--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 595 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 595 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1873-10-29 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-595/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 595 Gåfva eller icke? --- Förre nämndemannen Johan Peter Rehnberg upplät genom afhandling den 9 Mars 1864 till sin son Axel Viktor Rehnberg 1/4:dels mantal Södra gården i Ulfsätter under vilkor, bland andra, att Johan Peter Rehnberg och håns hustru skulle under sin lifstid af hemmansdelens innehafvare erhålla åtskilliga undantagsförmåner; att tillsamman 9,000 rdr skulle å vissa bestämda förfallotider från den 1 Oktober 1864 till den 14 Mars 1874 till Johan Peter Rehnberg och hans hustru utbetalas, så vida någon af dem vid förfallotiderna lefde; samt att den till hemmanet hörande s. k. Knektetäppan om 17 kapplands areal förbehölles Johan Peter Rehnberg och s. 596 Sida 596 i årgången börjar här hans rättsinnehafvare under femtio år räknade frän den 14 Mars 1864. Denna handling blef till säkerhet för undantagsförmånerna och 9,000 rdr intecknad den 11 Januari 1865 i hemmanet. Johan Peter Rehnberg afled den 13 Augusti 1869, och hans hustru den 16 April 1871. Den 22 November 1869 inlemnades af lokomotivföra ren Anders Agaton Nordström, såsom gift med en dotter till Johan Peter Rehnbergs son Johan Fredrik Rehnberg, samt Carl Anders Larsson, såsom förmyndare för Johan Fredrik Rehnbergs omyndiga barn, till Kumla häradsrätt i bevakningsändamål dels häradsrättens protokoll öfver förenämnda inteckning, å hvilket protokollsutdrag fanns tecknadt följande: »Förestående inteckningshandling, utgifven till mig af min son Axel Viktor Rehnberg, gifver och öfverlåter jag till min son Johan Fredrik Rehnbergs och hans aflidna hustru Johanna Sofia Rehnbergs född Sundström barn; och har jag denna öfverlåtelse och gåfva med fri och egen vilja utfärdat. Ulfsätter den 21 April 1869. J. P. Rehnberg. Förestående gåfva och öfverlåtelse af ifrågavarande handling är af f. d. nämndemannen J. P. Rehnberg egenhändigt underskrifven, intygas af oss på en gång närvarande vittnen. P. J. Pettersson, och S. Nilsson, Husar för St. Ahlberg. Banmästare vid Hallsberg»; dels ock berörde afhandling i hufvudskrift, hvilken afhandling var sammanhäftad med inteckningsprotokollet. Nordström och Larsson instämde derefter till häradsrätten samtlige sterbhusdelägarne efter Johan Peter Rehnberg och anförde i stämningen, att käranderne vid närmare eftersinnande funnit ifrågavarande öfverlåtelse vara att anse icke såsom testamente utan såsom gåfva med varm hand, och att således all Johan Peter Rehnbergs och hans hustrus rätt på grund af ifrågakomne afhandling omedelbart efter det Johan Peter Rehnberg den 21 April 1869 till dem skänkt sin ifrågavarande rätt och för sådant ändamål till barnens målsman s. 597 Sida 597 i årgången börjar här öfverlemnat afhandlingen af den 9 Mars 1864 i hufvudskrift öfvergått till käranderne; att desse följaktligen vore berättigade att af Axel Viktor Rehnberg, hvilken till föräldrarne ej utgifvit någon del af undantagsförmånerna eller penningebeloppen, utbekomma alla de förmåner och penningebelopp, som på grund af afhandlingen bort af honom gäldas intill moderns dödsdag den 16 April 1871; att käranderne således yrkade, att de måtte förklaras vara laglige innehafvare af all Johan Peter Rehnbergs och hans hustrus rätt på grund af berörde afhandling, och berättigade att utfå hvad Axel Viktor Rehnberg i följd deraf vore skyldig att utgifva, samt att Johan Peter Rehnbergs arfvingar, som satt sig i besittning af Knektetäppan, måtte förpligtas genast afträda denna och utgifva ersättning för den tid, de lägenheten obehörigen nyttjat, hvarjemte emot Axel Viktor Rehnberg särskildt påstods, att honom måtte åläggas utbetala de oguldna undantagsförmånerna och penningebeloppen. Käranderne anförde vidare, att anledningen till gåfvan varit den, att Johan Peter Rehnberg såmedelst velat lemna ersättning för det förtida arf, som motparterne under Johan Peter Rehnbergs lifstid bekommit utöfver hvad Johan Fredrik Rehnberg, hvilken blifvit i konkurstillstånd försatt, erhållit; att Johan Peter Rehnberg haft undantag jemväl från annat hemman och derföre icke behöft uppbära de undantagsförmåner, som skolat från förberörde hemman utgå; samt att motparterna derigenom, att de icke i bouppteckningen efter Johan Peter Rehnberg och hans hustru upptagit ifrågakomna undantagsförmåner och penningebelopp, visat, att de icke ansett sig vara ägare till dessa förmåner och penningar; och företedde käranderne: a) i hufvudskrift afhandlingen af den 9 Mars 1864; b) bestyrkt afskrift af bouppteckningen efter Johan Peter Rehnberg, hvarutaf inhemtades, att bland dennes efterlemnade tillgångar icke upptagits Knektetäppan samt berörde undantagsförmåner och penningebelopp, utan att i afseende härå förekom i bouppteckningsinstrumentet följande anteckning: »Härefter företedde förmyndaren för Johan Fredrik Rehnbergs omyndiga barn en af Johan Peter s. 598 Sida 598 i årgången börjar här Rehnberg såsom gåfva till bemälde Johan Fredrik Rehnbergs barn öfverlåten inteckning uti 1/q:dels mantal Ulfsätter, grundande sig på ogulden köpeskillingsliqvid, hvaraf den 14 Mars 1869 förföll 4,000 rdr med räntax Äfvenledes företedde käranderne utdrag af häradsrättens dombok, utvisande att för dödsfalls skull afhörts de personer, som bevittnat afhandlingens öfverlåtande af Johan Peter Rehnberg; och hade dessa vittnen berättat: Husaren Pettersson: att en dag på våren 1869 vittnet på anmodan af Johan Fredrik Rehnberg infunnit sig i dennes bostad, för att bevittna några handlingar; att kort derefter Johan Peter Rehnberg tillstädeskommit, hvarpå Johan Fredrik Rehnberg framtagit, såsom vittnet ville minnas, ett arrendekontrakt och en revers, hvilka handlingar upplästes och derpå underskrefvos af Johan Peter Rehnberg och bevittnades af vittnet; att Johan Fredrik Rehnberg derefter framtagit andra handlingar, uti hvilka vittnet nu igenkände ifrågavarande afhandling och inteckningsprotokoll; att å det senare då befunnits skrifven den derå befintliga anteckning om handlingens öfverlåtande; att Johan Peter Rehnberg, utan att säga något, derunder tecknat sitt namn, hvarefter vittnet skrifvit vittnesmeningen, derunder vittnet satt sitt namn; att hvarken afhandlingen, inteckningsprotokollet eller den derå befintliga påskrift blifvit vid tillfället upplästa; samt att vittnet ej kunnat förmärka, att Johan Peter Rehnberg af tvång eller mot sin vilja underskrifvit sitt namn. Banmästaren Nilsson: att vittnet den 21 April 1869 tillkallats af Johan Fredrik Rehnberg för att bevittna några handlingar; att sedan Johan Fredrik Rehnberg visat vittnet ett arrendekontrakt och en revers med påskrift om transport, hvilka handlingar varit underskrifna med Johan Peter Rehnbergs namn, vittnet bevittnat dennes namnteckning; att Johan Fredrik Rehnberg derpå framtagit ifrågavarande afhandling och vidfogade inteckningsprotokoll samt lagt dessa handlingar på bordet, under förklarande, att vittnet endast skulle bevittna Johan Peter Rehnbergs namnteckning under den å inteckningsprotokollet befintliga påskrift, hvilken ock före- s. 599 Sida 599 i årgången börjar här visats för vittnet; att under denna påskrift redan funnits Johan Peter Rehnbergs namn, hvarjemte der funnits vittnesmeningen äfvensom vittnet Petterssons namn; att vittnet frågat Johan Peter Rehnberg, som stått bakom den stol, hvarå vittnet suttit, om han skrifvit sitt namn, på hvilket vittnet pekat, hvarefter och sedan Johan Peter Rehnberg på frågan svarat ja, vittnet skrifvit sitt namn, der det funnes tecknadt; att Johan Peter Rehnberg derpå gått ut, hvarefter Johan Fredrik Rehnberg för vittnet uppläst handlingens innehåll, samt att vid tillfället vittnet Pettersson ej närvarit. Under rättegången hördes ånyo dessa vittnen, dervid de berättade hufvudsakligen lika med hvad de förut uppgifvit endast med dessa skiljaktigheter, att Pettersson förklarade sig »alls icke hafva omnämnt ifrågavarande handlings innehåll, om den utgjorts af inteckningsprotokollet eller originalet», samt att Nilsson nu uppgaf, att han uppläst arrendekontraktet och skuldsedeln, som bevittnats, samt jemväl ämnat uppläsa den tredje handlingen, men att Johan Fredrik Rehnberg då yttrat, att detta ej behöfdes; att sedan Johan Peter Rehnberg aflägsnat sig, Johan Fredrik Rehnberg för vittnet uppläst den tredje handlingen, hvilken angått köp af 1/4:dels hemman Ulfsätter; men att vittnet icke visste huruvida denna handling varit ett kontrakt i hufvudskrift eller ett inteckningsprotokoll, innefattande ett köpekontrakt, samt icke kunde derom meddela något bestämdt yttrande, förrän vittnet finge se sin namnteckning; och intygade båda dessa vittnen, att Johan Peter Rehnberg vid tillfället varit, så vidt vittnena kunnat förmärka, vid fullt och sundt förstånd. Äfvenledes hördes såsom vittne torparen Ählberg, som intygade, att han vid sammanträffande med Johan Peter Rehnberg slottertiden 1869 hört denne yttra, såsom orden fallit: »jag tänkte gifva Johan Fredrik en smula, men det är inte lönt, ty ger jag honom något, så ta de ifrån honom det (han var i konkurstillstånd försatt), och derför vill jag gifva hans barn». Svaranderne bestredo käromålet. Enligt den af Johan Peter Rehnberg gjorda anteckning hade endast intecknings- s. 600 Sida 600 i årgången börjar här protokollet, men icke afhandlingen af den 9 Mars 1864 öfverlåtits på Johan Fredrik Rehnbergs barn. De personer, som bevittnat Johan Peter Rehnbergs namnteckning, hade icke samtidigt tillstädesvarit, ej fått tillfälle att se berörde afhandling, ej ens hört, att någon gåfva var i fråga, och hade icke någon kännedom om innehållet af den anteckning, derunder Johan Peter Rehnberg skrifvit sitt namn. Häradsrätten yttrade enligt utslag den 5 Juli 1872: att emedan ådagalagdt vore, att endast den ene af de personer, hvilka bevittnat Johan Peter Rehnbergs underskrift å ifrågavarande öfverlåtelse, varit närvarande vid underskriftens tillkomst, samt, emot hvad vittnena härom uppgifvit, icke visadt vore, att öfverlåtelsen blifvit vid underskrifvandet eller, då ett af vittnena banmästaren S. Nilsson sedermera för underskriftens bestyrkande tillkallats, för Johan Peter Rehnberg uppläst; ty och som icke heller annorledes blifvit styrkt, att Johan Peter Rehnberg om öfverlåtelsens innehåll ägt full kännedom och densamma medgifvit, samt bindande verkan således icke kunde öfverlåtelsen tillerkännas; alltså kunde kärandernes instämda yrkande icke bifallas. Emot detta utslag vädjades till Svea hofrätt. Då öfverlåtelsen ostridigt underskrifvits af Johan Peter Rehnberg, ålåge det motparterne att visa, att Rehnberg ej ägt kännedom om öfverlåtelsens innehåll och ej medgifvit densamma. Orsaken, hvarför handlingen icke upplästes, var den att Johan Peter Rehnberg önskat, att de öfriga barnen icke skulle få kämiedom om gåfvan. Enligt dom den 14 Mars 1873 utlät sig Iwfrätten: Enär genom hvad i saken förekommit det måste anses utredt, att ifrågavarande, den 21 April 1869 daterade skriftliga handling, hvarigenom Johan Peter Rehnberg förklarat sig till sin son Johan Fredrik Rehnbergs barn gifva och öfverlåta den af Axel Viktor Rehnberg till Johan Peter Rehnberg utfärdade inteckningshandling, blifvit af Johan Peter Rehnberg underskrifven, och anledning icke förekommit, att Johan Peter Rehnberg blifvit dertill trugad eller förledd; ty och då Johan Fredrik Rehnbergs barn jemväl visat sig innehafva den s. 601 Sida 601 i årgången börjar här ifrågavarande inteckningshandlingen i hufvudskrift och densamma således måste anses vara för fullbordande af den med omförmälda öfverlåtelse afsedda gåfva till dem öfverlemnad, pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af häradsrättens utslag, förklara ifrågavarande, af Johan Peter Rehnberg gjorda öfverlåtelse för Johan Fredrik Rehnbergs barn medföra den rätt, som i laga ordning fullbordad gåfva innefattade; men som häradsrätten med den åsigt, som der i frågan gjort sig gällande, ej kommit att ingå i vidare pröfning af kärandernes på meranämnde öfverlåtelse grundade anspråk; alltå blefve, med undanrödjande af häradsrättens utslag, saken visad åter till häradsrätten, som hade att densamma på anmälan åter företaga och dermed vidare lagligen förfara. Uti denna dom söktes i underdånighet ändring af Johan Peter Rehnbergs son Axel Viktor Rehnberg m. fl. Sökanderne påstodo, att Johan Peter Rehnberg vid den tid, då öfverlåtelsen skulle ägt rum, varit af ålderdomssvaghet ytterst slö och virrig. Johan Fredrik Rehnberg hade efter sin konkurs bott hos sin fader och haft tillgång till alla hans papper. Det hade icke styrkts, att, då Johan Peter Rehnberg underskref öfverlåtelsen, den handling, hvarå öfverlåtelsen funnes tecknad, för honom blifvit uppläst; och det vore således icke heller visadt, att Johan Peter Rehnberg haft kännedom om innehållet af den handling, hvarå öfverlåtelsen tecknats. Gåfvoaftalet borde så mycket hellre anses ogiltigt, som Johan Fredrik Rehnberg, då handlingen skulle till honom öfverlemnats, ej varit sina barns målsman, enär redan vid Johan Fredrik Rehnbergs hustrus långt förut inträffade död annan person förordnats till förmyndare för barnen. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers, föredragande, och Lagergren) yttrade enligt underdånigt betänkande den 25 September 1873: att enär anledning icke förekommit att ifrågavarande öfverlåtelse, som ostridigt innehades af Johan Fredrik Rehnbergs barns målsman, då bouppteckningen efter Johan Peter Rehnberg förrättades, icke blifvit af Johan Peter s. 602 Sida 602 i årgången börjar här Rehnberg i lifstiden till behörig person för bemälde barns räkning öfverlemnad; alltså och på de af hofrätten anförde grunder, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens domslut. Saken föredrogs den 1 Oktober 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Cramér, Carleson, Naumann, Bolin och Strandberg); och pröfvade Högsta Domstolen rättvist gilla hofrättens dom. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 29 Oktober 1873. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.