--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 701 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 701 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1873-10-24 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-701/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 701 Kongl. Maj:ts befallningshafvande ålägger enligt utslag 4. att till B., såsom innehafvare af en utaf 4. utgifven löpande skuldsedel, betala skuldsedelns innehåll jemte expenser. Med öfverlemnande af detta skuldebref i hufvudskrift och öfriga handlin- --- Ar 1866 utfärdade Joh. Johansson och J. Berndtsson en till innehafvaren ställd skuldsedel å 217 rdr 45 öre jemte ränta, och sedan å denna skuldsedels kapital afbetalts 40 rdr, blef Berndtsson, uppä ansökning af handlanden Johansson i Göteborg, genom landshöfdingeembetets i Göteborgs och Bohus län utslag den 3 April 1868 ålagdt att till Johansson, emot afskrifning å skuldsedeln, utgifva hälften af då återstående kapitalbeloppet med 88 rdr 72 öre jemte sex procent ränta å uppgifna belopp samt att med 7 rdr 50 öre ersätta kostnaden för lagsökningen. Den 30 April 1868 aflemnades genom N. E. Berndtsson i Lundby ifrågavarande utslag med tillhörande originalrevers till kronofogden D. E. Widell för verkställighet. Johansson affordrade sedermera Widell redovisning för utslaget och skuldsedeln; och då Widell nekade att afgifva någon redovisning, enär Widell, som uttagit fordringen hos J. Berndtsson, redan den 9 Augusti 1868 aflemnat till N. E. Berndtsson full liqvid derför med 106 rdr 66 öre, stämde Johansson till rådstufvurätten i Göteborg Widell med yrkande, att, som Johansson låtit genom N. E. Berndtsson till Widell för verkställighet öfverlemna nämnde utslag, och Johansson derför ej fått liqvid, Widell måtte förpligtas att genast till Johansson utgifva hvad som enligt landshöfdingeembetets förenämnda utslag blifvit Johansson tilldömdt. s. 702 Sida 702 i årgången börjar här Widell genmälde, att han, som i berörde hänseende redan afgifvit redovisning till N. E. Berndtsson, varit dertill både berättigad och skyldig, då N. E. Berndtsson varit den, som för verkställighet öfverlemnat utslaget med tillhörande originalrevers samt såsom qvitto derpå af Widell bekommit diariibevis. Reversen vore ställd till innehafvaren och således utmätningsgild i hvars mans hand, och det vore följaktligen klart, att Widell ej kunnat redovisa till någon annan än den, som innehade originalreversen och diariibeviset. Johansson hade i stämningen uppgifvit, att han låtit genom Berndtson aflemna utslaget för verkställighet, och Johansson finge derför skylla sig sjelf, om han valt ett mindre pålitligt ombud. Widell företedde nämnde utslag, derå fanns tecknad en uträkning, enligt hvilken fordringens belopp jemte ränta och lagsökningskostnadsersättningen sju rdr 50 öre utgjort 106 rdr 66 öre; varande under uträkningen tecknadt följande: »106 rdr 66 öre qvitteras den 9 Augusti 1868. Joh. J. Johansson genom N. E. Berndtsson. Originalreversen är ock återbekommen. N. E. Berndtsson». Vidare företedde Widell ett af honom den 30 April 1868 utfärdadt diariibevis angående emottagandet af nämnde utslag jemte originalrevers, hvilket diariibevis Widell förklarade sig hafva återbekommit af N. E. Berndtsson, då denne erhöll liqvid. Johansson anmärkte, att då genom landshöfdingeembetets utslag J. Berndtsson ålagts att till Johansson gälda beloppet, Johansson således varit den rätte fordringsägaren, till hvilken Widell varit skyldig redovisa beloppet, utan afseende på genom hvilken eller på hvad sätt utslaget tillstälts Widell. Icke heller betydde det något, att Widell möjligen återbekommit det af honom utfärdade diariibevis. •— Enligt instruktionen för kronofogdarne af år 1855 § 8, skulle exsekutor hafva fordringsägarens qvitto, och ett sådant hade Widell icke kunnat uppvisa. Rådstufvurätlen yttrade enligt utslag den 20 November 1872: att då ifrågavarande skuldebref vore till innehafvaren stäldt, samt N. E. Berndtsson, när han till Widell, emot erhållande af qvitto eller s. k. diariibevis, för verkställighet s. 703 Sida 703 i årgången börjar här öfverlemnade ofvanberörda utslag, jemväl innehaft och aflemnat skuldebrefvet, funne rådstufvurätten, med afseende å det bemyndigande att uttaga fordringen enligt dylikt skuldebref, som blotta innehafvandet af detsamma måste anses innebära, N. E- Berndtsson, äfven om han, vid aflemnandet af skuldebrefvet och utslaget för verkställighet, uppträdt icke såsom ägare af fordringen utan såsom ombud för Johansson, likväl hafva varit berättigad att, utan särskild fullmakt af Johansson, de hos gäldenären uttagna medlen lyfta, och skuldebrefvet återbekomma, hvadan Widell icke kunde anses hafva oriktigt förfarit, då han till N. E. Berndtsson, emot diariibevisets återfående och särskildt qvitto, utlemnat samma medel; och blef alltså Johanssons påstående ogilladt. Johansson besvärade sig i Göta hofrätt, som i utslag den 28 Januari 1873 fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag. Underdånig talan fullföljdes af Johansson; men vid målets föredragning den 24 Oktober 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Naumann, Habe och Huss) fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.