--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 397 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 397 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1873-11-27 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-397/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 397 Tvist om bättre rätt till lägenhet. K. Förordningen den 19 Maj 1845. --- Jfr. årg. 1869 sid. 530 o. f. Anders Andersson och Mårten Olofsson i Hammarnäset yrkade i stämning till Hallens häradsrätt å Alexander Persson och Hemming Olofsson, den senare såsom förmyndare för Alexander Perssons hustru Kerstin Karlsdotters barn i ett föregående äktenskap med Nils Bertilsson, att enär en till kärandernes hemmansdelar om 41/2 tunnland n:o 4 Hammarnäset hörande, i fyllnadsj orden Högläkaredalen belägen fäbodelägenhet eller så kallad bopigelott, hvilken svaranderne innehade och brukade, vore af föregående ägare till hemmansdelarne från de samma olofligen upplåten, samt innehafvarne af ifrågavarande lägenhet hvarken å densamma undfått uppbud eller genom inteckning bevarat sin rätt emot käranderne, som köpt hemmansdelarne utan undantag eller förbehåll och å samma köp vunnit lagfart, svaranderne måtte varda ålagdt att lägenheten till käranderne afträda. Häradsrätten yttrade enligt utslag den 27 Juni 1872: att ' som af handlingarne inhemtades, att kärandernes fäder Olof Mårtensson och Anders Mårtensson redan den 9 April 1842 och den 26 Oktober 1844 genom köpebref, hvilka blifvit i häradsrättens inteckningsprotokoll för samma år intagne, försålt hvardera hälften af ifrågavarande, i fyllnadsjorden Högläkaredalen belägna, så kallade bopigelott med dithörande vall, beto och skog till Erik Styf, hvilken åter s. 398 Sida 398 i årgången börjar här den 10 April 1849 afhändt sig samma lägenhet med den rätt, han sjelf dertill hade, till Kerstin Karlsdotters svärfader i hennes första gifte Bertil Nilsson till två tredjedelar och till Olof Karlsson till en tredjedel, hvarefter och sedan denne senare till den förre öfverlåtit sistberörde andel, hela lägenheten innehafts och brukats af Bertil Nilsson och efter honom af hans son, bemälda Kerstin Karlsdotters förre man Nils Bertilsson, samt öfverlåtelserna ägt rum genom i laglig ordning upprättade afhandlingar med full äganderätt till jorden med derå uppförda byggnader; alltså och emedan käranderne icke styrkt, att den sålunda skedda afsöndringen i afseende på jordens rymd och beskaffenhet vore stridande mot de författningar, som voro gällande vid den tid, afsöndringen skedde, samt hvarken den omständigheten, att lägenhetens innehafvare, efter att i början hafva beredt sig en förment säkerhet för besittningen genom inteckning, sedermera underlåtit att med köpen lagfara, förrän käranderne hos häradsrätten anmält sig för erhållande af lagfart å sina köp om de hemmansdelar, hvarunder samma lägenhet lydt, eller den af käranderne föreburna, till en del under rättegången vederlagda okunnighet derom, att den hemmansdelarne tillhörande bopigelott i Högläkaredalen långt förut blifvit derifrån afsöndrad, kunde till upphäfvande af köpen om merberörda lägenhet föranleda, då ostridigt vore, att denna blifvit af rätt ägare försåld, ogillades käromålet. Svea hofrätt, dit saken efter vad fullföljdes, pröfvade medelst dom den 27 Februari 1873 rättvist att gilla häradsrättens utslag. Underdånig talan fullföljdes. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lilienberg och Ryding, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 25 Oktober 1873 att på de af häradsrätten anförde skäl samt enär stadgandet i Förordningen den 19 Maj 1845, att, der någon öfverläte fast egendom till tvänne, den af dessa öfverlåtelser, hvarå lagfart först söktes, skulle vara framför den andre gällande, icke ägde tillämplighet å s. 399 Sida 399 i årgången börjar här rättsförhållanden, hvilka uppkommit före samma förordnings utfärdande, Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt fastställa domstolarnes beslut. Vid sakens föredragning den 4 November 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Olivecrona, Lagerstråle, Huss och von Segebaclen) bifölls det underdåniga betänkandet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 November 1873. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.