--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 188 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 188 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-09-27 keywords: - Betalningsmedel url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-188/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 188 Konkurslagens 36 § 2 moment och det deri förekommande uttryck: ”andra, med hänsyn till gäldenärens yrke, vanliga betalningsmedel". --- 1 skrifvelse, daterad Göteborg den 1 Mars 1870 och ställd till handlanden C. A. Zetterblad samt undertecknad af handlanderna A. G. Martinsson, Axel Liljequist och J. M. Bratt, i egenskap af direktörer i Edsvalla ångbåtsbolag, yttrade desse: att, i anledning af ett Zetterblads bref af näst- s. 189 Sida 189 i årgången börjar här föregående dag till delägarne i bolaget, desse på bolagsstämma beslutat att, med hufvudsakligt bifall till Zetterblads förslag angående liqvidation af hans skuld till delägarne, uppdraga åt Martinsson, Liljequist och Bratt att med Zetterblad uppgöra formligt aftal i saken. På grund af detta uppdrag föreslogs derför i samma skrifvelse följande liqvidation af berörde Zetterblads skuld, utgörande tillsammans 7,051 rdr 19 öre rmt, neml.: «) att delegarne skulle inköpa Zetterblads ägande l/5:del i ångslupen Ragnar och l/6:del i ångfartyget Blixten med utdelning för år 1869, emot ett pris af 2,000 rdr för den förra andelen och 400 rdr för den sednare eller tillhopa 2,400 rdr; b) att Zetterblad skulle på delägarne öfverlåta fem st. lottbref i ångbåten Edsvalla med tillhörande utdelningar för 1,500 rdr, och att köpet och öfverlåtelsen skulle ställas på Axel Liljequist; samt c) att för återstående skulden 3,151 rdr 19 öre Zetterblad skulle utfärda en å sistberörde belopp lydande, till Axel Liljeqvist eller ordres ställd skuldsedel, hvaruti tillika skulle förklaras att såsom säkerhet för densamma pantsattes dels en den 11 Februari 1870 utfärdad och den 17 i nämnda månad uti hus och tomter under n:r 30, 31 och 32 i Majornas fjerde rote intecknad skuldsedel å 5,000 rdr med ränta, och dels tio kärl fransk konjak, upplagda på nederlag, hvarjemte nederlagsrätten skulle på Liljequist öfverlåtas. Om Zetterblad fullgjorde allt detta, skulle han erhålla qvitterad af delägarne den af honom, såsom korrespontredare i ångbåtsbolaget, afgifva redovisning för förvaltningen af bolagets affärer. Zetterblads skuld till bolaget blef ock på det föreslagna sättet liqviderad. Zetterblad försattes emellertid i konkurs, hvilken började den 5 Mars 1870. s. 190 Sida 190 i årgången börjar här Till den 22 Juni 1870 instämde sysslomannen i Zetterblads konkurs kronofogden L. J. Hedenskog och mantalskommissarien C. F. Jansson bemälde handlanderna Martinsson, Liljequist och Bratt, i deras ofvanomförmälde egenskap, med påstående: att, på grund af 36 § gällande konkurslag, dels de af Zetterblad i Mars 1870 till bolaget verkställda försäljningar af ofvanberörde andelar i ångslupen Ragnar och ångbåten Blixten samt af fem st. lottbref i ångbåten Edsvalla måtte återgå; dels ock den gjorda pantsättningen af förenämnde intecknade skuldsedel å 5,000 rdr, jemte de tio faten fransk konjak, måtte förklaras utan verkan, samt den intecknade skuldsedeln och konjaken till Zetterblads konkursmassa återlemnas. Till stöd för käromålet anfördes, att det för Zetterblad ej kunde anses vara ett vanligt betalningsmedel att liqvidera sin skuld med försäljning af fartygsandelarne och öfverlåtelse af lottbrefven, samt att pantsättningen af den intecknade skuldsedeln och konjaken skett inom tretio dagar före konkursens början till säkerhet för skuld, för hvilken någon pant förut icke varit betingad. Martinsson och hans medparter medgåfvo, att Zetterblads skuld till bolaget liqviderats på det i ofvanberörda skrifvelse föreslagna sätt, men bestredo käromålet, då icke visats, att någon af de omständigheter, som enligt 36 § 1 och 2 momenten konkurslagen betingade återgång af köp, i förevarande fall inträffat, samt pantsättningen skett på grund af bristande redovisning för medel, dem Zetterblad, i egenskap af korrespondentredare för ångbåtsbolaget Edsvalla, omhänderhaft, samt så snart förskingringen af dessa medel upptäckts blifvit skyldig, i följd hvaraf ock 4 momentet i berörde § icke vore på ifrågavarande fall tillämpligt. Rädstufvur ätten yttrade medelst dom den 17 Augusti 1870: att emedan upplyst blifvit, att Zetterblads konkurs börjat den 5 nästförutgångne Mars och det genom en af svaranderna, i deras omförmälda egenskap, den 1 i samma månad till Zetterblad aflåten, i saken företedd skrifvelse, i enlighet med hvilken, efter hvad svaranderna medgifvit, upp- s. 191 Sida 191 i årgången börjar här görelse mellan dem och Zetterblad skett, vore âdagalagdt, att Zetterblads skuld till Edsvalla ångbåtsbolag å 7,051 rdr 19 öre blifvit högst fyra eller fem dagar före konkursens början af Zetterblad betald dels genom försäljning till bolaget af 1/s:del i ângslupen Ragnar, 1/6:del i ångslupen Blixten och fem lottbref i ångbåten Edsvalla för 3,900 rdr att afräknas å samma skuld och dels genom revers å återstående 3,151 rdr 19 öre, hvarföre såsom pant förskrifvits en den 11 Februari 1870 utgifven och den 17 i samma månad uti hus och tomter under n:r 30, 31 och 32 i förstaden Majornas fjerde rote intecknad skuldsedel å 5,000 rdr med ränta, jemte två å nederlag upplagde fat fransk konjak; ty och då, äfven om skulden, till hvars gäldande försäljningen skett och revers med panter lemnats, varit före konkursens början förfallen, berörde fartygsandelar och lottbref ej kunde såsom vanliga betalningsmedel anses samt åberopade skrifvelsen tydligen utvisade, att säkerhet betingats och lemnats först efter skuldens tillkomst, förklarade rådstufvurätten, med bifall till sysslomännens i Zetterblads konkurs derom framställda yrkande, i förmågo af 36 § 2 och 4 momenterna konkurslagen den 18 Sept. 1862, att ifrågavarande försäljning af uppgifne fartygsandelar och lottbref skulle återgå samt att pantsättningen af omförmälde skuldsedel och två fat fransk konjak vore utan verkan, i följd hvaraf samma skuldsedel och konjak skulle till Zetterblads konkursmassa återställas. Martinsson och hans medparter vädjade till Göta hofrätt och anförde der, bland annat, att fartygslotter och aktieeller lottbref i fartyg ständigt utbjödes å fondbörs till salu och ägde ett i penningemarknaden på platsen, der de utbjödos, temligen konstant värde; hvarföre och vid betraktande deraf att man vid behof af penningar vanligen realiserade den egendom, som vore lätt säljbar, öfverlåtandet af fartygslotter och aktiebref ingalunda kunde anses såsom ett ovanligt, utan tvärtom såsom ett ofta förekommande betalningsmedel; samt att, då ostridigt vore att Zetterblads ifrågavarande skuld tillkommit och upptäckts när han aflade redovisning såsom korrespondentredare och omedelbart efter s. 192 Sida 192 i årgången börjar här granskningen af samma redovisningar Zetterblad för skulden lemnat pant, det icke med skäl kunde påstås, att skulden tillkommit tidigare än panten lemnades bolagsdirektionerna i handom; och yrkades på grund af hvad sålunda och förut anfördt blifvit att, med upphäfvande af rådstufvurättens dom, det instämda käromålet måtte ogillas. Hofrätten fann i dom den 9 December 1870 skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens dom. I hofrättens dom söktes i underdånighet ändring. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lilienberg och Poignant samt t. f. revisionssekreteraren Widström, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 19 Augusti 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom, hvilket betänkande, vid sakens föredragning den 7 derpåföljde September inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Wretman, Naumann, Habe, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg), bifölls. Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 September 1871. Tryckfel: Sid. 23 i denna årgång, rad 6 (justitierådet Almqvists yttrande) står: antydt; läs: antaget. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.