--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 144 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 144 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1873-10-09 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-144/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 144 Äga borgenärer i konkurs att såsom öfver en konkursboets tillhörighet disponera gäldenärens åborätt till kronohemman? K. --- Förre riksdagsfullmäktigen Carl Nilsson, som af kon:s befallningshafvande i Östergötlands län den 20 Maj 1854 antogs till åbo å kronohemmanet 1/4 mantal Pottviken, försattes den 28 Januari 1867 i konkurs. Vid sammanträde med borgenärerna i konkursen den 5 Maj 1868 hade desse beslutat uppdraga åt sysslomännen att försälja besittnings- s. 145 Sida 145 i årgången börjar här rätten till kronohemmanet; mon öfver detta beslut hade Carl Nilsson och hans hustru jemte hennes gode man äfvensom makarne Nilssons äldsta son fört klagan hos domhafvanden i Bobergs härad, hvarefter häradsrätten, sedan sysslomännen blifvit i målet hörda, genom utslag ogillade borgenärernas berörda beslut. Detta utslag fastställdes af Göta hofrätt; men Kongl. Maj:t i dom den 31 Augusti 1870 undanröjde domstolarnes beslut, enär häradsrätten icke ägt att på grund af Carl Nilssons och medparters klagoskrift ingå i bedömande af parternas stridiga rättsanspråk, samt fråga ej varit, att borgenärernas beslut olagligen tillkommit. Sysslomännen i Carl Nilssons konkurs, på uppdrag af borgenärerna, yrkade efter stämning å Carl Nilsson till 1872- års vinterting med Bobergs härad: att som Carl Nilsson ända sedan konkursens början och fortfarande vore i besittning af åborätten till hemmanet Pottviken, Carl Nilsson måtte förpligtas ej mindre att afträda hemmansdelen till borgenärerna för att, så långt den försloge, användas till betäckande af deras bevakade och fastställda fordringar, än äfven att afgifva redovisning för hemmansdelens afkastning, under tiden från konkursens början till dess borgenärerna af hemmansdelen komme i besittning, samt behållningen af afkastningen till borgenärerna utgifva. Sysslomännen åberopade till stöd för sin talan K. Kungörelsen den 8 Maj 1863, angående utvidgad frihet i afseende å öfverlåtelse af åborätt till kronohemman. Då Carl Nilsson före konkursen kunnat till oskyld person sälja sin åborätt, så följde deraf, att, när Carl Nilsson gjort konkurs, hans borgenärer ägde, medelst öfverlåtelse i stadgad ordning, använda åborätten till skuldens gäldande. Det vore sårande för allmänna rättskänslan, om åborätten skulle vara ett slags fideikommiss för åbon och hans efterkommande, så att densamma icke finge af den förres borgenärer användas till hans skulders betalande. Carl Nilsson bestred borgenärernas berörda påståenden, under åberopande af kammarkollegiets kungörelse den 29 Tidskrift för lagstiftning etc. 11:te årg. s. 146 Sida 146 i årgången börjar här Februari 1808. Hvad 1863-års k. kungörelse anginge, så vore denna utfärdad endast till förmån för åboen sjelf, men ej för hans borgenärer. Derigenom hade blott blifvit tillåtet att till oskyld person öfverlåta besittningsrätten, utan att dock åboen kunde beröfvas sin löseskilling, då en närskyld anmälde sig till värdskapets erhållande. Häradsrätten yttrade i utslag den 27 Juli 1872: Emedan besittningsrätt till kronohemman, enligt 47 § i Resolutionen på städernas besvär den 7 Juli 1752, icke tinge till godtgörande af åboens gäld användas, och detta stadgande ej blifvit upphäfdt genom K. Kungörelsen den 8 Maj 1863, angående utvidgad frihet i afseende på öfverlåtelse af åborätt till kronohemman; ty och som, jemlikt 35 § i Konkurslagen den 18 September 1862, till konkursbo icke räknas annan gäldenären vid konkursens början tillhörig eller under konkursen tillfallande egendom, än den som vore af sådan beskaffenhet, att den kunde för gäld i mät tagas, äfvensom hvad enligt 36 § i samma lag kunde till boet återvinnas, blef påståendet om skyldighet för Carl Nilsson att till sina borgenärers förmån och förfogande frånträda åborätten till ifrågavarande 1/4 mantal Pottviken ogilladt; men som deremot, på grund af ofvanberörda 35 § i Konkurslagen, afkomsten af samma fastighet måste hänföras till sådan egendom, som konkursboet tillhörde, samt ostridigt lemnats, att Carl Nilsson jemväl efter konkursens början innehaft och nyttjat sagde hemmansdel; alltså förpligtades Carl Nilsson, som ej visat sig vara af borgenärerna till en sådan förmån berättigad, att till sysslomännen utgifva den af honom under konkurstiden uppburna behållna afkastning af omförmälda hemmansdel, hvilken afkastning, i händelse parterne ej godvilligt derom sämjades, borde bestämmas af tre gode män, af hvilka parterne ägde utse en å hvardera sidan och de sålunda utsedda hade att tillkalla den tredje, med rättighet dock för part, som med gode männens uppskattning icke nöjdes, att sin talan derom instämma till det lagtima ting, som efter tre månader från förrättningsdagen först i Bobergs härad s. 147 Sida 147 i årgången börjar här infölle, vid påföljd att uppskattningen eljest blefve beståndande. Parterne vädjade å ömse sidor till Gröta hofrätt, som, medelst dom den 10 Januari 1873, fann skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag. Om denna mening förenade sig hofrättsrådet von Sydow samt assessorerna Ekermann och Uggla; hvaremot vice häradshöfdingen Bratt, med hvilken assessoren Bergius instämde, afgaf följande yttrande: »Enär genom Kongl. Kungörelsen den 8 Maj 1863 åbo å kronohemman erhållit rättighet att åborätten på oskyld person öfverlåta, samt denna rättighet måste, der åbons egendom blifvit till konkurs afträdd, hafva till borgenärerna öfvergått, pröfvar jag, som lemnar Carl Nilssons ändringssökande utan bifall, rättvist att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, så vidt talan deremot af sysslomännen blifvit fullföljd, stadga, att åborätten till ifrågavarande hemman skall till borgenärerna genast afträdas». Parterne, hvar i hvad dem emotgått, sökte i underdånighet ändring. Uti underdånigt betänkande den 20 Augusti 1873 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Lilienberg samt t. f. revisionssekreteraren Moberg, den sistnämnde föredragande): att enär, med afseende å den genom Kongl. Kungörelsen den 8 Maj 1863 medgifna utvidgade frihet vid öfverlåtelse af åborätt å kronohemman, Carl Nilssons besittningsrätt till ifrågavarande hemman 1/4 mantal Pottviken torde jemlikt 35 § Konkurslagen vara att betrakta såsom hörande till Carl Nilssons konkursbo, samt, i,fråga om behållna afkastningen af samma hemman under konkurstiden, Carl Nilsson icke torde hafva visat något förhållande, på grund hvaraf nämnda afkastning må kunna anses hänförlig till sådan egendom, hvilken, enligt 2 momentet i förberörde §, gäldenär icke är pligtig till borgenärerna afstå, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom, så vidt den blifvit af Carl Nilsson öfverklagad, och, med ändring af samma dom i öfrigt, ålägga Carl Nilsson att genast afträda s. 148 Sida 148 i årgången börjar här ifrågavarande hemman till vederparterne, i deras egenskap af sysslomän i Carl Nilssons konkurs. Saken föredrogs den 10 September 1873 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Almqvist, Wretman, Bolin, von Hofsten, Lagerstråle och von Segebaden) biföllo underdåniga betänkandet. Justitierådet Olivecrona yttrade: »Enär författningarna tillerkänna åt åbo på kronohemman rätt till orubbad besittning till sådan jord, så länge han sina skyldigheter till kronan rätteligen fullgör, och denna sakrätt icke kan, efter min uppfattning, anses minskad genom den i administrativ väg utfärdade kungörelsen af den 8 Maj 1863, angående utvidgad frihet i afseende på öfverlåtelse af åborätt å kronohemman, pröfvar jag rättvist fastställa hofrättens dom». Kongl. Maj:ts dom utgafs den 9 Oktober 1873. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.