--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 602 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 602 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1873-10-29 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-602/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 602 Fråga om ersättningsskyldighet derföre att fartygs befälhafvare, utan att invänta befraktarens ordres om destinationsorten, afgått med fartyget och icke ingått med lasten till den plats, som befraktaren önskat. Sjölagens § 100. --- Enligt certeparti, upprättadt i Hull den 20 November 1871, öfverenskommo Daniel Simony i Hull och sjökaptenen J. M. Halvorsen: att skeppet Kristiania, fördt af Halvorsen och då liggande i Hull, skulle med all möjlig skyndsamhet afgå till närbelägna orter (Victoria Dock och Albert Dock) i Hull och der intaga full last stenkol och dermed utan onödigt uppehåll afgå till Malmö eller Köpenhamn enligt order vid konnossementets undertecknande; att Halvorsen skulle underteckna konnossementen, sådana de företeddes, å aflastarens kontor, så snart lasten blifvit inskeppad, utan förnärmande emot certepartiet; samt att tio dagar medgåfvos för lastning och tio öfverliggedagar. Den 21 November anmälde Halvorsen fartyget vara klart att lasta; och sedan lastningen, som började den 25 November, slutats den 15 December, afgick fartyget den 18 i sistnämnde månad från Albert Dock och ankom till Malmö den s. 603 Sida 603 i årgången börjar här 26 i samma månad, hvarest lasten emottogs af handlanden Beijer. Beijer, i egenskap af agent och omhud för Simony, instämde derefter till rådstufvurätten i Malmö Halvorsen med påstående: att, enär Halvorsen afseglat från Hull med lasten, utan att teckna konnossement och utan att afvakta destinationsorder, Halvorsen måtte åläggas ersätta den genom hans berörda förvållande Simony tillskyndade skada, enligt räkning, med 2,394 rdr samt godtgöra protestkostnader. Halvorsen genmälde, att han efter lastens intagande den 15 December, då liggetiden jemväl tilländagått, varit berättigad att utan uppehåll afgå, och Simony pligtig, enligt 94 § svenska Sjölagen, att utan förevändning framlägga konnossement och lemna destinationsordres. Redan den 15 December hade Halvorsen infunnit sig å Simonys kontor för att underteckna konnossementen och erhålla destinationsorder, men vägrats sådana och endast anmodats att underteckna konnossement med obestämd destinationsort och förvägrats erhålla yrkad ersättning för liggedagar. Då konnossementen varit stridande mot det upprättade certepartiet, hade Halvorsen ej kunnat godkänna desamma. På aftonen samma dag hade Halvorsen ånyo infunnit sig å Simonys kontor; men resultatet hade blifvit enahanda då, likasom vid ett ytterligare besök den 16 December. Sistnämnde dag hade derföre Halvorsen begifvit sig till notarius publicus i Hull och der protesterat samt utskrifvit och under protest för vägrad ersättning för öfverliggedagar undertecknat konnossement, deri destinationsorten, i enlighet med hvad Simonys bokhållare på kontoret flera gånger yttrat, bestämts att vara Malmö »eller Köpenhamn, om så beordrades af aflastaren». I särskildt bref af den 16 December till Simony hade Halvorsen underrättat honom om konnossementets undertecknande och tillika förklarat, dels att, om Simony önskade att Halvorsen skulle afgå till Köpenhamn i stället för till Malmö, Simony måtte sända Halvorsen skriftliga order, hvilka han ville hörsamma, dels ock att fartyget vore färdigt att gå till sjös. I afbidan på möjliga order hade Halvorsen emellertid qvar- s. 604 Sida 604 i årgången börjar här dröjt i Hull till middagstiden den 18 December, men, dâ några order ej afhördes, afgått till Malmö, ehuru det af åtskilliga anledningar varit för Halvorsen förmånligare om han fått gå till Köpenhamn. Dessutom hade ju Simonys ombud i Malmö handlanden Beijer, som emottog lasten derstädes, varit oförhindrad att beordra Halvorsen till Köpenhamn, om Simony önskat att lasten skulle sändas dit. Mot den af Simony åberopade räkning gjorde Halvorsen åtskilliga anmärkningar; hvarjemte Halvorsen, till stöd för sina uppgifter om de åtgärder, han vidtagit för att få konnossement af Simony före afresan från Hull, åberopade ett af notarius publicus i Malmö den 16 Januari 1872 utfärdadt intyg af innehåll, att skeppsmäklaren i Hull J. Fries, som i egenskap af ombud för mäklarefirman Granbey & C:ni den 20 November 1871 afslutat certepartiet emellan parterne, med ed bestyrkt en af honom i närvaro af Halvorsen afgifven attest derom, att Fries och Halvorsen den 15 December 1871 från kl. 12 till 6 på dagen förgäfves afbidat Simonys hemkomst för undertecknande af konnossement; att Fries senare på aftonen för samma ändamål besökt Simonys kontor, då Simony tillkännagifvit, att »Kristiania» skulle afgå till Malmö; att Fries och Halvorsen den 16 December åter infunnit sig på Simonys kontor, då Simonys bokhållare Brady underrättat Halvorsen att han skulle afgå till Malmö; samt att Halvorsen och Fries derefter begifvit sig till notarius publicus i Hull, der protest afgifvits och konnossement tecknats, enär sådant ej kunnat äga rum hos Simony, helst det konnossement, som framlagts af Brady, emot certepartiets innehåll, upptagit ej en, utan två destinationsorter eller både Malmö och Köpenhamn samt i öfrigt varit ofullständigt, på sätt protesten vidare omförmälde. Simony erinrade, att Halvorsen ej kunnat förneka, att han afseglat från Hull utan att underteckna konnossement eller af Simony erhålla order om destinationsorten, och att det icke ålegat Simony att bestämma till hvilkendera af de två omförmälda städer Halvorsen skulle afgå, förrän konnossementet undertecknades. Efter det Simony med Beijer vexlat s. 605 Sida 605 i årgången börjar här åtskilliga telegram, och sedan Simony funnit att han icke kunde erhålla de i aflåtet telegram af den 14 December begärda priser, hade Simony beslutat att låta fartyget gå till Köpenhamn, der konjunkturerna för stenkol då varit goda och der lossningskostnaderna ej behöft blifva så dryga. Simony företedde dessa telegram äfvensom en af Beijer, såsom ombud för Simony, till notarius publicus i Malmö den 28 December 1871 afgifven protest emot Halvorsen för det denne gått från Hull utan att underteckna konnossement och, utan att invänta Simonys order om destinationsorten, seglat till Malmö i stället för till Köpenhamn och såmedelst tillskyndat Simony förlust. Vid denna protest funnos bilagde dels en af Simony den 20 December till notarius publicus i Hull afgifven protest af innehåll, bland annat, att Simony med ed bekräftat, att han i Hull den 15 December underrättat Halvorsen derom att »Kristiania» efter all sannolikhet skulle beordras till Malmö, men tillika vägrat lemna bestämda order derom; samt att, efter det Simony erhållit telegram från Malmö med underrättelse att der vore ogynsamma priser för stenkol, han beslutat låta »Kristiania» afgå till Köpenhamn, hvarom han ock vid sin ankomst till kontoret den 18 December ämnat gifva Halvorsen order, men att Simony till sin stora öfverraskning då funnit, att Halvorsen redan afrest och lemnat bref till Simony jemte konossement, deri Halvorsen förbundit sig att gå till Malmö; dels ock intyg af notarius publicus i Hull, att åtskilliga å Simonys kontor i December 1871 anställda personer, bland andra, Brady, den 12 Juli 1872 med ed bekräftat att de ej underrättat Halvorsen, att han skulle afgå till Malmö, och Brady särskildt, att han väl samtalat med Halvorsen och sagt, att han trodde, att »Kristiania» skulle gå till Malmö, men på samma gång underrättat Halvorsen, att Simony icke beslutat, om fartyget skulle gå till Malmö eller Köpenhamn, och att Brady derföre ej kunde lemna bestämda föreskrifter i berörda hänseende. Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 13 Maj 1872: att som Halvorsen, hvilken varit berättigad att afsegla efter s. 606 Sida 606 i årgången börjar här det hela liggetiden tilländalupit, finge anses hafva iakttagit allt hvad af honom kunnat lagligen fordras för att denna rätt gällande göra, blefve käromålet ogilladt. Simony vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som i dom den 24 Januari 1873 yttrade: att ehuru Halvorsen icke varit berättigad att, på sätt han gjort, afsegla till Malmö, utan att hafva derom af Simony erhållit bestämd tillsägelse; likväl och som Simony icke genom hvad hittills i saken förekommit kunde anses hafva lagligen styrkt beloppet af den skada, som honom genom Halvorsens berörda förfarande kunde hafva tillskyndats, funne hofrätten ej skäl göra ändring i det slut, hvari rådstufvurätten stannat. Simony fullföljde underdånig talan. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg samt konstituerade revisionssekreterarne Lagergren och von Bahr, den sistnämnde föredragande) afgaf den 4 Oktober 1873 underdånigt betänkande af följande innehåll: Enär enligt ofvanberörda fraktaftal den 20 November 1871, efter hvilket jemlikt § 100 i gällande Sjölag rättsförhållandet parterne emellan skulle bedömas, det ålegat svaranden att, efter intagande af last, dermed utan onödigt uppehåll afgå till Malmö eller Köpenhamn enligt order vid konnossementets undertecknande, hvilket borde ske å aflastarens kontor så snart lasten blifvit inskeppad, samt vid sådant förhållande och då ostridigt vore, att sökanden hvarken under den tid af tre dygn, svaranden efter fullbordad lastning och derom under anhållan om utbekommande af konnossement å sökandens kontor gjord anmälan uppehållit sig å lastningsorten eller sedermera genom sitt ombud i Malmö, dit svaranden enligt sökanden behörigen meddelad underrättelse derefter afseglat, tillsagt svaranden att fortskaffa lasten till Köpenhamn, svaranden genom sitt förfarande att, på sätt nämndt vore, föra lasten till Malmö, icke kunde anses hafva gjort sig till ersättningsskyldighet i omstämda hänseendet förfallen; hemställde nedre revisionen i underdånighet, det måtte Kongl. Maj:t fastställa det slut, hvari domstolarne stannat. s. 607 Sida 607 i årgången börjar här Vid sakens föredragning den 9 Oktober 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Naumann, Bolin och Rabe) bifölls nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Oktober 1873. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.