--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 100 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 100 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-01-13 url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-100/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 100 Hyreskontrakt i stad förverkadt derföre att hyran blifvit erlagd den 1 Oktober, i stället för den 30 September, enligt kontraktets lydelse. --- Genom kontrakt don 4 September 1871 upplät C. W. Z. på tre års tid, räknad från den 1 Oktober nämnda år, till G. A. B. en lägenhet i huset n:o 2 vid Ladugårdslands torg i Stockholm emot årlig hyra af 1,450 rdr. I kontraktet stadgades, dels att hyran skulle med 362 rdr 50 öre till Z. eller ordres erläggas sist å dagen före hvarje qvartals början, dels ock följande: »Betalas ej hyran å den dag, som här utsatt är, eller öfverlåtes kontraktet och lägenheten till annan person, — — — — — — eller förer hyresgästen eller dess folk ett lefverne, som störer god ordning eller snygghet inom egendomen, — — — — —• — — —• och följer ej rättelse sedan jag derom tillsagt; så äger jag (Z) rätt att hyresmannen och dem, han hos sig inhyst, genast från lägenheten skilja; men vare hyresgästen ändock skyldig att betala hyran för den återstående hyrestiden; — — — —». Vid Stockholms rådstufvurätt yrkade Z., efter stämningtill den 17 Mars 1873, att som B. ej allenast underlåtit att s. 101 Sida 101 i årgången börjar här till iullo gälda hyran för 3:dje qvartalet år 1872, utan äfven erlagt hyran för 4:de qvartalet samma år senare än kontraktet föreskrefve, och B. jemväl i öfrigt förbrutit sig mot kontraktet, B. måtte varda ålagdt att från den hyrda lägenheten afflytta den 1 Oktober 1873 och gälda hyra till sistnämnde dag. A B:s exemplar af kontraktet var af Z. antecknadt följande: »Afbetalt å hyran fr. 1 Juli till 1 Okt. 1872 — 347: 20. (= för 3:dje qvart. 1872. 15 rdr 30 öre för litet). 1/4-års hyra är betald till d. 1 Jan. 1873 (med 362: 50) först den 1 Oktober 1872: och uppsäges på den grund kontraktet, till afflyttning d. 1 Okt. 1873. Z. uppgaf i öfrigt, att B., som till den af honom hyrda lägenheten begagnade ett kontor, beläget innanför en till nyttjande af samtlige hyresgästerna upplåten s. k. torkvind, flera gånger hindrat öfrige hyresgäster att begagna nämnda vind samt vid ett tillfälle, då en hyresgäst låtit å vinden till torkning upphänga tvättade linnepersedlar och till sin säkerhet fästat utanlås för vindsdörren, frånbrutit låset. B. genmälde: Vid kontraktets ingående åtog sig Z. att låta iordningställa en förut befintlig ringledning från sängkammaren till köket i don af B. hyrda lägenheten. Då Z. oaktadt påminnelser ej fullgjorde detta åtagande, lät B. genom annan person (fabrikören W.) verkställa detta för en kostnad af 15 rdr 30 öre. När hyran för 3:dje qvartalet 1872 skulle erläggas, skickade B. till Z., förutom kontraktet, dels 347 rdr 20 öro i kontanta penningar och dels W:s med qvitto försedda räkning å 15 rdr 30 öre för omförmälda arbete, hvarefter B. återfick kontraktet, som då var försedt med ofvananmärkta anteckning om afbetalning å hyran för 3:dje qvartalet. Då B. emellertid ansåg sig berättigad till godtgörelse för ofvanberörda utgift 15 rdr 30 öre, betraktade han ock nämnda hyresqvartal såsom till fullo betaldt. Hvad anginge påståendet att hyran för 4:de qvartalet ej skulle blifvit erlagd på den i kontraktet bestämda tid, så hade den person, som den 30 September 1872 af B. anmo- s. 102 Sida 102 i årgången börjar här dats att samma dag till Z. betala hyran, i följd af mellankommet förhinder uraktlåtit att infinna sig hos Z. förr än kl. 9 på morgonen nästpåföljande dag. Men då kontraktet innehölle, att, om hyran ej betalades å utsatt dag och rättelse dera ej följde, sedan husvärden derom tillsagt, värden då ägde att gästen från lägenheten skilja, samt dylik tillsägelse ej blifvit af Z. gjord, kunde B. genom berörda underlåtenhet icke anses hafva förverkat kontraktet. Hvad Z. vidare amnärkt förtjenade ej något afseende, enär B. oaktadt flera påminnelser icke lyckats på annat sätt vinna tillträde till det af honom förhyrda, innanför torkvinden belägna kontoret än genom att låta frånbryta det af ofvanbemälde hyresgäst för vindsdörren anbragta lås. I dom den 31 Mars 1873 utlät sig rådstufvurätten: att som B. erkänt riktigheten af det emellan honom och Z. den 4 September 1871 upprättade hyreskontrakt, enligt hvilket B. på tre års tid, räknad från den 1 påföljande Oktober till den 1 Oktober 1874, af Z. i ofvannämnda hus hyrt nio rum med Here lägenheter, mot öfverenskommen årlig hyra af 1,450 rdr, och utfäst sig att nämnda hyresbelopp med 362 rdr 50 öre sist å dagen före hvarje qvartals början till Z. eller ordres betala, vid påföljd, om det försummades, att Z. skulle äga rätt att B. från lägenheterna genast skilja och B. ändock vara pligtig betala hyra för återstående hyrestiden: samt B. medgifvit, att han icke förr än den 1 Oktober 1872 erlagt den för nämnda års fjerde qvartal den 30 nästförutgående September förfallna hyran: alltså och utan afseende å hvad B. till befrielse från käromålet andragit, ansåg rådstufvurätten B. genom sin nyssberörda uraktlåtenhet, mot hvilken Z. ock vid hyresqvartalets emottagande gjort anmärkning, dervid han tillika uppsagt B. till afflyttning den 1 Oktober 1873, hafva förverkat ifrågavarande kontrakt; i följd hvaraf B., jemlikt 16 kapitlet 14 § Jordabalken och bestämmelserna i hyreskontraktet, förklarades skyldig att, på sätt Z. yrkat, den 1 Oktober 1873 från de hyrda lägenheterna afflytta; men som hyran för andra och tredje qvartalen 1873 icke till betalning förfölle, den för andra qvarta- s. 103 Sida 103 i årgången börjar här let förr än med utgången af den dag, då rådstufvurättens dom meddelades, och den för tredje qvartalet förr än den 30 Juni 1873, fann rådstufvurätten Z:s yrkande om B:s förpligtånde att betala don för samma qvartal belöpande hyra icke kunna för närvarande bifallas: likasom och då B. med företedd qvitterad räkning styrkt att han till Fabrikören W. med 15 rdr 30 öre eller det belopp som utgjorde skilnaden emellan den hyra, B. enligt kontraktet skolat för tredje qvartalet 1872 till Z. erlägga, och det hyresbelopp, han för samma qvartal erlagt, betalt kostnaden för en uti förhyrda lägenheterna anbragt ringledning jemte reparation derå och ompackning af en vattenkran, samt Z. under rättegången i viss mån medgifvit sig hafva varit skyldig att godtgöra W. för nyssberörda arbeten, rådstufvurätten ansåg B. vara berättigad att få qvitta det af honom till W. sålunda utbetalda, belopp mot återstående oguldna hyran för tredje qvartalet 1872. B. vädjade till Svea hofrätt, som yttrade enligt dom den 23 Maj 1873: att som ifrågavarande parterne emellan upprättade hyreskontrakt, hvarigenom B. förbundit sig att den öfverenskomna hyran 1,450 rdr för år med 362 rdr 50 öre till Z. eller ordres betala å dagen före hvarje qvartals början, tillika innehölle den bestämmelse, att om hyran ej betaldes å den dag, som sålunda vore utsatt, eller hyresgästen vidtoge åtskilliga i kontraktet uppräknade åtgärder och rättelse ej följde, sedan Z. derom tillsagt, så ägde Z. rätt att hyresgästen genast från lägenheten skilja; men Z. icke ens uppgifvit, att B., hvilken ostridigt ej förr än den 1 Oktober 1872 betalt nämnda års fjerde qvartals hyra, som till betalning förfallit den 30 September, derförinnan varit till följd af äfven förut inträffad försummelse att å i kontraktet bestämd dag betala hyran, erinrad om sin förbindelse derutinnan; alltså och då följaktligen i detta mål det fall, i hvilket Z. enligt kontraktet ägt att svaranden för uraktlåtenhet att betala hyran å utsatt dag från den hyrda lägenheten skilja, icke vore för handen, pröfvade s. 104 Sida 104 i årgången börjar här hofrätten rättvist, med ändring af rådstufvurättens dom, Z:s ifrågavarande i saken förda talan att ogilla. Z. sökte i underdånighet ändring: Kontraktets föreskrift om tillsägelse till rättelse afsåge allenast de deri intagna bestämmelser, som åsyftade upprätthållande af ordning inom egendomen, och ingalunda hyresliqviden, ty huru rättelse skulle kunna tidsföljdenligt ske af för sent erlagd hyra, det vore ofattligt. Men äfven med antagande af hoträttens tolkning af kontraktet hade B. gjort sig skyldig till sådant kontraktsbrott, som medförde förlust af hans på kontraktet grundade rättigheter. B. hade nämligen utan Z:s tillåtelse låtit förlänga den förut befintliga, i godt stånd varande ringledningen. Om obehörigheten af detta tilltag erinrades B. genom Z:s anteckning å kontraktet angående afbetalningen å hyran för 3:dje qvartalet 1872 och blef således då tillsagd om den rättelse, att han hade att erlägga hyran ej blott till en del utan till fullo och i föreskrifven tid. Denna tillsägelse vore en gång gifven, äfven om Z., såsom rådstufvurätten antagit men hvilket Z. dock bestrede, skulle sedermera i viss mån medgifvit att ersätta kostnaden för ofvanomförmälda arbete. I underdånigt betänkande den 26 November 1873 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Ryding, konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Bråkenhielm), att enär ifrågavarande kontrakt såsom påföljd för hyresgästens underlåtenhet att å förfallotid erlägga hyra stadgade rätt för värden att. gästen från lägenheten skilja endast i det fall att rättelse ej följde, sedan värden derom tillsagt, men B., som uraktlåtit att å förfallodagen den 30 September 1872 erlägga hyran för fjerde qvartalet samma år, dock redan den 1 Oktober nämnda år samma hyra sjelfmant guldit; alltså och då hvarken den omständighet att B. vid liqvid af hyran för tredje qvartalet 1872 innehållit det belopp af 15 rdr 30 öre, derför han sedermera genom rådstufvurättens i denna del laga kraftvunna dom berättigats att å samma qvartal vinna qvittning, eller hvad Z. i öfrigt lagt B. såsom kontraktsbrott s. 105 Sida 105 i årgången börjar här till last torde vara af beskaffenhet att B. kunde anses hafva på grund deraf kontraktet förverkat, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari hofrätten stannat. Vid sakens underdåniga föredragning den 10 December 1873 inför Högsta Domstolen pröfvade de fleste ledamöterne (justitieråden Wretman, Naumann, von Hofsten och von Segebaden) rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens i saken meddelade beslut. Justitieråden Södergren, Carleson, och Huss biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1874. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.