--- citation: Naumanns tidskrift 1873 s. 333 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1873 s. 333 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-11-26 url: "https://ratiolex.se/naumann/1873/s-333/" source: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1873 s. 333 Klander af köpeskillingsliqvid. Gemensam inteckning. Taxeringsuppskattning eller utmätningsvärdering såsom grund för bestämmande af förhållandet mellan fastigheternas värden? --- Hemmanen Kihlsby med Ödegården 11/, mantal säteri, Östra och Vestra Kihl 2 mantal frälse, Kärr 1/1 mantal frälseskatte samt Brobyn 1 mantal frälse, utmätta från possessionaten von Döbeln och saluvärderade, Brobyn till 35,000 rdr samt öfriga hemmanen tillhopa till 125,000 rdr, såldes å exsekutiv auktion den 13 Maj 1870 till länsmannen Lidström för 110,100 rdr. Vid en första auktion hade något antagligt anbud ej erhållits. Köpeskillingsliqvid upprättades af kronofogden Sandelin den 3 nästpåföljde Juni sålunda, att sedan omkostnader, auktionsprovision, utskylder, sysslomannaarvode m. m., till ett belopp af 3,802 rdr 59 öre, afdragits, af återstående 106,297 rdr 41 öre tilldelats Wermlands hypoteksförening dels 87,272 rdr 25 öre, intecknade i Kihlsby jemte öfrige tillsamman med detta värderade hemman, dels ock 16,196 rdr 76 öre intecknade i Brobyn, samt A. Nordlander på hans i samtliga hemmanen intecknade fordran 22,500 rdr det öfriga eller 2,828 rdr 40 öre. s. 334 Sida 334 i årgången börjar här Denna köpeskillingsliqvid öfverklagades af Nordlander hos kon:s befallningshafvande i Wermlands län, under anförande: I hemmanet Brobyn, som brukats särskildt och särskildt värderats, hade hypoteksföreningen inteckning till säkerhet för 15,000 rdr. För dess öfriga fordran 82,500 rdr var gemensam inteckning meddelad i öfriga hemmanen. Nordlander hade näst efter hypoteksföreningen gemensam inteckning i alla hemmanen för sina 22,500 rdr, utan att bestämdt var för huru stort belopp hvarje hemmansdel häftade. Vid auktionen hade Nordlander påyrkat, att de gemensamt värderade hemmanen skulle först utbjudas; derefter hemmanet Brobyn, samt slutligen alla på en gång. Men detta yrkande godkändes ej, utan samtliga hemmanen utbjödos och försåldes genast tillsamman. Huru stor del af köpeskillingen belöpte på hvart hemman, hade bort bestämmas vid liqviden. För bestämmande häraf borde det åsatta saluvärdet läggas till grund. Då komme köpeskillingen för Brobyn rätteligen att utgöra 24,084 rdr 37 öre, och för öfriga fastigheterna 86,015 rdr 63 öre, hvadan, sedan hypoteksföreningen utbekommit sin intecknade fordran i Brobyn 16,196 rdr 76 öre, Nordlander skulle för sin fordran ur köpeskillingen erhålla 7,168 rdr 1 öre, efter afdrag för proportionsvis belöpande kostnader. Han yrkade alltså att liqviden måtte rättas i sådan syftning. Kronofogden Sandelin bestred den äskade rättelsen. Auktionen hade ej öfverklagats. Gemensam liqvid för det hela måste således ske. Hypoteksföreningen, som ostridigt hade inteckning före Nordlander, var berättigad att utfå sin fordran fullt ur samfälda köpeskillingen. Hypoteksföreningens ombudsman bestred ock ändringen. Men om köpeskillingen oundgängligen skulle fördelas på fastigheterna, borde sådant ske efter det dessa åsatta taxeringsvärde. Utmätningsvärderingen afsåge nemligen endast skydd för gäldenären, att fastigheten ej å första auktionen komme att säljas för underpris. Också vore, enligt Kongl. Förordningen den 27 April 1810, ingen annan än gäldenär berättigad att klaga öfver slik värdering. Utmätningsvärde- s. 335 Sida 335 i årgången börjar här ring förrättades vanligen af någon ung länsman, utan insigter för en så granlaga förrättning, som kunde läggas till grund för bestämmande af fordringsägares inbördes rätt. Taxering deremot skedde genom särskildt valda, dertill lämpliga personer, pröfvades af komitéer och låge till grund för utgörande af onera och utskylder. Taxeringsvärdet vore alltså lämpligare att härvid följa. Körningens befaUningshafvande, vid ny liqvids upprättande den 2 Oktober 1871, ansåg hemmanens taxeringsvärde, utgörande för Kihlsby, Kihl och Kärr 150,400 rdr och för hemmanet Brobyn 30,000 rdr, böra ligga till grund för fördelningen af köpeskillingen på de olika hemmanen och beräknade förthy den på Kihlsby, Kihl och Kärr belöpande andel af köpeskillingen till 91,790 rdr 63 öre och den på Brobyn belöpande andel till 18,309 rdr 37 öre samt, — efter afräkning från köpeskillingen för Kihlsby, Kihl och Kärr af dels dessa hemmans andel i utmätnings- och försäljningsomkostnaderna. 2,733 rdr 20 öre, dels oguldna onera 521 rdr 75 öre, dels hypoteksföreningens fordran 87,272 rdr 2 5 öre, samt från köpeskillingen för Brobyn af dels hemmanets andel i utmätnings- och försäljningsomkostnader 545 rdr 19 öre, dels oguldna onera 2 rdr 45 öre, dels ock hypoteksföreningens fordran 16,196 rdr 76 öre, — tillerkände Nordlander, såsom innehafvare af en efter hypoteksföreningens inteckningar gällande, i samtliga ofvanberörda hemman gemensamt fastställd inteckning å 22,500 rdr, återstoden af köpeskillingen med 1,263 rdr 43 öre ur den på Kihlsby, Kihl och Kärr samt 1,564 rdr 97 öre ur den på Brobyn beräknade andel af köpeskillingen. Svea hofrätt, — der Nordlander sökte den ändring, att de belopp, hvartill hemmanen blifvit vid utmätningen värderade, måtte läggas till grund för köpeskillingens fördelning på de olika hemmanen, och liqviden derefter rättas —, yttrade i utslag den 11 April 1872: att som, efter det från den för ifrågavarande gemensamt försålda hemman erhållna köpeskilling 110,100 rdr afräknats utmätnings- och försäljningskostnader, tillhopa 3,278 rdr 39 öre, återstoden 106,821 rdr s. 336 Sida 336 i årgången börjar här 61 öre lagligen borde, för bestämmande af de särskilda inteckningshafvarnes rätt, på de olika hemmanen fördelas efter det värde, hvartill dessa blifvit vid utmätningen uppskattade, utgörande för hemmanen Kihlsby med Ödegården, Östra och Westra Kihl samt Kärr 125,000 rdr och för Brobyn 35,000 rdr; samt följaktligen de olika andelarna af den behållna köpeskillingen borde beräknas, för Kihlsby, Kihl och Kärr till 83,454 rdr 38 öre och för Brobyn till 23,367 rdr 23 öre; alltså funne hofrätten skäligt, med ändring af den Öfverklagade liqviden, föreskrifva, det skulle ur de sålunda beräknade köpeskillingsbeloppen utgå, ur köpeskillingen för Kihlsby, Kihl och Kärr dels oguldna onera 525 rdr 75 öre, dels till Wermlands hypoteksförening i afräkning å dess intecknade fordran 82,932 rdr 63 öre, samt ur köpeskillingen för Brobyn dels oguldna onera 2 rdr 45 öre, dels till Wermlands hypoteksförening 16,196 rdr 76 öre, dels ock till Nordlander 7,168 rdr 2 öre. Hypoteksföreningens ombudsman sökte i underdånighet ändring. Om utmätningsvärdering vore laglig grund för slik fördelning af köpeskilling, då borde den väl alltid tillämpas. Men att så ej vore förhållandet, ådagalades deraf, att n är fiera utrop ske af gemensamt intecknade fastigheter, hvilka sedan försäljas vid gemensamt utrop, fördelningen bestämmes efter de köpeskillingar, som bjudits vid de särskilda utropen. Genom underdånigt betänkande den 12 Oktober 1872 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Lilienberg samt konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens utslag. Saken föredrogs den 12 i samma månad inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Cramér, Wretman, von Hofsten och Strandberg) gillade det underdåniga betänkandet. Justitieråden Qvensel och Olivecrona förenade sig om följande mening: I förevarande fall, der den, efter justitierådens omdöme, säkraste grunden att bestämma förhållandet s. 337 Sida 337 i årgången börjar här emellan fastigheternas värden, nemligen de köpeskillingar, som vid deras särskilda utrop kunnat bjudas, ej är tillgänglig, och justitieråden således för utrönande af samma förhållande voro inskränkta till valet emellan taxeringsuppskattningen och utmätningsvärderingen, bestämde justitieråden sig för den förra af den anledning, att de ansågo den grund hafva företräde, som af borgenärerna vid inteckningarnas sökande och erhållande varit känd och sålunda kunnat af dem påräknas; i följd hvaraf justitieråden, med ändring af hofrättens beslut, fastställde det slut, hvaruti Kongl. Maj:ts befallningshafvande stannat. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 November 1872. --- Källa: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.