--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 193 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 193 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1864-04-20 url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-193/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 193 Ang. förkemmet intecknadt skuldebref. Personligt öfvertagande af intecknad gäld, vid köp om fastighet. --- När Anders Ersson och hans hustru Anna Ersdotter sålde hemmanet Ullbolsta till deras son E. Ulander, utgaf denne till sina föräldrar den 2 September 1845 skuldebref å 2,000 rdr b:ko med sex procent årlig ränta, hvarför inteckning såsom för ogulden köpeskilling i nämnda hemman fastställdes den 23 Maj 1853. Ulander sålde hemmanet den 16 Februari 1856 till kaptenen A. F. Lundeberg, som öfverlät detsamma den 15 September 1857 till M. Hallman, från hvilken åter, genom köpekontrakt den 17 November 1860, hemmanet öfvergick till C. B. Enblom. Efter Anders Erssons död hade hans bemälda enka till Ulleråkers häradsrätt instämt ej mindre Lundeberg än Hallman och Enblom samt, under förmälan att ofvanberörda skuldebref redan innan hemmanet såldes till Lundeberg förkommit och ej kunde tillrättaskaffas, yrkat: att det oaktadt Lundeberg, Hallman och Enblom måtte förpligtas gemensamt, eller den af dem som vederborde, att till Anna Ersdotter utgifva det i skuldebrefvet förskrifna belopp 2.000 rdr b:ko jemte laga ränta derå från den 14 Mars 1859 till dess betalning skedde. Hallman genstämde Anna Ersdotter med påstående, att som han, såsom ägare till ifrågavarande hemman, enligt särskilda qvittenser af Anna Ersdotter och Anders Ersson, erlagt ränta för tvänne år med tillhopa 342 rdr rmt å en af Ulander den 2 September 1845 utgifven och den 2 3 Maj 1853 i Ullbolsta intecknad skuldsedel å 3,000 rdr rmt, under förutsättning att en så beskaffad handling verkligen funnits i räntetagarens händer, men numera upplyst vore, att någon Tidskrift för lagstiftning ete. 9:de årg. 13 s. 194 Sida 194 i årgången börjar här dylik lånehandling icke funnes att tillgå, samt Hallman icke kunde vara skyldig att infria en förbindelse, som icke funnes till, eller dera erlägga ränta, och den omständigheten, att han i god tro på tillvaron af den åberopade skuldsedeln gjort räntebetalningarna, icke kunde förringa hans rätt att återfå hvad han sålunda utan skyldighet utgifvit, det måtte alltså Anna Ersdotter åläggas att till Hallman återbära det räntebelopp, han, på sätt ofvan blifvit förmäldt, erlagt, med ränta derå efter sex för hundra från de olika betalningstiderna. , Sedan Anna Ersdotter aflidit under rättegången, och hennes sterbhusdelägare fullföljt hennes talan på det sätt, att Enblom måtte åläggas utgifva omförmälda kapital, samt han och Hallman tillförbindas att gemensamt gälda den fordrade räntan, yttrade häradsrätten medelst utslag den 30 April 1862: att enär så väl Hallman som Enblom, af hvilka Hallman, efter det han den 15 September 1857 inköpt hemmanet Ullbolsta, den 17 November 1860 till Enblom öfverlåtit samma egendom, med åtagande af Enblom att från den 1 Juli sistnämnda år ansvara för räntan å den uti egendomen intecknade gälden, hvar för sig medgifvit, att de vid inköpet af berörda egendom, emot afdrag å köpeskillingen, såsom sin gäld öfvertagit ifrågavarande, af Ulander den 2 September 1845 till Anders Ersson och hans hustru Anna Ersdotter utgifna förskrifning å 2,000 rdr b:ko med sex procent årlig ränta derå, till säkerhet hvarför inteckning blifvit den 23 Maj 1853 uti Ullbolsta beviljad, samt Hallman och Enblom icke ens föreburit, mindre visat, det samma gäld af svek eller falskhet tillkommit, ålades Hallman och Enblom, utan hinder deraf att skuldsedeln icke kunde af sterbhusdelägarne uppvisas, att till dem, såsom Anders Erssons och Anna Ersdotters rättsinnehafvare, genast emot qvitto utgifva, Hallman, ränta å 2,000 rdr b:ko efter sex för hundra om året, med bevillningsafdrag, från den 14 Mars 1859 till den 1 Juli 1860, samt Enblom lika hög ränta å samma belopp, med bevillningsafdrag, från den 1 Juli 1860 till och med den 31 Dec. 1861 samt derifrån utan sådant afdrag till utslagets dag; s. 195 Sida 195 i årgången börjar här hvarjemte Enblom förpligtades att emot qvitto den 23 Maj 1863 till sterbhusdelägarne eller deras rättsinnehafvare utgifva det förskrifna kapitalbeloppet 2,000 rdr b:ko jemte ränta derå efter sex för hundra om året från utslagets dag till dess betalning skedde; vid hvilken utgång af saken Hallmans i genstämningen framställda påstående af häradsrätten lemnades utan afseende. Hallman och Enblom, hvar i hvad honom emot gått, sökte ändring hos Svea hofrätt, som genom utslag den 5 Februari 1863 sig utlåtit: att emedan icke ens uppgifvet varit, det någondera af Hallman eller Enblom till enkan Anna Ersdotter eller hennes man i lifstiden förbundit sig att ansvara för betalningen af omförmälda fordran, samt den af häradsrätten åberopade omständighet, att Hallman och Enblom, hvar vid sitt köp af hemmanet Ullbolsta, deruti ifrågavarande fordran vore intecknad, en sådan förbindelse till andra personer än enkan Anna Ersdotter och hennes man sig iklädt, icke i denna sak, der talan emot Hallman och Enblom blifvit förd allenast af bemälda enka och efter henne af sterbhusdelägarne såsom hennes rättsinnehafvare, förtjenade afseende; ty och som Hallman icke vidare vore ägare af nämnda hemman, samt Enblom, hvilken numera vore hemmanets ägare, icke på grund deraf kunde emot sitt bestridande; anses lagligen skyldig att infria oftaberörda fordran med mindre än att det intecknade skuldebref, hvarå samma fordran sig grundade, i hufvudskrift till honom aflemnades; men sterhusdelägarne medgifvit, att sådant icke kunde af dem fullgöras, pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af häradsrättens utslag i denna del, förklara, att någon betalningsskyldighet icke i anledning af den emot Hallman och Enblom i denna sak förda talan kunde dem åläggas; och då, beträffande den af Hallman fullföljda talan om sterbhusdelägarnes förpligtande att återbära det belopp, Hallman skulle såsom ränta å ofvannämnda fordran till enkan Anna Ersdotter och hennes man i lifstiden erlagt, äfvensom att å samma belopp gälda ränta, — hvarken den af Hallman såsom grund för ifrågavarande talan åberopade omständighet, att s. 196 Sida 196 i årgången börjar här det skuldebref, hvari nyssnämnda fordran blifvit förskrifven, må hafva förkommit redan innan omförmälda räntebetalningar af Hallman verkställdes, eller hvad handlingarne för öfrigt innehöllo, lagligen föranledde dertill att Anna Ersdotter och hennes man måtte anses icke hafva varit berättigade att sagde räntor uppbära, fann hofrätten Hallmans berörda talan icke kunna bifallas. Sterbhusdelägarne sökte i underdånighet ändring, i hvad dem emotgått. Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Östergren) afgaf underdånigt betänkande den 27 Februari 1864. I fråga om sökändernas emot Hallman förda talan, hemställdes, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; men beträffande fullföljda påståendet emot Enblom, så, ehuru denne icke till enkan Anna Ersdotter och hennes man förbundit sig ansvara för betalning af ifrågavarande, till bemälde makar utfärdade skuldebref, och Enblom således icke torde kunna dylik betalningsskyldighet personligen ådömas; likväl och emedan inteckning för samma skuldebref blifvit den 2 Maj 1853 hos häradsrätten sökt och den 23 i samma månad fastställd uti nämnda hemman Ullbolsta, och denna inteckning, såvidt visadt vore, ej blifvit i laga ordning dödad, samt ej heller, då målet anhängiggjordes, varit såsom öfverårig förfallen, vid hvilket förhållande Enblom, som vid sitt köp af hemmanet, emot afdrag å köpeskillingen, öfvertagit inteckningen och ej heller under rättegången gittat påstå, att det intecknade skuldebrefvet, hvilket enligt sökändernas uppgift förkommit, skulle blifvit i behörig ordning guldet, måste anses pligtig att, äfven om skuldebrefvet icke kunde tillrättaskaffas och till Enblom öfverlemnas, låta sökänderna ur intecknade hemmanet åtnjuta liqvid, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t, med ändring af hofrättens dom i denna del, måtte pröfva rättvist på det sätt bifalla sökändernas fullföljda talan, att sökanderna förklarades berättigade, att, derest Enblom undandroge sig att omstämda skuld infria, för utbekommande af s. 197 Sida 197 i årgången börjar här det i skuldebrefvet förskrifna belopp med ränta, å hemmanet i laga ordning erhålla utmätning. Revisionssekreteraren von Sydow var skiljaktig och yttrade: »På de af hofrätten anförda skäl samt med afseende å innehållet ej mindre i 24 § af Förordningen den 13 Juli 1818, jemförd med 1 och 23 § i samma Förordning, än ock i 21 § dersammastädes, hemställer jag i underdåninghet, att Kongl. Maj:t måtte fastställa hofrättens domslut, i hvad det öfverklagadt blifvit». Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 2 Mars 1864, hvarvid de flesta ledamöterna (justitieråden Cramér, Carleson, Wretman och Adlercreutz) förenade sig om följande yttrande: Emedan, efter det Anders Ersson och hans hustru Anna Ersdotter i lifstiden försålt frälsehemmanet Ullbolsta, ett mantal, till sonen Erik Ulander, hvilken dervid den 2 September 1845 utfärdat ofvanberörda, till Anders Ersson och Anna Ersdotter ställda skuldebref å ogulden köpeskilling 2,000 rdr b:ko med sex procent ränta, till säkerhet hvarför inteckning i hemmanet blifvit den 23 Maj 1853 beviljad, vid samtliga sedermera skedda försäljningar, hvarigenom äganderätten till fastigheten öfvergått, först från Ulander på kaptenen Lundeberg, vidare på Hallman och slutligen på Enblom, är vordet betingadt, att köparen skulle, emot afdrag a köpeskillingarna, ansvara för betalningen af ofvanberörda skuldsedels innehåll, i enlighet hvarmed utfäst ränta å skulden jemväl blifvit för tiden till den 14 Mars 1859 af hemmansägaren erlagd; ty och som Hallman och Enblom följaktligen måste anses hafva nämnde gäld såsom sin egen sig åtagit; vid hvilket förhållande den omständighet, att berörda, endast till viss man ställda skuldsedel må hafva förkommit, icke kunde föranleda till deras befrielse från skuldens gäldande; alltså och då icke ens uppgifvet blifvit, att Anders Ersson och Anna Ersdotter i lifstiden eller deras rättsinnehafvare för omförmälda fordran erhållit betalning eller densamma å annan öfverlåtit, samt Enblom åtagit sig ansvarighet för räntan å den i hemmanet intecknade skuld för tiden från den 1 Juli 1860, pröfvade bemälde ledamöter. s. 198 Sida 198 i årgången börjar här med ändring af hofrättens dom, i hvad den blifvit öfverklagad, rättvist på sådant sätt bifalla käromålet i saken, att, såvida sökänderna med behörigt bevis styrkte, det hemmanet Ullbolsta icke vidare häftar för den till säkerhet för omförmälda skuldsedel den 23 Maj 1853 beviljade inteckning, Hallman och Enblom förpligtas, att till sökänderna, såsom Anders Erssons och Anna Ersdotters rättsinnehafvare, emot qvitto gälda, Hallman sex procent med bevillningsafdrag minskad årlig ränta å 3,000 rdr . rmt från den 14 Mars 1859 till den 1 Juli 1860, samt Enblom nyssnämnda kapitalbelopp 3,000 rdr rmt jemte ränta derå efter sex för hundra om året, med bevillningsafdrag för tiden från den 1 Juli 1860 till och med den 31 December 1861, och för tiden derefter utan sådant afdrag till betalning sker. Justitierådet Hoffstedt biföll betänkandet. Justitierådet Södergren anförde: att enär landtbrukaren Hallman, efter justitierådets tanke, icke kunde anses hafva i annan måtto förbundit sig till ansvarighet för ifrågavarande fordran, än att han vid inköp af det hemman, hvari gälden var intecknad, mot afdrag å köpeskillingen åtagit sig den betalningsskyldighet, som för hemmanets ägare var laglig följd af inteckningen; och Hallman redan före rättegången till annan man försålt hemmanet, funne justitierådet icke skäl att i hvad angår sökandernas påstående emot Hallman göra ändring i hofrättens domslut. , Vidkommande åter sökandernas] fullföljda talan emot landtbrukaren Enblom; så ansåg justitierådet väl, att Enblom genom det vid köpslutet om hemmanet den 17 November 1860 med säljaren träffade aftal angående den del af köpeskillingen, som motsvarade sökandernas ifrågavarande, i hemmanet intecknade fordran, icke ställt sig i förbindelse att svara för skulden i annan mån, än hemmanet, på grund af inteckningen, derför häftade, hvadan icke heller Enblom kunde till betalande af denna fordran såsom för egen gäld förpligtas; men enär, vid betraktande af hvad upplyst vore angående skuldens tillkomst och lydelsen af den derå utfärdade förskrifning samt hvad, efter det inteckning i hemmanet s. 199 Sida 199 i årgången börjar här derför skett, angående vilkoren för de gjorda försäljningarna af hemmanet förekommit, samt vid det förhållande, att icke någon af de genom dessa försäljningar blifna ägarne af hemmanet, hvilka i detta mål varit hörda, uppgifvit sig hafva denna till Anders Ersson och hans hustru Anna Ersdotter utfästade köpeskillingsskuld betalt, den omständighet, att skuldsedeln förkommit, icke borde anses för Enblom, såsom hemmanets nuvarande ägare, utgöra laglig grund till befrielse från den ansvarighet, som genom inteckningen blifvit vid hemmanet fästad; pröfvade justitierådet för sin del, med ändring härutinnan af hofrättens dom, rättvist på det sätt gilla häradsrättens domslut angående käromålet emot Enblom, att, derest sökänderna medelst domarens intyg styrka, att den åberopade inteckningen i hemmanet icke inom den numera förflutna tid af tio år från den 23 Maj 1853 blifvit för annans räkning förnyad, Enblom skulle, emot behörigt qvittobref, den honom af häradsrätten ålagda betalningsskyldighet fullgöra, vid äfventyr, att hemmanet eljest utmätningsvis finge till gäldens betalning användas». Justitierådet von Hofsten gillade hofrättens dom. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 April 1864. Jfr årg. 1865, sidd. 471, 52 3 och 52 6; årg. 1866, sidd. 538 (med anm.) och 564; årg. 1867, sidd. 257, 603 och 792; årg. 1871, sid. 365. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.