--- citation: Naumanns tidskrift 1873 s. 622 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1873 s. 622 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-11-28 url: "https://ratiolex.se/naumann/1873/s-622/" source: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1873 s. 622 Vådaed aflagd inför notarius publicus i främmande land. Hvad verkan i fråga om utbekommande af brandstod. --- Sedan skomakaren 0. H. Blomsterberg hos Färs och Frosta häraders brandstodsförening anmält sig för erhållande af försäkring på åbyggnad och lösegendom, befintlig å Rolsberga n:o 1, hade brandstodsföreningens nämnd den 6 Maj 1864 fastställt det af Blomsterberg egendomen åsatta värde, uppgående tillsammans till 2,600 rdr. Den 28 Juni 1868 timade eldsvåda å Rolsberga n:o 1, hvarefter Blomsterberg den 3 påföljde Juli till Gudmundtorps sockens undersökningskommission ingaf förteckning å hvad han genom branden förlorat, upptagande egendom till ett värde af 3,195 rdr 50 öre. Kommissionen värderade hvad som räddats: af åbyggnaden till 23 rdr, af lösegendomen till 79 rdr 36 öre och af lagret utaf skodon, läder, klackjern m. m. till 105 rdr 25 öre, för hvilka värden Blomsterberg behöll berörde varor. Enligt brandstodsnämndens beslut anställdes derpå vid Frosta häradsrätt åtal emot Blomsterberg för det han skulle lemnat oriktiga uppgifter i ändamål att derigenom tillvinna sig för hög brandskadeersättning; hvarjemte nämnden förbehöll sig att framdeles under rättegången få emot Blomsterberg framställa påstående om ansvar för vållande till eldskadan. Genom utslag den 24 November 1869, som af hofrätten öfver Skåne och Blekinge den 31 Januari 1870 fastställdes, yttrade häradsrätten, att ehuru åtskilliga omständigheter förekommit till stöd för angifvelsen att Blomsterberg i sina uppgifter till undersökningskommissionen upptagit lösegendom till större belopp och värde, än han vid branden förlorat; likväl, enär Blomsterberg genom omförmälde, på vederbörandes pröfning beroende uppgifter, om s. 623 Sida 623 i årgången börjar här också deras angifna beskaffenhet vore behörigen styrkt, ej gjort sig förfallen till något i lag stadgadt ansvar, befriades Blomsterberg från åtalet. Innan nämnde rättegång afslutades vid häradsrätten, hade emellertid Blomsterberg begifvit sig till Amerika, hvarest han inför notarius publicus för provinsen S:t Louis i staten Missouri den 21 Januari 1870 aflade ed, att hans boningshus i Rolsberga i Skåne blef uppbrändt tillika med hans lösöre på eller omkring den 28 Juni 1868; att han icke hade någon kännedom om orsaken till elden; att han hade försäkring på egendomen för 2,600 rdr; att detta belopp ej betäckte den lidna förlusten; och att hans uppgift å värdet, hvilken på sin tid upprättades för assuransbolaget, var riktig. Blomsterbergs hustru, efter det hon den 6 April 1870 inför häradsrätten aflagt vådaed angående den timade eldskadan och edeligen vitat, att hon genom branden förlorat lösegendom till ett värde, öfverstigande 2,600 rdr, ingaf till brandstodsnämnden berörde edgångsbevis och begärde utfå brandskade-ersättningen. Men nämnden ansåg Blomsterberg icke hafva fullgjort honom enligt 40 § i brandstodsföreningens reglemente åliggande skyldighet att hos vederbörande gå i lag påbjuden vådaed, och fann så mycket mindre skäl att efterskänka denna Blomsterbergs skyldighet som nämnden hade anledning tro, att han genom vangömmo eller på annat sätt sjelf varit vållande till eldsvådan samt för undergående af ansvar derför under tiden för åtalet rest till Amerika; hvadan nämnden ej för närvarande kunde bevilja någon brandskade-ersättning. Med anledning häraf yrkade makarne Blomsterberg, efter stämning till Frosta häradsrätt, åläggande för brandstodsnämnden att inom viss kort tid föranstalta om försäkringsbeloppets utbetalande till dem, jemte ränta från den 6 Maj 1870. Nämnden bestred käromålet, enär anledning förefunnes till antagande att Blomsterberg sjelf vållat eldsvådan, och nämnden, som under åtalet mot Blomsterberg förbehållit sig att framdeles få tilltala honom derför, ville inleda ett slikt åtal s. 624 Sida 624 i årgången börjar här så snart Blomsterberg kunde anträffas med stämningen. Blomsterberg hade dessutom icke fullgjort den i 40 § i reglementet föreskrifna ed inför vederbörande domare. Den ed Blomsterberg aflagt inför notarius publicus i ett främmande land kunde ej medföra någon verkan. Makarne Blomsterberg erinrade häremot, att något åtal för vållande till eldskadan dåmera, sedan två år redan förflutit, icke kunde äga rum, eller något ansvar derför, emot hofrättens ofvannämnda laga kraftvunna utslag, Blomsterberg ådömas. Den inför notarius publicus i S:t Louis aflagda eden vore lika kraftig och bindande som den inför häradsrätten afgifna. Genom utslag den 15 Mars 1871 yttrade häradsrätten: att brandstodsnämnden redan försutit den i 5 kapitlet 14 § Strafflagen stadgade tid till åtals anställande emot Blomsterberg för vållande till brandskadan; att som Blomsterberg inför lagligen utnämnd och edsvuren notarius publicus för provinsen S:t Louis i staten Missouri af Norra Amerika med ed vitat, att han ej hade någon kännedom om orsaken till elden, att brandförsäkringsbeloppet. 2,600 rdr icke kunde betäcka lidna förlusten och att uppgiften om värdet derå vore riktig, lemnades brandstodsnämndens anmärkningar om åtal och edgång utan afseende; och enär käranderne icke bevisligen uppgifvit deras förluster i lösbo till större belopp och värde, än med verkliga förhållandet varit öfverensstämmande, och käranderne aflagt ed angående deras oskuld till eldens uppkomst och deras uppgift om de vid eldsvådan lidna förluster, samt de derigenom beredt sig rättighet till ersättning, till belopp motsvarande brandförsäkringsvärdet å uppbrända byggnaderna 550 rdr och lösegendom, utan inberäkning af kreatur, foder och säd, 1,810 rdr med afdrag af 23 rdr för räddade effekter af kärandernes hus, 79 rdr 36 öre för räddade delar af lösöreboet och 105 rdr 25 öre för räddade delar af lagret af skodon, läder och klackjern med mera, pröfvade häradsrätten rättvist förpligta brandstodsnämnden att af brandstodsföreningens medel och tillgångar, inom en månad efter det häradsrättens utslag med- s. 625 Sida 625 i årgången börjar här delades, till käranderna utgîfva hvad som efter förberörda afdrag återstode af ofvannämnda brandförsäkringsvärde å uppbrända byggnader och lösörepersedlar, eller 2,152 rdr 39 öre, jemte fem procent ränta derå från dagen för första stämningens delgifning, den 1 Juli 1870, tills betalning följde. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der talan efter vad fullföljdes, meddelade dom den 23 Februari 1872 och fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag, hvilket alltså fastställdes. Å brandstodsnämndens, vägnar söktes i underdånighet ändring. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Fâhrœus, den sistnämnde föredragande) hemställde medelst underdånigt betänkande den 19 Oktober 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att fastställa. Konstituerade revisionssekreteraren Lagergren yttrade: »Som Blomsterberg, genom den ed, han inför notarius publicus för provinsen S:t Louis i staten Missouri i Norra Amerika aflagt, icke kan anses hafva fullgjort föreskrifterna i 40 §‘) af det för det afslutade försäkringsaftalet gällande reglemente, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ogilla den emot försäkringsgifvaren förda talan». Då saken den 31 i nyssnämnde månad föredrogs inför Högsta Domstolen, bifölls det underdåniga betänkandet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Cramér, friherre Leuhusen och von Hofsten). 1) Denna § innehöll, bland annat, följande: »Efter det den brandskadade låtit upprätta värderingsinstrumentet — — anmäle han sig dermed hos vederbörande domare för att gå den i lag påbudna vådaed — —. Öfver fullgjord edgång tages domarens bevis. Den sökande är derjemte pligtig att sina uppgifters riktighet i afseende på det förlorade lösboet med liflig ed inför domstolen bekräfta samt sålunda vita och betyga, det, fritt från allt slags svek, han, enligt sin egen samvetsgranna öfvertygelse verkligen vid den brandskada, som honom då öfvergått, gjort sådan förlust till värde, som han efter bästa förstånd om det rätta ärligt uppgifvit. Äfven öfver fullgörandet af denna edgång tages domarens bevis» etc. s. 626 Sida 626 i årgången börjar här Justitieråden Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg gillade den af konstituerade revisionssekreteraren Lagergren i nedre revisionen yttrade mening. Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 28 November 1872. --- Källa: Naumanns tidskrift 1873, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.