--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 356 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 356 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-12-15 keywords: - Besvär sskrift url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-356/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 356 Utgör den omständighet, att en besvärsskrifts författare derå ej utsatt sitt namn, hinder för besvärens upptagande till pröfning, då sakägaren, den der för öfrigt ej är skrifkunnig, egenhändigt tecknat sitt namn under ena exemplaret af samma skrift. Jfr. --- Öfver en af kommissionslandtmätaren 0. A. Sollén genom hans tjenstemedhjelpare, landtmäteriausku Itanten W. S. Ridderstedt, den 13 Augusti 1873 påbörjad och den 6 September samma år afslutad delning af 15/64 mantal n:o 1 Flarkbäcken inom Nysätra socken af Westerbottens län, af hvilket hemman 15/128 mantal tillhörde Anton Bäcklund och 15/128 mantal, anslaget till fattiggård, tillhörde nyssnämnda socken, ingåfvos den 3 påföljande November till vederbörande domhafvande besvär i två exemplar af bemälde Bäcklund. Inför ägodelningsrätten tillkännagaf Bäcklund, att emedan han sjelf icke kunnat författa besvären, han derom anlitat förre länsmannen Noring, som skrifvit båda exemplaren och jemväl under det ena satt Bäcklunds namn, men att Bäcklund egenhändigt tecknat sitt namn under det andra exemplaret, samt att Bäcklund sjelf »icke vore i öfrigt skrifkunnig, utan endast kunde skrifva sitt namn». Socknemännens ombud yrkade, att då Bäcklund ej vore skrifkunnig och icke sjelf författat besvären samt ej heller vore känd för att kunna författa en sådan skrift, besvären förty och enär författaren icke å besvärsskriften utsatt sitt namn, ej måtte till pröfning upptagas. I utslag den 8 Augusti 1874 yttrade äg o delning srcitten : att emedan, enligt 15 kapitlet 10 § Rättegångsbalken samt Kongl. Kungörelserna den 29 Juni 1773 och den 1 Oktober 1812, det ålåge en hvar, som någon besvärsskrift författat, der sakägaren ej funnes hafva förstått densamma uppsätta eller sjelf ej kunde skrifva, att derunder sätta sitt namn och syssla jemte s. 357 Sida 357 i årgången börjar här orten, der han vistades, eftersom vid åsidosättande deraf en sådan skrift till pröfning icke antagas finge; förty och då, enligt hvad upplyst vore, Bäcklund hvarken kunde skrifva eller förstått att besvären författa, men den uppgifne författaren det oaktadt uraktlåtit att besvärsskriften med sitt namn förse, förklarades, med stöd af ofvannämnda lagrum, att de uti ifrågavarande besvärsskrift anförda klagomål icke kunde till pröfning af ägodelningsrätten upptagas. Öfver detta utslag anförde Bäcklund i underdånighet besvär. Han anmärkte dervid, att han på fråga om han vore skrifkunnig och författat besvären, af missuppfattning svarat, att han hvarken kunde författa en sådan handling eller skrifva, »emedan han vore så darrhändt». Att Bäcklund dock vore skrifkunnig, framginge dels deraf att han egenhändigt underskrifvit det ena exemplaret af besvären, dels ock deraf att han egenhändigt skrifvit de till Kongl. Maj:t i målet ingifna fullmakter, om hvilket senare förhållande Bäcklund åberopade å dessa fullmakter befintliga intyg. För öfrigt hade de ifrågavarande besvären blifvit skrifna efter Bäcklunds diktamen. På dessa skäl yrkade Bäcklund, att ägodelningsrättens utslag måtte undanrödjas och målet visas åter till bemälde rätt för laglikmätig behandling. I underdånig förklaring anförde Nysätra socknemäns ombud följande. Det vore en känd sak, att Bäcklund icke vore hvad man kallar skrifkunnig. Det vore ej sannt att Bäcklund dikterat de till ägodelningsrätten ingifna besvären och högst osannolikt att han skrifvit ofvannämnda fullmakter. Ombudet åberopade vidare ett af länsmannen J. A. Grundberg afgifvet intyg, att Bäcklund icke vore så skrifkunning eller ägde den bildning att han på egen hand utan andras biträde kunnat författa vare sig de af honom anförda besvär öfver ifrågavarande skiftesförrättning eller de underdåniga besvären i målet. Medelst underdånigt betänkande den 12 December 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren, s. 358 Sida 358 i årgången börjar här konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm och t. f. revisionssekreteraren Åbergsson, den sistnämnde föredragande), att som ostridigt vore, att Anton Bäcklund egenhändigt undertecknat det ena exemplaret af de till domhafvanden ingifna, till ägodelningsrätten ställda besvären, samt vid sådant förhållande den omständighet, att författarens namn icke blifvit å besvärsskriften utsatt, icke torde hafva utgjort lagligt hinder för ägodelningsrätten att besvären till pröfning upptaga, Kongl. Maj:t måtte finna skäligt, med undanrödjande af ägodelningsrättens utslag, visa målet åter till bemälde rätt, som torde hafva att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara. Målet föredrogs den 15 December 1874 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Cramér, Bolin, von Hofsten och Lindhagen) biföllo det underdåniga betänkandet. Justitieråden Södergren, Huss och Svedelius funno skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i ägodelningsrättens öfverklagade utslag. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.