--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 591 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 591 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-05-05 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-591/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 591 Beträffande frågan hvad som måste föregå innan till allmänt arbete enligt gällande Fattigvårdsförordning må dömas. --- Fattigvårdsstyrelsen i Marstrand anhöll hos konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, att enär arbetskarlen Carl J. Jonsson, hvilken vore fullt arbetsför, visat sådan liknöjdhet mot sin familj, att fattigvården nödgats taga vård om hans barn under det Jonsson utan tvifvel nedlade sin arbetsförtjenst på krogen, samt Jonsson icke låtit sig rätta genom inför fattigvårdsstyrelsen erhållna varningar och föreställningar, utan fortsatte med sin visade liknöjdhet mot sina barn, Jonsson måtte behandlas i öfverensstämmelse med gällande Fattigvårdsförordning samt förty till allmänt arbeted ömas. Vid förhör inför rådstufvurätten i Marstrand hade Jonsson medgifvit, att hans barn (en gosse om 10 år och två flickor 8 år gamla) hvarje vinter sedan år 1868 från fattigvårdens kokinrättning fått fri middagsmat, att fattigvården en gång haft en mindre utgift för barnens vård och skötsel,, äfvensom »helt nyligen» skaffat tyg till kläder åt barnen. s. 592 Sida 592 i årgången börjar här samt att Jonsson inför styrelsen blifvit varnad för följderna af att vårdslösa sina barn. Deremot hade Jonsson bestridt, att han förstört sin arbetsförtjenst genom dryckenskap. Den ringa arbetsförtjensten under vintrarne och de höga prisen på lifsförnödenheter hade satt honom ur stånd att fullt försörja barnen, mot hvilka han dock ville framgent uppfylla sina skyldigheter. Landshöfdingeembetet yttrade i utslag den 25 Februari 1874: att som genom hvad i målet förekommit utredt vore, att Jonsson uraktlåtit att taga nödig vård om sina barn, om hvilka fattigvårdsstyrelsen i Marstrand måst till en del draga försorg, samt Jonsson icke heller låtit sig af fattigvårdsstyrelsens varningar rätta; alltså funne landshöfdingeembetet, jemlikt 35 § 4 mom., 41 § 2 mom. och 42 § 1 mom. i K. Förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871, skäligt döma Jonsson att å länscellfängelset i Göteborg under två månader hållas till det arbete, som kunde vara att tillgå. Jonsson sökte i underdånighet ändring och anmärkte, bland annat, att honom icke blifvit ålagdt något arbete för fattigvårdsstyrelsens räkning, och att han än mindre varit åtalad för vägran att verkställa af fattigvårdsstyrelsen anvisadt arbete. Med afseende härå yr'kade Jonsson att varda befriad från straff, eller att åtminstone undslippa med en varning. Sedan fattigvårdsstyrelsen blifvit öfver besvären hörd och afgifvit förklaring, föredrogs målet inför Högsta Domstolen den 5 Maj 1874; och som icke utredt är att klaganden, oaktadt af fattigvårdsstyrelsen erhållen varning, vägrat att fullgöra honom af styrelsen föresatt arbete eller eljest visat tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Naumann, Lagerstråle och Huss) skäligt att undanrödja landshöfdingeembetets öfverklagade beslut. Justitieråden Cramér och Rabe förenade sig om följande yttrande: Enär, så vidt handlingarna i målet utmärka, klaganden icke vägrat att fullgöra arbete, som af fattigvårdsstyrelsen eller annan, å hvilken styrelsen öfverlåtit sin hus- s. 593 Sida 593 i årgången börjar här bonderätt, blifvit honom föresatt, eller eljest i sitt förhållande till fattigvårdsstyrelsen visat tredska, sjelfvåld, oordentlighet eller sturskhet, pröfvade justitieråden skäligt att landshöfdingeembetets öfverklagade beslut upphäfva. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.