--- citation: Naumanns tidskrift 1872 s. 706 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1872 s. 706 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-04-17 keywords: - Testament st agar e url: "https://ratiolex.se/naumann/1872/s-706/" source: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1872 s. 706 Förste testamentstagare eller testamentstagares näste efterträdare? Ärfdabalkens 16 kap. 1 § enligt dess lydelse i K. Förordningen den 27 April 1810. Fideikommiss ? --- Prosten Kristian Willhelm Rodhe och hans hustru Severina Petronella Rodhe, född Wallin, upprättade den 30 September 1801 testamente, hvaruti, bland annat, stadgades: — 2:0) — »skall, om hustrun lefver efter, fastigheterna emellan henne och barnen delas så, att modern, i stället för sin lott i den fastighet, som är köpt under vårt äktenskap, erhåller Timmersjö och Hallagård samt Gabelynga med torpet Stenhuset och det i sin lifstid, såvida hon icke träder i annat gifte; men skulle hon genom gifte förändra sitt stånd, afträder hon dessa hemman till våra barn enligt 5 §; men lefver mannen efter, då delas lösören icke, utan höra honom ensamt till, så länge han ogift förblifver; och i den händelse någon af våra barn skulle vilja klandra detta förordnande om Timmersjö till deras moder under sin enkotid, med föregifvande, att detta hemman är till någon del ärfdt, så förordnar jag härmedelst, att, i händelse af klander, hon då erhåller fullt surrogat derför af min förvärfda fastighet, hvarest hon den åstundar. 3:o) Skall den efterlefvande disponera alla fastigheter och deras revenyer, så länge den ogift är och anständigt samt efter hvars och ens olika behofver uppföder barnen, utan afseende om den ena påkostas mer och den andre tarfvar mindre, till dess sönerna myndiga kunna sin odal fästa, och döttrarna blifva gifta och få annamma sina fastighetslotter, som vårt underskrifna delningsprojekt utvisar. 6:0) Timmersjö och Hallagård, belägna i Halmstads, härad och Harplinge socken, kommer alltid i everldeliga tider s. 707 Sida 707 i årgången börjar här att bibehållas och ägas af våra barn och efterkommande utan minsta förtydning och således få aldrig abalieneras från familjen, så länge någon är, som af oss härstammar; kommandes nu äldsta sonen att tillträda efter sin moders död eller gifte denna egendom och sedan arfvinge efter arfvinge; alltid äldste sonen, men, i brist af manlige arfvingar, äldste dottern att med lika vilkor emottaga dessa 112 hemman; dock bör alltid tillträdaren betala till sina medarfvingar ett tusen riksdaler i gångbart mynt, antingen de äro en eller flera». Genom tillägg af den 12 Septemper 1806 till testamentet stadgade bemäkle makar: »att tillträdaren af Timmersjö skall alltid betala till sina medarfvingar två tusen rdr i gångbart mynt i stället för de i 6 § nämnde ett tusen rdr, om den hafver två eller flera syskon; men är ej mer än ett syskon, betalas till detsamma endast ett tusen rdr banko. Skulle ingen vilja betala nämnde summa, får det brukas samfäldt af syskonen, men aldrig abalieneras från familjen». Sedan prosten Rodhe aflidit den 14 Juli 1811, bevakades testamentet af enkan Rodhe vid Himble häradsrätt, som utställde testamentet till kommunikation med vederbörande. Den 20 November 1811 förrättades arfskifte efter prosten Rodhe, dervid enkan Rodhe och äldsta sonen Magnus Rodhe yttrade sin önskan att testamentet måtte äga bestånd; hvarjemte Magnus Rodhe förklarade, att han ansåge uppenbart dels att testamentet, i anseende till den i 6 punkten föreskrifna fideikommissnatur å Timmersjö, Hallagården och Gabelynga, borde rättas efter då gällande författningar; dels ock att han eller den af hans bröder, som efter prostinnan Rodhe finge tillträda ofvannämnde egendomar, då borde derför betala från sig till sina öfriga syskon de i testamentstillägget stadgade två tusen rdr banko. »Af dessa anledningar och efter ett moget öfvervägande kommo samtliga sterbhusintressenterna om testamentets förstånd, förtydligande och efterlefnad så väl som om de öfriga till skiftet hörande omständigheter öfverens: att prostinnan s. 708 Sida 708 i årgången börjar här Rodhe i sin lifstid eller så länge hon enka sutte skulle erhålla till sin besittning och fria disposition frälsehemmanen Timmersjö, 1 mantal, Hallagården l/2 mantal, och Gabelynga, 14 till 1/16 mantal, jemte dithörande torpet Stenhuset; att dessa fastigheter, efter hennes frånfälle eller afträde, utom annan beräkning i sitt öfriga fastighetsarf än den aflidne prosten Rodhe vid fördelningen deraf afsett, skulle emottagas af äldste sonen Magnus Rodhe, om han då lefde, eller eljest af hans äldste son, om en sådan gåfves, eller åter i annat fall af hans äldsta dotter, eller, ifall han barnlös aflede, af hans lefvande äldste broder, i allt fall emot utbetalning till prosten Rodhes öfriga barn eller rättsinnehafvare af två tusen rdr banko, hvilka dem emellan lagligen och lika fördelades; dock så, att, ehuru dessa fastigheter, såsom testamenterade, af den tillträdande emottoges, den i prosten Rodhes testamente 6 punkten stadgade successionsordning och fideikommissegenskap å dessa fastigheter likväl ej finge sträcka sig längre än K. Förordningen den 27 April 1810 tilläte, utan måste tillgodonjutandet af denna egendom sedermera ankomma på förste tillträdarens lagliga förordnande eller arftägt efter honom; samt att, derest åter hända skulle, att den till egendomens tillträde, efter hvad före stode, berättigade, vid prostinnan Rodhes frånfälle eller afträde icke funne sig uti eller förmådde med ofvanberörde betalningsvilkor emottaga den, komme den då honom och samtlige hans medarfvingar efter prosten Rodhe tillgodo, såsom lag i allmänhet bjöde». Vid utläggning af lotterna tillades »till enkefru prostinnan Rodhe de henne till besittning i sin lifstid eller enketid upplåtne frälsehemmanen Timmersjö, Hallagården och Gabelynga». Magnus Rodhe, som efter modern tillträdt och innehaft berörde tre fastigheter, afled den 11 September 1867, och i bouppteckningen efter honom upptogos såsom tillgång nämnde fastigheter, uppskattade till 20,000 rdr. Den 27 Mars 1869 förrättades arfskifte efter Magnus Rodhe, dervid hans äldste son rektorn Johan Rodhe anförde: s. 709 Sida 709 i årgången börjar här I enlighet med C. W. Rodhes testamente och öfverenskommelsen vid arfskiftet efter honom hade Magnus Rodhe, såsom förste fidei kommissarie eller testamentstagare efter C. W. Rodhe och hans hustru, emottagit ifrågakomne fastigheter utöfver sin arfslott. Sterbhusdelägarne efter C. W. Rodhe hade väl ägt besluta om fördelningen af boet, men icke att fastställa bestämmelser, som i en framtid lade hinder i vägen för laglig behandling af den ene eller andre arfvingens egendom. Kongl. Förordningen af den 27 April 1810 kunde icke vara tillämplig å ifrågakomne, långt förut upprättade testamente och i allt fall hade äfven enligt nämnde förordning testator ägt att utnämna gåfvotagarens nästa efterträdare, som i detta fall vore rektorn Rodhe. Derföre yrkades att honom måtte tillerkännas rättighet att såsom fideikommissarie utan lott och byte tillträda omförmälda fastigheter, emot erläggande af de stadgade två tusen riksdalerna banko. Några af arfvingarna ansågo deremot C. W. Rodhes testamente hafva uppnått sin bestämmelse i det att hans enka såsom förste innehafvare och Magnus Rodhe såsom andre innehafvare varit i åtnjutande af besittningsrätten till fastigheterna; hvarföre ock påstods, att samma fastigheter måtte lagligen fördelas. I anledning af detta påstående anmärkte rektorn Rodhe, att enär C. W. Rodhe och hans hustru gemensamt upprättat ifrågavarande testamente, Magnus Rodhe icke kunde betraktas annat än såsom den der först njutit frukterna af samma testamente, hvaraf ock följde att fastigheterna borde öfvergå till rekforn Rodhe. Skiftesmännen förklarade: att som Magnus Rodhe efter sina föräldrars död varit den förste, som till följd af omförmälde fideikommisstiftelse varit berättigad att taga i besittning nämnde fastigheter, desamma nu borde tillfalla Magnus Rodhes äldste son rektorn Rodhe. Rektorn Rodhe stämdes derpå till Inlands Södra häradsrätt af sina medarfvingar med påstående: att som C. W. Rodhes och hans hustrus testamente, vid det förhållande att s. 710 Sida 710 i årgången börjar här Timmersjö och Hallagård (nu är ej fråga om Gabelynga) varit C. W. Rodhes enskilda egendom, icke finge betraktas såsom en för everldeliga tider gällande fideikommisstiftelse utan såsom ett inbördes testamente, på grund hvaraf först C. W. Rodhes enka och sedan prosten Magnus Rodhe innehaft sagde hemman, hvilka följaktligen och med hänsigt till stadganderna i K. Förordningen den 27 April 1810 efter prosten Magnus Rodhes död borde fördelas efter lag emellan hans arfvingar, det efter honom upprättade arfskifte måtte, beträffande berörde två hemman, rättas så, att käranderna bekomme sina lotter i desamma. Rektorn Rodhe åberopade, hvad han förut i frågan andragit, och tillade, att det i förevarande tvist’ vore likgiltigt, om, såsom käranderna uppgifvit, Timmersjö och Hallagården i C. W. Rodhes hand varit enskild egendom, eller om, såsom i 2 punkten af testamentet antyddes, en del af Timmersjö varit arfvejord, enär testamentet stadgade, att surrogat af aflingejord kunnat sättas i stället för Timmersjö med tillhörigheter, om arfvingarne så funnit för godt, samt arfskiftet efter C. W. Rodhe utvisade, att Timmersjö, Hallagården och Gabelynga då varit värda allenast 2,366 rdr 32 sk. banko, och att de fastigheter, som under C. W. Rodhes och hans hustrus äktenskap inköpts och emellan barnen skiftats, värderats till 7,775 rdr 13 sk. banko, så att således barnen i sjelfva verket undfått mångdubbelt surrogat för den del af Timmersjö, som tilläfventyrs varit af arfvejords natur i ena eller andra makens hand. Käranderna inlemnade handlingar, af hvilka inhemtades: att bland tillgångarna i boet efter C. W. Rodhes fader upptagits 1 mantal Timmersjö, om hvilket Rodhes fader i testamente den 29 Januari 1781 förordnat, att detsamma skulle af hans enka i hennes lifstid besittas och efter hennes död tillfalla deras barn, med rättighet för en af dem att utlösa de öfriga; att C. W. Rodhe enligt köpebref den 22 April 1782 af sina medarfvingar köpt 5/6 af Timmersjö; samt att C. W. Rodhe och hans hustru sammanvigdes den 29 Juni 1788. Hv ad åter anginge Hallagården, kunde käranderna s. 711 Sida 711 i årgången börjar här icke då styrka, att det varit C. W. Rodhes enskilda egendom, men ansågo detta icke inverka på saken. Häradsrätten yttrade medelst utlag den 27 April 1870: att alldenstund prosten C. W. Rodhe och Severina Petronella Rodhe uti testamentet den 30 September 1801, med tillägget dertill af den 12 September 1806, förordnat, att Timmersjö och Hallagård skulle i everldeliga tider ägas och bibehållas af deras barn och arfvingar med rätt för äldste sonen att tillträda egendomen efter moderns död eller gifte och sedermera äldste sonen, arfvinge efter arfvinge, med skyldighet för tillträdaren att betala till sina medarfvingar 2,000 rdr i gångbart mynt; fördenskull och emedan vid det förhållande, att sagde makar gemensamt upprättat förutnämnde testamente, deras äldste son prosten Magnus Rodhe varit den förste tillträdaren af fideikommissegendomen; ty och som i K. Förordningen den 27 April 1810 ej förbjudits att i afseende å fast egendoms bortgifvande förordna om testaments- eller gåfvotagarens nästa efterträdare samt det följaktligen vore utan inflytande på bedömandet af detta mål, om sagde förordning, såsom utfärdad efter testamentets upprättande, i målet ägde tillämpning eller icke, förklarade häradsrätten rektorn Rodhe, såsom prosten Magnus Rodhes och hans hustrus äldste son, vara berättigad att, på grund af prosten C. W. Rodhes och hans hustrus förenämnda testamente, tillträda ett mantal Timmersjö med underlydande ett halft mantal Hallagård, mot det att han betalade två tusen rdr banko till fördelning emellan sina medarfvingar. Rektorn Rodhes vederparter vädjade till Göta hofrätt. Magnus Rodhe hade icke kunnat betraktas såsom förste tillträdaren af ifrågakomne fastigheter, då dels testamentet tydligen utvisade, att samma fastigheter varit C. W. Rodhes enskilda egendom, hvilket dessutom, hvad anginge Timmersjö, blifvit behörigen styrkt; dels ock ostridigt vore, att efter C. W. Rodhes död hans enka under sin återstående lifstid innehaft berörda fastigheter, hvilket åter grundats endast på C. W. Rodhes i testamentet uttalade yttersta vilja. Då således uppenbart vore, att Magnus Rodhe varit andre s. 712 Sida 712 i årgången börjar här tillträdaren af fastigheterna, följde ock deraf, att desamma numera efter hans död borde anses såsom arfvejord. På grund häraf yrkades: att, med upphäfvande af häradsrättens beslut, käromålet måtte bifallas. Hofrätten fastställde medelst dom den 14 April 1871 häradsrättens utslag. Om denna dom förenade sig vice häradshöfdingarna Fagerberg och Heurlin, assessoren Lejman och hofrättsrådet Granfeldt; hvaremot vice häradshöfdingen Runbäck yttrade: »Enär handlingarna visa, att prosten C. W. Rodhe, som den 29 Juni 1788 ingått äktenskap med sin hustru Severina Petronella Wallin, ärft en del i hemmanet Timmersjö efter sin år 1781 aflidne fader prosten C. 0. Rodhe och den 22 April 1782 köpt återstående delen i samma hemman af sina medarfvingar i sterbhuset efter sistbemälde prost; samt Timmersjö således varit prosten C. W. Rodhes enskilda odaljord, deri hans hustru ej ägt någon lott, måste de bestämmelser angående sagde hemman, hvilka förekomma i C. W. Rodhes och hans hustrus ifrågavarande testamente, anses såsom C. W. Rodhes enskilda förordnanden, dem han meddelat oberoende af hustruns vilja; och alldenstund prosten C. W. Rodhe i testamentet stadgat dels att hans hustru, om hon honom öfverlefde, såsom vederlag för sin giftorätt i de under makarnes äktenskap förvärfda fastigheter, skulle erhålla, utom de två andre i detta mål omstämde fastigheter, hemmanet Timmersjö, hvilket hustrun intill sin död, såvida hon icke trädde i nytt gifte, skulle äga besitta med oinskränkt rätt att öfver hemmanets förvaltning efter behag förfoga, dels ock att, efter hustruns död eller inträde i nytt gifte, hemmanet för all framtid skulle innehafvas af någon utaf makarnes afkomlingar, arfvinge efter arfvinge, utan att C. W. Rodhe i något afseende tillerkänt sina afkomlingar bättre rätt till hemmanet än den, som varit hustrun medgifven; fördenskull och emedan ostridigt är, att på grund af detta förordnande Timmersjö efter prosten C. W. Rodhes död innehafts först af hans oftanämnda hustru Severina Petronella Wallin, så länge hon lefvat, och sedan af hans son prosten s. 713 Sida 713 i årgången börjar här Magnus Rodhe intilldess han den 11 September 1867 aflidit, samt Severina Petronella Wallin och Magnus Rodhe således måste anses, den förra såsom förste emottagaren af C. W. Rodhes ifrågavarande gåfva och Magnus Rodhe såsom andre gåfvotagaren; ty och då, jemlikt bestämmelsen i 16 kap. 1 § Ärfdabalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 27 April 1810, hvilken förordning, som blifvit till efterlefnad gällande före C. W. Rodhes död, är på förevarande fall tillämplig, hemmanet Timmersjö i Magnus Rodhes hand iklädt sig egenskap af arfvejord, pröfvar jag, med ändring af häradsrättens utslag och omstämda arfskiftet, lagligt förklara, att någon rätt till Timmersjö icke med anledning af testamentet tillkommer rektorn Johan Rodhe, samt att dennes vederparter äro berättigade att utbekomma sina i sagde hemman efter Magnus Rodhe ärfda andelar, hvilkas storlek, derest parterna icke kunna derom sämjas, bör vid nytt skifte i laga ordning bestämmas; men då icke visadt blifvit, att hemmanet Hallagård eller någon del deraf utgjort prosten C. W. Rodhes enskilda fastighet, vid hvilket förhållande det må antagas, att detta hemman varit honom och Severina Petronella Wallin gemensamt tillhörigt; alltså och med afseende derå att vid det år 1811 efter C. W. Rodhe förrättade arfskifte hemmanet Hallagården i öfverensstämmelse med testamentets innehåll tilldelats Severina Petronella Wallin såsom ersättning för det hon till sina barn öfverlåtit sin giftorätt i flere andre fastigheter, som varit för henne och mannen gemensamma, varder häradsrättens beslut, hvarigenom rektorn Johan Rodhe förklarats berättigad att ensam tillträda detta hemman, af mig faststäldt; dock åligger det Johan Rodhe att i enlighet med testamentets föreskrift till sina medarfvingar efter prosten Magnus Rodhe utbetala så stor del af tre tusen riksdaler riksmynt, som för Hallagården belöper efter dess taxeringsvärde i förhållande till taxeringsvärdet för hela egendomen Timmersjö och Hallagården». Underdånig talan fullföljdes emot hofrättens dom af rektorn Rodhes vederparter, hvilka åberopade hvad de förut s. 714 Sida 714 i årgången börjar här yttrat och företedde Halmstads häradsrätts den 4 November 1805 för C. W, Rodhe utfärdade fastebref å 1/2 mantal Hallagård, som han enligt köpebref den 2 September 1772 köpt af sina föräldrar. Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Segebaden, föredragande, samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers och Lagergren) yttrade i underdånigt betänkande den 29 Februari 1872: »Alldenstund vid häradsrätten blifvit upplyst, att prosten C. W. Rodhe, som den 29 Juni 1788 ingått äktenskap med sin hustru Severina Petronella Wallin, ärft en del af hemmanet Timmersjö efter sin år 1781 aflidne fader prosten C. O. Rodhe, och den 22 April påföljde år köpt återstående delen i hemmanet af sina medarfvingar, och sökanderna hos Kongl. Maj:t styrkt, att Halmstads häradsrätt den 4 November 1805 för bemälde C. W. Rodhe utfärdat fastebref å ett halft mantal Hallagården, hvilket han enligt köpebref den 2 September 1772 tillhandlat sig af sina föräldrar, samt dessa hemman följaktligen varit prosten C. W. Rodhes enskilda odaljord, deri hans hustru ej ägt någon lott, vid hvilket förhållande de uti ifrågavarande testamente angående samma hemman meddelade bestämmelser utgjort C. W. Rodhes enskilda förordnanden, dem han meddelat oberoende af hustruns vilja; fördenskull och emedan prosten C. W. Rodhe i testamentet stadgat, dels att hans hustru, om hon honom öfverlefde, såsom vederlag för sin giftorätt i de under makarnes äktenskap förvärfvade fastigheter skulle erhålla, bland annat, hemmanen Timmersjö och Hallagård, hvilka hustrun intill sin död, såvida bon ej trädde i nytt gifte, skulle äga besitta med oinskränkt rätt att öfver hemmanens förvaltning efter behag förfoga, dels ock att efter hustruns död eller inträde i nytt gifte hemmanen för all framtid skulle innehafvas af någon af makarnes afkomlingar, arfvinge efter arfvinge; ty och då ostridigt vore att på grund af detta förordnande Timmersjö och Hallagård efter prosten C. W. Rodhes död innehafts först af hans hustru Severina Petronella Wallin, så länge hon left, och sedan af hans son prosten Magnus Rodhe, intilldess han den 11 September s. 715 Sida 715 i årgången börjar här 1867 aflidit, samt Magnus Rodhe således vore att anse såsom förste mottagarens näste efterträdare; alltså och enär, jemlikt 16 kap. 1 § Ärfdabalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 27 April 1810, hvilken förordning, som blifvit till efterrättelse gällande före C. W. Rodhes död, vore på förevarande fall tillämplig, hemmanen Timmersjö och Hallagård i Magnus Rodhes hand iklädt sig egenskap af arfvejord, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, förklara, att någon rätt till Timmersjö och Hallagård på grund af omförmälde testamente icke tillkomme svaranden, samt att sökänderna vore berättigade att erhålla sina i sagde hemman efter deras fader ärfda andelar, hvilkas storlek, derest parterna ej derom kunde åsämjas, borde vid nytt arfskifte bestämmas. Saken föredrogs den 13 Mars 1872 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Carleson, von Hofsten och Huss) bifollo nedre revisionens underdåniga betänkande. Justitieråden friherre Leuhusen och Wretman gillade hofrättens dom. Justitierådet Naumann yttrade: »Efter min uppfattning har begge makarnes hufvudafsigt med det inbördes testamentet, hvilket icke blifvit klandradt, varit att af Timmersjö och Hallagård stifta ett fideikommiss till förmån för deras äldste son och dennes afkomlingar enligt testamentsurkundens 6 punkt, af hvilket fideikommiss sonen Magnus Rodhe skulle blifva förste innehafvare, dock med vilkor, bland annat, att om, såsom här inträffat, hans fader först afled, ägde modern under sin enkotid temporärt utbyta sin giftorätt i boets öfriga fastigheter mot besittningen och revenyen af Timmersjö och Hallagården jemte Gabelynga »med torpet och stenhuset», så att revenyen af den fideikommitterade egendomen icke finge af förste fideikommissarien direkt åtnjutas, förr än modern gick i nytt gifte eller afled, hvaremot hon, jemte bestridande af barnens uppfostran, hade att till dem afstå sin giftorätt i makarnes under äktenskapet s. 716 Sida 716 i årgången börjar här inköpta fastigheter, uppgående dessa sistnämnda, enligt arfskifte efter den först aflidne testamentsgifvaren, till ett uppskattadt värde af 7,775 riksdaler 13 sk. banko, men. Timmersjö och Hallagården jemte Gabelynga endast till 2,366 rdr 32 sk. samma mynt; varande tillika uti ifrågavarande testamente stadgadt att, derest förordnandet om moderns rätt att under sin enkotid med ofvannämnda vilkor besitta och draga afkastningen af den fideikommitterade egendomen skulle klandras af någon bland barnen, hon då hade rätt att erhålla fullt surrogat derför af mannens förvärfda fastighet, hvar hon åstundade. Vid sådant förhållande finner jag Magnus Rodhe, som med sina syskons uteslutande bekommit den fideikommitterade egendomen mot den stadgade afgiften till medarfvinvarne två tusen rdr, vara att som förste testamentstagaren anse, hvadan jag gillar hofrättens dom». Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 April 1872. --- Källa: Naumanns tidskrift 1872, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.