--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 261 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 261 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-07-28 url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-261/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 261 Klander i jordafång på grund af 10 kap. 1 § Jordabalken. Preskriptions-invändning enligt Kongl. Förklaringen den 14 Maj 1805 godkänd. --- Vid en af länsmannen F. W. Schultzberg den 29 April 1837 förrättad auktion å en Henrik Henriksson tillhörig hemmansdel i Utby inropades nämnde fastighet af förre riksdagsmannen Lars Gezelius, för hvilken Schultzberg den 25 Augusti samma år utfärdade köpebref. Den 1 Mars 1838 öfverlät Gezelius hälften af fastigheten till Anders Nilsson, hvilken jemte Gezelius den 5 i sistnämnde månad erhöll uppbud första gången, hvarefter fasta meddelades den 13 Mars 1840. Efter Gezelii år 1864 inträffade död tillföll hans andel i fastigheten hans dotter, gift med Anders Nilssons son Anders Andersson, hvilken senare, efter Anders Nilssons död den 25 Februari 1872, i arf bekom den andra hälften af samma fastighet. Delägarne i sterbhuset efter Henrik Henriksson, hvilken aflidit den 29 Mars 1852, nemligen hans enka Lisa Jansdotter, sönerne Jan Henriksson och Lars Henriksson samt dottern Lisa Henriksdotter, uttogo den 7 Februari 1872 till samma års vinterting med Nås tingslag stämning å Anders Andersson med påstående, att han, såsom dåvarande innehafvare af ofvan omförmälda hemmansdel, måtte, enär hvarken Henrik Henriksson eller Lisa Jansdotter lemnat sitt bifall till ofvanberörda, den 29 April 1837 af Schultzberg förrättade auktion och ej heller sedermera med godkännande underskrifvit det af denne till Gezelius utfärdade köpebref, varda ålagdt att till Henrik Henrikssons sterbhusdelägare genast afträda hemmansdelen med allt hvad dertill hörde. Anders Andersson bestred bifall till käromålet under åberopande af fastebrefvet den 13 Mars 1840 och instrumen- s. 262 Sida 262 i årgången börjar här ten öfver de efter Gezelius och Anders Nilsson förrättade arf skiften. Under rättegången afled enkan Lisa Jansdotter. I utslag den 12 November 1872 utlät sig häradsrätten: att som ostridigt vore att omstämda hemmansdelen, hvilken numera innehades af Anders Andersson, förut tillhört Lisa Jansdotter och hennes man Henrik Henriksson, samt å Anders Anderssons sida icke vore visadt, att Schultzberg, hvilken medelst afhandling den 25 Augusti 1837 försålt berörde fastighet till Gezelius, som sedermera öfverlåtit hälften deraf till Anders Anderssons fader Anders Nilsson, haft Henrik Henrikssons och Lisa Jansdotters fullmakt dertill, eller att desse efteråt godkänt den af Schultzberg verkställda försäljningen, förpligtades Anders Andersson att nästa laga fardag den 14 Mars 1873 hemmansdelen till vederparterne, af hvilka Jan Henriksson, Lars Henriksson och Lisa Henriksdotter vore Henrik Henrikssons ende och rätte arfvingar, afträda. Anders Andersson vädjade till Svea hofrätt och anförde, bland annat, följande: Enligt Kongl. Förklaringen den 14 Maj 1805 vore tid för anställande af klander å Anderssons åtkomst till fastigheten försuten. Ehuru Henrik Henriksson uppenbarligen vetat att fastigheten varit honom frånhänd och således haft anledning till klander, hade han likväl icke inom natt och år derefter sådant klander instämt. Ej heller hade, efter Henrikssons död, Lisa Jansdotter eller något af barnen inom behörig tid klandertalan anhängiggjort. På dessa och andra anförda skäl yrkades ogillande af sterbhusdelägarnes talan. Sterbhusdelägarne genmälde, att då det af dem väckta klander blifvit instämdt inom 20 år efter Henrik Henrikssons död, invändningen ej förtjenade afseende. Medelst dom den 18 December 1873 yttrade hofrätten: att emedan, hvad anginge Anders Anderssons hos hofrätten gjorda invändning, att Lisa Jansdotters och hennes medparters till häradsrätten instämda talan blifvit för sent anställd, ostridigt vore, ej mindre att ifrågavarande fastighet blifvit s. 263 Sida 263 i årgången börjar här af länsmannen Schultzberg vid auktion den 29 April 1837 försåld, än äfven att derefter dels Lars Gezelius, som vid nämnde auktion inropat fastigheten, dels Anders Nilsson, på hvilken Gezelius den 1 Mars 1838 öfverlåtit hälften af köpet, samt dels Anders Andersson och hans hustru, hvilka genom arf, den förre efter sin fader, förrbemälde Anders Nilsson, och Anderssons hustru efter sin fader, förenämnde Gezelius, bekommit hvardera hälften af fastigheten, fortfarande varit i orubbad besittning af samma fastighet, derå häradsrätten ock, på grund af det utaf Schultzberg med anledning af auktionsinropet för Gezelius den 25 Augusti 1837 utfärdade köpebrefvet och Gezelii omförmälda, derå tecknade öfverlåtelse, efter förutgångna uppbud, den 13 Mars 1840 meddelat Gezelius och Anders Nilsson fasta; ty och som uppenbart vore, hvad Lisa Jansdotter och hennes medparter icke heller bestridt, att Henrik Henriksson och Lisa Jansdotter mera än ett år innan Henrik Henriksson aflidit, hvilket inträffat år 1852, fått veta, att fastigheten kommit i annans våld, hvarigenom för dem yppat sig anledning att, derest de förmenat fastigheten hafva blifvit dem olagligen afhänd, söka den återvinna; men Henrik Henriksson och Lisa Jansdotter icke under Henrikssons lifstid och således ej inom den i Kongl. Förklaringen, angående lagens rätta förstånd och tillämpning i mål, som rörde klander å fast egendom, samt hvad ytterligare vid lagfarts beviljande borde iakttagas, den 14 Maj 1805 stadgade tid af natt och år från det, på sätt nyss berördt vore, anledning till anställande af klandertalan för fastighetens återvinnande sig yppat, genom stämning hos domaren ett sådant klander fullföljt, hvilket ej heller, hvad Lisa Jansdotter särskildt beträffade, blifvit af henne iakttaget inom natt och år efter Henrik Henrikssons död, då hon måste antagas hafva kommit i tillstånd att sin rätt sjelf bevaka och lagligen utföra, samt genom försummande häraf såväl Henrik Henriksson i lifstiden som Lisa Jansdotter, jemlikt åberopade Kongl. Förklaring, försutit sin rätt till talan i omförmälda hänseende; alltså och då Jan Henriksson, Lars Henriksson och Lisa Henriksdotter, s. 264 Sida 264 i årgången börjar här såsom arfvingar efter Henrik Henriksson, icke ägde bättre rätt än denne senare, funne hofrätten, med ändring af häradsrättens utslag, den af Henrik Henrikssons sterbhusdelägare till häradsrätten i saken instämda talan icke kunna bifallas. Sterbhusdelägarne sökte i underdånighet ändring och erinrade, att 1805-års Förklaring icke voro tillämplig i afseende å den tid, inom hvilken Henrik Henriksson bort ifrågakomna klandertalan anställa, till stöd för hvilken åsigt åberopades Kongl. Maj:ts i särskildt mål den 19 September- 1810 gifna dom. I underdånigt betänkande den 27 Juni 1874 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren samt konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm och t. f. revisionssekreteraren Skarin, den sistnämnde föredragande), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Vid sakens underdåniga föredragning den 14 Juli 1874 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Wretman, Naumann, Bolin, Olivecrona och Lindhagen) blef nedre revisionens underdåniga betänkande af Högsta Domstolen bifallet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Juli 1874. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.