--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 695 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 695 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-08-06 url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-695/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 695 Angående aftal om fartygs befraktande för last af plankor och bräder. Underskrifter å certeparti. Handelsbruk i fråga om fraktberäkningen. Ersättning för brutet fraktaftal. --- Sjölagen SS 73, 87, 321. Sedan sjökaptenen V. F. Norberg, såsom ägare af skonerten »Activ», uppdragit åt skeppsklareraren L. Telin i Trelleborg att med handlanden C. G. Mæchel i Westervik afsluta aftal om fartygets befraktande, uppgjordes den 25 Januari 1870 ett certeparti, undertecknadt: »Carl G. Mæchel. för kapten Rosenquist. Befraktare. F. A. Fogelmark & son, enligt ordres i bref af den 22 dennes från herr L. Telin. Afslutadt, F. A. Fogelmark & son genom Henr. Klintorph». Enligt detta certeparti åtog sig kaptenen Rosenquist, förande skonerten »Activ», att för hela seglationstiden 1870 ställa fartyget till Mæchels disposition och med last af plankor eller bräder afsegla från Solstadström, Werkebäck, Westervik eller Gamlebyviken till dansk eller tysk hamn vid Öster- s. 696 Sida 696 i årgången börjar här sjön, enligt ordres, som vid konnossementernas tecknande närmare angåfves; hvaremot Mæchel skulle, när lasten blifvit â lossningsorten riktigt aflemnad, betala viss frakt, beräknad för hvarje tolft okantade plankor och bräder efter virkets bredd. Vidare innehöll certepartiet bestämmelser om kaplake, klareringsafgifter, arbets- och liggedagar m. m., hvarefter förekom följande: »Med allt öfrigt förhålles efter gällande sjölag och vanlig usance». »Skadeersättning för icke uppfyllande af detta certeparti det kalkylerade fraktbeloppet». I konnossement den 12 Maj 1870 erkände kaptenen Rosenquist sig hafva af Mæchel emottagit å »Activ», liggande i Werkebäck, 338 tolfter 11 stycken plankor och bräder, enligt specifikation, att leverera i Kiel emot en öfverenskommen frakt »enligt certeparti». Enligt frakträkning, uppgjord i Kiel den 10 Juni 1870, skulle frakten utgöra 841 rdr 91 öre. Samma dag telegraferade Telin från Trelleborg till Mæchel: »Activs rederi protesterar, om ej fraktberäkningar ske efter virkets medelbredd. Accepteras ej detta, upphäfves befraktningen», samt vidare dagen derpå: »Activs» certeparti upptager ej någon slags coutume; till följd af dagstelegramen antager således fartyget annan frakt». Sedan Mæchel, med företeende af dessa telegramer och certepartiet, hos notarius publicus i Westervik anmält protest och gjort »Activs» rederi och befälhafvare ansvarige för fraktaftalets brytande, hvarvid han tillika tillkännagifvit, att han på första telegramen svarat: Bräderna mätas, enligt coutume och lag, på smalaste stället. Activ beordras lasta nu i Solstadström», uttog Mæchel å Norberg stämning till rådstufvurätten i Trelleborg med yrkande: att som rederiet ensidigt brutit fraktaftalet, och fartyget kunnat under seglationstiden göra fem ytterligare resor till Kiel, rederiet måtte åläggas godtgöra Mæchel skadan med »kalkylerade fraktbeloppet tillhopa 4,220 rdr» jemte ränta, samt Mæchel berättigas att för ersättningens utfående hålla sig antingen till fartyget eller Norberg personligen, hvilketdera Mæchel för godt funne. s. 697 Sida 697 i årgången börjar här Norberg invände, att soin, enligt 11 § Skeppsklarerareförordningen den 25 Oktober 1861, alla afhandlingar om befraktning af fartyg skulle förses med kontrahenternas och skeppsklarerarens egenhändiga underskrifter; men åberopade certepartiet ej vore undertecknadt af fartygets redare eller skepparen, certepartiet alltså måtte förklaras ogildt, och bestridde Norberg att i vidare svaromål ingå. Mæchel anmärkte härvid, att det mest brukliga vore att fraktaftal afslutades genom mäklare. Fogelmark & son hade haft bemyndigande att för rederiets räkning afsluta och underteckna certepartiet. Vid det oemotsagda förhållande, att Norberg efter certepartiets upprättande fullbordat en af de deri bestämda resor, samt till följd af hvad för öfrigt förekommit, ansåg rådstufvurätlen, utan att ingå i vidare pröfning af certepartiets för Norberg bindande egenskap, Norberg böra afgifva hufvudsakligt svaromål. Härefter anförde Norberg: Certepartiet hade ej blifvit af skeppsklareraren egenhändigt underskrifvet, och när således den till grund för krafvet åberopade handling från början saknat ömsesidigt bindande kraft, hade den ej kunnat erhålla sådan derigenom, att skepparen, utan att genom sin underskrift deråt gifva sitt godkännande, på god tro underkastat sig en varutransport för en gäng, hvarigenom han fått erfara att man genom vrång tillämpning och tydning af den ogiltiga handlingen sökt tillskansa sig omkring en tredjedel af den frakt, honom tillkom. Mæchel erinrade häremot: Norberg hade erkänt att han gifvit Telin uppdrag att uppgöra om befraktningen, och skeppsklarerarefirman Fogelmark & son, under åberopande af Telins ordre den 22 Januari 1870, hade tecknat skepparens och sitt eget namn å certepartiet. Att nämnde firma låtit sin bokhållare Klintorph teckna firmans namn, vore öfverensstämmande med allmänt handelsbruk. Dessutom hade skepparen i konnossementet åberopat certepartiet och fullgjort detsamma för en resa. Certepartiet måste alltså anses för Norberg bindande. s. 698 Sida 698 i årgången börjar här Derjemte åberopade Mæchel intyg af skeppsklarerarefirmorna Fogelmark & son i Westervik och Sven Söderberg & Bolin i Calmar; innehållande förstnämnda intyg: att vid de befraktningar af okantade bräder och plankor för Östersjöhamnar, som förekomma från Waldemarsviks distrikt, mätningen i och för fraktberäkning alltid och utan undantag sker på smalaste stället, efter hvilket mätningssätt, och endast efter detta, såväl inköpen som försäljningarne till de utländska trävaruhandlarne äga rum. Söderberg & Bolin intygade, att vid alla de befraktningar af okantade bräder från »Smålandshamnar» till andra Östersjöhamnar, som hos dem förekommo, beräknades lasten per tolft 6 alnar 1’4 tums 12 tum med öfver- och understigande tumtal efter den smalaste delen af bredden. Norberg genmälde vidare: Han hölle icke osannolikt att trävaruförsäljare i Wertervik och Calmar sökte etablera en sådan s. k. coutume, för att inspara en betydlig del af sina fraktkostnader; men detta vore ej lag för den, som ej hade äran att höra till det distriktet. — Med lika mycket skäl skulle å andra sidan kunna fordras att frakten för bräder beräknades efter dessas största bredd. Begge metoderna vore dock oriktiga, och det rätta låge midt emellan. Antingen borde mätningen ske på midten af virket, eller ock borde det bredaste och smalaste stället mätas, och hälften af begge dessa mått utgöra midtelbredden. Alla andra mätningssätt vore oriktiga och ensidiga samt kunde ej försvaras under namn af »coutume». Mæchels beräkning af det antal resor, fartyget skulle kunnat göra, vore mycket osäker, såsom beroende på väder och vind, tillgång på virke, afnämare, blokad af hamnar m. m. Norberg bestridde alltså krafvet. Mæchel yttrade slutligen: Den coutume borde tillämpas, som gällde der certepartiet slöts eller der det skulle verkställas; och då bräderna blifvit köpta och sålda efter mätning å smalaste stället, vore det orimligt att annan grund skulle följas vid fraktberäkningen. Rådstufvurätten yttrade i utslag den 14 November 1870: att ehuru ifrågavarande certeparti icke vore i enlighet med s. 699 Sida 699 i årgången börjar här 11 § i Skeppsklarerareordningen den 25 Oktober 1861 af båda kontrahenterna egenhändigt underskrifvet; likväl och enär någon påföljd för en dylik underlåtenhet icke vore för kontrahenterna stadgad, och 73 § Sjölagen den 23 Februari 1864 dessutom vilkorligen medgåfve att fraktaftal finge slutas utan att ens skriftligen affattas; samt ostridigt vore att Norberg, sedan han uppdragit åt skeppsklareraren Telin att föranstalta om frakt för skonerten »Activ», som tillhörde Norberg ensam, och af Telin emottagit meranämnda certeparti, låtit sagda fartyg för Mæchels räkning göra en resa från Werkebäck till Kiel; men Norberg, då annat förhållande icke blifvit i ringaste mån ådagalagdt, måste anses hafva låtit nämnda resa, på sätt det af fartygsbefälhafvaren å lasten utfärdade konnossement jemväl innehölle, verkställas till följd af åberopade certepartiet och, om än icke förut, så åtminstone genom berörda begagnande godkänt samma handling, funne rådstufvurätten certepartiet vara i afseende å rättsförhållandet emellan parterna fullkomligt bindande; och emedan Norberg, sedan Mæchel nekat betala den betingade frakten efter annan beräkning än virkets bredd å smalaste stället, vägrat fullgöra sina förbindelser enligt certepartiet; men Mæchel destomindre kunde anses hafva genom berörda beräkningssätt å sin sida brutit certepartiet, som detta uttryckligen innehölle, att, förutom vissa bestämda fall, hvarom nu icke vore fråga, »i öfrigt» och således jemväl i afseende på virkets uppmätning skulle förfaras efter »gällande sjölag och vanlig usance», samt Norberg icke gittat förneka Mæchels af två skepp sklarerare vitsordade uppgift, att förberörda mätningssätt vore vanligt vid befraktning mellan de uti certepartiet omförmälda hamnar; ty och med afseende å bestämmelserna i certepartiet om skadeersättningens belopp, och då frakten för den af »Activ» för Mæchels räkning verkställda resa utgjort 841 riksdalet 93 öre, pröfvade rådstufvurätten, jemlikt grunderna uti 87 § Sjölagen den 23 Februari 1864, rättvist förpligta Norberg, vid tvång af utmätning, att genast mot qvitto till Mæchel utgifva 841 riksdaler 93 öre för hvarje resa mellan de i certepartiet omförmälda hamnar, s. 700 Sida 700 i årgången börjar här som skonerten »Activ» kunnat verkställa från den 10 Juni 1870 till samma års slut, hvilket antal resor, i brist af åsämjande parterna emellan, skulle bestämmas, dock ej utöfver fem, af gode män, utsedda i enlighet med 321 § i Sjölagen, äfvensom att å detta belopp erlägga fem procent ränta från den 18 Juli 1870 till dess betalning skedde; och berättigades Mæchel att för utfående af den sålunda bestämda fordringen hålla sig ej mindre till ofvannämnda fartyg än äfven till Norberg personligen. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der Norberg efter vad fullföljt talan, meddelade dom den 20 December 1871 och fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag, hvilket alltså fastställdes. Norberg sökte i underdånighet ändring. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Fâhrœus samt konstituerade revisionssekreterarne Lagergren, föredragande, och Glimstedt) afgaf underdånigt betänkande den 3 Juli 1872 af följande innehåll: »Emedan ifrågavarande fraktaftal, om än för sökanden bindande, icke innehåller någon bestämmelse derom att, såsom svaranden påfordrat, frakten skulle beräknas efter det inlastade virkets bredd på smalaste stället, samt svaranden icke emot sökandens bestridande styrkt, att detta beräkningssätt är med vanligt handelsbruk öfverensstämmande; ty och då följaktligen sökandens vägran att på sådant af svaranden förelagdt vilkor fortsätta skeppningen icke torde för sökanden medföra den påföljd, fraktaftalet innehåller för underlåtenhet att detsamma fullgöra, nemligen att betala det »kalkylerade fraktbeloppet», hemställer redre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ogilla svarandens stämningstalan». Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 16 i nyssnämnde månad; och som vid afgörandet skiljaktiga meningar yppades,företogs omröstning, hvarvid justitierådet Strandberg fastställde hofrättens dom. Justitierådet Lagerstråle yttrade: »Enär, vid det förhållande, att omförmälda certeparti icke innefattar öfverens- s. 701 Sida 701 i årgången börjar här kommelse om visst antal resor med det befraktade fartyget, bestämmelsen i certepartiet att skadeersättningen för detsamma skulle utgöra det kalkylerade fraktbeloppet, efter mitt omdöme, icke må, emot sökandens bestridande, gifvas vidsträcktare tillämpning, än att fraktbeloppet för en resa skall utgöra ersättningen för den underlåtenhet att fullgöra certepartiet, som å sökandens sida ägt rum, pröfvar jag för min del rättvist i så måtto ändra domstolarnas beslut, att sökandens ersättningsskyldighet nedsättes till 841 riksdaler 93 öre med den af rådstufvurätten derå bestämda ränta». Justitierådet Olivecrona förenade sig med justitierådet Strandberg. . Justitierådet von Hofsten instämde uti den af justitierådet Lagerstråle yttrade mening. Justitierådet Bolin anförde: »Lika med domstolarne finner jag sökanden, som egenvilligt brutit ifrågavarande fraktaftal, vara pligtig att derför gifva Mæchel skadestånd; men emedan den i åberopade certepartiet till grund för beräkning af slikt skadestånd intagna bestämmelse hvarken är af beskaffenhet, att i förevarande fall, der fraktaftalet blifvit till en del fullgjordt, i och for sig kunna tjena till grund för ersättningens bestämmande eller i öfrigt föranleder dertill, att endast frågan om det antal fraktresor emellan ofvan omförmälda hamnar, som kunnat under uppgifna tiden med skonerten Activ verkställas, finge, med antagande af visst fraktbelopp för hvarje resa, till gode mäns bestämmande öfverlemnas, pröfvar jag för min del, med ändring härutinnan af domstolarnas beslut och tillämpning af 87 § Sjölagen, skäligt förpligta sökanden att i omstämda hänseendet till Mæchel utgifva skadestånd efter bestämmande af skiljomän, valda i den ordning, 321 § samma lag föreskrifver, jemte fem procent ränta å det belopp, som sålunda kan blifva bestämdt, från den 18 Juli 1870, med rätt för Mæchel att för sin berörda fordran jemväl hålla sig till ofvannämnda fartyg». Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens under- dåniga betänkande. s. 702 Sida 702 i årgången börjar här Justitierådet Carleson biträdde det af justitierådet Lagerstråle afgifna yttrande, i enlighet hvarmed Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Augusti 1872. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.