--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 684 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 684 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-08-06 url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-684/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 684 Obevittnad afhandling afslutad mellan enskild man och Stockholms stads drätselkommission om en tomtdel. Icke öfverklagad designation. Tomtandelens utläggning till gata eller icke! --- Den 29 September 1858 försålde bagaren G. Andersson till Stockholms stads drätselkommission, för stadens räkning och till utvidgning af Norra Tullportsgatan, från sina å fri och egen grund vararde tomter 7, 32, 33 och 34 i qvarteret Hägerberget 14,878,75 qvadratfot, deraf 321 qvadratfot från tomten n:o 7, hvilka tomtdelar skulle af staden tillträdas då köpebref utfärdades, med undantag af delen af tomten n:o 7, som till stadens disposition ej skulle aflemnas förr än den 1 Oktober 1862. Köpeafhandlingen var obevittnad. Enligt en för bagaren Andersson den 25 Augusti 1859 utfärdad designation jemte planritning, innehöll tomten n:o 7: i vester mot Tullportsgatan 46 fot 5 tum, på norra sidan 173 fot, i öster 51 fot och i söder 173 fot, eller lika med 8,54375, qvadratfot. Efter det kakelugnsmakaren W. Hammarström på auktion den 22 Juli 1869 inropat den slagtaren Lundblads konkursmassa tillhöriga fastigheten n:o 7 vid Norra Tullportsgatan, och sedan för utfärdande af designationen till blifvande lagfart uppmätning af tomten den 21 Januari 1870 ånyo ägt rum, hvarvid densamma befanns hafva samma storlek som i 1859-års designation, erhöll Hammarström den 13 Juni 1870 å tomten fastebref, upptagande densammas dimensioner enligt 1870-års designation. s. 685 Sida 685 i årgången börjar här Ombudsmannen för Stockholms stad, vice häradshöfdino # gen A. R. Aberg instämde Hammarström till nämnde stads rådstufvurätt och, under åberopande af ofvanberörda, med bagaren Andersson den 29 September 1858 upprättade köpeafhandling, yrkade åläggande för Hammarström, som till tomten n:o 7 begagnade jemväl de af staden derifrån inköpta 321 qvadratfot, att genast till Norra Tullportsgatan utlägga stadens omförmälda tomtdel. Hammarström bestridde påståendet. Han hade genom lagligt köp blifvit ägare af hela tomten; hvaremot den af staden åberopade handling vore allenast ett obevittnadt köpekontrakt, som ej kunde gälla såsom laga åtkomst. Nämnde kontrakt utvisade väl, att köpebref skulle utfärdas, men, då så ej skett, hade de 321 qvadratfoten hvarken blifvit af säljaren afträdda eller af köparen tillträdda. Staden, som ej visat sig vara laglig ägare till tomtandelen, vore alltså obehörig att derom föra talan. Aberg erinrade härvid: Uti tvist af förevarande beskaffenhet emellan staden oah den enskilde, kunde den senares egendom ej sträcka sig längre än han tillförlitligen kunde styrka. Det vore genom behöriga designationer och det för Hammarström utfärdade fastebref utredt, att Hammarström ej köpt mera än 8,543,75 qvadratfot inom de i designationen utmärkta gränser, hvadan den omständighet, att köpebref för staden ej utfärdats, icke inverkade på stadens rätt. Stadens handels och ekonomikollegium hade — såsom Aberg jemväl styrkte — uppå bagaren Anderssons ansökning, beviljat styckning af tomten n:o 7 i och för utvidgning af Norra Tullportsgatan, och derigenom hade ju staden på sätt och vis tagit i besittning det afsöndrade stycket. Hammarström genmälde åter: Jordstyckning vore ej laga åtkomst. Stadens styrelse hade försummat att iakttaga stadens rättigheter, i det den underlåtit att sätta sig i besittning af tomtdelen. Rådstufvurätten yttrade i dom den 17 April 1871: att som åberopade köpeafhandlingen med Andersson ej vore så s. 686 Sida 686 i årgången börjar här bestyrkt som 1 kap. 2 § Jordabalken föreskrifver; så och då hvarken berörda handling eller den omständighet, att, enligt hvad ostridigt vore, omförmälda 321 qvadratfot, jemlikt handels- och ekonomikollegiets beslut den 23 Augusti 1859, blifvit från tomten afstyckade för utvidgning af Norra Tullportsgatan, kunde medföra skyldighet för Hammarström, hvilken för närvarande vore i besittning af nämnda tomtdel, att, på sätt yrkadt vore, till Norra Tullportsgatan utlägga meranämnda 321 qvadratfot, kunde Åbergs i denna sak förda talan ej bifallas. Åberg vädjade till Svea hofrätt och anförde: Hvad staden ej behöfde till gator, torg och andra allmänna platser hade upplåtits till enskildes begagnande inom de gränser, som designationer utvisa. Hvad som läge utom dessa designationer tillhörde staden. Hammarström hade köpt sin tomt sådan den befanns efter styckningen och hade derföre ej rätt att tala på det i formelt hänseende möjligen ofullständiga köpet. Stadens rätt grundade sig på donationsbref och privilegier af framfarna regenter. Hofrätten, i dom den 21 December 1871, pröfvade rättvist gilla rådstufvurättens dom. Aberg fullföljde underdånig talan. Staden måste antagas vara ägare till all den jord, som låge utom de enskildes egendomar. Den omständighet, att staden visat huruledes omtvistade jordremsa blifvit skiljd från tomten n:o 7, kunde väl ej försämra stadens sak. Det vore ostridigt, att Hammarström ej köpt ifrågavarande jordstycke och ej hade annan rätt än besittningens; men besittningen vore icke grundad på laga fång. På dessa och förut anförda skäl yrkades bifall till stadens påstående. Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreteraren Lagergren, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde medelst underdånigt betänkande den 3 Juli 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Revisionssekreteraren Fdhræus yttrade: »Enär omstämda jordstycket, hvilket enligt handels- och ekonomi- s. 687 Sida 687 i årgången börjar här kollegii den 23 Augusti 1859, uppå framställning af dåvarande ägaren till tomten n:o 7 i qvarteret Hägerberget, meddelade beslut, skulle för utvidgning af Norra Tullportsgatan från samma tomt afskiljas, desto mindre torde kunna anses hafva varit inbegripet i det köp, hvarigenom svaranden förvärfvat äganderätt till berörda tomt, som, vid den i anledning deraf utaf stadsingeniören den 27 Januari 1870 företagna uppmätning för utfärdande af designation å tomten, omförmälda jordstycke, i likhet med förhållandet vid nästförutgående designation den 25 Augusti 1859, från mätningen uteslutits och ej heller upptagits såsom tillhörande tomten mo 7 å de vid designationerna deröfver fogade planritningar, samt svaranden, hvilken vid tomtens, uppmätning den 27 Januari 1870 tillstädesvarit, ej, så vidt det dervid förda protokoll utvisar, mot mätningen gjort någon anmärkning eller den derpå grundade designation öfverklagat, utan åberopat densamma för vinnande af lagfart och fasta å den inköpta tomten; alltså och då svaranden ej ens föreburit, att han annorledes, än genom förutnämnda köp, åtkommit ifrågavarande jordstycke, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af domstolarnes beslut, pröfva rättvist ålägga svaranden att, inom 4 månader från den dag, Kongl. Maj:ts dom utfärdas, till den angränsande, staden ostridigt tillhöriga Norra Tullportsgatan sagda jordstycke utlägga, vid äfventyr att staden eljest må äga att på svarandens bekostnad om utläggningen besörja». Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 15 förutnämnde Juli (i närvaro af justitieråden Carleson, Naumann, Bolin, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle ■ och Strandberg) bifölls nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 6 Augusti 1872. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.