--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 524 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 524 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-02-10 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-524/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 524 Testamente om fast egendom med förordnande jemväl beträffande testamentstagarens närmaste efterträdare. Tvist mellan dessa och testamentstagarens borgenärer. Fardag. K. Förordningen den 3 April 1810. --- Till Stockholms rådstufvurätt hade Selma Maria Röhl och vice häradshöfdingen A. Hertzman, den senare såsom förmyndare för omyndige Per Emil Röhl, uttagit stämning å rådmannen F. W. Brodin och notarien A. Oldenburg, i egenskap af sysslomän i den efter kanslisten A. G. Röhls aflidna. hustru Maria Mathilda Röhl, född Petrejus, uppkomna urarfvakonkurs, med påstående: att som förre skeppsklareraren Peter Petrejus genom testamente den 21 April 1847 i elfte punkten förordnat, bland annat, att fastigheten n:0 1 i qvarteret Flygaren med adress n:o 34 vid Hornsgatan i s. 525 Sida 525 i årgången börjar här Stockholm skulle efter hans död tillfalla hans dotter, bemälda Maria Mathilda Röhl, och såsom hennes enskilda egendom anses samt icke kunna under hennes lifstid förpantas, försäljas eller med gäld graveras, samt att, om hustru Röhl före sin man aflede och efterlemnade barn och bröstarfvingar, förutnämnda fastighet då borde enskildt tillkomma sådana arfvingar, samt fastigheten på grund af denna bestämmelse måste anses utgöra hustru Röhls efterlemnade barns enskilda tillhörighet; men vid den 14 Augusti 1871 förrättad bouppteckning efter hustru Röhl fastigheten blifvit, på yrkande af åtskilliga kanslisten Röhls och hans hustrus borgenärer, upptagen bland hustru Röhls tillgångar, bemälde sysslomän alltså måtte varda ålagdt att till Selma Maria Röhl och Per Emil Röhl, såsom hustru Röhls efterlemnade barn, genast öfverlemna fastigheten tillika med densammas afkastning från hustru Röhls dödsdag, den 23 Maj 1871. Sysslomännen bestredo yrkandet och anförde: Genom testamentet hade hustru Röhl fått sig tillagd fastigheten såsom sin enskilda tillhörighet. Hvad Petrejus i öfrigt förordnat afsåge endast att kanslisten Röhl skulle vara utesluten från giftorätt i fastigheten och att hans giftorätt skulle efter hustruns död och, i händelse barn funnes, på dem öfvergå; men detta kunde ej blifva annat än arf, och arf i bo finge ej tagas förrän gäld guldits. Att testator sjelf uppfattat sitt förordnande så, bestyrktes af det utaf honom den 20 November 1852 till testamentet gjorda tillägg, deri funnes stadgadt, att om hans dotter före honom aflede, hennes barn skulle inträda i och tillgodonjuta alla de förmåner och rättigheter, som genom testamentet blifvit henne tillerkända. Derjemte åberopade sysslomännen: att, enligt Kongl. Maj:ts dom den 26 September 1865, hustru Röhl förklarats berättigad att såsom sin enskilda tillhörighet undanskifta fastigheten, med skyldighet dock att dermed ansvara för fulla gäldandet af de skulder, hon sig iklädt. Rådstufvurätten yttrade i dom den 18 Mars 1872: att emedan i elfte punkten af det utaf förre skeppsklareraren Petrejus upprättade laga kraftvunna testamente funnes stad- s. 526 Sida 526 i årgången börjar här gadt, att hvad af hans efterlemnade tillgångar öfrigt blefve, sedan åtskilliga i föregående punkter upprättade legater utgått, skulle, utan att anspråk å sådant öfverskott af någon annan finge göras, ensamt tillfalla hans med hushållerskan Eva Maria Ekengren sammanaflade dotter, kanslisten Alexander Gerhard Röhls numera aflidna hustru Maria Mathilda Petrejus, med öfverlåtande af hvilken hustru Röhl tillagda rättighet Petrejus förenat bland annat de vilkor, att hennes man icke borde tillkomma under hennes lifstid någon giftorätt uti hvad hon ägde i följd af hvad Petrejus förordnat efter honom undfå, eller hvad som derför under deras äktenskap kunde inköpas eller till annan egendom förvandlas; att hvad hustru Röhl på grund af nämnda förordnande efter Petrejus tillfölle således ej heller kunnat användas till gäldande af mannen Röhls före eller under äktenskapet i enskildt namn åsamkade gäld; att till godtgörande af den skuld, Petrejus vid sin död kunde äga, äfvensom till bestridande af utgifterna för hans begrafning och för utredningen af boet samt till utgörande af de af Petrejus i testamentets föregående punkter anordnade testamentssummor icke finge användas hans efterlemnade fastighet n:o 1 i qvarteret Flygaren med adress n:o 34 vid Hornsgatan jemte annan särskildt uppräknad egendom; att berörda fastighet följaktligen borde efter Petrejus tillfalla hustru Röhl och såsom hennes enskilda egendom anses samt icke kunna under hennes lifstid förpantas, försäljas eller med gäld graveras och mannen Röhl deruti icke tillkomma någon giftorätt; att, i händelse mannen Röhl skulle före hustrun aflida samt barn och bröstarfvingar efter dem finnas, förenämnda fastighet jemte den i sammanhang dermed i testamentet uppräknade egendomen borde tillfalla hustru Röhl enskildt, samt endast hvad till makarna Röhls bo i öfrigt hörde efter lag delas emellan hustru Röhl och makarnes barn och bröstarfvingar; att, derest mannen Röhl skulle före hustrun aflida samt barn och bröstarfvingar ej öfverlefva, utaf makarne Röhls bo då borde afsättas hvad Petrejus till hustru Röhl testamenterat eller, om något deraf blifvit förvandladt, så mycket som svarade mot s. 527 Sida 527 i årgången börjar här beloppet af det, som enligt testamentet hustru Röhl efter Petrejus tillfölle, och att hvad sålunda komme att afsättas förblefve hustru Röhls enskilda tillhörighet; att någon delaktighet deri ej tillkomme mannens fjermare arfvingar, hvilka i nyssnämnda fall skulle vara berättigade att med hustru Röhl dela endast de öfverskjutande tillgångarne i makarnes bo; att, om hustru Röhl skulle före sin man aflida samt hon efterlemnade barn och bröstarfvingar, sådana arfvingar då borde enskildt tillkomma, bland annat, förutnämnda fastighet, och de öfriga tillgångarne i makarne Röhls bo, som icke blifvit särskildt undantagna, emellan honom och sådana arfvingar efter lag gå till skiftes; att om hustru Röhl skulle före sin man utan barn och bröstarfvingar med döden afgå, någon delaktighet i oftaberörda stadsfastighet jemte den dermed i sammanhang uppräknade egendom då ej skulle mannen tillkomma, utan han endast vara berättigad att undfå sin giftorätt och fördel i boets öfriga tillgångar, samt att, vid hustru Röhls frånfälle utan barn eller bröstarfvingar, då af hennes lott och andel i boet borde tillfalla, den ena hälften åtskilliga inrättningar och fromma stiftelser samt andra hälften den, för hvilken hustru Röhl genom testamente kunde samma hälft efter godtfinnande bestämma eller förordna, samt, i händelse sådant förordnande ej skett, hennes lagliga arfvingar; ty och då, enligt testamentets bestämmelser, ifrågavarande fastighet n:o 1 i qvarteret Flygaren måste anses såsom hustru Röhls enskilda egendom, samt hustru Röhl genom hofrättens dom den 30 Juni 1864, som blifvit genom Kongl. Maj:ts dom den 26 September 1865 fastställd, förklarats skyldig att med samma fastighet svara för de i mannens konkurs fasställda fordringar, till hvilkas gäldande hon jemte mannen sig förbundit, och upplyst vore, att boet efter hustru Röhl blifvit till borgenärernas förnöjande afträdt, blef stämningspåståendet ogilladt. Svea hofrätt, der talan häremot efter vad fullföljdes, yttrade medelst dom den 24 April 1873: att emedan förre skeppsklareraren Petrejus i lifstiden genom det till stöd för käromålet åberopade testamente förordnat i elfte punkten, s. 528 Sida 528 i årgången börjar här bland annat, att fastigheten n:o 1 i qvarteret Flygaren med adress n:o 34 vid Hornsgatan i Stockholm, hvilken fastighet skulle tillfalla skeppsklareraren Petrejus’ dotter Maria Mathilda Röhl och såsom hennes enskilda egendom anses, icke finge under hennes lifstid förpantas, försäljas eller med gäld graveras, och att, om hans dotter skulle före sin man aflida, hennes barn och bröstarfvingar då borde enskildt tillkomma förutnämnda fastighet, samt häraf följde, att Per Emil Röhl och Selma Maria Röhl, såsom hustru Röhls efterlemnade barn, ägt att vid modrens frånfälle af fastigheten såsom deras tillhörighet komma i besittning; ty och som, — ehuru hustru Röhl, hvilken, enligt hvad upplyst vore, lika med mannen förbundit sig till betalning af åtskillig gäld i boet, vid makarnes år 1861 inträffade konkurs, i sammanhang med väckt påstående att från konkursboet få undanskifta ifrågavarande fasta egendom, yrkat allenast att vinna befrielse från skyldighet att med nämnda egendom ansvara för de skulder, som mannen Röhl enskildt sig åsamkat eller i följd af borgensförbindelser sig ådragit, i anledning af hvilket yrkande hustru Röhl genom hofrättens den 30 Juni 1864 meddelade dom, som blifvit af Kongl. Maj:t den 26 September 1865 fastställd, förklarats ej kunna förpligtas att med meranämnde fasta egendom, den hon tillåtits att från konkursboet undanskifta, till någon del ansvara för betalning af de i konkursen fastställda fordringar, till hvilkas gäldande hustru Röhl ej jemte mannen sig förbundit, — i allt fall den rätt, som hustru Röhl sålunda finge anses hafva medgifvit sina fordringsägare, hvilka ock, enligt hvad handlingarne utvisade, till säkerhet för sina fordringar sökt och erhållit qvarstad å egendomens hyresafkastning, icke kunde i strid mot ofvannämnda testamentes stadgande att egendomen ej finge under hustru Röhls lifstid förpantas, försäljas eller med gäld graveras, förringa den på grund häraf hennes barn tillkommande rättighet att erhålla egendomen, utan att vara med densamma ansvariga för hustru Röhls gäld, alltså blef, med ändring af rådstufvurättens dom, Brodin och Oldenburg, i egenskap af sysslomän i den efter s. 529 Sida 529 i årgången börjar här hustru Röhl uppkomna urarfvakonkurs, förpligtade att till Hertzman, såsom förmyndare for Per Emil Röhl, och Selma Maria Röhl genast afträda ifrågavarande fasta egendom n:o 1 i qvartret Flygaren samt att redovisa behållna afkastningen af samma egendom från hustru Röhls dödsdag den 23 Maj 1871 och till dess fastigheten afträddes. Sysslomännen sökte i underdånighet ändring. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Lagergren samt t. f. revisionssekreteraren Bråkenhielm, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 6 December 1873, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl ej vara anfördt till ändring i hofrättens dom. Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 13 Januari 1874 (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Wretman, Naumann och Huss); och fann Högsta Domstolen ej skäl att i hofrättens dom göra annan ändring, än att den sysslomännen ålagda redovisning för fastighetens afkastning, jemlikt Förordningen den 3 April 1810, inskränkes till tiden från och med den fardag, som efter hustru Röhls död först infallit, eller den 1 Oktober 1871. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Februari 1874. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.