--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 241 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 241 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-11-23 url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-241/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 241 Skilnad i trolofning med eller utan rätt för den till skilnaden vållande att träda i annat äktenskap innan den «öfvergifne förlikt är»? Giftermålsbalkens 4 kap. 5 §. --- Sedan lysning till äktenskap emellan Amalia Pettersdotter i Snibe och Amandus Olsson i Heden den 14, 21 och 28 Februari ägt rum, men innan vigsel följt, yrkade Amalia och hennes moder Maria Elisabeth Jonsdotter, efter stämning till Qville häradsrätt, att som oenighet emellan Amalia och Amandus uppkommit, rätten måtte döma till skilnad. i trolofningen. I stämningen yttrades, att anledningen till det mindre goda förhållandet varit den, att Amandus efter lysningen uppfört sig obeskedligt och oanständigt samt visat benägenhet för dryckenskap; och förklarade Amalia, att hon vore villig återlemna de gåfvor, hon af Amandus erhållit, äfvensom derutöfver hvad billigt kunde vara. Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg. s. 242 Sida 242 i årgången börjar här Det upplystes, att Amalia var 18 år gammal; att hennes fader vore död och modren omgift med Johannes Larsson; att Amandus, 25 år gammal, med besittningsrätt innehade 1/s mantal gymnasiihemman Heden samt att, enligt köpebref den 28 Januari 1869, hvarå uppbud följt, Joh. P. Johansson till Amandus och hans tilltänkta hustru Amalia sålt 1/4 mantal Bodeland för 9,000 rdr, hvilken köpeskilling guldits medelst särskild förbindelse af Amandus. Förnekande uppgiften om dåligt uppförande, bestred Amandus den sökta skilnaden. Amalia hade efter lysningen fordrat sådant äktenskapsförord, att halfva hemmanet Bodeland skulle tillhöra henne enskildt och hon dessutom i andra hälften få säkerhet för 4,000 rdr, hvilka hon skulle lemna till betalning af köpeskillingen. Då Amandus ansåg sig ej kunna härpå ingå derest han icke finge lika förmån i afseende på sin egendom, hvilket Amalia icke ville medgifva, hade hon vägrat betala köpeskillingen och stå vid köpet samt derigenom vållat, att Amandus nödgats sälja hemmanet med en förlust af 333 rdr 33 öre. Käranderne deremot uppgåfvo: Emedan Amandus icke ägde hemmanet Heden utan endast hade besittningsrätt derå, hade Amalia fordrat att för hennes penningar skulle inköpas en fastighet, å hvilken de skulle bosätta sig. Till följd deraf köptes hemmanet Bodeland. Men då Amalia derefter erfor att Amandus ämnade, så snart vigseln skett, sälja Bodeland och återflytta till Heden, fordrade hon till sin säkerhet äktenskapsförord, hvarigenom den tilltänkta försäljningen kunde förhindras. Amandus hade då förklarat, att han skulle bli hennes eviga fiende om hon påfordrade förordet. Vid sådant förhållande och då hon dessutom funnit Amandus icke vara nog stadgad och ordentlig, ville hon ej fullborda äktenskapet med vigsel. Vittnen hördes, hvilka berättade: l:o) Johanna Andreasdotter: Vid ett tillfälle före lysningen hade vittnet åhört ett samtal emellan de trolofvade och Amabas föräldrar, hvarvid Amandus visat sig obenägen att köpa Bodeland och der bosätta sig. Amalia hade då i s. 243 Sida 243 i årgången börjar här anledning deraf yttrat till Amandus, att deras förbindelse vore slut, hvilket han syntes lägga hårdt på sinnet. Sedan Amalia lemnat rummet, utfor stjuffadern mot Amandus med häftighet, sägande att det ej kunde blifva något af med äktenskapsförbindelsen, och yttrade, bland annnat: «din mor lär vara en äktenskapsdjefvul». Amandus hade sökt stilla stjuffaderns vrede i det han omfamnat honom och tilltalat honom försonligt; men då detta varit förgäfves, hade Amandus satt sig hos Amalias moder, fattat hennes hand och gråtande yttrat: »Ja mor, vi skola köpa Bodeland och jag skall ej ge er anledning till något missnöje». Dagen efter första lysningen sammanträffade vittnet med de trolofvade, hvarvid Amandus nämnde till Amalia, att han aldrig haft lust att flytta till Bodeland, ty han trodde sig aldrig kunna komma öfverens med hennes stjuffader, utan skulle han sälja Bodeland och blifva på hemmanet Heden antingen Amalia ville komma med eller ej; hon finge göra som hon ville. Senare samma dag samtalade vittnet med Amandus, som, då vittnet uttalade sin åsigt att Amandus skulle få svårt att komma öfverens med Amalias föräldrar i anseende till deras retliga och hårda lynnen, genmälde, att han ej vore rädd derför, enär han vidtalat Amalia och hon lofvat att språka med stjuffadern och hålla honom vid godt lynne, så att Amandus, som vore för vek att kunna reda sig med gubben, skulle undgå att hafva något med honom att göra, men om Amandus ej komme öfverens med föräldrarna, kunde han sälja Bodeland och flytta till Heden. 2:o) Nestor Alexandersson: Sommaren 1869 var vittnet i sällskap med Amandus på en resa till Uddevalla. På vittnets fråga hvarför hans fästemö ej vore med, hade Amandus svarat, att hon ej ville göra honom den äran, hvarjemte han, häntydande på att förbindelsen dem emellan var bruten, nämnde något derom, att af de saker och matvaror, han för den tillernade bosättningen fört till Bodeland, en del vore borta, hvarmed han, enligt vittnets uppfattning, ville antyda, att Amalia och hennes moder eller stjuffadern tagit det. s. 244 Sida 244 i årgången börjar här 3:o) Johan Henrik Jonasson: Vid ett tillfälle hosten år 1869 samtalade vittnet med Amandus om den brutna förlofningen, hvarvid denne yttrade, att om han vetat att det skulle gå så illa, skulle han ej besvärat sig med att fara till Snibe och fria; ty han hade förut fästemö i sin hemort; men Amalia var så rik och vacker, att han ej kunnat annat än fria till henne. Efter hvad vittnet ville minnas, nämnde Amandus, att han lofvat Amalias stjuffader penningar, om denne ville främja förbindelsen; men att stjuffadern varit vållande till oenigheten. 4:o) Förre ko fler dikaptenen Olsson: Socknebo med Amandus och noga bekant med hans slägtförhållanden, kunde vittnet intyga, att Amandus för sitt goda uppförande, arbetsamhet och nykterhet vore i socknen allmänt ansedd såsom en af dess redbaraste och hyggligaste unga män. Äfven hans slägt vore särdeles välkänd. 5:0) Grimberg: Vittnet, jemväl socknebomed Amandus, vitsordade, att denne och hans familj vore allmänt väl ansedda inom socknen. Amandus yrkade slutligen, att om, mot hans bestridande, till skilnad dömdes, Amalia då måtte förbjudas att, utan hans samtycke, träda i annat äktenskap, äfvensom åläggas upprätta all skada, som genom den brutna förbindelsen honom tillskyndats, enligt räkning uppgående till 2,909 rdr 94 öre. Häremot anförde Amalia: Trolofningen hade kommit till stånd utan något tycke å hennes sida, allenast genom hennes föräldrars inflytande. Om än hon kunde anses vållande till brytningen, borde dock deraf icke kunna härledas någon laglig rätt för Amandus att bestämma om hon skulle få ingå i annat gifte eller icke. Häradsrätten yttrade, medelst utslag den 21 April 1870: Emedan upplyst vore, att, sedan Amalia Pettersdotter och Amandus Olsson med hvarandra sig trolofvat, hat och bitterhet emellan dem uppkommit, i följd hvaraf Amalia förbindelsen ryggat och yrkat skilnad, som Amandus bestridt; thy funne häradsrätten, i förmågo af 4 kapitlet 5 § Giftermålsbalken, skäligt döma till skilnad i trolofningen dem emellan; s. 245 Sida 245 i årgången börjar här dock med förklarande, att då det icke blifvit i någon mån ådagalagdt, att Amandus osämjan vållat eller att densamma föranledts af sådana orsaker, som i åberopade lagrummet afsåges, Amalia ej finge äktenskap bygga med någon annan, innan Amandus vore förlikt; hvarförutan Amalia, jemlikt medgifvande, skulle till Amandus återställa de gåfvor, han, enligt en af honom åberopad förteckning, henne gifvit. Amalia fullföljde, efter erlagdt vad, talan i Göta hofrätt och yrkade den ändring, att omförmälda inskränkning i afseende å hennes frihet att ingå äktenskap måtte undanrödjas. Häradsrätten hade orätt tillämpat senare mom. i 5 § 4 kap. Giftermålsbalken; ty första mom. vore just här tillämpligt. Dessutom hade någon trolofning i öfverensstämmelse med 3 kap. 1 § nämnde balk ej ägt rum; hon hade ej ens närvarit vid uttagande af lysningen, utan föranstaltades denna af föräldrarne, hvilkas vilja hon, oaktadt motviljan för Amandus, underkastade sig endast af öfvertygelse att föräldrarne ville hennes bästa. Detta hade de äfven ådagalagt då de fordrade äktenskapsförord med afseende på hennes fädernearf, hvarvid Amandus’ egennyttiga afsigter genast kommo i dagen. Sådana afsigter hos honom framginge ock af vittnesmålen. Han hade mutat stjuffadern; öfvergifvit sin förra fästemö endast för det hon varit mindre bemedlad an Amalia; sökt undandraga sig öfverenskommelsen om inköp af hemmanet Bodeland och ämnat straxt efter vigseln sälja detta hemman. Att hon under slika omständigheter undandroge sig äktenskapet, kunde väl icke anses brottsligt, och det vore väl icke lagens mening att hon skulle, i fråga om rättigheten att ingå äktenskap med annan, göras beroende af en man, som svurit henne fiendskap och hämnd. Hofrätten, i dom den 24 Februari 1871, fann ej skäl meddela den sökta ändringen. Från detta beslut, hvartill hofrättsrådet Hedenstjerna, assessoren Hessle och adjungerade ledamoten Löwenadler bidrogo, voro t. f. presidenten Lemchen och adjungerade ledamoten Svalander skiljaktiga och förenade sig om följande yttrande: »Emedan af hvad parterna hvar å sin sida andragit, s. 246 Sida 246 i årgången börjar här samt i öfrigt förekommit, uppenbart vore, att hufvudsakliga orsaken till det hat och den bitterhet, som emellan parterna uppstått, vore att söka deruti, att de, sedan Amandus och Amalias stjuffader Johannes Lasson, efter det fästning emellan parterna skett, för parternas gemensamma behof inköpt 1/4 mantal Bodeland, icke kunnat förenas om den rätt, som borde deri tillkomma livar af dem i förhållande till livad de skulle af köpeskillingen för sagde hemmansdel gälda; ty och som denna orsak till osämja emellan parterna yppats efter fästningen, samt det desto mindre kunde anses vara i målet utredt att Amalia allenast varit vållande dertill, att förening i berörda hänseende icke kunnat åvägabringas, som ernåendet af en sådan förening alltid berodde lika mycket af den ena som den andra partens eftergifvenhet; pröfvade t. f. presidenten och bemälde adjungerade ledamot lagligt på det sätt rätta häradsrättens utslag, att Amalia förklarades berättigad att, utan hinder deraf att Amandus ej varder förlikt, träda i äktenskap med annan». Amalia Pettersdotter sökte i underdånighet ändring. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Östergren samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 21 Oktober 1871: att enär icke på grund af hvad i målet förekommit annat förhållande torde kunna anses utredt, än att osämjan parterna emellan uppkommit af sådana orsaker, hvarom i 4 kap. 5 § Giftermålsbalken förmäldes, samt följaktligen bestämmelsen, att sökanden ej finge äktenskap bygga med någon annan innan svaranden förlikt vore, icke lagligen bort af domstolarne meddelas, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist domstolarnes beslut i öfverklagade delen att undanrödja. Saken föredrogs den 25 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen (i närvéro af justitieråden Cramér, friherre Leuhusen, Almqvist, Carleson, Bolin, von Hofsten och Dreijer); och enär de i saken inlupna omständigheter utmärka, att den emellan parterna uppkomna oenighet äger sin grund i sådana orsaker, som i l:a punkten af 5 § 4 s. 247 Sida 247 i årgången börjar här kapitlet Giftermålsbalken äro anförda såsom laga skäl till skilnad i skedd trolofning, pröfvade Högsta Domstolen rättvist upphäfva domstolarnes beslut, så vidt derigenom förklarats att sökanden ej finge bygga äktenskap med någon annan, innan svaranden vore förlikt. Kongl. Maj:ts dom i saken utgafs den 23 November 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.