--- citation: Naumanns tidskrift 1873 s. 269 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1873 s. 269 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1873/s-269/" source: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1873 s. 269 Obehörig god man vid skiftesförrättning, eller icke! Målsman till bevakande af omyndigs rätt vid dylik förrättning. --- Kommissionslandtmätaren C. M. Strömberg med biträde af gode män företog i ett sammanhang och afslöt den 6 Juni 1871 särskilda ägoutbyten mellan % mantal Harquie, 1 mantal Smedegårda och 1/16 mantal Norrgårda i Björke socken af Gotlands län; men förrättningen öfverklagades hos Gotlands norra härads ägodelningsrätt af Göran Göransson i Norrgårda och förmyndarne för Niklas August Björkegren och Johan Adolf Björkegren, hvardera ägare af ‘/s mantal Smedegårda. Sedan vid rättens sammanträde anmärkning s. 270 Sida 270 i årgången börjar här framstälts af P. M. Petersson, ägare af 5/16 mantal Harquie, derom att Göran Göransson vore obehörig att förrättningen öfverklaga, hade ägodelningsrätten, medelst utslag den 10 Augusti förenämnde år, enär omyndiga Annna Helena Björkegren, hvilkens rätt ägoutbytet jemväl rörde, icke haft någon målsman, som bevakat hennes rätt, och hon således ej blifvit i målet hörd, med upphäfvande af ägoutbytet i sin helhet, visat förrättningen åter till förrättningsmannen och gode män, äfvensom förklarat, att i följd häraf något yttrande icke erfordrades rörande anmärkningen emot Göranssons behörighet att förrättningen öfverklaga. Uppå häröfver anförda underdåniga besvär af bemälde Petersson och J Höglund, hvardera ägare af 5/16 mantal Harquie, samt C. Stenström, såsom ägare af 1/2 mantal Smedegårda, meddelade Kongi. Maj:t utslag den 23 Januari 1872 af innehåll: att, emedan den af ägodelningsrätten anmärkta omständighet icke bort föranleda återförvisande till förrättningsmannen och gode män af de verkställda ägoutbytena emellan Stenströms 1/2 mantal Smedegårda samt dels Peterssons och Höglunds hemmansdelar i Harquie, dels ock Göran Göranssons 1/16 mantal Norrgårda, samt Kongl. Maj:t icke i första hand ville pröfva, huruvida Göran Göransson varit behörig att hos ägodelningsrätten anföra besvär öfver ifrågavarande ägoutbyten, blef, med undanrödjande af ägodelningsrättens utslag, såvidt det afsett sistnämnda ägoutbyten, målet i denna del visadt åter till ägodelningsrätten, som hade att detsamma derutinnan åter upptaga och dermed laglikmätigt vidare förfara. Vid förnyad handläggning af målet meddelade ägodelningsrätten den 25 Juni 1872 det utslag: att alldenstund hemmansägaren Olof Envall vid Medebys i Walls socken af södra häradet, hvilken under ifrågavarande förrättning, ifrån dess början intill dess afslutande, såsom god man biträdt, icke varit i den ordning 19 § Skiftesstadgan föreskrefve, till sådan befattning vald för den socken eller inom det härad, hvarest hemmanen Harquie, Smedegårda och Norrgårda vore belägna, vid hvilket förhållande bemälde Envall enligt åberopade lagrummet, jemfördt med 20 § nämnda s. 271 Sida 271 i årgången börjar här stadga — hvilken § vore ändamålslös derest skiftesman finge till förrättning begagna utom häradet eller tingslaget bosatta gode män — varit obehörig att i berörda egenskap uti ifrågavarande förrättning deltaga; fördenskull och då Kongl. Maj:t jemväl uttalat en sådan åsigt i nådigt utslag den 15 Juli 1836 angående skifte å ägorna till gården Heljastena; samt ägodelningsrätten, enligt 136 § i berörda stadga, hade att tillse, det skiftet vore lagligen beskaffadt innan fastställelse derå meddelades, pröfvade ägodelningsrätten, med upphäfvande af ägobytesförrättningen, deri Envall såsom god man deltagit, såvidt samma förrättning nu kunnat komma under ägodelningsrättens pröfning, eller de ägoutbyten, som ej angått omyndiga Anna Helena Björkegrens hemmanslott, rättvist förvisa ärendet åter till ny handläggning af vederbörande förrättningsman och gode män, att, med iakttagande af skiftesstadgans föreskrifter och utan hinder af hvad förut tillgjordt samt beslutadt blifvit, med förrättningen lagligen förfara; och skulle kostnaden för ägodelningsrättsledamöternas inställelse, enligt räkning uppgående till 13 rdr 52 öre, gäldas af delägarne Stenström, Petersson, Höglund, Göran Göransson, Alfred Björkegren samt omyndige Niklas August och Johan Adolf Björkegren i mån af uppskattningsinnehållet af deras i förrättningen ingångna ägor. Petersson, Stenström och Höglund anförde underdåniga besvär. Då hvarken ägodelningsrätten vid sin första handläggning af ägobytesfrågan, eller Kongl. Maj:t vid målets förra pröfning anmärkt någon olaglighet mot Envalls användande såsom god man, hade ägodelningsrätten vid frågans förnyade handläggning varit oberättigad att, på sätt som skett, undandraga sig hufvudsaklig pröfning af de ingifna besvären; och då härtill komme, att ägodelningsrätten i gällande skiftesförfattningar saknat stöd för sitt återförvisningsutslag, yrkade klaganderna, att Kongl. Maj:t, med undanrödjande af samma utslag, måtte förständiga ägodelningsrätten att ofördröjligen med slut afhjelpa de anförda besvären utan vidare kostnader för delägarne. s. 272 Sida 272 i årgången börjar här Nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Rgding, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt) afgaf underdånigt betänkande den 20 November 1872 af följande innehåll: Enär, beträffande den, af ägodelningsrätten omförmälda fråga, förekomme, att, sedan i 3 kapitlet 4 § af stadgan om skiftesverket i riket den 4 Maj 1827 föreskrifvits, att landtmätare till biträde vid förrättning borde helst kalla de gode män, som inom häradet eller tingslaget närmast förrättningsstället boende vore; men rikets ständer i underdånig skrifvelse den 29 Juli 1851 anmält, att de, pä anförda skäl, ansett orden »inom häradet eller tingslaget» böra ur nämnde § utgå, Kongl. Maj:t, med åberopande häraf, utfärdat kungörelse af den 7 Februari 1852, genom hvilken samma bestämmelse ur paragrafen borttagits, hvarefter 25 § i nu gällande Skiftesstadga af den 9 November 1866 erhållit lika lydelse med förstomförmälde §, sådan den genom berörda Kongl. Kungörelse blifvit förändrad; alltså och då häraf uppenbarligen framginge, att den af ägodelningsrätten uppgifna omständigheten, att ena skiftesgodemannen vid ifrågavarande förrättning icke varit inom Björke socken eller Gotlands norra härad boende eller der blifvit till god man för skiftesärenden utsedd, icke, såsom ägodelningsrätten föreburit, utgjorde laga hinder för ägodelningsrätten att förrättningen fastställa; samt ägodelningsrätten således obehörigen undandragit sig att ingå i pröfning af förevarande, till ägodelningsrätten från Kongl. Maj:t återförvista mål, hemställde nedre revisionen i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte finna lagligt att, med undanrödjande af ägodelningsrättens utslag, så vidt det kunde på klagandernas rätt inverka, visa målet åter till ägodelningsrätten, som. skulle hafva att detsamma ånyo upptaga och dermed laglikmätigt förfara. Målet föredrogs den 29 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Almqvist, Carleson, Wretman och von Hofsten). Med afseende å den förändrade lydelse, 3 kap. 4 § af stadgan om skiftesverket i riket den 4 Maj 1827 erhöll genom s. 273 Sida 273 i årgången börjar här Kongl. Kungörelse den 7 Februari 1852, hvars stadganden sedermera oförändrade bibehållits i 25 § af nu gällande skiftesstadga, ansåg Högsta Domstolen den af ägodelningsrätten uppgifna omständighet, att ene skiftes-godemannen vid ifrågavarande förrättning icke varit inom Björke socken eller Gotlands norra härad boende eller blifvit der till god man för skiftesärenden utsedd, icke, såsom ägodelningsrätten förmenat, utgöra laga hinder för ägodelningsrätten att förrättningen fastställa, samt att ägodelningsrätten följaktligen icke bort underlåta att ingå i pröfning af förevarande till ägodelningsrätten från Kongl. Maj:t återförvisade mål; hvarföre Högsta Domstolen, med undanrödjande af ägodelningsrättens öfverklagade utslag, så vidt det kunde på klagandernas rätt inverka, visade målet åter till ägodelningsrätten, som hade att detsamma ånyo upptaga och dermed laglikmätigt vidare förfara. --- Källa: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.