--- citation: Naumanns tidskrift 1874 s. 87 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1874 s. 87 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1872-12-16 url: "https://ratiolex.se/naumann/1874/s-87/" source: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1874 s. 87 Angående eftertryck. Tryckfrihetsförordningens 1§9 mom. och 4 § 7 mom. --- Uti stämning till Stockholms rådstufvurätt yrkade förlagsbokhandlanden P. B. Eklund: att som arkitekten O. A. Mankell, hvilken i kontrakt med Eklund den 15 September 1870 åtagit sig att till Eklund leverera två i tonmålning utförda panoramor af Stockholm, dervid till Eklund öfverlåtit förlagsrätten för utförande af nämnda taflor så väl i tontryck som äfven annat tryckningssätt; men Mankell, sedan han till Eklund aflemnat nämnda två taflor och derför uppburit betalning, sedermera för filosofie doktorn H. Wieselgrens räkning på trä aftecknat den ena af berörde taflor, föreställande utsigt af Stockholm från Mälaresidan; samt Wieselgren, oaktadt han af Eklund erhållit kännedom derom att förlagsrätten till samma taflas utförande i tryck vore af Mankell öfverlåten till Eklund, låtit i n:o 4 af den af Wieselgren utgifna periodiska tidskriften »Ny illustrerad tidning» för den 27 Januari 1872 aftrycka den af Mankell på trä verkställda teckningen, Mankell och Wieselgren måtte fällas till ansvar, den förre för det han sålt tväm ett och sålunda emot Eklund bedrägligen förfarit, Wieselgren för eftertryck enligt 1 § 9 mom. Tryckfrihetsförordningen, samt båda dessutom för öfverträdelse af K. Förordningen om efterbildning s. 88 Sida 88 i årgången börjar här af konstverk den 3 Maj 1867, äfvensom Mankell och Wieselgren gemensamt förpligtas att, såsom godtgörelse för den skada, de genom berörda förfarande tillskyndat Eklund, efter gällande pris inköpa hvad af upplagan i tontryck ännu fuîmes qvar, med rätt för dem att genom försäljning deraf hålla sig skadeslösa. Svaranderne bestredo på anförda grunder hvad sålunda yrkats. Rådstufvurätlen yttrade i sitt den 25 April 1872 meddelade utslag i målet: att som ostridigt vore, att icke allenast den ena af de tvänne panoramor af Stockholm, hvilka Mankell genom kontrakt den 15 September 1870 förbundit sig att uti tonmålning utföra emot viss betalning och senast den 15 Februari 1871 till Eklund leverera, utan äfven den så kallade »vy», hvilken omförmäldes uti ett af Mankell å kontraktet gjordt tillägg, afsåge den af Eklund i detta mål hos rätten företedda, på hans föranstaltande genom litografiskt tryck utförda »panorama af Stockhohn från Mälaresidan» ; samt Mankell uti nämnda tillägg, jemte det han för utgifvande af omförmälda vy i tontryck öfverlåtit förlagsrätten till Eklund, tillika förklarat, att denna förlagsrätt skulle gälla äfven »för annat tryckningssätt 9, hvilket förklarande icke kunde annorlunda tydas, än att den förlagsrätt, Mankell sålunda till Eklund öfverlåtit, omfattade de särskilda sätt, på hvilka målningar af förenämnda beskaffenhet kunde genom tryck framställas, och således jemväl xylografiskt tryck; alltså och emedan Mankell vidgått, att sedan han, efter att hafva fullgjort sitt i kontraktet gjorda åtagande och efter af Eklund erhållen liqvid, från honom i öfverensstämmelse med kontraktets innehåll återbekommit den af Mankell utförda originalaqvarell till förenämnda panorama, han, till följd af derom med ansvarige utgifvaren af den här i Stockholm utkommande periodiska skriften »Ny illustrerad tidning», filosofie doktorn Wieselgren, i September månad 1871 träffadt aftal, emot af demie utfåst betalning, i förminskad storlek, men i öfrigt till alla delar i likhet med berörda originalmålning, å trä aftecknat densamma för att, på sätt som sedermera jem- s. 89 Sida 89 i årgången börjar här väl skett, genom xylografiskt tryck i ofvannämnda tidning införas; ty och då sålunda Mankell genom sitt berörda förfarande måste anses hafva sålt tväm ett, men, efter hvad i målet blifvit utredt, Mankell deremot icke kunde anses hafva gjort sig skyldig till ansvar enligt 1, 3 och 5 §§ i den af Kongl. Maj:t den 3 Maj 1867 utfärdade lag angående efterbildning af konstverk, hvadan Eklunds emot Mankell i denna del af målet väckta talan ogillades, blef, jemlikt 22 kapitlet 13 § Strafflagen, Mankell dömd att, för hvad honom, såsom ofvan nämndt vore, till last kommit, böta 150 riksdaler rmt; och emedan, beträffande den af Eklund emot Wieselgren förda talan om ansvar enligt 1 § 9 mom. Tryckfrihetsförordningen, Wieselgren medgifvit, att han, som vid något tillfälle före September månad 1871 från Eklund bekommit ett exemplar af förenämnda, på hans förlag i litografiskt tryck utförda panorama med derå tryckt tillkännagifvande att panoraman vore utgifven på Eklunds förlag och att eftertryck af densamma i större eller mindre skala vore förbjudet, i början af Januari månad 1872 genom Eklund fått kännedom om innehållet af ofvan omförmälda, emellan Eklund och Mankell den 15 September 1871 upprättade kontrakt med derå af Mankell gjorda tillägg, samt Wieselgren, som vid sådant förhållande måste hafva ägt vetskap derom, att Mankell på Eklund öfverlåtit sin rätt att genom allt slag af tryck och följaktligen äfven genom xylografi utgifva ifrågavarande panorama, icke destomindre, efter att hafva, såsom ofvan blifvit nämndt, med Mankell uppgjort aftal att, efter den af Mankell utförda originalaqvarell till samma panorama, deraf verkställa afteckning å trä i förminskad storlek, men i öfrigt uti fullkomlig likhet med aqvarellen, derefter låtit i n:o 4 af förberörda periodiska skrift »Ny illustrerad tidning» för den 27 Januari 1872 aftrycka den af Mankell sålunda å trä verkställda teckning; ty och som parterna emellan ostridigt vore, att upplagan af nyss uppgifna tidningsnummer utgjort 4,400 exemplar med ett värde af 25 öre för hvart och ett exemplar, blef Wieselgren, hvilken såsom ansvarig utgifvare för »Ny illustrerad tidning» sålunda gjort sig skyldig till det i s. 90 Sida 90 i årgången börjar här ofvan åberopade 1 § 9 mom. Tryckfrihetsförordningen stadgade ansvar för eftertryck, ålagdt att, jemlikt detta lagrum och sistnämnda förordnings 4 § 7 moment, till Eklund aflemna livad af den tryckta upplagan af förenämnda tidningsnummer kunde vara i behåll och för hvarje felande exemplar af samma upplaga böta 25 öre dubbelt med femtio öre, Eklunds ensak; men som rådstufvurätten, på sätt ofvan blifvit nämndt, ogillat Eklunds emot Mankell väckta talan om ansvar enligt 1, 3 och 5 §§ i lagen den 3 Maj 1867, kunde till följd deraf Eklunds yrkande om ansvar å Wieselgren på grund af nyss åberopade §§, jemförda med 3 kap. 1 § Strafflagen, icke till något afseende föranleda; och enär, i afseende å Eklunds yrkande derom att Mankell och Wieselgren måtte förklaras skyldige, en för begge och begge för en eller hvilkendera det förmådde, att såsom godtgörelse för den skada, Eklund förmenat sig hafva lidit genom Mankells och Wieselgrens ofvan omförmälda förfarande, efter gällande pris af Eklund inköpa hvad af hans upplaga af förutnämnda panorama ännu funnes qvar, med rättighet för dem att genom försäljning af berörda återstod hålla sig skadeslöse, Eklund icke ådagalagt sådana förhållanden, på grund hvaraf Mankell och Wieselgren eller någondera af dem kunde emot deras bestridande till det af Eklund sålunda fordrade skadestånd förpligtas, ansåges Eklunds anspråk i denna del ej kunna bifallas; hvaremot Mankell och Wieselgren kändes skyldige att, gemensamt eller hvilkendera bäst gälda gitte, ersätta Eklunds kostnader i målet. Detta utslag, i hvad det Wieselgren angick, underställdes Svea hofrätts pröfning. Mankell och Wieselgren anförde hvar för sig besvär. Wieselgren yttrade i besvären bland annat: En i bokpress tryckt xylografi kunde ej vara eftertryck af ett litografieradt tonfärgstryck med dubbelt större dimensioner. För eftertryck fordrades, att det eftertryckta skulle vara för eftertryckets åstadkommande användt; men så vore ej här förhållandet, enär en teckning i annan form och särskild art af gravyr åstadkommit den ifrågavarande planchen. Bok- s. 91 Sida 91 i årgången börjar här skrift och kartor stode i annat förhållande till formen, än konstverk. För de förra vore innehållet hufvudsak; för de senare formen. Mankells originalteckning vore alltså icke något eftertryck. Mon om ock planchen kunde anses såsom eftertryck och dömas förbruten, borde dock det öfriga af tidningen icke vara förbrutet. Enligt Tryckfrihetsförordningens 4 § 8 mom. skall nämligen endast det blad i en bok konfiskeras, hvarå åtal göres. Rådstufvurätten hade derjemte oriktigt dömt till dubbla böter, enär Wieselgren blifvit åtalad icke såsom författare, utan endast såsom förläggare. Af dessa och andra anförda orsaker yrkades befrielse från ifrågasatta ansvars- och ersättningsskyldigheten, eller ock att endast det inre bladet af tidningen måtte dömas förbrutet samt att hvad, som ej kunde in natura aflemnas, finge ersättas med högst fulla värdet, eller 61/4 öre för två sidor. Mankell påyrkade äfven frikännande. Bland fackmän afsåges aldrig annat än litografi, då de talade om tontryck och tonmålningars mångfaldigande genom tryck. Mankell hade ej uttryckligen afsagt sig rätt att reproducera genom andra arter af gravyr. Dessutom vore det icke gifvet, att den å trä tecknade ritningen var .en eflerbildning; till ådagaläggande hvaraf åtskilliga olikheter emellan tidningsplanchen och tonmålningen uppräknades. Hofrätten gaf utslag i målet den 25 Juni 1872: Emedan doktor Wieselgren, på sätt rådstufvurätten förklarat, gjort sig skyldig till ansvar för eftertryck af ifrågavarande, af arkitekten Mankell till Eklund försålda panorama öfver Stockholm; ty pröfvade hofrätten, som lika med rådstufvurätten ansåg ansvar för öfverträdelse af lagen om efterbildning af konstverk icke i målet äga rum, rättvist, i förmågo af 1 § 9 mom. och 4 § 7 mom. Tryckfrihetsförordningen, det skulle Wieselgren till Eklund utgifva det blad af ifrågavarande tidningsnummer, derå den eftertryckta utsigten - af Stockholm funnes återgifven, eller för hvarje felande exemplar af samma blad böta dubbla värdet af den eftertryckta afbildningen, beräknadt i förhållande till hela tidningsnumrets storlek, till 121/2 öre, hvarjemte rådstufvurättens yttrande i s. 92 Sida 92 i årgången börjar här fråga om det af Eklund mot Wieselgren framställda anspråk på skadestånd samt beträffande den Wieselgren till utgifvande ådömda rättegångskostnadsersättning af hofrätten gillades. Vidkommande Mankells besvär, fann hofrätten ej skäl att i rådstufvurättens utslag göra ändring. Om detta hofrättens beslut förenade sig hofrättsrådet Ramsay samt assessorerna Wahrolin och Moberg. Adjungerade ledamoten friherre Staël von Holstein yttrade: »Som ifrågavarande i tidningen »Ny illustrerad tidning» med titel »Stockholm i fogelperspektiv sedt från Mälaresidan» införda träsnitt destomindre kan, på sätt bokhandlanden Eklund förmenat, anses vara eftertryck af den af Eklund utgifna planche i färgtryck med titel »Stockholm från Mälaresidan», som, oafsedt åtskilliga mindre väsendtliga olikheter i framställningen af det för begge planscherna gemensamma föremålet, den förstnämnda planchen är affattad i betydligt mindre skala än den sistnämnda och dessutom är utförd i svart tryck, under det den af Eklund utgifna planchen är tryckt i färger, samt det emellan Eklund och arkitekten Mankell upprättade, i målet åberopade förlagskontrakt icke innehåller förbud för Mankell att, med förändradt framställningssätt, för annan än Eklunds räkning afbilda den ifrågavarande utsigten öfver Stockholm; alltså finner jag, med ändring af rådstufvurättens utslag, doktor Wieselgren och arkitekten Mankell icke kunna till ansvar eller ersättningsskyldighet i målet dömas». Adjungerade ledamoten vice häradshöfdingen Westman anförde: »Beträffande arkitekten Mankells besvär, finner jag ej skäl att i rådstufvurättens utslag ändring göra; men emedan doktor Wieselgren, hvilken, enligt hvad upplyst är, af Mankell inköpt den afritning i förminskad skala af ifrågavarande utaf Mankell utförda panorama, som Wieselgren låtit aftrycka i n:o 4 af »Ny illustrerad tidning» för den 27 Januari 1872, icke, så vidt visadt är, på annat sätt erhållit underrättelse derom att förlagsrätten till nämnda panoramas utförande i tryck förut blifvit af Mankell till Eklund öfverlåten, än att dels Wieselgren af Eklund fått emottaga ett s. 93 Sida 93 i årgången börjar här exemplar af samma panorama utförd i tonmålning med derå tryckt tillkännagifvande att denna målning vore utgifven på Eklunds förlag, dels ock Eklund vid ett tillfälle i nämnda Januari månad förevisat Wieselgren det emellan Eklund och Mankell upprättade kontrakt; ty och då med afseende på samma kontrakts otydliga innehåll samt den tolkning, som Mankell velat deråt gifva, doktor Wieselgren icke kan antagas hafva ägt sådan kännedom om beskaffenheten af det emellan Eklund och Mankell träffade aftal, att han genom den inköpta ritningens aftryckande i omförmälda tidningsnummer gjort sig skyldig till ansvar, pröfvar jag för min del rättvist doktor Wieselgren från ansvar och ersättningsskyldighet i målet befria». Parterne sökte i underdånighet ändring, hvar i hvad honom gått emot. Wieselgren anmärkte, att om ansvar skulle äga rum, han borde dömas såsom förläggare, men ej såsom ansvarig utgifvare. Eftertryck blefve ej tryckfrihetsbrott derför att förläggaren tillika vore utgifvare af tidning. Hvad en ansvarig utgifvare gör i annan egenskap än författare, borde ej straffas högre, än om förbrytelsen blifvit begången af annan person. Målet föredrogs den 16 December 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Carleson, Bolin, Olivecrona och von Segebaden); och fann Högsta Domstolen skäl icke vara å någondera sidan anfördt, som kunde föranleda till ändring i hofrättens öfverklagade utslag. --- Källa: Naumanns tidskrift 1874, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.