--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 148 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 148 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-01-13 url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-148/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 148 Ersättningsyrkande mot syssloman för det denne gått vidare än honom betrodt var. Handelsbalkens 18 kap. 2 §. --- I stämning till Stockholms rådstufvurätt yrkade handelsbolaget Hopf & Söhne, bland annat, att enär handelsfirman Schwieler & C:ni, som på hösten år 1867 från Hopf & Söhne s. 149 Sida 149 i årgången börjar här erhållit till försäljning ett parti humle, deraf afyttrat tre balar till bryggaren H., oaktadt Hopf & Söhne derförinnan förklarat sig icke vilja utan mot borgen af Schwieler & C:ni försälja humle till H., Schwieler & C:ni, som sålunda handlat i strid mot det lemnade uppdraget, måtte förpligtas till Hopf & Söhne, som ej af H. utbekommit betalning för berörda tre balar humle, utgifva desammas värde 856 mark 6 schilling Hamburgerbanko med laga ränta derå. Hopf & Söhne åberopade följande bref: a) af den 15 September 1865 från Schwieler & C:ni till Hopf & Söhne, så lydande: För räkning H. behagade Ni afsända 3 balar humle, och kunnen Ni indraga fakturabeloppet på honom på 12 månader samt till oss insända vexeln, hvars accept vi skola låta ombesörja; b) af den 28 September 1865 från grosshandlanden F. J. H. Schwieler (innehafvare af firman Schwieler & C:ni) till Stefan Hopf. Detta bref innehöll, bland annat, följande: Af ditt privatbref den 22 dennes erfar jag att du ej vill utan min borgen utföra ordren af H. Schwieler & C:ni företedde å sin sida dessa bref: a) af den 5 December 1867 från Schwieler & C:ni till Hopf & Söne: De för Ericsson på Wärby emottagne balarne N:ris 799 och 938 äfvensom balen N:o 1,087 hafva vi försålt ■ till H. och emotse Eder faktura deröfver; b) af den 10 December 1867 från Hopf & Söhne till Schwieler & C:ni: Öfver de försålda 3 balarne humle N:ris 799, 938 och 1,087 tillåta vi oss härjemte öfversända faktura, med begäran att Ni ville godhetsfullt godtskrifva oss beloppet B:co m. 856: 6; och c) af den 17 December 1867 från Schwieler & C:ni till Hopf & Söhne: Med skrifvelsen den 10 dennes mottogo vi fakturan öfver till H. försålda 3 balar humle till belopp B:co m. 856: 6, hvarför efter ingång skola creditera. Att Ni belastar oss för försäljningen till H. förundrar oss mycket, och skola vi väl för framtiden taga oss i akt att verkställa försäljningar utan Edra ordres. s. 150 Sida 150 i årgången börjar här Hopf & Söhne ingåfvo vidare ett af Schwieler & C:ni den 29 Juni 1870 aflåtet bref, så lydande: Hvad angår Eder fordran hos H., så vilja vi gerna lemna Eder den säkerhet, som vi derför innehafva, nemligen en inteckning i hans egendom, då Herr B., som lofvade betala humlen, sådant underlåtit; och vilja vi dessutom förpligta oss att creditera Eder den lilla förtjensten af de Edra affärer, som Ni behaga till oss öfverlemna. o . A stämningspåståendet genmälde Schwieler & C:ni följande: Försäljningen till bryggaren H. hade ej skett annorledes än för Hopf & Söhne’s räkning. Schwieler & C:nis affärsförbindelse med Hopf & Söhne hade fortfarit under en ganska lång följd af år, derunder Schwieler & C:ni för Hopf & Söhne till olika personer, efter eget val men ej på egen risk, såsom ombud sålt humle, som antingen ankommit i consignation eller efter försäljning reqvirerats. Något förbud mot försäljningen till H. hade ej blifvit Schwieler & C:ni meddeladt. Föreskriften af Stefan Hopf i brefvet af den 22 September 1865 afsåg nämligen endast det då reqvirerade partiet. Efter förloppet af två år hade bryggaren H:s affärsställning, som Schwieler & C:ni redan år 1865 ansåg god, ytterligare förbättrats derigenom att han erhållit en förlagsman B., hvilken i H:s affärer insatt ett betydligt kapital. Schwieler & C:ni hade ej i denna sak gått utöfver sitt bemyndigande. Det vore ej visadt annat än att H., då ifrågavarande försäljning skedde, var känd såsom »ärlig och riktig man» (Handelsbalkens 18 kap. 6 §). Ej heller hade det blifvit styrkt att H. nu saknade tillgångar till det köpta humlepartiets betalning. Men äfven om H. nu eller framdeles saknade sådan tillgång, kunde det ej läggas Schwieler & C:ni till last. På dessa och andra grunder samt under åberopande af 18 kapitlet 6 § Handelsbalken bestreds käromålet. Hopf & Söhne anförde: Brefvet af den 28 September 1865 gåfve vid handen, att Schwieler & C:ni erhållit särskild föreskrift att ej sälja något till H. Försäljningen till denne s. 151 Sida 151 i årgången börjar här hade således vidtagits på Schwieler & C:nis egen risk, d. v s. för nämnda firmas egen räkning. I dom den 11 November 1872 utlät sig rådstufvurätten: att enär Hopf & Söhne, mot Schwieler & C:nis bestridande, ej visat vare sig att Hopf & Söhne föreskrifvit, det förenämnda tre balar humle icke finge till H. försäljas eller att Schwieler & C:ni eljest vid humlens försäljning till H. gått vidare, än firman betrodt varit, och Hopf & Söhne för öfrigt ej ens gjort sannolikt, att H. vid tiden, då försäljningen ägde rum, icke skulle hafva varit för ärlig och riktig man känd, kunde käromålet icke bifallas. Hopf & Söhne vädjade till Svea hofrätt, som genom dom den 10 April 1873 yttrade: att enär Schwieler & C:ni medgifvit sig hafva från Hopf & Söhne emottagit och till bryggaren H. utlemnat ifrågavarande tre balar humle, samt Schwieler & C:ni icke styrkt sin uppgift att firman af Hopf & Söhne erhållit uppdrag att efter godtfinnande i Stockholm afyttra samma parti humle, utan fasthellre af företedda utdrag af den parterne emellan förda brefvexling inhemtades, dels att, sedan Schwieler & C/ni för H:s räkning från Hopf & Söhne reqvirerat humle, Stefan Hopf, å firman Hopf & Sohnes vägnar, underrättat Schwieler, att ordren till H. icke utan Schwieler & C:nis borgen utfördes, dels ock att, efter det Schwieler & C:ni i skrifvelse den 5 December 1867 till Hopf & Söhne inberättat, att Schwieler & C:ni till H. försålt nu ifrågavarande tre balar humle, af hvilka två varit för annan persons räkning mottagna, med begäran tillika att faktura å det sålunda försålda partiet måtte öfversändas, Hopf & Söhne väl öfversändt dylik faktura, men tillika anmodat Schwieler & C:ni att godtskrifva Hopf & Söhhe för fakturans belopp 856 mark 6 schilling Hamburgerbanko; ty och då deraf uppenbart vore, att Hopf & Söhne icke medgifvit försäljning af ifrågavarande humle till H. på annat vilkor, än att Schwieler & C:ni godtskrefve Hopf & Söhne köpeskillingen och följaktligen ansvarade för betalningen, samt Schwieler & C:ni icke ens uppgifvit, att betalning för humlen blifvit af H. till Hopf & Söhne erlagd, pröfvade hof- s. 152 Sida 152 i årgången börjar här rätten, med ändring af rådstufvurättens dom, rättvist, jemlikt 18 kapitlet 2 § Handelsbalken, förpligta Schwieler & C:ni att till Hopf & Söhne genast utgifva 856 mark 6 schilling Hamburgerbanko eller motsvarande svenskt riksmynt efter kurs vid betalningstiden, jemte ränta från stämningsdagen. Schwieler & C:ni sökte i underdånighet ändring. Medelst underdånigt betänkande den 26 November 1873 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Ryding, konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt, föredragande,, och t. f. revisionssekreteraren Bråkenhielm), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Vid sakens underdåniga föredragning den 12 December 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss och von Segebaden) bifölls nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1874. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.