--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 515 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 515 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1871-11-28 url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-515/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 515 Beträffande försummelse att å utskänkningslokal hafva tillgänglig K. Förordningen om bränvinsförsäljning. --- Vid rådstufvurätten i Helsingborg yrkade stadsfiskalen J. Rosenberg, â tjenstens vägnar, ansvar på värdshusidkerskan i nämnde stad enkan Berlet för det hon i sin utskänkningslokal icke haft tillgänglig K. Förordningen den 21 Maj 1869 angående vilkoren för bränvinsförsäljning. Enkan Berlet svarade: Hon hade haft 1866-års K. Förordning om slik försäljning tillgänglig och hade ej afvetat att någon senare förordning i ämnet utkommit. Då hon i November månad 1870 af åklagaren gjordes uppmärksam på sin försummelse, hade hon genast anskaffat och uppspikat vederbörlig författning i sin utskänkningslokal. Hon bestred derföre all påföljd af åtalet. Rådstufvurätten yttrade i utslag den 29 November 1870: Enär åklagaren icke ifrågasatt riktigheten af enkan Berlets uppgift att hon haft K. Förordningen den 26 Oktober 1866 angående vilkoren för bränvinsförsäljning anslagen i försäljningsrummet å sitt utskänkningsställe, samt nu gällande K. Förordning i ämnet vore alldeles lika lydande med nyssnämnda Förordning af år 1866, utom i fråga om förvärfvande af försäljningsrättigheter och hvad dermed ägde gemenskap; alltså och då allt hvad för de besökande å försäljningsstället varit nödigt att veta således varit till deras kännedom anslaget, fann rådstufvurätten enkan Berlet, fastän hon orätt förfarit derutinnan, att hon icke förskaffat sig 1869-års författning förr än åklagaren nära ett år efter det densamma blef till efterrättelse gällande, gjort henne uppmärksam på hennes skyldighet, likväl icke kunna till ansvar i målet fällas. s. 516 Sida 516 i årgången börjar här Åklagaren anförde besvär i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin talan under åberopande af 40 § i 1869-års berörda K. Förordning. Hofrätten meddelade utslag den 17 Februari 1871 (ex incommunicato) och fann skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade utslaget. Underdåniga besvär fullföljdes af åklagaren, och i afgifven underdånig förklaring androg enkan Berlet, att någon skada ej skett och allmän ordning ej blifvit störd, men att på sin höjd ett formfel vore begånget. Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 28 November 1871 (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Naumann, Dreijer, Strandberg och Huss) pröfvade Högsta Domstolen rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, jemlikt 40 och 47 §§ i Förordningen den 21 Maj 1869, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, döma enkan Berlet, att, för livad henne blifvit i målet till last lagdt, böta tio riksdaler, deraf två tredjedelar skulle tillfalla klaganden och en tredjedel Helsingborgs stads fattigkassa. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.