--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 466 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 466 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-10-18 keywords: - Fideikommissarie url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-466/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 466 Tvist om rätt till afkastningen af de i Stockholms län belägna Gardtmanska fideikommissegendomarne Norrby m. fl. under fardagsåret efter fideikommissariens död. --- Majoren Gustaf Gardtman och hans hustru Anna Hagman upprättade den 9 April 1774 och den 10 April 1795 testamenten, hvari de förordnade »allt på följande sätt och vilkor, sådana de i sjelfva bokstafven lyda, utan vidare tolk- s. 467 Sida 467 i årgången börjar här ning och förklaring, hvaraf eljest lätteligen händer, att någon mot denna vår ytterliga vilja stridande följd kunde dragas; och kominer alltså, sedan jag och min kära hustru med döden afgått, vår yngste käre son Gustaf Adolf Gardtman, så framt han då lefver, att först och främst under fideikommissrätt och vilkor genast tillträda, besitta och till obehindradt nyttjande undfå följande, inom Stockholms län belägna fastigheter, nemligen Norrby säteri 3 mantal, Rickeby 4 mantal frälse, Bennickebord 1/s mantal kronoskatte, Ovike 1 mantal frälse och 2 mantal kronoskatte, Ulfstad 1 mantal frälse och 1/2 mantal kronoskatte, Weda 1/4 mantal kronoskatte och Hönsgärde 1/2 mantal frälse (jemte andra fastigheter, om hvilka nu ej är fråga). I så måtto och på redan stadgade grunder är ofvannämnde vår käre son Gustaf Adolf att räknas såsom förste innehafvare eller fideikommissarie efter vårt dödliga frånfälle och sedan efter denne vår käre sons Gustaf Adolfs död hans äldste manlige bröstarfvinge och så vidare på lika och enahanda sätt allt framgent, intill dess händelsen infölle att så beskaffade bröstarfvingar å svärdssidan ej äro att tillgå, i hvilken händelse förberörde fastigheter och hemmansräntor samt och synnerligen såsom fideikommiss, förknippade med de här ofvan upprepade vilkor och omständigheter, tillfalla vår äldste son Johan Samuel Gardtman och sedan efter denne vår käre son hans äldste manlige bröstarfvinge och så på lika sätt och grund, son efter son». Förre löjtnanten Gustaf Adolf Gadtman, som först innehade fideikommisset, dog den 10 September 1869, och hans äldste son landtbrukaren Edvard Gardtman var berättigad att efter honom inträda i fideikommissrätten. År 1856 hade f. löjtnanten Gustaf Adolf Gardtman afträdt sin egendom till sina borgenärers förnöjande, hvilken konkurs ännu icke vid hans död afslutats. Edvard Gardtman samt hans syskon och enda meddelägare i sterbhuset efter Gustaf Adolf Gardtman hade i en inom laga tid ingifven ansökning begärt att, för vinnande af befrielse från den aflidnes gäld, få till konkurs afträda all hans efterlemnade lösa egendom, i anledning af hvilken s. 468 Sida 468 i årgången börjar här ansökning offentlig stämning utfärdats till 1870-års vinterting med Seminghundra härad. I båda konkurserna hade till sysslomän förordnats notarien J. W. Östrand och organisten J. W. Stenberg, hvilka till åtskilliga personer för konkursmassans räkning utarrenderade berörde egendomar. Uti stämning å bemälde sysslomän till 1870-års sommarting yrkade Edvard Gardtman: att som han, såsom äldste manlige bröstarfvinge efter f. löjtnanten Gustaf Adolf Gardtman, jemlikt ofvannämnde testamentariska förordnande, egt att vid fadrens den 10 September 1869 inträffade död genast komma i besittning af fideikommisset jemte dess afkastning, Edvard Gartman måtte förklaras hafva varit berättigad att berörde den 10 September 1869 tillträda nämnde egendomar och afkastningen af desamma uppbära, samt att sysslomännen, hvilka i denna sin egenskap redan under löjtnanten Gardtmans lifstid till åtskilliga personer utarrenderat egendomarna och till en del äfven uppburit afkastningen för tiden efter löjtnanten Gardtmans död, förthy måtte förpligtas att till Edvard Gardtman redovisa och utgifva hvad sysslomännen af arrendet uppburit för tiden från den 10 September 1869 jemte ränta derå. Sysslomännen genmälde, att då 16 kap. 5 § Jordabalken, jemförd med K. Förordningen den 3 April 1810, stadgade att vid fideikommissegendom laga fardag skulle åtnjutas, samt löjtnanten Gardtman aflidit den 10 September och således före Thomædag 1869, sysslomännen ansåge konkursmassan vara lagligen berättigad att fortfarande under fardagsåret, hvilket utlöpte först den 14 Mars 1871, åtnjuta afkastningen af egendomarne, en åsigt, som ock af borgenärerna i konkursen omfattats, och med anledning hvaraf de vid sammanträde den 12 Februari 1870 uppdragit åt sysslomännen att vidtaga nödiga åtgärder för egendomarnes utarrendering till sagde den 14 Mars 1871. Ordet »genast» i testamentet afsåge uppenbarligen endast förste fideikommissinnehafvaren efter testatorerna, helst längre fram i testamentet blott stadgades att den äldste manlige bröstarfvingen skulle allt framgent vara fideikommissarie, utan att dervid begagnades ordet »genast», s. 469 Sida 469 i årgången börjar här hvaraf ock följde, att testamentet icke, hvad anginge senare fideikommissinnehafvare, innehölle någon bestämmelse, stridande emot lagens stadgande om fardag vid fideikommiss. Med tillämpning af Edvard Gardtmans åsigt skulle följden blifva, att den nye fideikommissinnehafvaren skulle komma i åtnjutande af den vid egendomarne utsådda gröda, hvilken väl obestridligt vore den förre fideikommissariens sterbhusdelägares tillhörighet, men vore af beskaffenhet att icke kunna realiseras utan att fardag åtnjötes. Edvard Gardtman erinrade om de uttryckliga bestämmelserna i fideikommissbrefvet och derom att K. Förordningen den 3 April 1810, jemte föreskrifter om fardag, tillika innehöll, att fideikommiss-stiftelses ordalydelse skulle tjena till efterrättelse. Häradsrätten yttrade medelst utslag den 27 Juli 1870: att enär den af majoren Gardtman och hans hustru den 9 April 1774 upprättade, genom tillägg den 10 April 1795 utvidgade fideikommissförfattning, på grund hvaraf Edvard Gardtman, såsom äldste son till aflidne fideikommissinnehafvaren f. löjtnanten Gardtman, vore berättigad att tillträda Norrby säteri jemte öfriga, till fideikommisset hörande fastigheter, uttryckligen stadgade, att den af fideikommissstiftarne utsedde förste fideikommissinnehafvare skulle genast efter stiftarens död fideikommisset tillträda, och tillika innehölle, att de för förste fideikommissinnehafvarens rätt stadgade grunder jemväl skulle tillämpas, då fideikommisset, enligt stadgad ordningsföljd, öfverginge till annan innehafvare, samt, jemlikt K. Förordningen den 3 April 1810, fideikommissförfattnings stadgande rörande tiden för tillträde af fideikommiss skulle efter ordalydelsen följas, blef, med bifall till käromålet, förklaradt, det Edvard Gardtman varit berättigad att genast efter sin faders den 10 September 1869 inträffade frånfälle komma i besittning af fideikommisset, och förpligtades förbemälde sysslomän att till Edvard Gardtman redovisa och utgifva den, för de till fideikommisset vid förre fideikommissariens död hörande och då af konkursboet ej afträdda fastigheter, till sysslomännen i arrenden influtna s. 470 Sida 470 i årgången börjar här afkastning för tiden frän förre fideikommissinnehafvarens dödsfall, med skyldighet för sysslomännen att för de belopp, som till Edvard Gardtman utgåfves, gälda ränta efter sex procent från de särskilda inkomstdagarne till dess liqvid skedde. Sysslomännen vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 30 Mars 1871 gillade häradsrättens utslag. Om denna dom fösenade sig assessoren Wahrolin samt vice häradshöfdingarna Arvidsson och Almgren ; hvaremot hofrättsrådet Uddenberg och assessoren Moberg yttrade: »På grund af stadgandet i testamentshandlingen den 9 April 1774 att, efter majoren Gustaf Gardtmans och hans hustrus död, deras son Gustaf Adolf Gardtman skulle genast få tillträda fideikommissegendomarne och att efter dennes död hans äldste manlige bröstarfvinge och så vidare på lika och enahanda sätt skulle blifva fideikommissarie, jemfördt med K. Förordningen den 3 April 1810, finna vi för vår del, att löjtnanten Gustaf Gardtmans arfvingar eller hans borgenärer, såsom arfvingarnes rättsinnehafvare, icke varit berättigade att åtnjuta fardagsår å fideikommissegendomarne, utan att landtbrukaren Edvard Gardtman, såsom fideikommissarie efter sin bemälde fader, ägt att fardagen näst efter faderns död eller den 14 Mars 1870 komma i besittning af meranämnde egendomar; i följd hvaraf häradsrättens utslag varder af oss på det sätt ändradt, att notarien Östrand och organisten Stenberg, i deras egenskap af sysslomän i löjtnanten Gustaf Gardtmans konkurs, skola till Edvard Gardtman redovisa och utgifva till dem influtna arrendemedel för fideikommissegendomarne allenast från den 14 Mars 1870 med den ränta, häradsrätten stadgat». Sysslomännen fullföljde underdånig talan. Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Östergren, den förstnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 13 Augusti 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. s. 471 Sida 471 i årgången börjar här Saken föredrogs den 14 September 1871 inför Högsta Domstolen; och som, enligt K. Förordningen den 3 April 1810, de, som efter lag äro afliden fideikommissinnehafvares sterbhusdelägare, äro berättigade att njuta laga fardag å fideikommissegendom, utom i det fall att fideikommissförfattningen uttryckligen stadgar annat förhållande, i hvilken händelse sådant bör efter ordalydelsen följas; alltså och då nu ifrågavarande fideikommissförfattning icke, såsom domstolarne antagit, uttryckligen innehåller särskildt förordnande om tiden, då efter förste fideikommissinnehafvarens död fideikommisset borde på senare innehafvare öfvergå, i följd hvaraf Edvard Gartman, hvars fader aflidit den 10 September 1869, icke varit lagligen berättigad att förr än den 14 Mars 1871 fideikommisset tillträda, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Naumann, Babe, Olivecrona och Strandberg) rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, Edvard Gardtmans i saken instämda talan att ogilla. Justitieråden Södergren, Wretman och Lagerstråle gillade nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Oktober 1871. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.