--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 331 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 331 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-01-20 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-331/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 331 Beträffande angifvelse, derå åtal icke följt. Strafflagens 16 kap. 4 §. --- Efter det cigarrfabrikanten C. H. Rosenström utverkat stämning hos Stockholms rådstufvurätt å Christina Smittenberg på grund af en den 25 April 1872 till rådstufvurätten ingifven ansökning, deri Rosenström å henne yrkat ansvar för falsk: vittnesed, men å den för målets företagande utsatta dag den 30 i samma månad hvarken Rosenström eller Christina Smittenberg låtit sig afhöra, hade t. f. stadsfiskalen W. Gilljam, å tjenstens vägnar yrkat, att då Rosenströms berörda ansvarspåstående icke tillkommit af obetänksamhet, utan Rosenström uppenbarligen dermed åsyftat att få Christina Smittenberg, hvilken blifvit såsom vittne afhörd uti ett vid rådstufvurätten mot Rosenström anhängiggjordt och då ännu icke afdömdt mål, förklarad för återgångsvittne. Rosenström måtte fällas till ansvar för falsk angifvelse. Rådstufvurätten meddelade utslag i målet den 25 Juni 1872; och jemte det rådstufvurätten, enär, enligt hvad upplyst vore, omförmälda stämning icke blifvit Christina Smittenberg delgifven, samt Rosenström derjemte fömält sig icke s. 332 Sida 332 i årgången börjar här vilja fullfölja berörda angifvelse mot Christina Smittenberg, förklarade att målet i hvad det henne rörde komme att förfalla, yttrade rådstufvurätten tillika, att emedan Rosenström angifvit Christina Smittenberg för brott, som kunnat medföra straffarbete öfver tvä år, hvilken angifvelse, derå åtal ickeföljt, ansâges hafva skett af obetänksamhet och utan argt uppsåt, pröfvade rådstufvurätten, jemlikt 16 kapitlet 4 § Strafflagen, rättvist döma Rosenström att, för hvad han sålunda låtit komma sig till last, böta 100 riksdaler. Rosenström anförde besvär i Svea hofrätt, som enligt utslag den 18 Februari 1873 förklarade: att, ehuru Rosenström till rådstufvurätten ingifvit en ansökning, deri han å Christina Smittenberg yrkat ansvar för falsk vittnesed, samt på grund af samma ansökning hos rådstufvurätten å Christina Smittenberg utverkat sig stämning; likväl och som Rosenström icke tillställt Christina Smittenberg nämnda stämning, funne hofrätten hvad sålunda förekommit icke vara af beskaffenhet att Rosenström derigenom gjort sig skyldig till ansvar för falsk angifvelse, i följd hvaraf rådstufvurättens utslag, i hvad det anginge Gilljams ofvannämnda mot Rosenström förda talan, undanröjdes, och Rosenström förklarades ej kunna i anledning af samma talan till ansvar fällas. Gilljam sökte i underdånighet ändring. Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 20 Januari 1874 pröfvade dess fleste ledamöter (justitieråden Carleson, Wretman, Naumann och Huss), med undanrödjande af hofrättens öfverklagade utslag, rättvist fastställa rådstufvurättens i målet meddelade beslut. Justitieråden Södergren, Cramér och Bolin funno i detta mål, der Christina Smittenberg icke blifvit i anledning af den utaf Rosenström i stämningsansökningen henne gjorda tillvitelse hörd, icke skäl att i hofrättens öfverklagade utslag göra ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.