--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 268 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 268 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-10-18 keywords: - Testamente url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-268/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 268 Ägande- eller endast nyttjanderätt på grund af testamente? Innefattar »dispositionsrätt» äfven rättighet att bortskänka? — Fullbordad gåfva eller icke? --- Olof Andersson och Johanna Göransdotter i Syltenäs, hvilka ingingo äktenskap den 27 December 1839, upprättade den 27 Augusti 1856 följande testamente: »Emedan helsa och kropps- och sinneskrafter det medgifva, vilja vi som en öm och inbördes trohetsbevisning mot hvarandra förordna huru med vår egendom efter vår död förhållas skall, att hvilken af oss som först med döden afgår, så skall den efterlefvande maken sitta i fri disposition och besittning af all den aflidne makens förvärfda fasta som lösa egendom för hela sin lifstid; men efter begges vår död så hemfaller ofvannämnda fasta som lösa egendom till våra lagliga arfvingar efter arfstägt; och sträcke denna besittning och dispositionsrätt sig till full både ägande- och nyttjanderätt, hvilket förordnande vi vilja hafva upprättat för den ömhet och trohetsbevisning vi emot hvarandra under värt lyckliga äktenskap hafva ådagalagt; och till yttermera visso hafva vi etc. Namnunderskrifter. På en gång närvarande vittnen: P. Olsson i Krageröd. Helena Kristina Olsdotter i Krageröd med hand å papperet». s. 269 Sida 269 i årgången börjar här Sedan Olof Andersson aflidit den 18 April 1865, bevakades berörde testamente af Johanna Göransdotter och vann laga kraft. Johanna Göransdotter afled den 14 Juni 1866. Enligt arfskiftet efter Olof Andersson delades 1/4:dels mantal Syltenäs, som han före äktenskapet förvärfvat, emellan Olof Anderssons arfvingar Johannes Andersson i Bufvenäs m. fl. Vidare och efter det skulden i boet efter Olof Andersson jemte några efter bouppteckningen tillkomna skulder afdragits från lösöretillgångarna efter bouppteckningsvärdet, och ytterligare afdragits den Johanna Göransdotter tillkommande fördel, skiftades återstående behållningen, upptagen till 3,600 rdr 73 öre, sålunda, att bemälde Johannes Andersson och hans medarfvingar af sagde belopp erhöllo två tredjedelar, samt Johanna Göransdotters arfvingar nemligen Olof Jönsson i Lilla Krossekärr och hans medarfvingar bekommo en tredjedel. Samtidigt med nämnda arfskifte förrättades äfven arfskifte efter Johanna Göransdotter, uti hvilket bland skulderna, som tillhopa utgjorde 3,145 rdr 88 öre, upptogs omförmälda, Johannes Andersson och hans medarfvingar tillskiftade belopp. I stämning å Johannes Andersson och hans medparter till Orousts och Tjörns häradsrätt yrkade Olof Jönsson och medparter, att som ofvanberörde testamente, hvilket borde tolkas och tillämpas efter ordalydelsen, innefattade, att Johanna Göransdotter efter sin man erhållit äganderätt till hans qvarlåtenskap, och denna följaktligen bort fördelas endast emellan hennes arfvingar, arfskiftet efter Olof Andersson måtte ogillas; och att i allt fall vid samma arfskifte oriktigt förfarits bland annat deri, att fordringar till belopp af 2,632 rdr 79 öre enligt 12 st. skuldebref gått till skiftes emellan samtliga parterna, ehuru Johanna Göransdotter jemlikt en den 2 Juni 1866 upprättad handling bortskänkt dessa skuldebref till sina fyra barn; hvarjemte Olof Jönsson och medparter under rättegången förklarade, att denna stämning äfven afsåge ogillande af arfskiftet efter Johanna Göransdotter. s. 270 Sida 270 i årgången börjar här Till bestyrkande af sin talans befogenhet företedde käranderna dels utdrag af häradsrättens dombok för den 29 April 1865, hyaraf inhemtades, att på Johanna Göransdotters begäran blifvit för dödsfalls skull afhörde ofvan omförmälde testamentsvittnen, hvilka intygat, att testatorerna i vittnenas närvaro undertecknat testamentet, det de förklarat utgöra sin yttersta vilja, och att de dervid varit vid fullt och sundt förstånd och handlat af fri vilja; dels ock förrberörde, den 2 Juni 1866 upprättade afhandling, så lydande: »Genom detta öppna bref gifver jag till.mina barn (uppräknade), att nu genast tillträda och till everldeliga tider behålla, till lika fördelning dem emellan, följande egendom: 2:o) af min och min aflidne man Olof Anderssons utestående fordringar, nemligen efter följande reverser (uppräknade och 12 till antalet) å tillhopa 2,632 rdr 79 öre; och tillåter jag, att dessa fordringar få genast emottagas under äganderätt; dock de af barnen, som hafva skulder hit, skall först vid delningen beräknas, men utdelning deraf får ej ske förrän efter min död; och uppdrager jag till min måg C. E. Tegner att samma emottaga och vårda, hvartill Tegner förklarar sig villig; dock förbehåller jag mig rättighet att sjelf uppbära och disponera räntorna. Som i tillkallade vittnens närvaro skedde på Syltenäs den 2 Juni 1866. Johanna Göransdotter, med hand å papperet. Vittnen. Niklas Olsson i Bräcke. Carl Peter Berntsson i Torp». Johannes Andersson och medparter bestredo käromålet i allo. Testamentet kunde icke anses innefatta bestämmelse derom att efterlefvande maken skulle hafva äganderätt till qvarlåtenskapen. Visserligen kunde det synas som om efterlefvande maken enligt testamentet fått rätt att under sin lifstid disponera öfver qvarlåtenskapen såsom sin egendom; men äfven en sådan tolkning af testamentet bestreds. Genom detsamma hade efterlefvande maken endast tillagts nyttjanderätt till qvarlåtenskapen, hvilket ock afhörde testamentsvittnena intygat. Till bestyrkande af sistberörda uppgift in- s. 271 Sida 271 i årgången börjar här gafs utdrag af häradsrättens dombok för den 25 September 1866, utvisande, att testamentsvittnena blifvit på begäran af Johannes Andersson och medparter hörde på ed för dödsfalls skull och dervid intygat: att vittnena, som på begäran af Olof Andersson och Johanna Göransdotter bevittnat omförmälda, af dem vid sundt och fullt förstånd och med fri vilja i vittnenas samtidiga närvaro upprättade testamente, dervid hört begge makarne uttryckligen förklara deras mening vara, att den efterlefvande maken skulle under sin lifstid hafva nyttjanderätt till boet, men icke äganderätt till någon del af den andra makens qvarlåtenskap. Beträffande afhandlingen af den 2 Juni 1866, medgåfves dess riktighet, men uppenbart vore, att, om Johanna Göransdotter genom afhandlingen endast bortgifvit sin enskilda egendom och giftorätt i boet, samma handling icke inverkade på arfskiftet efter Olof Andersson; och om hon bortgifvit mera, afhandlingen derutinnan borde med afseende å testamentets innehåll ogillas. Olof Jönsson och medparter erinrade, dels att ena testamentsvittnet Helena Kristina Olsdotter, då hon den 25 September 1866 på begäran af Johannes Andersson m. fl. afhördes, varit jäfvig såsom varande syskonbarn med Olof Jönsson och hans medparter; dels ock att afhandlingen den 2 Juni 1866, såsom i laga ordning tillkommen, borde tillerkännas laga vitsord och således vid arfskiftet tagas i beräkning. Häradsrätten yttrade i utslag den 24 April 1869: Emedan ordalydelsen i testamentet ej bestämdt utmärkte, att den efterlefvande makan skulle blifva ägare till något af den andres qvarlåtenskap, samt dertill komme, att de i testamentet tecknade och för dödsfalls skull edeligen afhörde vittnena Peter Olsson och hans hustru Helena Kristina Olsdotter i Krageröd, af hvilka likväl den senare, såsom syskonbarn med Olof Jönsson m. fl., förklarades jäfvig, så att hennes berättelse frånkändes all giltighet, intygat, att Olof Andersson och Johanna Göransdotter, när testamentet upprättades, med sundt och fullt förstånd samt frivilligt tillkännagifvit sin mening vara, att den efterlefvande maken s. 272 Sida 272 i årgången börjar här skulle under sin öfriga lifstid hafva endast nyttjanderätt till den andres egendom; ty borde testamentet så tolkas och tillämpas, att Johanna Göransdotter ej finge anses hafva genom detsamma erhållit äganderätt till något af Olof Anderssons qvarlåtenskap, utan allenast nyttjanderätt dertill, så länge hon lefde; i följd hvaraf och då Johanna Göransdotter ej lagligen ägt att, på sätt som skett genom gåfvobrefvet den 2 Juni 1866, bortskänka en del af det gemensamma boets fordringar, det efter Olof Andersson upprättade arfskifte, såvidt nu vore i fråga, af häradsrätten godkändes. Olof Jönsson och medparter vädjade till Gröta hofrätt, som yttrade i dom den 27 Maj 1870: att emedan Olof Andersson och Johanna Göransdotter uti sitt den 27 Augusti 1856 upprättade testamente icke allenast förordnat, att efterlefvande maken skulle i hela sin lifstid sitta i fri disposition och besittning af all den först aflidandes förvärfda fasta och lösa egendom, samt att denna besittning och dispositionsrätt sträckte sig till full både ägande- och nyttjanderätt, utan ock i sammanhang dermed stadgat, att nämnde fasta och lösa egendom skulle efter begge makarnes död hemfalla till deras lagliga arfvingar efter arfstägt, blef det slut, hvartill häradsrätten i fråga om testamentets tolkning och tillämpning genom motvädjade utslaget kommit, af hofrätten faststäldt; men enär någon inskränkning icke blifvit gjord uti den åt efterlefvande maken tillerkända dispositions- och besittningsrätt till den egendom, om hvilken i berörda testamente förordnats, samt Johanna Göransdotter följaktligen måste anses hafva varit af testamentet oförhindrad att af samma egendom genom gåfva till sina barn afhända sig de i gåfvobrefvet den 2 Juni 1866 uppräknade fordringar å tillhopa 2,632 rdr 79 öre enligt tolf skuldebref, hvilka, enligt hvad lemnats obestridt, för gåfotagarnes räkning öfverlemnats till C. E. Tegner, innan Johanna Gröransdotter aflidit, blef, med upphäfvande af häradsrättens utslag härutinnan, ofvannämnda arfskifte ogilladt, såvidt Olof Anderssons sterbhusdelägare utan afseende å gåfvobrefvet tillagts andel i omförmälda fordringar. s. 273 Sida 273 i årgången börjar här Denna dom uttryckte assessorerna Backmans, Eneroths och von Sydows samt vice häradshöfdingen Bråkenhielms åsigt i saken, hvaremot hofrättsrådet Lindqvist fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag. Johannes Andersson och medparter sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom, såvidt dem emotgått. Allt afseende å gåfvobrefvet bestreds, enär dels Johanna Göransdotter genom testamentet tillagts endast nyttjanderätt till den gemensamma egendomen, dels ock Johanna Göransdotter vid upprättandet af gåfvobrefvet, hvilket ägde rum kort före hennes död, varit så svag och sjuklig, att hon då ej haft fullt och' sundt förstånd, till bestyrkande af hvilket sistnämnda förhållande anhölls om vittnesförhör med ena vittnet å gåfvobrefvet Niklas Olsson i Bräcke. För öfrigt bestreds, att de i gåfvobrefvet omnämnda tolf skuldsedlar blifvit före Johanna Göransdotters död öfverlemnade till C. E. Tegner. Olof Jönsson och medparter bestredo den sökta ändringen, enär Johanna Göransdotter varit lagligen oförhindrad att upprätta berörda gåfvobref och hon dervid varit vid fullt förstånd, hvarom begärdes förhör med andra vittnet å gåfvobrefvet Carl Peter Berntsson i Torp. Sökändernas nu gjorda bestridande, att Tegner före Johanna Göransdotters död fått emottaga skuldebrefven, förtjenade intet afseende, då sökänderna icke förut under rättegången ifrågasatt, att sådant emottagande icke ägt rum. Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och von Sydow, den förstnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers') hemställde i underdånigt betänkande den 12 April 1871, att då den omständighet, till bestyrkande hvaraf sökanderna anhållit om vittnesförhör med Niklas Olsson i Bräcke, icke torde på målets utgång inverka, samma anhållan måtte lemnas utan afseende; samt beträffande sjelfva saken, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, såvidt talan deremot blifvit förd, gilla häradsrättens derutinnan meddelade beslut. Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg. 18 s. 274 Sida 274 i årgången börjar här Kongl. Maj:t biföll den 19 April 1871 parternas begäran om edligt förhör med vittnena å gåfvobrefvet; och hade dessa vid sådant förhör berättat: Niklas Olsson i Bräcke: att vittnet på kallelse infunnit sig den 2 Juni 1866 hos Johanna Göransdotter, som, ehuru sjuk, varit vid sundt och redigt förstånd och handlat af fri vilja. Andra vittnet Carl Peter Berntsson, som ankommit före vittnet, var jemväl närvarande och uppläste högt och tydligt i Johanna Göransdotters närvaro ifrågavarande gåfvobref, hvarefter och sedan hon af någon utaf de närvarande tillfrågats, om hon godkände gåfvobrefvets innehåll, hon svarat tydligt ja, med tillägg att hennes barn skulle hafva bland annat de tolf reverser, som i gåfvobrefvet vore förtecknade, uppgående tillhopa till 2,632 rdr 79 öre. Derefter tecknades under gåfvobrefvet Johanna Göransdotters namn af, såsom vittnet ville minnas, Carl Peter Berntsson med hennes samtycke, hvarpå gåfvobrefvet försågs med begge vittnenas underskrift. Vittnet såg dock vid tillfället icke de i gåfvobrefvet omförmälde reverser. Carl Peter Berntsson: På kallelse af Johanna Göransdotter infann sig vittnet den 2 Juni 1866 hos henne, som förklarade, att hon till sina fyra barn såsom gåfva skänkte 12 st. reverser å tillhopa 2,632 rdr 79 öre, hvilka reverser ock vid tillfället förevisades och granskades af vittnet. Derpå författade vittnet i enlighet med Johanna Göransdotters föreskrift gåfvobrefvet och antecknade deri de tolf reverserna. Johanna Göransdotter var väl vid tillfället sjuk, men ägde sundt och redigt förstånd och handlade af fri vilja. Under gåfvobrefvets uppsättande ankom på kallelse vittnet Niklas Olsson; och sedan i begge vittnenas närvaro gåfvobrefvet högt och tydligt upplästs för Johanna Göransdotter och hon på fråga tydligt förklarat sig godkänna dess innehåll, skref vittnet med hennes samtycke hennes namn under handlingen, som derpå af vittnena bevittnades. Saken föredrogs derefter den 13 September 1871 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, Babe, Olivecrona och Strandberg); och enär s. 275 Sida 275 i årgången börjar här icke, emot sökändernas bestridande, visadt är, att Johanna Göransdotter i lifstiden till sina barn eller andra för deras räkning öfverlemnat de i åberopade gåfvobrefvet af den 2 Juni 1866 uppräknade skuldsedlar, dem hennes barn skulle såsom gåfva bekomma, eller att Johanna Göransdotter annorledes afhändt sig och på sina barn öfverlåtit fordringsrätten på grund af samma skuldsedlar, hvilket ej kan anses hafva skett endast genom berörda gåfvobref; alltså blef, med upphäfvande af hofrättens dom i nu ifrågavarande del, häradsrättens derutinnan meddelade domslut faststäldt. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 18 Oktober 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.