--- citation: Naumanns tidskrift 1873 s. 298 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1873 s. 298 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-02-08 url: "https://ratiolex.se/naumann/1873/s-298/" source: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1873 s. 298 298 Återvinning af jord utan lösen. --- berg, såsom ägare af huset och tomten n:o 327, motsvarande enligt nya nummerordningen n:o 283, â sist omförmälde afhandling tecknat bevis af den 6 Juni 1831, det Norberg medgåfve inteckning i sitt nyssnämnda hus och tomt till säkerhet för den förpantningsrätt, som enligt ordalydelsen i afhandlingen vore innehafvaren deraf tillförsäkrad, rådstufvurätten den 3 näst derpå följande Oktober beviljat sådan inteckning, hvilken den 19 Oktober 1868 senast förnyats; och emedan det af Salmenius och hans hustru i förbemälda köpebref gjorda förbehåll, enligt mitt förmenande, innebär, att skogslotten försåldes med tillträdesrätt efter femtio år å den dag, då den för skogslotten bestämda köpeskilling tre tusen rdr banko kunde erläggas, samt Helin ej må anses hafva förvärfvat vidsträcktare äganderätt till nu ifrågavarande del af skogslotten än den, som tillkommit hans fångesmän; ty och enär innehafvaren af skogslotten varit oförhindrad att, på sätt som synes skett vid aftal, hvilket måste anses hafva föregått tillkomsten af Norbergs förberörda skriftliga medgifvande, inskränka sin ofvau omförmälda rätt derhän, att skogslotten ansåges vara pantsatt för en penningsumma, motsvarande den derför ursprungligen bestämda köpeskilling; alltså, då inteckning tillsäkerhet för sagda pantaftal blifvit i den tomt, hvartill sagde del af skogslotten hörer, beviljad, innan Helin förvärfvade äganderätt till samma tomt, och derefter behörigen förnyad, samt elementarläroverket följaktligen, jemlikt 9 kap. 2 § Jordabalken, fortfarande är berättigadt att, intilldess motsvarig del af panteskillingen gäldas, samma skogslott besitta, pröfvar jag för min del lagligt att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, ogilla Helins instämda talan». Helin sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom. Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Svedelius, den förstnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt) yttrade i underdånigt betänkande den 27 December 1871: att då det aftal, hvarigenom A. M. Salmenius vid ifrågavarande tomts försäljning den 17 Mars 1815 förbehållit sig oinskränkt besittningsrätt under femtio år till omtvistade skogslotten, med rättighet att s. 299 Sida 299 i årgången börjar här vid nämnde tids slut erhålla viss penningesumma, ifall då varande ägare af tomten önskade sätta sig i besittning af skogslotten, icke vore hänförligt till sådan pantsättning af jord, som i 9 kap. Jordabalken omförmäldes, samt den i huset och tomten n:o 327 den 3 Oktober 1831 meddelade och sedermera behörigen förnyade inteckning till säkerhet för berörda aftals bestånd följaktligen icke medförde laglig skyldighet för tomt- och skogslottsägaren att med fastigheten ansvara för omnämnda löseskilling ; alltså och på de af rådstufvurätten i öfrigt anförde skäl hemställde nedre revisionen i underdånighet: att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i målet stannat. Saken föredrogs den 10 Januari 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Wretman, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg); och emedan åberopade, den 17 Mars 1815 upprättade köpebref, hvarigenom Anders Magnus Salmenius och hans hustru till handlanden J. Utter försålt, jemte andra tomter, jemväl ifrågakomne, sökanden nu tillhöriga, uttryckligen innehåller, att den tomterna tillagda andel i skog och mark icke vore på något sätt under gårdshandeln inbegripen, utan förblefve Salmenii och hans arfvingars enskilda tillhörighet; ty och då sökanden icke visat någon laglig grund för sin i denna sak förda talan om åläggande för elementarläroverket att ifrågavarande skogslott till sökanden utan ersättning afträda, pröfvade Högsta Domstolen rättvist gilla det slut, hvari kofrätten i saken stannat. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Februari 1872. --- Källa: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.