--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 432 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 432 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-432/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 432 Angående skyldighet att lemna ersättning i anledning af brutet hyresaftal i stad. --- Genom kontrakt den 13 Maj 1872 uthyrde stadsfogden E. G. Moberger till löjtnanten C. Tisell på åtta månader från den 15 Augusti samma år corps de logisbyggnaden till lägenheten Haraldsbo å Jönköpings stads område, jemte källare och vedbod, vagnshus samt plats i stallet för två hästar och fritt tillträde till trädgården, allt emot en hyra af 125 riksdaler. Men tre dagar före tillträdet, eller den 12 Augusti, underrättade Moberger i bref Tisell, att Moberger samma dag sålt nämnde byggnad och trädgård, att genast tillträdas, och att den förhyrda lägenheten derföre ej kunde af Moberger lemnas. Tisell hyrde då dagen derpå utaf slagtaren Svensson i huset n:o 36 vestra förstaden i Jönköping annan bostad om fem rum, tambur, pigkammare, kök och andel i vind, att genast tillträdas och innehafvas till den 1 påföljde April emot 250 riksdaler; hvarefter han instämde Moberger till rådstufvurätten i nämnde stad och yrkade: att som Moberger brutit hyresaftalet, och Tisell, som den 16 Augusti skolat resa bort för att gifta sig, nödgats derförinnan skaffa bostadslägenhet, men icke erhållit annan än den förenämnda, hvilken vore mindre än den på Haraldsbo och finge på kortare tid än s. 433 Sida 433 i årgången börjar här denna innehafvas, Moberger alltså måtte förpligtas att till Tisell, som dessutom gått miste om åtskilliga med bostad på Haraldsbo af Tisell påräknade fördelar, i ersättning för den genom kontraktsbrottet honom tillskyndade förlust utgifva skilnaden i hyresbeloppen 125 riksdaler jemte ränta derå från stämningsdagen. Moberger bestred påståendet, enär köp bryter legostämma, och det i allt fall varit Tisells skyldighet att, innan han hyrde annan lägenhet, än den som var till hans disposition vid Haraldsbo, tillsäga Moberger, som då skulle anskaffat lika god. Tisell hade dessutom ej gjort förlust på affären, om man toge i beräkning de kostnader han måst vidkännas för flyttning till Haraldsbo och alla resor till staden för besök och inköp af lifsförnödenheter. Tisell yrkade bifall till sin talan. Stadgandet att köp bryter legostämma upphäfde icke Mobergers skyldighet att gälda den förlust, han genom kontraktsbrottet tillskyndat Tisell. I hvad mån Tisell skulle haft fördel eller skada af att bo på landet, tillkomme det ej Moberger att bedöma. Rådstufvurätten yttrade i utslag den 16 December 1872: att enär i 16 kapitlet 15 § Jordabalken stadgades att köp bröte legostämma, dervid ersättning för det brutna legoaftalet icke blifvit hyresgäst i stad, såsom i fråga om landtbo skett, förbehållen, samt Tisell hvarken uppgifvit, det honom blifvit af Moberger tillförsäkradt att, äfven i händelse af husets försäljning, varda vid den förhyrda lägenheten bibehållen eller eljest ådagalagt något sådant särskildt förhållande, på grund hvaraf Moberger kunde anses pligtig att, för det Tisell till följd af det skedda köpet ej fått tillträda den hyrda lägenheten, någon ersättning utgifva, ty blef käromålet ogilladt. Tisell vädjade till Göta hofrätt och anförde: Stadgandet i 16 kap. 15 § Jordabalken afsåge rättsförhållandet emellan hyresmannen och köparen, men ej emellan hyresmannen och säljaren, hvilket senare förhållande lagen gick med tystnad förbi. Det vore dock med lagens grund och Tidskrift för lagstiftning etc. li:te årg. 28 s. 434 Sida 434 i årgången börjar här mening samt den rättsprincip, att den, som egenmäktigt bryter ett aftal, skall ersätta skadan, öfverensstämmande, att tolka ordet »landbo» liktydigt med »legotagare», helst 16 § i nämnde kapitel och balk stadgade, att den, som uthyrde till tvä personer, skulle skaffa den, som gick miste om förhyrda lägenheten, annan lika god igen, eller gälda skadan. Hofrätten meddelade den 16 Maj 1873 dom: att då Moberger, som genom åberopade kontraktet af den 13 Maj 1872 utan alla förbehåll tillförsäkrat Tisell att under åtta månader från den 15 nästpåföljande Augusti få emot stadgad hyressumma begagna ifrågavarande byggnader å Haraldsbo, desto mindre kunde anses vara genom det i 16 kapitlet 15 § Jordabalken förekommande stadgande derom, att köp på det sätt bryter legostämma, att köparen ägde makt att hyresmannen i rättan tid uppsäga, befriad från skyldighet att ersätta Tisell den förlust, honom tillskyndats till följd deraf att Moberger brutit berörda, med Tisell träffade hyresaftal, som Moberger först den 12 Augusti 1872, eller allenast tre dagar före den öfverenskomna tillträdesdagen, och mindre än två månader före nästpåföljande fardag, tillsagt Tisell, det han icke finge tillträda förhyrda lägenheten, samt Tisell således icke haft i åberopade lagstadgande afsedt rådrum för annan lägenhets anskaffande under den i kontraktet med Svensson bestämda tid; alltå och då hvad Moberger för undgående af betalningsskyldighet i öfrigt obestyrkt invändt icke förtjenade afseende, samt den lägenhet, Tisell hyrt i stället för lägenheten å Haraldsbo, ostridigt vore mindre än den sistnämnda, samt anledning icke förekomme dertill, att annan dermed jemförlig billigare lägenhet stått Tisell till buds, pröfvade hofrätten, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, rättvist förpligta Moberger att, emot qvitto, till Tisell genast utgifva skilnaden emellan ofvan omförmälda hyresbelopp med 125 riksdaler jemte fem procent årlig ränta derå från den 1 April 1873 till dess liqvid komme att ske. Moberger sökte i underdånighet ändring. Genom underdånigt betänkande den 4 Februari 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius s. 435 Sida 435 i årgången börjar här samt konstituerade revisionssekreterarne Lagergren, föredragande, och Glimstedt) att, då Tisell icke visat, att nye ägaren till lägenheten Haraldsbo förvägrat eller hindrat Tisell att njuta det med Moberger om samma lägenhet slutna hyresaftal till godo, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat. Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 12 i nyssnämnda månad; och enär den af Moberger vederparten skriftligen meddelade underrättelse, att den förhyrda lägenheten blifvit till annan person försåld, att genast tillträdas, och att Moberger derföre icke kunde lemna densamma, med afseende å de begagnade ordalagen och då i brefvet saknades all uppgift å den nye ägaren, måste anses innefatta förklarande från Moberger att hyresaftalet blifvit frän hans sida brutet, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Rabe, och Lagerstråle) Tisell hafva ägt giltigt skäl att förskaffa sig annan bostadslägenhet, och Moberger vara skyldig godtgöra den förlust, som derigenom Tisell drabbat, samt gillade derföre hofrättens öfverklagade domslut. Justitierådet Almqvist yttrade: att, då uppsägning af det emellan löjtnanten Tisell och Moberger upprättade, ifrågavarande hyreskontrakt icke skett två månader före den 1 Oktober 1872, och Tisell således varit lagligen berättigad att den förhyrda lägenheten utan hinder af dess skedda försäljning begagna till nästa fardag den 1 April 1873, samt för öfrigt icke vore visadt att den nye ägaren vägrat Tisell att hyreskontraktet tillgodonjuta, justitierådet pröfvade rättvist att, med ändring af hofrättens dom, gilla rådstufvurättens beslut i saken. Justitierådet Olivecrona anförde: »Som stadgandet i 16 kapitlet 15 § Jordabalken att köp bryter legostämma icke, enligt min uppfattning, innehåller någon ovilkorlig föreskrift, till följd hvaraf i hvarje fall, der försäljning af fast egendom i stad ägt rum, alla angående samma fastighet träffade hyresaftal skulle arises genom köpet upphäfna och hyres- --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.