--- citation: Naumanns tidskrift 1873 s. 315 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1873 s. 315 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-02-07 url: "https://ratiolex.se/naumann/1873/s-315/" source: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1873 s. 315 Borgen för ådömda böter. Målet desert eller icke? --- Vid Willåttinge häradsrätt yrkade skogsförvaltaren vid Björndams bruk Karl Gustafsson ansvar å kronojägaren Knut Erik Eriksson vid Hedmossen för det Eriksson å brukets skog i Dunkers socken den 10 September 1870, utan erhållet tillstånd, idkat jagt efter elg, hvarjemte Gustafsson fordrade att af Eriksson undfå ersättning för rättegångskostnaden. s. 316 Sida 316 i årgången börjar här Häradsrätten förklarade, enligt utslag den 4 Mars 1871, Eriksson saker till åtalade förseelsen och dömde, under åberopande af 24 kap. 13 § Strafflagen, Eriksson att derför böta 100 rdr samt förpligtade honom att godtgöra Gustafsson hans rättegångskostnad med sexton riksdaler. Svea hofrätt, hvarest Eriksson besvärade sig, utlät sig i utslag den 26 April 1871: att som, enligt hvad häradsrätten uti den för ändringssökande i dess utslag meddelade hänvisning föreskrifvit, det ålegat Eriksson att vid sina besvär foga antingen en af två personer, hvilkas vederhäftighet vore behörigen styrkt, utgifven löftesskrift, deri de, en för begge och begge for en, borgade för ifrågavarande böter, eller bevis, att böterna blifvit i landtränteriet nedsatta, eller ock intyg om sin fattigdom af domstolen eller domaren i orten eller, om det ej kunde ske, af vederbörande kronobetjent eller pastor i den församling, der Eriksson bodde och hade sitt hemvist, vid påföljd, om det försummades, att Eriksson skulle hafva förlorat sin talan emot häradsrättens utslag; men Eriksson, hvilken i berörde afseende vid besvären fogat allenast två, hvardera af två särskilda personer ingångna borgensförbindelser, den ena för de böter och rättegångskostnader, Eriksson af hofrätten kunde i målet blifva ålagdt gälda sin vederpart, och den andra för de böter till belopp af 116 rdr, som blifvit af häradsrätten Eriksson ådömda den 47 Februari 1871, således icke ställt borgen för de genom häradsrättens ifrågavarande, den 4 Mars 1871 meddelade utslag honom ådömda böter, samt Eriksson följaktligen ej fullgjort hvad honom för sökande af, ändring i häradsrättens utslag är vordet föreskrifvet, kunde hofrätten icke emot 38 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, Erikssons klagan till pröfning upptaga. Eriksson sökte i underdånighet ändring i hofrättens utslag. Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 7 Februari 1872; och ehuru den borgen för böter, klaganden hos hofrätten företett till fullgörande af föreskriften i meddelad besvärshänvisning, innehölle, dels att häradsrättens beslut i mål s. 317 Sida 317 i årgången börjar här angående åtal emot klaganden för oloflig elgjagt vore meddeladt, icke den 4 Mars 1871, då beslutet i detta mål afkunnades, utan den 17 nästförutgångne Februari, under hvilken dag samma beslut, enligt utfärdadt utdrag af domboken, funnes derstädes upptaget, dels ock att böterna utgjorde 116 rdr, hvilket belopp omfattade såväl de klaganden i målet ådömda böter som ock stadgad kostnadsersättning; likväl och då dessa omständigheter, hvilka ej lemnade rum för tvekan, att borgensförbindelsen hade afseende på förevarande mål, icke skäligen må medföra förlust af klagandens rätt till talan emot häradsrättens derutinnan gifna utslag, blef, med upphäfvande af hofrättens öfverklagade beslut, målet af Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Olivecrona och Lagerstråle) visadt åter till sistbemälde rätt, som ägde att detsamma på anmälan åter företaga och laglikmätigt behandla. Justitieråden Carleson, Bolin och Dreijer funno ej skäl att i hofrättens utslag göra ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.