- s. 105 Sida 105 i årgången börjar här ning, vara i lag grundadt, till följd livaraf Carlberg samt rådmännen Blomberg och Selander från åtalet befriades. Advokatfiskalen sökte i detta utslag i underdånighet ändring. Målet föredrogs den 6 September 1871 inför Högsta Domstolen; och enär vid målets afgörande olika meningar sig yppade, företogs omröstning, hvarvid Justitierådet Strandberg yttrade: »Emedan, om än rådstufvurättens ifrågavarande beslut icke varit på lag grundadt, detsamma likväl icke, enligt mitt omdöme, må anses så felaktigt, att de rådstufvurättens ledamöter, som deri deltagit, derigenom visat vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i embetet, ty finner jag ej skäl att i hofrättens öfverklagade domslut göra ändring». Justitierådet Lagerstråle utlät sig: »Enär meddelande af afskrifter utaf handlingar, som blifvit till domstol ingifna, icke är att anse för domareåtgärd, samt följaktligen den omständighet, att vice häradshöfdingen Carlberg varit Häggs vederdeloman, lagligen icke utgjort, såsom rådstufvurätten genom sitt ifrågavarande beslut förklarat, jäf för Carlberg att meddela de af Hägg begärda afskrifterna, pröfvar jag rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, döma, jemlikt 25 kap. 17 § Strafflagen, förklaranderna, hvilka, i egenskap af ordförande och ledamöter i rådstufvurätten, fattat omförmälda felaktiga beslut, att derför böta, vice häradshöfdingen Carlberg tretio riksdaler samt rådmännen Blomberg och Selander femton riksdaler hvardera». Justitieråden Olivecrona och Habe förenade sig med justitierådet Lagerstråle. , Justitierådet Naumann yttrade: att då den af landtbrukaren Hägg uti hans till rådstufvurätten ingifna ansökning gjorda framställning gick derpå ut, att vissa uppgifna handlingar måtte mot lösen till honom utlemnas och samma ansökning varda i domboken intagen, samt den af Hägg härutinnan påkallade åtgärd icke är att hänföra till något så beskaffadt beslut af domstolen, att det förhållande såsom vederdelomän, hvari vice häradshöfdingen Carlberg och landt- s. 106 Sida 106 i årgången börjar här brukaren Hägg må hafva stått till hvarandra, kunnat utgöra lagligt skäl för rådstufvurättens den 25 Juni 1866 meddelade förklarande, att Carlberg var jäfvig med ansökningen taga befattning, samt rådstufvurätten genom öfverklagade beslutet förfarit i strid emot stadgandet i Tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom., enligt hvilket de begärda handlingarna bort genast och utan tidsutdrägt utlemnas åt hvem det äskat; pröfvade justitierådet, med tillämpning af 25 kap. 17 § Strafflagen och med ändring af hofrättens utslag, rättvist döma vice häradshöfdingen Carlberg samt rådmännen Blomberg och Selander, hvilka, den förre såsom ordförande, och de två öfrige, såsom icke lagfarne ledamöter, till beslutet bidragit, att, för hvad de sålunda låtit komma sig till last, böta, Carlberg femtio rdr samt Blomberg och Selander hvardera tio riksdaler. Justitierådet Wretman anförde: »Väl finner jag den af Hägg hos rådstufvurätten framställda begäran om utbekommande i afskrift af två i rättens arkiv förvarade handlingar, så ock att den skriftliga ansökning, som innehållit nämnde begäran, måtte i rättens protokoll intagas och bevis angående ansökningens inlemnande Hägg meddelas icke vara af sådan beskaffenhet, att tillförordnade ordförandens vederdelomanskap till Hägg utgjort hinder för rådstufvurätten att förhjelpa Hägg till åtnjutande af sin rätt i berörda hänseende; men då rådstufvurättens i motsatt riktningfattade beslut ej må anses innefatta sådan vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i embetet, att ansvar derför skäligen äger rum, fastställer jag det slut, hvari hofrätten stannat». Justitierådet Qvensel instämde med justitierådet Wretman. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.