--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 225 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 225 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-09-02 keywords: - Värjemålsed url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-225/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 225 Ådömd värjemålsed endast på grund af den tilltalades erbjudande. Utslaget undanrödjes af hofrätt. Bevisnings förebringande. Ånyo ådömd värjemålsed. Klagan deröfver med åberopande af Rättegångsbalkens 17 kap. 32 §, 2 p. --- Till 1872-års sommarting med Risinge tingslag instämde pigan Greta Lisa Johansdotter bondesonen Johannes Andersson i Blekstorp med påstående, att denne, såsom fader till ett af henne den 10 April samma år framfödt barn, kalladt Johannes, måtte åläggas utgifva uppfostringsbidrag för barnet. Johannes Andersson förklarade, att han »med saken ej hade något att göra», utan »vore fri», hvilket han förmälde sig kunna edeligen bekräfta, och framträdde för sådant ändamål till dombordet, lade två fingrar på den heliga skrift och yttrade sig vara villig och beredd att genast aflägga värjemålsed. Detta ansåg sig häradsrätten likväl ej då böra tillåta, utan — sedan G. L. J. förmält, att hon alldeles saknade bevisning till J. A:s öfvertygande — meddelades vid tingets slut den 22 Juli 1872 utslag, hvarigenom, på grund af J. A:s erbjudande af och villighet till värjemålsed i saken, häradsrätten, med tillämpning af 17 kap. 30 och 31 §§ Rättegångsbalken, ålade J. A. att med ed betyga, att han ej å sådan tid med G. L. J. haft köttslig beblandelse, att han kunde vara fader till barnet; hvarjemte häradsrätten föreskref, att J. A. före edgången skulle undervisas af sin själasörjare, och jemväl meddelade de i sammanhang med ådömd värjemålsed i öfrigt brukliga bestämmelser. J. A. klagade häröfver i Göta hofrätt, som, sedan G. L. J. i afgifven förklaring förbehållit sig rätt att i målet Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 15 s. 226 Sida 226 i årgången börjar här förete bevisning, genom utslag den 20 Januari 1873 förklarade, att, då häradsrätten saknat lagligt skäl att ålägga J. A. edgång, beslutet derom undanröjdes. Då målet häruppå ånyo förekom inför häradsrätten, begärde G. L. J., till bestyrkande af sin talan, vittnesförhör med åtskilliga personer; men J. A. bestred förhöret, under åberopande af hofrättens utslag, som vore laga kraftvunnet. Häradsrätten ansåg dock berörda utslag ej utgöra hinder för G. L, J. att förebringa bevisning, hvarefter afhördes tre vittnen, hvilkas berättelser, som voro för J. A. besvärande, denne bestred under förklarande tillika, att han ville gå värjemålsed till sitt friande, om häradsrätten ansåge honom, oaktadt hofrättens utslag vore laga kraftvunnet, kunna ånyo förpligtas gå sådan ed. Genom häradsrättens den 5 Maj 1873 i målet meddelade utslag blef J. A., på grund af den förebragta bevisningen, ålagd värjemålsed. J. A. klagade ånyo hos Göta hofrätt. Då i 17 kap. 32 § Rättegångsbalken stadgades: »der någon en gång vid domstol antingen blifvit befriad eller till ett angifvet brott, i brist af fulla bevis, icke kunnat sakfällas; njute, ehvad skäl emot honom sedermera sig yppa kunna, denna befrielse till godo i alla mål der penningeböter äga rum», så hade häradsrätten, som förut dömt till edgång, hvilken dock upphäfts genom hofrättens utslag den 20 Januari 1873, hvaröfver klagan ej blifvit förd, icke vidare varit behörig att, på sätt som skett, ånyo döma J. A. till ed. I afgifven förklaring yrkade G. L. J. fastställelse. Hofrättens förra utslag kunde ej utgöra slutlig dom i målet, enär G. L. J. då ej ännu förebragt någon bevisning, hvartill hon dock förbehållit sig rätt; utan afsåg samma utslag endast att fria J. A. från edgång i målets dåvarande skick. Hofrätten yttrade medelst utslag den 2 Januari 1874: att emedan hofrätten genom utslaget den 20 Januari 1873 icke slutligen dömt i målet, samt G. L. J., hvilken i sin förklaring i anledning af J. A:s besvär öfver häradsrättens först meddelade utslag förbehållit sig rättighet att i målet före- s. 227 Sida 227 i årgången börjar här bringa bevisning, icke kunde anses genom hofrättens sagda utslag hafva blifvit betagen en sådan rättighet, lemnades J. A:s med åberopande af 17 kap. 32 § Rättegångsbalken gjorda yrkande utan vidare afseende; och att hofrätten, hvad sjelfva målet anginge, icke funne skäl göra ändring i häradsrättens utslag. Om detta beslut förenade sig hofrättsråden Freidenfelt och Hessle, assessoren von Sydow och vice härads höfdingen Stjernspetz; hvaremot assessoren Backman afgaf följande yttrande: »Enär, sedan G. L. J. öfverlemnat målet till pröfning, och häradsrätten ålagt J. A. värjemålsed, samt hofrätten genom utslag, som enligt hvad ostridigt förekommer, vunnit laga kraft, undanröjt edgångsbeslutet, G. L. J. lagligen icke ägt att förebringa vidare bevisning, hvadan afseende å densamma ej heller må fästas; förty pröfvar jag rättvist att, med upphäfvande af nu öfverklagade edgångsbeslutet, ogilla G. L. J:s stämningstalan såsom obestyrkt». J. A. anförde underdåniga besvär, hvari han, med åberopande af hvad han förut anfört, anmärkte, att då i hofrättens första utslag icke medgifvits G. L. J. att anställa' vittnesförhör, häradsrätten således ej heller ägt bevilja detsamma. Målet föredrogs den 2 September 1874 inför Högsta Domstolen, som (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramer, Almqvist, Wretman, Rabe, Olivecrona och Huss) fann skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.