--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 343 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 343 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-12-02 keywords: - Afverkningskontrakt url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-343/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 343 Muntligt samtal i strid mot skriftligen upprättadt kontrakt om afverkningsrätt till skog, Hvad betydelse äger ett slikt omvittnadt samtal, enligt lag, i fråga om kontraktets tillämpning? --- Enligt kontrakt af den 22 Juli 1856 hade bönderne Jöns Persson, Anders Persson och Johannes Jonsson till byggmästaren N. H. V. af Trolle eller dennes rättsinnehafvare på 50 års tid sålt afverkningsrätten till »all den till säljarnes hemman i Tunvågen hörande skog», dervid säljarne dock förbehållit sig nödigt husbyggnads- och sågtimmer. s. 344 Sida 344 i årgången börjar här gärdselfång, vedbrand m. m. för hemmanens behof samt rättighet för viss, namngifven person till husbehofsskog. Detta kontrakt innehöll vidare, att ej något tallträd, som hölle mindre än 10 tum vid roten, finge afverkas, dock att till nödiga strömrensningar och sådana byggnader, som bommar och rännor m. m., köparne ägde rätt att taga skog af den beskaffenhet, som till dylika byggnader kunde användas. Kontraktet afslutades med följande: »Sålunda öfverenskommet, som antecknadt blifvit, erkännes å ömse sidor». Derefter hade kontrahenterna undertecknat detsamma i närvaro af två personer, Olof Jönsson och Anders Kron, såsom vittnen. Detta kontrakt, som den 30 Juli ofvannämnde år blef utaf byggmästaren af Trolle transporteradt på fem norrmän, öfverläts den 20 December samma år af desse på Tunadals aktiebolag. Till säkerket för kontraktets bestånd blef inteckning den 2 April 1857 meddelad. Till Ovikens tingslags häradsrätt uttogo Olof Andersson, förbemälde Johannes Jonsson och fyra andra hemmansägare i Tunvågen stämning å grosshandlanden Carstens Jakobsen, i egenskap af disponent för Tunadals aktiebolag, med yrkande att, enär vid ofvanomförmälda försäljning all granskog undantagits, men det oaktadt 200 grantimmer blifvit under åren 1869 och 1871 för bemälda bolags räkning å förenämnda skog afverkade, Olof Andersson och hans medparter måtte tillerkännas ersättning för berörda timmer. Sedan ofvananmärkta kontrakt blifvit i bestyrkt afskrift företedt, hördes Olof Jönsson och Anders Kron på ed och berättade dervid sammanstämmande: att vid ifrågavarande köp säljarne uttryckligen undantagit granskogen; att då kontraktet blifvit uppsatt och af byggmästaren af Trolle för säljarne uppläst, desse fästat hans uppmärksamhet derpå, att kontraktet innefattade upplåtelse af afverkningsrätten till all till säljarnes hemman hörande skog och således jemväl till granskogen, vid hvilket förhållande säljarne förklarat att de ej ville underskrifva kontraktet; men att sedan af Trolle förklarat, att granskogen icke varit i kontraktet afsedd och att hvarken han eller hans blifvande rättsinnehaf- s. 345 Sida 345 i årgången börjar här vare ville densamma afverka, hade säljarne »med detta vilkor» underskrifvit kontraktet. Jakobsen bestred bifall till käromålet. Af Trolle hade köpt all skog å ifrågavarande hemman. Det vore väl möjligt att vid underhandlingen om köpet tal uppstått om granskogens undantagande, men vid slutliga aftalet och kontraktets undertecknande hade frågan om sådant undantag förfallit. Kontraktsbestämmelserna vore fullt klara och tydliga. Kontraktet hade blifvit intecknadt och denna inteckning behörigen förnyad. Af käranderne vore Johannes Jonsson den ende qvarvarande af säljarne och finge hälla sig till af Trolle. De öfrige hade sedermera förvärfvat sina hemman med deri befintliga gravationer. Sedan, i enlighet med häradsrättens föreskrift, af Trolle blifvit af Olof Andersson och hans medparter instämd till gemensamt svaromål med Tunadals aktiebolag men uteblifvit, yttrade häradsrätten i utslag den 18 December 1872: att enär parterne å ömse sidor öfverlemnat saken till slutligt afgörande samt af Trolle efter den af honom uttagna stämning varit satt i tillfälle att deröfver höras, utan att han deraf sig begagnat, utgjorde af Trolles utevaro ej hinder för sakens företagande till hufvudsaklig pröfning; och emedan ifrågavarande den 22 Juli 1856 upprättade på Tunadals bolag under samma år öfverlåtna kontrakt, hvarigenom byamännen på femtio års afverkning upplåtit efter ordalydelsen, all till deras hemman om 61/3 tunnlands skatt hörande skog, utan annan inskränkning än att tallträd, som innehölle mindre än tio tum vid roten, ej finge afverkas, omfattade ett ämne, hvarom jemväl muntligt aftal kunde äga rum, och följaktligen, der det skriftligen skett, bevisning genom vittnen öfver vilkor, hvilka i den skrifna handlingen ej influtit, måste anses vara lagligen gällande, samt Olof Andersson och hans medparter genom Olof Jönssons och Anders Krons sammanstämmande vittnesmål styrkt, att då köpet om skogen uppgjordes, både säljare och köpare muntligen öfverenskommit, att afverkning af granskogen i aftalet icke ingått, ehuru sådant ej blifvit i afhandlingen skrifvet; ty och då s. 346 Sida 346 i årgången börjar här Jakobsen, hvilken icke ägt bättre rätt, än förste köparen bevisligen sig förvärfvat, ej gittat bestrida att han för Tunadals bolags räkning under uppgifna tiden â ifrågavarande skog afverkat omstämda 200 grantimmer, blef Jakobsen, i hans egenskap af disponent för omförmälda bolag, ålagdt att till Olof Andersson och hans medparter genast emot qvitto utgifva det jemväl obestridt lemnade beloppet af trädens värde efter 2 rdr stycket med 400 rdr, bolaget öppet lemnadt att emot af Trolle i laglig ordning anhängiggöra det anspråk på skadestånd, hvartill befogenhet kunde förefinnas. Jakobsen vädjade till Svea hofrätt. Genom dom den 11 December 1873 gillade hofrätten häradsrättens utslag. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Schöning, assessoren Ahlgren samt adjungerade ledamöterne, fiskalerne Boivie och Lilienberg, den sistnämnde referent. Hofrättsrådet friherre Leuhusen var skiljaktig och yttrade: »Som genom ifrågavarande den 22 Juli 1856 upprättade, af två personer bevittnade kontrakt Tunvågens byamän till byggmästaren af Trolle eller hans rättsinnehafvare på femtio år upplåtit och försålt all den till deras hemman hörande skog, utan annat undantag än att säljarne förbehölle sig nödigt husbyggnads- och sågtimmer, gärdselfång och vedbrand med mera för hemmanens behof samt husbehofsskog för en uppgifven person, och att tallträd under tio tum vid roten ej finge huggas eller afverkas; samt vid sådant förhållande hvad vittnen intygat derom, att kontraktet ej afsett granskogen, utan att derigenom afverkningsrätt till allenast tallskogen upplåtits, icke, meo voto, förtjenar lagligt afseende emot kontraktets tydliga lydelse; alltså pröfvar jag rättvist, med ändring af häradsrättens utslag, det instämda käromålet att ogilla». Jakobsen sökte i underdånighet ändring. Byamännen hade ej underrättat Tunadals bolag om något undantag från kontraktet samt ej heller protesterat mot inteckningen och densammas förnyande. s. 347 Sida 347 i årgången börjar här Vid muntligt förhör inför nedre revisionen anmälde sig af Trolle såsom mellankommande part i saken samt yrkade, att, derest icke domstolarnes beslut kunde omedelbart upphäfvas, saken måtte visas åter till häradsrätten på det af Trolle, hvilkens rätt kunde vara beroende af målets utgång, måtte få ofvanomförmälde vittnen i sin närvaro hörda, huruvida icke frågan om granskogens uteslutande från köpet förekommit endast under öfverläggningen, så att något slutligt, från kontraktets ordalydelse afvikande vilkor icke aftalats. I detta yrkande instämde Jakobsen, men Olof Andersson och hans medparter bestredo bifall dertill och påyrkade fastställelse af domstolarnes beslut. Medelst underdånigt betänkande den 7 November 1874 hemställde Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm och t. f. revisionssekreteraren Åbergsson, den sednare föredragande), att som Tunvågens byamän genom ifrågavarande kontrakt till byggmästaren af Trolle eller hans rättsinnehafvare på femtio år upplåtit och försålt all den till deras hemman hörande skog, utan att i kontraktet granskogen varit från försäljningen undantagen; alltså och då hvad vittnen intygat derom, att sedan byggmästaren af Trolle vid det tillfälle, då köpekontraktet upprättades, förklarat detsamma icke afse granskogen och att hvarken han eller hans rättsinnehafvare ville afverka densamma, byamännen med detta vilkor undertecknat kontraktet, icke torde innefatta laglig bevisning derom, att det aftal, som vid tillfället slutligen blifvit träffadt, varit af annat innehåll, än det skriftliga kontraktet efter dess tydliga lydelse utmärkte, Kongl. Maj:t måtte, med ändring af underdomstolarnes beslut, ogilla den af Olof Andersson och hans medparter i saken förda talan. T. f. revisionssekreteraren Moberg var af skiljaktig mening och yttrade: »I anledning af den utaf byggmästaren af Trolle gjorda, af Jakobsen biträdda anhållan om sakens återförvisning för vittnens hörande, torde tillfälle lemnas af Trolle att få de personer som bevittnat ifrågavarande kontrakt, vid häradsrätten i hans och öfriga parters närvaro s. 348 Sida 348 i årgången börjar här ånyo afhörde; men, derest denna anhållan anses icke förtjena afseende, hemställer jag, för min del, i underdånighet,, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att fastställa hofrättens dom». Vid sakens underdåniga föredragning den 9 November 1874 fann Högsta Domstolen ej skäl att bifalla den utaf Jakobsen jemte byggmästaren af Trolle gjorda anhållan om sakens återförvisning för vittnens hörande; och pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Almqvist, Bolin, Rabe och von Segebaden) rättvist att fastställa hofrättens dom. Justitieråden Cramér och Lagerstråle förenade sig om följande yttrande: Emedan Tunvågens byamän med byggmästaren af Trolle öfverenskommit att åt honom eller hans rättsinnehafvare upplåta rättighet att under femtio år afverka skog å byns mark, samt så väl derom, som om de vilkor, under hvilka afverkningen skulle få äga rum, den 22 Juli 1856 utfärdat ifrågakomna, af dem utan något förbehåll underskrifna och med vittnen försedda afhandling; i betraktande hvaraf och då aftalet således blifvit skriftligen afslutadt, bestämmelserna i berörda handling måste, efter justitierådens åsigt, uteslutande läggas till grund för bedömandet af förevarande tvist, enär den af Trolle tillförsäkrade rättighet blifvit, hvad ock i handlingen är vordet medgifvet, öfverlåten åt andra personer, hvilka, till säkerhet för handlingens bestånd, sökt och erhållit gällande inteckning i Tunvågens hemman; ty och då hvad vittnen berättat derom, att af Trolle skulle hafva vid öfverläggning, som föregått upplåtelsen, förklarat att granskogen ej vore i öfverenskommelsen afsedd, och att han eller hans rättsinnehafvare ej ville afverka densamma, äfvensom att upplåtarne med detta förbehåll underskrifvit handlingen, icke lagligen finge, i strid med handlingens uttryckliga ordalydelse, verka inskränkning i Tunadals aktiebolags rätt att, med i öfrigt uti sagda handling stadgad begränsning, afverka all den till upplåtarnes hemman hörande skog, pröfvade justitieråden rättvist gilla det slut, som uti betänkandet tillstyrktes. s. 349 Sida 349 i årgången börjar här Justitierådet Olivecrona utlät sig: » Allmänna lagen har visserligen vid afslutandet af vissa aftal stadgat iakttagandet af bestämda formaliteter, och har sådant skett för att såmedelst för framtiden bereda största möjliga trygghet dels om aftalens verklighet, dels om aftalens innehåll, hvartill äfven höra de med dem förbundna vilkor; men i andra händelser åter har lagen öfverlemnat åt kontrahenterne sjelfva att, vid träffande af aftal, välja emellan att uppgöra sådant muntligen i vittnens närvaro, eller skriftligen, för att i det förra fallet medelst vittnens utsagor och i det senare genom det skriftliga dokumentets ordalag åstadkomma bevisning i nämnda begge hänseenden. Likväl, om det skriftliga bevisningsmedlet af kontrahenterna antagits, såsom mera betryggande, kan det icke tillåtas någondera kontrahenten att sedermera genom vittnen åstadkomma bevisning derom, att aftalet till sitt innehåll och dermed förknippade vilkor varit annorlunda beskaffadt eller i strid med det skriftliga dokumentets tydliga ordalag, emedan eljest all trygghet i rättsförhållanden skulle upphöra. När derföre kontrahenter beslutit att genom skriftlig handling gifva åt sitt aftal ett strängt begränsadt innehåll, så ligger redan häri en öfverenskommelse dem emellan, att allena den skriftliga handlingen skall i deras rättsförhållanden tjena dem till efterrättelse, och att till följd häraf de vid aftalets afslutande möjligen muntligen gjorda förbehåll, hvilka ieke influtit i den skriftliga handlingen, icke under annat vilkor kunna tillerkännas bindande kraft, än för så vidt de icke innehålla något, som är stridande mot nämnde handlings innehåll. I det fall, som närvarande rättegång afser, der aftalet skulle gälla för en tid af ej mindre än femtio år, synas kontrahenterne med afsigt hafva valt den skriftliga formen såsom för dem alla mest betryggande, enär man svårligen kunnat finna vittnen, hvilka för en så ansenlig tidrymd alltid vore att tillgå för åstadkommande af bevis både om aftalets tillvaro och om alla dermed förbundna vilkor. Den skriftliga formen synes likaledes af kontrahenterna hafva blifvit antagen af den orsak, att byggmästaren af Trolle eller hans s. 350 Sida 350 i årgången börjar här rättsinnehafvare skulle, förmedelst inteckning i Olof Anderssons och hans medparters hemman, kunna bereda sig trygghet i utöfningen af sin på det skriftliga aftalet grundade rätt äfven emot kommande ägare af samma hemman. Utgående frän nyssanförda grundsats och vid öfvervägande af alla de i ifrågavarande rättegång förekomne omständigheter, gillar jag derföre betänkandet». Kongl. Maj:ts dom utgafs den 2 December 1874. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.