---
citation: Naumanns tidskrift 1873 s. 255
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1873 s. 255
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
url: "https://ratiolex.se/naumann/1873/s-255/"
source: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1873 s. 255

På enskilda fordringsägares ansökan, och utan magistrats föregående beslut eller borgmästares hörande, förordnar hofrätt, på uppgifna skäl, särskild ordförande i magistrat att hålla auktion å fastighet, som tillhörde ett konkursbo i staden, och uppgöra

---

Uti en till Göta hofrätt ingifven skrift anhöllo handlanden G. Blackstadius och Julie Blackstadius i Falkenberg, denna senare såsom fordningsägare i handlanden Blackstadii vid rådstufvurätten i nämnde stad anhängiga konkurs, att som magistratens ordförande, borgmästaren A. M. Lundberg, bevakat fordran i konkursen och sålunda vore jäfvig att förrätta dels en af magistraten, efter anhållan af sysslomännen i konkursen, till den 16 Januari 1872 utlyst auktion å konkursboets i staden belägna gård med tillhörande utmark och torfmåsse och dels liqviden om blifvande köpeskilling, hofrätten måtte förordna ojäfvig ordförande i magistraten att samma ärende behandla.

Med anledning häraf hade- hofrätten genom utslag den 9 i nyssnämnda månad förordnat rådmannen vice häradshöfdingen J. S. Eckhardt att i egenskap af särskild ordförande uti magistraten i laga ordning handlägga ifrågavarande ärende.

Häröfver anförde borgmästaren Lundberg i underdånighet besvär och yrkade: att, då nämnda förordnande, som sökts och meddelats utan hans kännedom, förnärmade hans rätt, detsamma måtte af Kongl. Maj:t undanrödjas.

Vidare yttrade han: att om förordnande för annan att handlägga ärendet skulle behöfvas, tillkomme meddelandet deraf icke hofrätten, utan magistraten, emedan ifrågavarande uppdrag vore af enskild natur, hvilket magistraten, såsom berättigad till inkomsten deraf, väl borde handlägga, men ej å embetetes vägnar, utan såsom kommissionär.

s. 256 Sida 256 i årgången börjar här

Sedan vederbörande blifvit öfver besvären hörda, och hofrätten i underdånigt utlåtande hemställt, att, om borgmästaren Lundberg ansåges behörig att i målet föra talan, Kongl. Maj:t dock täcktes finna, att, enär borgmästaren på grund af anmärkta förhållandet varit jäfvig, och magistraten utan honom ej domför, hofrätten, i enlighet med 13 kap. 3 § Rättegångsbalken kunnat och bordt på gjorda ansökningen förordna annan ordförande — föredrogs målet den 21 Augusti 1872 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Carleson, Rabe, Lagerstråle, Huss och von Segebaden), med stöd af Kongl. Förklaringen den 22 Februari 1770, funno den af borgmästaren Lundberg förda klagan icke kunna till pröfning upptagas.

Justitierådet Naumann yttrade, att vid det förhållande, som i förevarande mål sig företer, justitierådet ansåg besvären böra till pröfning upptagas.

Anm. Sista punkten i Kongl. Maj:ts åberopade ytterligare nådiga förklaring öfver 17 kap. 12 § Rättegångsbalken, gifven den 22 Februari 1770, innehåller: «att emedan uppå domarens jäfvande icke någon hans egen, utan partens rätt beror, samt den domare icke annorlunda än för nog väldug kan anses, som genom egen klagan och besvär visar sin åtrå att komma åt saken; ty finne Vi det för en domare eller ledamot uti en af flera ledamöter bestående rätt vara ett otillständigt och lagstridigt rättegångssätt, att domaren sjelf må genom besvär söka ändring uti det rättens utslag, som honom för jäfvig ansett, utan är det enkannerligen partens rättighet, då han skäl dertill företer». — Rättegångsbalkens 13 kap. 1 §: «Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren, göre det beskedeliga, och dôme domaren sjelf om det jäf.» Ibidem § 3: Pröfvasjäf lagligt emot häradshöfding eller borgmästare etc., förordne hofrätten etc.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.
