---
citation: Naumanns tidskrift 1873 s. 243
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1873 s. 243
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1872-09-03
keywords:
  - Konkurs
url: "https://ratiolex.se/naumann/1873/s-243/"
source: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1873 s. 243

Bevakningar i konkurs. Betydelsen af ett utaf uppbördstjensteman utfärdadt s. k. reversal. Pröfning af ansökning om urarfvaförmån eller icke? Då borgenär i konkurs har större skuld till konkursboet, än fordran hos detsamma, åligger det ändock kon-

---

Inspektoren C. A. Andersson, i egenskap af förmyndare för affidne rådmannen S. W. W. Birgéns och hans jemväl aflidna hustrus enda barn Ester Viktoria Birgén, afträdde

s. 244 Sida 244 i årgången börjar här

den 29 Juli 1867, för vinnande af urarfvaförmån, bemälde makars efterlemnade egendom till deras borgenärer. Å inställelsedagen i den vid rådstufvurätten i Grenna anhängiga konkursen anmäldes fordringar af åtskilliga borgenärer och ibland dessa af stadsfiskalen Johan Engvall, som, under yrkande om förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder enligt Kongl. Förordningen den 8 Oktober 1861, bevakade 165 rdr 69’3 öre jemte ränta.

Till stöd för denna bevakning företedde Engvall i bestyrkta afskrifter:

a) en af rådmannen Birgén den 30 April 1861 upprättad redogörelse öfver Engvall tillkommande bötesmedel, enligt hvilken redogörelse Engvall skulle hafva att fordra 280 rdr 732/3 öre (rätteligen 278 rdr 732/3 öre), hvarå likvisst enligt Engvalls qvitto afbetalts den 27 Januari 1864 genom rådmannen Pettersson 154 rdr 50 öre;

b) en så lydande handling: «Till stadsfiskalen J. Engvall levereras hans såsom åklagare tillkommande andelar af vid Grenna rådstufvurätt ådömde och influtne böter under

nedannämnde år, nemligen 1861 .............228:42%

» 1860 ............. 224:17%

» 1859 ................8: 582/,

= 461: 18% Grenna uppbördskontor den 29 April 1862.

W. Birgén».

Varande å denna handling dessutom tecknadt: «1864 den 22 September har hr rådmannen Pettersson betalt, på ofvanstående, 90 rdr rmt qvitteras.

Engvall.»

Med förmälan, att berörde bötesmedel blifvit uppburna af Birgén, i hans egenskap af krono- och stadskassör, tillkännagaf Engvall vidare, att han vore skyldig Birgén enligt

förbindelse af den 3 Maj 1860 .15: — « « « 7 Dec. 1860 ............304: 36 och

« « « 5 Maj 1863 ..............10: 37

Summa rdr 329: 73.

s. 245 Sida 245 i årgången börjar här

I räkning uppställde skulle således Engvalls och Birgéns mellanvarande affärer hafva följande innehåll:

Engvalls fordran hos Birgén:

Bötesmedel.............................278: 732/3

» ......................461: 18% 739; 921/9,

Engvall bekommit af bötesmedlen 244: 50.

Skyldig Birgén enligt reverser 329: 73. 574: 23.

Saldo 165: 69’/3.

Emot denna bevakning anmärkte inspektoren Andersson att densamma vore oriktig, enär konkursboet ägde öfverskjutände fordran hos Engvall. Den åberopade handlingen af den 29 April 1862 utvisade nemligen tydligen, att penningar levererats till Engvall, ty annars skulle Engvall icke lemnat qvitto. Den på denna handling grundade fordran måste följaktligen anses såsom i allo obestyrkt. Dessutom vore att märka, det Engvalls skuld till Birgén enligt omförmälde skuldsedlar å 15 rdr och 304 rdr 36 öre löpte med ränta från år 1860. Andersson bestred följaktligen Engvalls fordringsanspråk och i alla afseenden den påyrkade förmånsrätten enär densamma icke vore lagligen grundad.

Vidare anmärkte andra borgenärer, att bland sterbhusets handlingar funnos tre af Engvall utfärdade qvittenser, en af den 8 Januari 1862 och två af den 26 April samma år, enligt hvilka Engvall skulle af honom tillkommande bötesandelar uppburit vid de särskilda tillfällena 175 rdr, 5 rdr 83] öre och 17 rdr 50 öre eller tillhopa 198 rdr 33] öre; och dessa belopp hade icke upptagits i Engvalls liqvid.

Engvall bestred allt afseende å dessa anmärkningar.

Rådstufvurätten yttrade i dom den 4 Maj 1868: att då den af Engvall åberopade handlingen af den 29 April 1862 icke utgjorde något bevis om Engvalls tillgodohafvande hos Birgén, utan tvärtom innehölle, att Birgén då till Engvall levererat bötesandelar till belopp af 461 rdr 18; öre, kunde Engvalls bevakning, såvidt den vore å samma handling grun_ dad, icke af rådstufvurätten godkännas; men enär öfrige borgenärerne icke förnekat riktigheten af Birgéns redogörelse-

s. 246 Sida 246 i årgången börjar här

räkning af den 30 April 1861, enligt hvilken Engvall haft hos Birgén innestående oredovisade bötesandelar till belopp af 280 rdr 733 öre, samt de af öfrige borgenärerne företedda tre qvitton â böter, som Engvall uppburit, icke syntes afse de i nämnde redovisning upptagne bötesmedel, pröfvade rådstufvurätten, Engvalls skulder till konkursboet oafsedde, rättvist godkänna Engvalls kraf af sistberörda bötesbelopp, med afdrag dock för de af Engvall under den 27 Januari 1864 derå qvitterade 154 rdr 50 öre, hvadan alltså 136 rdr (obs. rätteligen 126 rdr) 233 öre rätteligen utgjort Engvalls fordran å oredovisade bötesmedel, derför förmånsrätt efter 17 kap. 11 § Handelsbalken Engvall tillkomme; och som upplyst blifvet, att Engvall häftade i större skuld till konkursboet» stadgade rådstufvurätten, att hans godkända fordran 136 rdr 23; öre skulle afqvittas på de fordringar, som konkursboet ägde hos honom.

Parterna vädjade till Göta hofrätt, som yttrade i dom den 28 Juli 1871, att hofrätten icke funne skäl att på inspektören Anderssons vadetalan göra annan ändring i rådstufvurättens dom, än att beloppet, som bestämts att utgöra Engvalls fordran af oredovisade bötesmedel, förklarades rätteligen vara 126 rdr 23, öre; hvaremot och då den af Birgén upprättade handlingen af den 29 April 1862 utmärkte, att Birgén haft skyldighet att till Engvall redovisa bötesmedel, för åren 1859, 1860 och 1861 ådömde och influtne till belopp af 461 rdr 183 öre, utan att, emot Engvalls bestridande, handlingen utgjorde bevis derom, att samma medel verkligen kommit Engvall till godo, men de åberopade, af Engvall utgifne tre qvittenserna af den 8 Januari och den 26 April 1862 gåfve vid handen, att Engvall under år 1861 uppburit böter eller erkänt sig hafva blifvit godtgjord för böter, ådömde 1861 till ett sammanräknadt belopp af 198 rdr 33; öre, som, då annat förhållande icke vore af Engvall visadt, måste antagas vara inbegripne i nyssnämnde 461 rdr 18% öre, pröfvade hofrätten rättvist att, med ändring af rådstufvurättens dom i fråga om sistsagde belopp, berättiga Engvall att, med den af rådstufvurätten honom i öfrigt tillerkända

s. 247 Sida 247 i årgången börjar här

förmånsrätt, ur konkursboet utfå, utöfver hvad rådstufvurätten redan tilldömt honom, skilnaden emellan omförmälde 461 rdr 18% öre och 198 rdr 33, öre, eller 262 rdr 85] öre, efter afdrag dock för de under den 22 September 1864 å handlingen af den 29 April 1862 qvitterade 90 rdr och likaledes med rätt till qvittning härför å konkursboets hos Engvall ägand e större fodran.

Andersson sökte i underdånighet ändring och förmenade att de af Birgén upprättade handlingar och således äfven handlingen af den 29 April 1862 utgjorde redovisningar för af Birgén till Engvall levererade bötesmedel och utgjorde qvittenser i konkursmassans hand, att Engvall fått hvad honom bort tillkomma, samt följaktligen gåfve stöd åt motsatsen af hvad rådstufvurätten och hofrätten antagit. Andersson yrkade förty, att, med ändring af hofrättens dom, Engvalls bevakade kraf måtte såsom obestyrkt icke böra föranleda till någon betalnings- eller qvittningsrätt för Engvall.

Andersson hade uti ansökningen om afträdande af makarne Birgéns efterlemnade egendom tillika framställt anhållan om urarfvaförmån för sin myndling. .

Denna anhållan bestreds, under yrkande om åläggande för Andersson att sjelf godtgöra de fordringar, som ej ur afträdda egendomen kunde utgå.

Genom förenämnde dom förklarade rådstufvurätten, att det, enligt 29 § i Kongl. Förordningen om urarfvagörelse den 18 September 1862, icke tillkomme rådstufvurätten att angående nämnde anhållan i konkursen meddela utlåtande.

Andersson vädjade häremot till hofrätten och förmälde der, att det af rådstufvurätten åberopade lagrum icke gåfve stöd åt rådstufvurättens beslut. Nämnde lagrum stadgade nemligen, att fråga om befrielse för död mans gäld skulle pröfvas, då påstående om gäldens betalning emot arfvinge väcktes; och hela konkursmålet innefattade ju sådana påståenden. Här vore således det fall förhanden, som åberopade lagrummet stadgade för pröfning af urarfvaansökningen. An-

s. 248 Sida 248 i årgången börjar här

dersson påyrkade förty, att en sådan pröfning måtte äga rum.

Hofrätten fann dock icke skäl att meddela ändring i rådstufvurättens dom i berörde hänseende.

Andersson sökte i underdånighetändring jemväl härutinnan.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Fâhrœus och konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 26 Juli 1872, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit till annan ändring i hofrättens dom än att dels, enär stadsfiskalen Engvalls fordran enligt redogörelseräkningen af den 30 April 1861 rätteligen uppgått till 278 rdr 733 öre, samt Engvall i sin bevakning ej heller beräknat sitt tillgodohafvande enligt berörda räkning till högre belopp, Engvalls kraf på grund af samma räkning med derå antecknadt qvitto å redan uppburne 154 rdr 50 öre blefve till belopp af endast 124 rdr 233 öre godkändt; dels ock, beträffande Engvalls på åberopade handlingen af den 29 April 1862 grundade bevakning, rådstufvurättens derutinnan meddelade beslut af Kongl. Maj:t fastställes.

Föredraganden revisionssekreteraren Ryding yttrade: För min del hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit till annan ändring i hofrättens dom, än a t enär stadsfiskalen Engvalls fordran enligt åberopade redogörelseräkningen af den 30 April 1861 rätteligen uppgått till 278 rdr 733 öre, samt Engvall i sin bevakning ej heller beräknat sitt tillgodohafvande enligt berörda räkning till högre belopp, Engvalls kraf på grund af samma räkning med derå antecknadt qvitto å redan uppburna 154 rdr 50 öre varder till belopp af endast 124 rdr 233 öre godkändt.»

Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 9 Augusti 1872 gillade dess fleste ledamöter (justitieråden Carleson, Naumann, Rabe, Lagerstråle, Strandberg, och von Segebaden) den af föredraganden yttrade särskilda mening.

Justitierådet Almquist var härifrån i så måtto skiljaktig, att justitierådet i fråga om stadsfiskalen Engvalls bevakning,

s. 249 Sida 249 i årgången börjar här

ansåg, att som Engvalls fordran i Birgéns bo, enligt hvad hofrättens emot Engvall laga kraftvunna dom innefattade, uppginge till mindre belopp än hans skuld till samma bo, och Engvall följaktligen icke ägde någon rätt till betalning af de afträdda tillgångarna, sökandens emot Engvall i denna sak fullföljda talan icke borde till vidare yttrande föranleda.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 3 September 1872.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.