--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 304 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 304 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-12-06 keywords: - Danaarf url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-304/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 304 Kronans anspråk på dana-arf. Medel i lifstiden insatta i sparbank af ägaren, med vilkor att om han aflede utan att efterlemna arfvingar, skulle behållningen blifva sparbankens tillhörighet. --- Efter det skrädderiarbetaren H. L. Wistedt aflidit den 22 Juli 1868, utan att, sä vidt kunnigt var, efterlemna arfvingar, hade Öknebo häradsrätt förordnat kronofogden E. Ploman att under förmyndareansvar tills vidare förvalta qvarlåtenskapen, som utgjordes dels af penningar, innestående i Södertelje stads sparbank till belopp vid 1869-års slut af 952 rdr 42 öre, dels ock af annan lösegendom; hvarjemte kallelse å möjligen varande arfvingar att inom tid och vid påföljd, som i 15 kap. 6 § Ärfdabalken sägs, anmäla sig för lyftning af arfsmedlen, utfärdades och kungjordes vederbörligen i allmänna tidningar, tredje gången i December månad år 1868. Advokatfiskale 11 i kammarkollegiet stämde till 1870-års hösteting i Öknebo härad kronofogden Ploman och bemälde sparbanks direktion med yrkande, att då Wistedt aflidit utan kända arfvingar, och någon arfsberättigad icke inom natt och år från kungörandet sig anmält, qvarlåtenskapen efter Wistedt måtte, jemlikt förenämnda lagrum, förklaras böra såsom danaarf tillfalla kronan. Direktionen yrkade ogillande af käromålet. Sparbanken vore nemligen, enligt behörigen fastställda reglor, berättigad att, när delägare doge utan arfvingar, behålla hans innestående fordran. Kronofogden Ploman förklarade, att det vore honom likgiltigt hvem som tinge medlen; men han ansåge dock sparbanken berättigad till det hos densamma innestående belopp. Uti kontraboken, som företeddes, voro intagna af Kongl. Maj:t den 22 Februari 1836 för sparbanken fastställda reg- s. 305 Sida 305 i årgången börjar här lor; innehållande dessa, bland annat: i 1 §-----------»Penningame äro insättarens eller hans rättsinnehafvares lagliga egendom» — — § 8: »Dör insättaren, tillfaller hans i sparbanken ägande kapital hans närmaste arfvingar efter lag eller deras lagliga rättsinnehafvare. Aflider han utan att efterlemna sådana, blir detta kapital bankens tillhörighet och användes att förstärka dess fond». Den 10 Mars 1864 fastställdes af kön:s befallningshafvande i Stockholms län förslag till förändring af sparbanksreglorna, hvarvid 1 § blef oförändrad; men i 7 § stadgades: »Afliden delägares behållning i sparbanken tillfaller hans arfvingar eller andra lagliga rättsinnehafvare. Dör han utan att efterlemna sådana, blir denna behållning sparbankens tillhörighet och användes att förstärka dess fond». Advokatfiskalen bestred giltigheten af berörde reglor i det afseende, hvarom fråga vore; ty kon:s befallningshafvande, som meddelat fastställelse å dessa, hade ej ägt att, på sätt som skett, upphäfva allmänna lagens stadgande om kronans rätt till danaarf. Väl hade Kongl. Maj:t, genom nådig kungörelse den 22 Mars 1861, uppdragit åt dess befallningshafvande att fastställa reglementen för sparbanker; men derigenom hade kon:s befallningshafvande ej bemyndigats att förändra lag eller beröfva kronan hennes egenskap att vara en utan arfvingar död persons »laglige rättsinnehafvare». Och om än sparbanken enligt 1836-års reglemente ägt rätt till afliden delägares behållning, hade dock detta reglemente, genom fastställelse af det nya, upphört att gälla. Direktionen erinrade häremot: Wistedt hade genom insättning blifvit delägare i sparbanken år 1861. De af Kongl. Maj:t fastställda reglerna lågo alltså till grund för aftalet eller kontraktet mellan Wistedt och sparbanken. I allt fall hade intet nytt reglemente fastställts 1864, utan blott en förändring i vissa delar af det gamla vidtagits. Häradsrätten yttrade i utslag den 24 September 1870: Emedan 8 § i de af Kongl. Maj:t den 20 Februari 1836 fastställda reglor för sparbanken i Södertelge stadgade, att, Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg. 20 s. 306 Sida 306 i årgången börjar här oui insättare i sparbanken doge utan att efterlemna arfvingar eller deras lagliga rättsinnehafvare, blefve hans i sparbanken ägande kapital sparbankens tillhörighet och skulle användas att förstärka dess fond; samt detta stadgande blifvit förnyadt i ett af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län den 10 Mars 1864 faststäldt förslag till förändring af berörda reglor; ty och som ett sådant stadgande, det der uppenbart afsåge ett så beskaffadt fall som förevarande, då de i sparbanken insatta medlen eljest skulle jemte insättarens öfriga qvarlåtenskap, jemlikt 15 kap. 6 § Ärfdabalken, Kongl. Maj:t och kronan tillfalla, måste, enär aflidne Wistedt finge antagas hafva i lifstiden vid medlens insättning underkastat sig samma stadgande, anses lika förbindande som om Wistedt med sparbanken uppgjort formligt aftal af lika innehåll; alltså kunde käromålet icke i vidsträcktare mån bifallas, än att, om vid redovisning för den del af Wistedts qvarlåtenskap, som vid hans död ej innestod hos sparbanken, hvilken redovisning det ålåge Ploman att till Kongl. Maj:t och kronan afgifva, skulle befinnas något öfverskott, sedan nödiga utgifter blifvit betäckta, detsamma skulle, jemlikt ofvan åberopade lagens rum, Kongl. Maj:t och kronan såsom danaarf tillfalla. Advokatfiskalen vädjade till Svea hofrätt. Ett kontrakt om ena kontrahentens rätt till den andres tillgångar hade ej verkan efter dennes död, om det ej vore testamente. Det genom 1836-års omförmälda reglor gjorda undantag från lag vore sanktioneradt endast af ena statsmakten. Han fortsatte alltså yrkandet att utfå de hos sparbanken innestående medel med ränta. Hofrätten, medelst dom den 30 Mars 1871, pröfvade rättvist att gilla häradsrättens utslag så vidt det blifvit öfverklagadt. Underdånigt ändringssökande fullföljdes. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, Wedberg, föredragande, och Lilienberg) hemställde i underdånigt betänkande den 25 Oktober 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; hvilken under- s. 307 Sida 307 i årgången börjar här dåniga hemställan bifölls vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 31 i samma månad (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Carleson, Wretman, Naumann och Huss). Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 December 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.