--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 251 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 251 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-10-18 keywords: - Laga skifte url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-251/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 251 Angående skyldighet för arrendator af Danviks hospitalshemman att gälda kostnader för vid laga skifte bestämd utflyttning af hemmanets åbyggnader. --- Enligt kontrakt den 27 Maj 1846 upplät direktionen för Danviks hospital till stallmästaren friherre C. A. Liljencrantz på arrende hospitalshemmanet 1/4:dels mantal n:o 5 Räfslösa på vilkor, bland andra, att hemmanet med alla dertill hörande ägor och förmåner arrenderades till friherre Liljencrantz på 25 år från den 14 Mars 1847 till den 14 Mars 1872 emot bestämd arrendeafgift; att arrendatorn derjemte, utan afräkning på arrendeafgiften, skulle utgöra alla allmänna ordinarie och extra ordinarie utlagor och besvär af livad namn och beskaffenhet de vara månde; att arrendatorn, som finge emottaga hemmanet i det skick till byggnad, häfd och hägnad, hvaruti förre innehafvaren vid af- och tillträdessyn funnes böra detsamma afträda, skulle under sin arrendetid ej allenast tillbörligen och väl hägna, häfda och förbättra de till honom enligt kontraktet upplåtna ägor, med iakttagande af hvad lag och författningar stadgade angående dikning, stenmurars och jordvallars anläggning samt trädplantering, utan ock den å hemmanet vid tillträdet befintliga åbyggnad lagligen iståndsätta och städse i godt och fullständigt skick underhålla, samt nybyggnad, när så tarfvades, efter lag fullgöra; att sådana äfventyr och vådliga händelser, genom hvilka under arrendetiden hemmanet bevisligen utan arrendatorns förvållande kunde varda till åbyggnaden skadadt eller förderfvadt, skulle ej ligga den oskyldige till last, utan dermed gå efter allmän lag och stadgar; dock att, om den ersättning för byggnadsbrist eller vanhäfd, hvartill förre arrendatorn efter syn kunde finnas skyldig, ej kunde utgå, eller om genom eldskada eller annan olycka under den bestämda arrendetiden hemmanets åbyggnad förstördes, hospitalsdirek- s. 252 Sida 252 i årgången börjar här tionen ej skulle vara pligtig hålla arrendatorn skadeslös i ena eller andra hänseendet eller honom med nödige hus för hemmanets bruk och begagnande förse. Ar 1858 påbörjades och den 14 Februari 1861 fastställdes laga skifte i Räfslösa by, hvarvid bestämdes, att åbyggnaden på berörde hemman, hvilken vore tillräcklig och i godt skick, skulle utflyttas. Kostnaden derför upptogs till 714 rdr 75 öre och det derför af allmänna medel belöpande understöd föreslogs till 178 rdr 50 öre; hvarjemte enligt delägarne emellan den 11 Juni 1859 träffad förening bestämdes, att utflyttningen borde vara verkställd inom fyra år från det skiftet vunnit laga kraft. Ar 1866 sökte skolrådet i Enköpings Näs församling hos konungens befallningshafvande i Upsala län, att som vid ifrågavarande skifte förordnats, att byggnaderna å berörde hemman skulle från byn utflyttas, samt den mark, der dessa byggnader funnos uppförda, tillfalla Näs församling såsom skoltomt, men Danviks hospitals direktion, oaktadt flera gångar gjorda påminnelser, icke kunnat förmås vidtaga åtgärder för den föreskrifna utflyttningens verkställande, ehuru den bort vara fullbordad redan före den 14 Februari 1865, samma utflyttning måtte varda genom kon:s befallningshafvande ofördröj ligen verkställd; och genom laga kraftvunnet utslag den 31 December 1866 förpligtades hospitalsdirektionen af kon:s befallningshafvande att genast i enlighet med de vid omförmälda laga skifte meddelade föreskrifter låta från nämnde hemman utflytta derstädes befintliga åbyggnader, vid äfventyr att Näs församlings skolråd eljest ägde att om utflyttningens verkställande för lega på hospitalsdirektionens bekostnad föranstalta. Den 24 Februari 1867 erhöll friherre Liljencrantz del af detta utslag och hospitalsdirektionens beslut att under Mars månad samma år låta vidtaga åtgärder för den föreskrifna utflyttningens verkställande; och den 2 April 1867 hölls, efter uppdrag af bemälde direktion, entreprenadauktion för byggnadernas nedrifning och förflyttning till tomtplatsen å hemmanets nya skifte. s. 253 Sida 253 i årgången börjar här Den 10 December 1867 utlystes entreprenadauktion om återuppförandet af åbyggnaderna å nya tomten, hvarom friherre Liljencrantz behörigen underrättades. Vid auktionen blef lägsta anbudet 1,475 rdr. Sedan byggnaderna blifvit i behörigt skick uppförda, stämde ombudsmannen vid Danviks hospital W. Ingelotz till Åsunda härads sommarting år 1868 friherre Liljencrantz, med påstående att till hospitalsdirektionen återgälda hvad denna i och för byggnadernas flyttning och återuppförande måst utgifva, uppgående enligt räkning till 1,823 rdr 38 öre, hvarjemte å samma belopp fordrades ränta. Till stöd för käromålet åberopades, att enligt ofvan omförmälda kontrakt arrendatorn åtagit sig dels att utgöra alla besvär af hvad namn och beskaffenhet de vara månde, som då ålåge hemmanet eller framdeles efter gällande författningar kunde böra deraf utgå; dels ock att fullgöra nybyggnad, när så tarfvades; och som skyldigheten att vid laga skifte, när så funnes nödigt, utflytta, vore ett besvär, som enligt Skiftesstadgan ålåge hemman, vore friherre Liljencrantz enligt kontrakt skyldig att ansvara för kostnaderna i och för ifrågavarande utflyttning. Friherre Liljencrantz genmälde, att åt de åberopade bestämmelserna i arrendekontraktet icke kunde gifvas en sådan tydning, som den af käranden ifrågasatta. I afseende å hemmanets åbyggnader vore friherre Liljencrantz endast skyldig att ständigt hålla desamma i laggildt skick, och, om för sådant ändamål nybyggnad vore erforderlig, låta verkställa densamma; men utflyttning i följd af laga skifte vore ett nytt företag, som ej i kontraktet afsetts. Vid sådant förhållande och då arrendatorn ej uttryckligen åtagit sig att vid laga skifte flytta husen, borde icke han utan hemmanets ägare vidkännas utflyttningskostnaden, och detta så mycket hellre, som efter den korta återstående arrendetiden hemmanets ägare hufvudsakligen hade nytta af laga skiftet, samt i allt fall utflyttningskostnaden ej stode i något rimligt förhållande till hemmanets afkastning och arrendet derför. Följaktligen bestreds käromålet i allo. Käranden erinrade, att vid andra Danviks hospitalshem- s. 254 Sida 254 i årgången börjar här man i orten, der utflyttning i följd af laga skifte förekommit, densamma alltid verkstälts af åboerna utan att dessa någonsin sökt undandraga sig detta onus. Efter livad som inhemtades af skiftesprotokollet för den 11 Juni 1859, då förening träffats om grunderna för utflyttningskostnadernas utgörande och tiden för utflyttningens verkställande, hade friherre Liljencrantz dervid närvarit och ej gjort någon anmärkning emot berörde förening utan underskrifvit den derom upprättade handling. Det vore så mycket mera i sin ordning, att åboen borde verkställa och bekosta utflyttningen, som stora olägenheter kunde för honom uppstå, om annan person ägde rätt att åbyggnaderna för honom bortflytta. Häradsrätten yttrade i utslag den 17 Juli 1869: att som den omständighet, att enligt omförmälda kontrakt friherre Liljencrantz förbundit sig att utgöra alla de allmänna ordinarie och extra ordinarie utlagor och besvär af hvad namn och beskaffenhet de vara måtte, som då. ålåge ifrågavarande hemman eller för detsamma framdeles efter gällande författningar borde utgå, äfvensom att den å hemmanet vid tillträdet befintliga åbyggnad lagligen iståndsätta och städse i godt stånd och fullständigt skick underhålla samt nybyggnad, när så tarfvades, efter lag fullgöra, så mycket mindre föranledde dertill att, sedan vid derefter i Räfslösa by förrättadt laga skifte blifvit bestämdt, att hemmansdelens åbyggnad skulle från gamla tomtplatsen till annan plats utflyttas, friherre Liljencrantz kunde anses på grund af nämnda stadgande i kontraktet skyldig att den med samma flyttning och husens återuppförande på den nya platsen förenade kostnad, hvilken ej vore att hänföra till hemmansdelen åtföljande allmänna utlagor och besvär, vidkännas, som, enligt hvad handlingarna angående laga skiftet utvisade, åbyggnaden vid hemmansdelen varit i godt skick och således ej tarfvat någon nybyggnad; alltså kunde den af käranden instämda talan icke bifallas. Hospitalsdirektionen vädjade genom sin ombudsman till Svea hofrätt, som i dom den 15 December 1870 gillade häradsrättens utslag. s. 255 Sida 255 i årgången börjar här Underdånig talan fullföljdes. I underdånigt betänkande den 30 Augusti 1871 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Östergren, den förstnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Lagergren), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Saken föredrogs den 13 September 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann, Rabe, Olivecrona och Strandberg) biföllo det underdåniga betänkandet. Justitierådet Södergren anförde: »Genom det åberopade kontraktet af den 27 Maj 1846, hvarmedelst hospitalsdirektionen på en tid af 25 år till den 14 Mars 1872 åt svaranden på arrende upplåtit hemmanet Räfslösa, har blifvit aftaladt och utfästadt, att svaranden skulle den å hemmanet vid tillträdet befintliga åbyggnad lagligen iståndsätta samt städse i godt stånd och fullständigt skick underhålla, samt nybyggnad, när så tarfvades, efter lag fullgöra; hvarjemte i det, såsom mig synes, tydliga ändamål att under hela arrendetiden frikalla hospitalets direktion från all omsorg och kostnad för hemmanets byggnader, blifvit ytterligare betingadt, bland annat, att väl sådane äfventyr och vådliga händelser, hvarigenom under arrendetiden hemmanet bevisligen utan arrendatorns förvållande kunde varda till åbyggnaderna skadadt eller förderfvadt, ej skulle ligga den oskyldige till last, utan dermed gå efter allmän lag och stadgar, men att om genom eldskada eller annan olycka under arrendetiden hemmanets åbyggnad blefve förstörd, hospitalet icke skulle vara pligtigt hålla arrendatorn skadeslös i ena eller andra afseendet eller honom med nödiga hus för hemmanets bruk och begagnande förse. Medelst tillämpning af den stadga angående skiftesverket, som var gällande lag, då arrendekontraktet upprättades och hvars möjliga inverkningar på arrendatorns pligter denne således ägt att taga i beräkning vid sitt utfästande af arrendevilkor, tillkom, i en af hospitalsdirektionens vilja oberoende skiftesförrättning, att inom fyra år efter åkommen laga kraft s. 256 Sida 256 i årgången börjar här å skiftet, hvilket den 14 Februari 1861 fastställdes, ifrågavarande hemmans åbyggnad måste från sin förra, då mera annan jordägare tilldelade plats borttagas, hvarefter annan inom hemmanets ägoområde enligt skiftesförrättningen anvisad plats finge till byggnadernas återuppförande begagnas. Då arrendekontraktet icke får anses hafva gällt vissa bestämdt uppgifna platser, utan i allmänhet hvad som under arrendetiden utgjorde hemmanets lagliga tillhörighet, så att jordägarens skyldighet att iakttaga skiftesförrättningens bestämningar icke må betraktas såsom någon rubbning af hans utfästelse till arrendatorn, måste jag för min del antaga att, likasom enligt arrendekontraktet svaranden lagligen ägt att utestänga hospitalsdirektionen från all befattning med byggnadens flyttning, ägde direktionen att fordra, det svaranden skulle medelst sådan åtgärd utrymma den gamla plats för åbyggnaderna, som icke vidare fick under hemmanet nyttjas; och efter detta skyldiga utrymmande af byggnadsplatsen, ehvad det skedde godvilligt eller genom exsekutiv tvångsåtgärd, återstod till uppfyllande det kraf, direktionen enligt kontraktet ägde derom, att svaranden skulle åbyggnaden iståndsätta samt städse i godt stånd och fullständigt skick underhålla, en utfästelse af svaranden, som måste betaga honom rättighet att intill arrendetidens slut låta byggnaderna qvarligga i det skick, de nödvändigt intoge genom rifningen för den fordna platsens utrymning. Jag finner således för min del, med ändring af domstolarnes beslut, svaranden icke kunna undgå att till hospitalsdirektionen gälda den fordrade ersättningen med 1,823 rdr 38 öre jemte fem procent ränta derå från lagsökningsdagen». . Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 18 Oktober 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.