--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 668 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 668 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-04-17 url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-668/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 668 Fråga, huruvida inteckning, meddelad i fast egendom till säkerhet för af hypoteksförening beviljadt lån, kan anses afse äfven dröjsmåls- och straffränta? --- Vice häradshöfdingen J. A. von Mentzer, såsom ombudsman i hypoteksföreningen emellan jordägare i Småland m. fl. provinser, anmälde den 12 Februari 1870, i vice häradshöfdingen A. Rydbecks och hans hustrus vid Westra häradsrätt anhängiga konkurs, för hypoteksföreningen dess af ur- s. 669 Sida 669 i årgången börjar här sprungligen lemnadt amorteringslån å 43,600 rdr återstående kapitalfordran jemte ränta och låneomkostnader, hvarförutan Mentzer yrkade att med förmånsrätt utbekomma bevakade beloppet. Till stöd för denna bevakning företeddes: a) ett den 2 April 1852 af makarne Rydbeck till hypoteksföreningen eller ordres utgifvet skuldebref å 32.000 rdr banko, uti hvilket de dels förbundit sig att vid påföljd, som i 22 § af hypoteksföreningens då gällande reglemente af den 13 November 1849 bestämdes, årligen vid hypoteksföreningsdirektionens qvartalsammanträde å omförmälda summa gälda sex procent, hvaraf fem procent utgjorde ränta, 14 procent bidrag till godtgörelse af hypoteksföreningens förvaltningskostnader och 34, procent afbetalning å kapitalet, dels ock förpligtat sig att, jemte ett noggrannt uppfyllande af berörde förbindelse, utan invändning efterkomma allt hvad som i föreningens förutnämnda reglemente med de ändringar deri, hvilka framdeles kunde varda i behörig ordning antagna, stadgades och på dem kunde vara tillämpligt; varande till säkerhet för berörde 32,000 rdr banko med sex procent ränta jemte förvaltnings- och låneomkostnader, desse sistnämnde förslagsvis upptagne till 33 rdr 16 sk. banko, inteckning meddelad af häradsrätten den 5 April 1852 i egendomen Lundholmen med underlydande och sedermera i vederbörlig ordning förnyad; b) en af hypoteksföreningens kamererare uppgjord räkning, enligt hvilken 16:de årets inbetalning förfallit den 4 September 1868 med 2,616 rdr och det 17:de årets med lika belopp den 4 September 1869, samt gäldenären påförts öfverränta för förstnämnda årets inbetalning efter 10 procent med 261 rdr 60 öre, och för sistnämnda årets inbetalning efter 2 procent med 52 rdr 32 öre. Emot denna bevakning anmärktes, att den af hypoteksföreningen yrkade förmånsrätt bestreds för större del af bevakade dröjsmåls- och straffräntan än den, för hvilken säkerhet vore beredd genom inteckningen eller för endast tre månader från hvarje förfallotid, enär för den derutöfver fortfarande straffränta, som enligt Kongl. Reglementet den s. 670 Sida 670 i årgången börjar här 27 Oktober 1865 finge emot gäldenärerna beräknas, förmånsrätt icke utan särskild inteckning lagligen borde äga rum. Anmärkningen bestreds, under åberopande af kontexten i skuldebrefvet och reglementena för hypoteksföreningen af den 13 November 1849 och den 27 Oktober 1865 samt den meddelade inteckningen. Häradsrätten yttrade i utslag den 31 Augusti 1870: att uti 22 § af det för hypoteksföreningen den 13 November 1849 fastställda reglemente, såsom samma § lydde i Kongl. Resolutionen den 27 Oktober 1865, medgåfves väl hypoteksföreningen rätt att, derest låntagare försummade att å bestämd betalningstermin erlägga ränta, amortissement och omkostnader, å förfallna sammanlagda beloppet beräkna två procent ränta till nästa qvartal, och om liqvid ej heller då skedde, inom en månad derefter, utsöka beloppet, å hvilket enahanda ränta finge beräknas för hvarje qvartal intill det direktionssammanträde, då liqvid verkställdes; men emedan hypoteksföreningen genom inteckning den 5 April 1852 uti gäldenärernas fasta egendom erhållit panträtt allenast för förskrifna kapitalet samt fem procent ränta, en fjerdedels procent såsom bidrag till godtgörelse af förvaltningskostnader och tre fjerdedels procent såsom afbetalning å kapitalet, förklarade häradsrätten, med bifall till anmärkningen derom, att förmånsrätt för bevakade dröjsmåls- och straffräntan ej kunde i vidsträcktare mån hypotheksföreningen tillerkännas än för tre månader från inbetalningens första förfallotid. Ombudsmannen i hypoteksföreningen vädjade till Göta hofrätt och yrkade att, enär gäldenärerna i åberopade skuldebrefvet uttryckligen förpligtat sig att efterkomma allt livad som stadgades i då gällande reglemente den 13 November 1849 med de ändringar deri, som framdeles kunde i behörig ordning varda antagna, samt inteckning för samma skuldebref meddelats, och således inteckningen borde medföra förmånsrätt jemväl för den öfverränta, som i öfverensstämmelse med 21 § i reglementet af den 27 Oktober 1865 finge beräknas, hypoteksföreningen måtte tillerkännas förmånsrätt för hela bevakade öfverräntan. s. 671 Sida 671 i årgången börjar här Hofrätten yttrade medelst dom den 14 April 1871: att ehuru det förekomme, att inteckning blifvit uti makarne Rydbecks fasta egendom meddelad till säkerhet fär det i bemälde makars till hypoteksföreningen utgifna skuldebref af den 2 April 1852 omnämnda kapitalbelopp med förskrifven sex procent ränta jemte förvaltnings- och lånepåkostnader; likväl och emedan samma skuldebref icke innehölle förbindelse om utgörande af annan ständig och till storleken bestämd ränta än fem och en fjerdedels procent â lånfångna kapitalet, samt i häradsrättens öfver sagde intecknings meddelande å skuldebrefvet tecknade bevis rättighet icke blifvit hypoteksföreningen förbehållen att af det belopp, som utöfver kapitalet och förskrifna ständiga räntan kunde ur fastigheterna utgå till följd deraf att räntan blifvit intecknad till sex, i stället för, såsom vederbort, till fem och en fjerdedels procent, erhålla godtgörelse för den dröjsmåls- och straffränta, som under vissa omständigheter möjligen kunde komma att af hypoteksföreningen beräknas; ty och som ifrågavarande inteckning vid dessa förhållanden och med afseende jemväl å den af parterna i målet hvar emot annan förda talan syntes böra antagas omfatta, jemte kapitalet och lånepåkostnaderna, allenast fem och en fjerdedels procent årlig ränta tillika med det amorteringsbelopp, som enligt skuldebrefvet skulle årligen gäldas med tre fjerdedels procent af det i sin helhet jemväl intecknade ursprungliga kapitalet; alltså och då i allt fall icke visadt vore, att någon inteckningssäkerhet för dröjsmåls- och straffränta blifvit hypoteksföreningen meddelad, fastställde hofrätten det slut, till hvilket häradsrätten genom motvädjade utslaget i målet kommit. Om denna dom förenade sig vice häradshöfdingarne Svalander, Löwenadler och Lindgren; hvaremot assessoren Hessle utlät sig: »Som ostridigt är, att den genom K. Resolutionen den 27 Oktober 1865 fastställda förändring i hypoteksföreningens reglemente i afseende å påföljden för låntagares försummelse att å bestämd tid erlägga ränta, amortissement och förvaltningsomkostnader är emot gäldenärerna tillämplig å ifrågavarande, af dem emot deras den 2 April s. 672 Sida 672 i årgången börjar här 1852 utfärdade skuldebref erhållna län; ty och då den på grund af samma skuldebref i konkursmassans fastigheter beviljade inteckning vid sådant förhållande, enligt mitt förmenande, måste anses gälla äfven för den af hypoteksföreningen enligt nämnde Kongl. resolution bevakade öfverränta, desto hellre som inteckningen, enligt skuldebrefvet åtecknadt bevis, meddelats till säkerhet för det deri förskrifna belopp jemte »sex» procent ränta samt förvaltningsoch låneomkostnader, oaktadt årliga räntan å kapitalbeloppet upptagits endast till fem procent ränta, samt en procent ränta å samma belopp under den tid, bevakade öfverräntan afser, uppgår till högre belopp än samma öfverränta; alltså pröfvar jag, med upphäfvande af häradsrättens utslag, lagligt ogilla den emot ifrågavarande bevakning gjorda anmärkning». Hofrättsrådet Hedenstjerna instämde i assessoren Hessles yttrande. Underdånig talan emot hofrättens dom fullföljdes. Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, Östergren och Lilienberg, den förstnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 9 December 1871 att Kongl. Maj:t måtte på de af häradsrätten anförda skäl pröfva rättvist fastställa domstolarnes beslut. Saken afgjordes i Högsta Domstolen den 11 Mars 1872, hvarvid justitierådet Huss förklarade, att han biföll nedre revisionens underdåniga betänkande. Justitierådet Strandberg instämde med justitierådet Hess. Justitierådet Lagerstråle anförde: »Som ostridigt är, att den genom Kongl. Resolutionen den 27 Oktober 1865 fastställda förändring i hypoteksföreningens reglemente i afseende å påföljden för låntagares försummelse att å bestämd tid erlägga ränta, kapitalafbetalning och bidrag till förvaltningsomkostnader, är emot gäldenärerna tillämplig på grund af deras den 2 April 1852 utfärdade skuldförbindelse för ifrågavarande lån, samt den af hypoteksföreningen till säkerhet för samma förbindelse erhållna, sedermera förnyade och vid konkursens början ännu gällande inteckning i konkurs- s. 673 Sida 673 i årgången börjar här massans fastigheter omfatta vida högre belopp än som svarar emot så väl bevakade, i enlighet med förenämnda resolution beräknade öfverräntan, som all öfrig förskrifven årlig ränta tillika med återstående kapital och förfallne förvaltningsomkostnader; pröfvar jag för min del rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla den framställda anmärkningen emot yrkad förmånsrätt för berörde ränta». Justitierådet von Hofsten förenade sig med justitierådet Huss. Justitieråden Carleson och Cramer instämde uti det af justitierådet Lagerstråle afgifna yttrande. Justitierådet Södergren utlät sig: »Som, på grund af ifrågavarande, den 2 April 1852 utgifna förskrifning, hvari gäldenärerna förbundit sig att till hypoteksföreningen i viss stadgad ordning återgälda ett erhållet lån af trettiotvå tusen riksdaler banko på det sätt, att till föreningen eller ordres årligen inbetalades sex procent, hvaraf fem procent såsom ränta, en fjerdedels procent såsom bidrag till godtgörelse af föreningens förvaltningskostnader och tre fjerdedels procent såsom afbetalning på kapitalet, vid påföjd enligt 22 § i föreningens vid förbindelsens utfärdande gällande reglemente, derest den utfästade liqvidationsskyldigheten försummades, samt gäldenärerna tillika för detta kapital med ränta och förvaltningskostnader äfvensom för låneomkostnaderna, dessa sistnämnda förslagsvis upptagna till tretiotre och en tredjedels riksdaler banko, utfästat inteckning i sina fastigheter, denna inteckning finnes vara af häradsrätten icke annorlunda gifven än till säkerhet för dels kapitalet tretiotvå tusen riksdaler banko, dels de sex procent, hvilka, såsom häradsrätten härvid åberopade, vore af gäldenärerna förskrifna, och dels de till tretiotre riksdaler sexton skillingar förslagsvis upptagna låneomkostnaderna; hvadan och då inteckningen icke kunde meddelas för vidsträcktare betalningsskyldighet än den, som i den företedda skuldsedeln var utfästad, efter min tanke högre ränta å kapitalet icke får an- Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg. 43 s. 674 Sida 674 i årgången börjar här 671 Angående inteckning för s. k. straffränta. ses vara i beslutet uttryckligen omförmäld, än de i skuldsedeln bestämda fem procent; alltså och emedan, i följd af inteckningsbeslutets så beskaffade lydelse, äfven vid antagande att, såsom sökandens vederparter medgifvit, inteckningen skulle gälla den ökade räntebetalningsskyldighet, som, i händelse af försummelse i lånevilkorens iakttagande, gäldenärerna kunde åkomma i enlighet med den åberopade 22 § i föreningens reglemente af den 13 November 1849, dock saknas all grund för den tydning, som skulle, emot föreskriften i 11 § af Förordningen angående inteckning i fast egendom den 13 Juli 1818, ifrågavarande inteckning hafva blifvit meddelad att gälla äfven den till beskaffenhet, vidd och beräkningsgrunder alldeles okända betalningsskyldighet, som framdeles genom förändring af ofvanberörda § i reglementet till något nytt stadgande kunde för gäldenärerna uppkomma; ty och då vid det förhållande, att den å skuldförbindelsen grundade fordringsrätt icke medelst öfverlåtelse af denna handling såsom löpande skuldebref kommit i främmande hand, utan städse qvarblifvit hos hypoteksföreningen, så att de tid efter annan gjorda afbetalningarna icke föranledt afskrifningar å skuldebrefvet eller inteckningens dödande i mån af dessa afbetalningar, utan på föreningens räkenskaper alltid ankommit att innefatta all erforderlig upplysning om skuldens återstående belopp och det derpå beroende rättsförhållandet emellan föreningen och fastighetsägarnes öfriga borgenärer i fråga om fastigheternas användande till betalning af gäldenärernas återstående skuld till föreningen och af deras öfriga skulder, den omständighet, att den hos föreningen befintliga, icke till någon del dödade inteckningshandlingen således har qvarstående lydelse å sammanräknadt högre skuldbelopp än det enligt föreningens räkenskaper vid konkursens början återstående fordringsbeloppet, efter min tanka, lagligen ej får vid slutliqviden föranleda annan tillämpning af inteckningsbeslutet, än som i enlighet med dess lydelse och syftemål skall för hvar och en af de i föreningens kraf ingående, under olika titlar hänförliga och på särskilda beräkningsgrunder ankommande fordringsposterna s. 675 Sida 675 i årgången börjar här äga rum; instämmer jag för min del i den af justitierådet Huss yttrade mening». Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 April 1872. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.