--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 316 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 316 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-11-13 url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-316/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 316 Vållande till aunans död af grof vårdslöshet och försummelse, 14 kap. 9 § 2 mom. Strafflagen. --- Sofia Basun, mindre vetande, var sedan början af år 1868 på fattigvårdens i Carl Gustafs socken bekostnad inackorderad hos bonden J. Nilsson Rova i Korpikylä och hans hustru Maria Rova. På aftonen den 4 December 1869, efter det hustru Rova och hennes dotter badat uti en i deras fähus varande större gryta, hade Basun fått gå i badet, men följande morgon kl. 4 fanns hon liggande död i grytan. Hon var vid sin död 17 år gammal. Länsmannen J. Stenudd tilltalade, å tjenstens vägnar, Rova och hans hustru vid Neder-Torneå och Carl Gustafs tingslags häradsrätt för det de skulle vållat Sofia Basuns död. Protokollet vid obduktionen å den döda kroppen innehöll, bland annat: att den dödas beklädnad utgjordes dels af ett trasigt skynke, föreställande kjortel, synbarligen förfärdigad af en gammal säck, dels ock af en smutsig trasa, förestäl- s. 317 Sida 317 i årgången börjar här lande lintyg, samt att kroppen var i högsta grad utmärglad, och kroppens hudfärg gråaktig till följd af ingrodd orenlighet. I afgifvet utlåtande yttrade obduktionsförrättaren, att dödsorsaken ej kunde bestämdt angifvas, men att med sannolikhet kunde antagas, att de i högsta grad eländiga hygieniska förhållanden, hvari Basun sista tiden tillbragt sitt lif, äfvensom bristande tillsyn medverkat till eller påskyndat döden; varande i ett senare utlåtande tillagdt, att den behandling, Basun vederfarits, utgjort en bidragande orsak till hennes död. Basuns moder, upplysningsvis hörd, förmälde, att dottren redan innan hon kom till svaranderna varit sjuklig och haft bröstlidande samt svullen kropp; att, vid besök hos svaranderna våren och sommaren före dottrens död. dottren haft sådana kläder som brukades af ortens fattige; att dottren ett par månader före sin död varit hos modren tio dygn, under hvilken tid hon var mycket sjuk, så att modren tänkte, att hon ej skulle lefva länge; samt att modren begärt att få hafva sin dotter hos sig, hvilket dock fattigvårdsstyrelsen icke velat medgifva. Svaranderna, af hvilka mannen för sin begifvenhet på starka drycker var ställd under hustruns förmynderskap, förnekade, att de i någon mån vållat Sofia Basuns död. De hade egnat henne behöflig omvårdnad. Tillräcklig föda och nödiga kläder hade hon erhållit. Hon hade af svaranderne blifvit bättre klädd än af dem, hos hvilka hon förut varit inackorderad. Härförutan uppgaf hustru Rova: Basun, som varit trilsk och lat, hade ofta gjort sig förtjent af aga. Ehuru hon rätt väl förstått att hjelpa och sköta sig sjelf, hade hon dock af elakhet och lättja ej hållit sig ren från ohyra. Hennes mage hade varit mycket dålig, så att hon ej fått behålla den mat, hon förtärt, och detta onda tilltog på sista året af hennes lifstid. Hon hade haft två kjortlar, af hvilka den ena varit trasig och den andra gjord af en säck, ett linne, som förut tillhört svarandernas dotter, samt skor och strumpor, hvilka senare Basun dock ej brytt sig om att begagna. Lördagsaftonen den 4 December 1869, sedan hustru Rova och s. 318 Sida 318 i årgången börjar här hennes dotter badat i den uti fähuset befintliga grytan, hade Basun gått i badet och fått löfte att stanna der tills hustrun återkom för att i grytan skölja något garn. Vid hustruns återkomst kl. 9 var Basun ännu i grytan, ur hvilken hon dock då på tillsägelse och utan hjelp uppsteg, hvarefter hon började att kläda sig. Men, efter hvad hustru Rova förmodade, hade Basun, så snart hon blifvit lemnad ensam, åter begifvit sig i badet. En gång förut vid ett bad hade det händt att Basun stannat natten öfver i samma gryta. Af de i målet hörda vittnen hade följande intygats af flera vittnen: Under vistelsen hos svaranderna hade Basun fått från 1869-års vinter ligga i fähuset uti en korg med föga eller inga sängkläder, i hvilken korg hon, enligt ett vittnes utsago, ej kunnat ligga rak. Basun hade ofta klagat öfver hunger och hos grannarne sökt skaffa sig bröd och andra födoämnen. Hennes klädsel hade varit ytterst dålig, och ofta, äfven under vintern, hade hon förekommit utan både strumpor och skor. Hon var full med ohyra, och hade på sista tiden synts mycket svag, med svullna ben, händer och fötter. Två vittnen (hos hvilka Basun vårdats innan hon kom till svaranderna): Basun hade stundom varit stygg och elak, synnerligast då tobak fattades henne. Hon hade varit mycket osnygg af sig och besvärad af ohyra. Då hon kunde öfverkomma, åt hon för mycket. Hennes bröst var mycket klent, så att derifrån ständigt hördes ett rosslande ljud. Ett vittne: Fjorton dagar före sin död hade Basun inkommit till vittnet samt anhållit att få bada och befria sin kropp och sina ytterst trasiga kläder från ohyra. Vittnet var henne behjelplig vid badet, och då hon afklädde sig den trasa, som skulle föreställa tröja, hade denna varit full med löss, och af sådana funnos stora hopar kring halsen och på öfriga kroppen. Enligt vittnets öfvertygelse, härrörde Basuns svaghet och afmagring från svält, köld och vanskötsel. Ett vittne: En dag på sommaren år 1869 syntes Basun ovanligt glad, och då svarandernas dotter frågade henne om orsaken härtill, hade Basun visat att hon i barmen gömde s. 319 Sida 319 i årgången börjar här en fjerdedels kaka bröd. Mannen Rova, som härom underrättades, fråntog henne brödet och slog henne några slag öfver ryggen, först med en grof vidja och sedan med en mindre sådan. Tvä vittnen: De hade vid ett tillfälle förnummit ett klagande läte från svarandernas gård, och någon stund derefter sågo de mannen Rova stående med en vidja i handen nära intill Basun, hvilken han sedermera dref in i huset; och hade ett vittne hört Basun yttra: »Han slår mig, men ger mig ingen mat». Ett vittne: Vid ett besök i svarandernas hus fann vittnet Basun liggande hopkrupen på golfvet invid spiseln. Hustru Rova sparkade till henne två gånger och tillsade henne att gå och plocka ull. Basun klagade då att hon var sjuk, och mannen Rova förbjöd hustrun att ofreda henne; men vittnet hade, sedan vittnet kommit ut, hört höga ljud inifrån huset. Tvenne vittnen: Vid ett tillfälle under 1869-års sommar slog hustru Rova Basun med ett räfseskaft så hårdt, att det hördes till granngården. Anledningen var endast den, att Basun icke hunnit arbeta så fort som hustru Rova fordrat. Vid ett annat tillfälle skulle Basun vara hustru Rova behjelplig att bära en mjölkså; men som hon var barfota och hennes fotter så sjuka att det blödde af dem, kunde hon ej gå så fort som hustru Rova, hvadan denna, i vredesmod häröfver, fattade Basun vid öronen och derpå slog henne med handen. En annan gång slog hon Basun med en qvast. Ett vittne: Vittnet hade vid ett tillfälle, då is ännu fanns på vattnet, sett Basun komma gående barfota, hvarvid hustru Rova, förargad öfver att Basun gick så sakta, slog henne med en bytta. En ånna gång hade vittnet sett hustru Rova slå Bavun med en pall. Häradsrätten yttrade i utslag den 1 Oktober 1870: att som genom fiera i målet hörda vittnens berättelser vore upplyst, att fåniga fattighjonet Sofia Basun, som varit af fattigvårdsstyrelsen i Carl Gustafs socken till makarne Rova för vårdande och underhåll lemnad, åtminstone under senare tiden af sin lefnad af Rova och hans hustru varit illa försedd s. 320 Sida 320 i årgången börjar här med kläder och för öfrigt i hög grad vanvårdad, äfvensom att hon af dem och synnerligast af hustru Rova, hvilken såsom matmoder i huset bort närmast vårda och omhulda henne, med slag misshandlats, oaktadt hon varit svag, och sjuklig, samt provincialläkaren i afgifvet utlåtande förklarat, att, ehuru det ej med bestämdhet kunde afgôras, att den behandling Sofia Basun sålunda under lifstiden undergått, varit den direkta orsaken till hennes plötsliga död, det dock måste antagas att samma behandling undergräft hennes helsa och påskyndat hennes lifs slut och sålunda varit en bidragande orsak till hennes död; men berörda misshandel icke syntes hafva skett i afsigt att tillskynda Basun mehn till helsa eller sjukdom; dömdes J. Nilsson Rova och Maria Rova, med stöd af »14 kap. 12» Strafflagen, att hållas till straffarbete, den förre i fyra månader och den senare i sex månader; hvarjemte de förpligtades att gälda kostnader i målet. Parterna anförde å ömse sidor besvär i Svea hofrätt, åklagaren med yrkande om förhöjdt straff. Sedan sundhetskollegiet afgifvit infordradt utlåtande, yttrade hofrätten i utslag den 6 April 1871: att, emedan genom livad i målet förekommit vore utredt, att mindre vetande Sofia Basun under sitt vistande hos J. Nilsson Rova och Maria Rova lemnats i saknad af nödiga kläder och tillräcklig föda äfvensom i öfrigt i hög grad vanvårdats och vid flera tillfällen, i synnerhet af Maria Rova, misshandlats, samt att Sofia Basun, hvilken den 4 December 1869 på aftonen fått tillstånd att bada i en uti ett fähus befintlig större gryta, innehållande varmt vatten, dervid hon lemnats utan tillsyn, följande morgon funnits död i grytan; ty och som sundhetskollegiet i afgifvet utlåtande förklarat, ej allenast att omständigheterna i målet berättigade till det antagande att Sofia Basuns död orsakats genom det långvariga varma badets inverkan på hennes försvagade kropp, ån äfven att den vanvård och dåliga, ofta hårda behandling, för hvilken Sofia Basun under den senaste tiden af sin lefnad varit utsatt, måste antagas hafva i hög grad bidragit att försämra och skadligt inverka på hennes helsotillstånd; alltså och då s. 321 Sida 321 i årgången börjar här J. Nilsson Rova och Maria Rova sålunda voro förvunna att hafva ouppsåtligen, men genom synnerligen groft vållande, mannen dock i mindre mån, orsakat Sofia Basuns död, fann hofrätten skäligt, jemlikt 14 kap. 9 § Strafflagen, döma J. Nilsson Rova och Maria Rova att härför hållas till straffarbete, J. Nilsson Rova i fyra månader och Maria. Rova i sex månader; hvarjemte häradsrättens yttrande i fråga om kostnaderna af hofrätten fastställdes. Från detta beslut, hvarom assessoren Allgren och fiskalerna Boivie och Lilienberg förenade sig, var hofrättsrådet friherre Leuhusen skiljaktig och yttrade, att emedan genom hvad i målet förekommit vore utredt, att mindre vetande Soffa Basun, hvilken under sitt vistande hos makarna Rova blifvit i hög grad vanvårdad och vid flera tillfällen, i synnerhet af hustru Rova, misshandlad samt icke ens erhållit nödiga kläder eller tillräcklig föda, den 4 December 1869 på aftonen, då hon fått tillstånd att bada i en i fähuset befintlig större gryta, innehållande varmt vatten, lemnats utan tillsyn och följande morgon funnits sittande död i grytan; ty och som sundhetskollegiet i afgifvet utlåtande förklarat, det omständigheterna i målet berättigade till det antagande att Sofia Basuns död orsakats genom det långvariga varma badets inverkan på hennes i följd af dålig behandling och sjukdom försvagade kropp; samt makarna Rova följaktligen voro öfvertygade att hafva ouppsåtligen, men genom synnerligen grof vårdslöshet och försummelse, hvilken dock i högre grad låge hustrun till last, varit vållande till Sofia Basuns död; alltså fann denne ledamot, med afslag å makarna Rovas besvär, men med bifall till länsmannen Stenudds besvär, skäligt, jemlikt 14 kap. 9 § 2 mom. Strafflagen, döma makarna Rova att härför hållas till straffarbete, mannen i åtta månader och hustrun i ett år. Ömsesidiga besvär fullföljdes hos Kongl. Maj:t. Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 13 November 1871 (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramer, Carleson, Wretman, Naumann, Dolin och Huss'), hvarvid Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg. s. 322 Sida 322 i årgången börjar här makarna Rovas besvär, enär de icke inom föreskrifven tid ingifvit bevis om nedsättning af de dem till utgifvande ådömda ersättningsbelopp, ej blefvo upptagna till pröfning; och fann Högsta Domstolen, beträffande länsmannen Stenudds besvär, skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens öfverklagade utslag. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.